Långa Loppet

Februarivecka

2012-02-12T20:56:00.004+01:00

En helt vanlig vecka mitt i vintern. På träningsfronten blev det inte riktigt som planerat men det funkar bra med lite improvisation ibland.

I måndags började det i varje fall som vanligt med veckans cirkelfyspass på Friskis. Stora utmaningen med det passet är att få en plats, nu är man nere på 2 minuter. Alltså... kl 06.00 varje måndagsmorgon blir passets 54 platser bokade på mindre än 2 minuter!!

På tisdagen var det VLK pass, skulle vara distans med lite fartökningar på slutet, men denna tisdag blev vi bara ett litet gäng som ökade farten redan från början. Trots det lyckades vi få till lite ruscher i modden mot slutet.

Onsdag, vila, skönt med det också ibland.

Torsdag kväll. Hade tänkt köra mitt "omvända" backpass, men plötsligt hade det blivit -16 igen. Kändes lite drygt att ge sig ut i kylan och köra ett backpass, åkte istället ner till Friidrottshallen där VSOK som vanligt hade torsdagsträning. Har faktiskt inte varit med på det förut i vinter så det var kul. Det kördes kortaste intervallerna, 20 x 400 m. Jag hängde med riktigt bra om man bortser från Öset, som efter 2 varv är nästan ett halvt före övriga "täten". Med 2,5 km uppjogg och lika mycket nedjogg blev det totalt 13 km med en snittfart på 4,01. Länge sen det var så mycket fart i benen.

Sent på torsdagskvällen kom en märklig "förkylning", intensivt kli i nästan som orsakade att det rann kontinuerligt. Fortsatte så hela dan på fredagen, märkligt fenomen, hade ingen som helst sjukkänsla. Lugnade ned sig fram på fredagskvällen, tur det så jag slapp fylla i kasse med näsdukar när vi var på "Ljust och Fräscht" i Bombardier Arena, sjukt kul pjäs var det.

Hade länge funderat om jag skulle köra Ultraintervaller på lördagen eller hänga med på sista Train & Run, denna gång till Virsbo. Med näsans märkliga beteende på fredagen tog jag det säkra alternativt istället, sovmorgon. När det kändes bra fram på eftermiddagen så blev det istället en löprunda ut på Mälarisen.

Söndag, 0 grader, strålande sol och bara lätt vind. Under förmiddagen gjorde jag och Ann som hundratals andra Västeråsare, vi tog långfärdsskridskorna ut på isen.Tur och retur från Lillåudden till Geddeholm, 18 km blev det. Efter en sen lunch fick det bli ett litet kortare långpass i solnedgången, "bara" 22 km.

Black River Run - Winter

2012-02-05T21:36:00.001+01:00

På förmiddagen blev det en tur med Ann på långfärdsskridskorna, i går var det ju strålande fint väder ute på Mälaren och har man bestämt sig för en tur så har man. Tyvärr hade molnen dragit in och en bitande kall sydlig motvind gjorde att turen inte blev så lång och fikapausen väldigt kort.

Fram på dagen hade i varje fall temperaturen kravlat sig upp över -10 stecket igen och eftersom man vänjer sig snabbt började det kännas riktigt skönt ute. När mörkret lagt sig, molnen dragit undan och månen sken nästan full på himlen så åkte pannlampan på för dagens träningspass.

Det blev en tur runt Black River Run banan, perfekt underlag med den hårdfrusna marken och några cm hård snö som gav fäste på de isfläckar som säkert fanns under snön ibland. Känns så härligt att springa i en snöklädd skog när fullmånen skiner, lite magiskt. Det var fint underlag att springa den långa sträckan utmed ån in mot staden också, men sydvinden från i förmiddags höll fortfarande i sig så det blev lite kyligare, trots "bara" -8 grader.

Ice Run

2012-02-04T20:14:00.001+01:00

Det är strålande sol, i det närmaste vindstilla och -13 grader. Klockan är två och det blev inget lördagslångpass i morse eftersom vi har en utbytesstudent från Frankrike hos oss i veckan. Bilen är inte hemma eftersom Sandra dragit iväg med både den och studenten så en tur på långfärdsskridskorna känns krångligt att komma i väg på. Vad kan då vara en bättre eftermiddag en ett långpass...på isen.

Sprang ned till stan och ut på isen, mycket folk på skridskor, på skidor och till fots, men dom till fots gick, inte var det många fler som sprang inte. Lite synd, underlaget kunde inte vara bättre, 2-3 cm hårdfrusen snö som gav perfekt fäste och perfekt dämpning. På vägen ut över Mälaren mot solen kunde man fortsatt hur långt som helst, men man var ju tvungen att vända hemåt till slut.

Lite kyligare på hemvägen med solen som gick ned, en lite svag motvind och en temperatur som kröp ned till -16, men vilken dag, bilderna får tala för sig själva.

Lite häftigt också, det var precis 50 graders skillnad när jag avslutade långpasset denna lördag jämfört med lördagen för 2 veckor sedan. Båda var lika soliga, lika sköna och lika häftiga, men ändå så totalt olika. Fantastiskt vad människan är anpassningsbar.

Bore fick lite jobb till slut den här vintern också

Utter Inn, ett av Väterås världsberömda hotel, stängt för säsongen

Västerås Skyline från Östra Holmen

Västeråsfjärden utanför Östra Holmen

Dags att vända hemåt....

Trail Ticino

2012-02-02T22:02:00.002+01:00

Så var då plan B klar. Det blev inget UTMB i år, men för att se det positiva med det så gav det möjlighet att få ett riktigt bra träningslopp året innan. Efter en del surfande på nätet både före och efter UTMB's lottning så har jag nu hittat något litet "lagom".

Letade efter lopp kring 100-120 km med riktigt mycket höjdmeter gärna lättillgängligt i Alperna för att inte komplicera resan dit. Det fanns några olika kandidater som skulle passa bra, men valet föll på Trail Ticino, 117 km med 8500 höjdmeter. Ca 2/3 av längden på UTMB banan men nästan lika många höjdmeter. Ser ut att vara premiär för loppet och än så länge ett litet lopp, men av hemsidan att döma satsar man seriöst. Det är väl som alltid, antingen är man kända och ALLA skall dit, t.ex. UTMB eller våra svenska storlopp eller så är man vid sidan av media fokus och i början blir det bara de närmast sörjande som kommer.

Ett lagom stort lopp kan å andra sidan vara minst lika kul att springa. Det är bara att ge det en chans, så anmälan är redan på plats i det än så länge lilla startfältet. Backträning i max 31 timmar lär det i varje fall bli, får se hur man klarar "repen" under tiden, men målet stänger efter 31 h.

Miljön går det inte att klaga på av bilderna som ligger på Flickr att dömma, hur vädret blir är en helt annan historia. Antingen en underbar alpsommardag och natt, eller snöstormar, regn och dimma att testa gränserna i, det finns ju fördelar med båda hur man nu ser på det.

Någon som är sugen på att hänga med?

Kontraster

2012-01-30T23:09:00.000+01:00

Hemma igen sen några dagar, i fredags närmare bestämt. Det blir lite plötsliga kontraster ibland, förra lördagen blev det 31 km i 33 graders värme, brännande sol och en ny stad att upptäcka, den här lördagen blev det istället 30 km med -3 grader, i snömodd och på dom gamla vanliga vägarna och cykelbanorna.

Det är skönt med sol och värme, men skall man springa är egentligen -3 klart mycket bättre än +33, snömodden kan man däremot vara utan. Nu pekar prognosen på fallande temperaturer resten av veckan så kanske även snömodden kan frysa till och det blir lite vintervägar att springa på istället om några dagar.

Hade lite problem med att få in bilder i datorn på resan, så för att fylla på med lite mer kontraster till vintermörkret kommer här lite soliga bilder från löprundorna i södra halvklotets sommar.

Soluppgång på "strandpromenaden" i Buenos Aires

Puerto Madero, Buenos Aires

Lördagslångpass i parken

Sao Paulo

2012-01-26T00:27:00.001+01:00

Ett stopp till under denna jobbresa, 4 dagar i Sao Paulo, en ännu större stad än Buenos Aires. Någon sa att det troligen bor 18 miljoner här, 2 gånger Sverige i en stad!. När man flyger in för landning ser man bara hus, tätt tätt så långt ögat når, åt alla håll. Inga skogar att ge sig ut i här inte.

Men springa måste man alltid göra i vilket fall som helst och på något sätt går det alltid. Oavsett var så springer jag alltid någonstans, i nödfall finns det nästan alltid ett litet gym på hotellen med något löpband. Hemma vägrar jag löpband, det går alltid att springa ute oavsett väder, man får bara anpassa var man springer och typ av pass, men ute i världen kan det vara lite svårt ibland. I Indien t.ex. kan det vara så mycket folk så det knappt finns plats att sätta ner fötterna och i Saudi känns det nuförtiden inte säkert att springa.

Även Sao Paulo och andra städer i Brasilen kan vara lite osäkra, så innan man riktigt har koll kan löpbandet vara bra. Nu fick det bli 2 dagar med pass på bandet, passade på att köra ett kort fartpass, bandet håller ju farten, och ett 12 km "bergspass" med sammanlagt 800 m stigning. Lite komiskt när man kör korta pass och det under tiden byter folk 2 ggr på alla de andra 7 banden runt omkring.

I dag fick det vara nog med löpband, hade upptäckt att det fanns ett märkligt "motionsspår" straxt intill, en rödmålad asfaltskant på en gata. 1 km spikrakt sedan över på andra sidan och 1 km tillbaka. Massor av folk ute och gick, några enstaka sprang också. Det fick bli 6 snabba varv, jag hade ju trimmat upp lite fart på löpbandet dagarna innan.

Nu bär det av hem till vinter och friska luften igen, får byta shortsen mot vintertightsen och solen mot pannlampan. Å andra sidan kan man andas utan att fundera över vad man får i sig, mer än det nödvändiga syret.

31K och 33C

2012-01-21T19:55:00.001+01:00

Är på jobbresa i Buenos Aires just nu, har varit här sen i måndags. Som alltid är löpskorna med på resan så det har blivit lite sköna morgonpass varje dag, tidiga mornar vid 6 ungefär lagom när solen gått upp och det "bara" är ca 25 grader. Dom har nämligen lyckats få en extrem värmebölja just den här veckan med temperaturer runt 35-37 grader varje dag, garanterat halkfritt.

I dag är det lördag och inga kundmöten och eftersom lördag är långpass så siktade jag på ett i dag också, ville inte starta lika tidigt när jag hade dagen på mig och även få en chans att utmana värmen med ett 3 mils pass.

Vattenflaska, pengar för "tankning" på vägen och kamera kom med, bilder blir det en annan gång för jobbdatorn är "låst" för att ansluta externa minnen t.ex en kamera. Någon översmart IT säkerhetspolicy.

Stack ut från hotellet vid 9-tiden med sikte på ett stort parkområde norr om centrum, irrade runt lite i hamnkvarteren först eftersom jag hamnade på fel sida av stationen och en gigantisk busstation. Det blev många bussar att kryssa runt bland innan jag kom ut på rätt väg, går åt lite bussar för en stad med drygt 16 miljoner innevånare, 2 x Sverige nästan.

Kom fram till parkområdet som var som Central Park, nästan lika stort och med masor av gångvägar och lite dammar. Massor av folk var ute och rörde på sig, sprang, gick, cyklade, åkte inlines... det var t.o.m många som verkade löpträna seriöst med vätskeryggan på i värmen.

Temperaturen steg stadigt och solen brände på bra där det inte fanns skugga, det gick åt många depåstopp för att köpa dirket pressad jucie, glass, Pepsi och mera vatten. De första 2 milen gick bra men sen började det vara tugnt, vände åter mot hotellet för att avsuta den sista halvmilen i närområdet ifall det skulle ta helt stopp. Men det gick bra, med reäljt tankstopp varannan kilometer sista milen så funkade det. GPS'n stanade på 31 km och temperaturen hade då nått 33 grader. Blev en kallvattendusch direkt med kläderna på.

Läste på jogg att hemma hade det varit -11 på dagens långpass, 44 graders skillnad!!

Nitlott

2012-01-20T18:51:00.001+01:00

Kastade mig över datorn i morse, klockan 10 skulle det ju bli klart. Men vad möts man av?
Ett litet mail från UTMB som börjar...

Due to the high demand for places in the above events we have held a draw and we regret to inform you that you have been unsuccessful. We are extremely sorry.

... I'm extremly sorry too! Får väl dela det med de andra 11 svenskarna och ca 2000 andra som fått samma mail och som på UTMB's hemsida står omnämnda som "refused" ...känns ju bra, refused!

Visserligen erbjuder dom byte till TDS, först till kvarn till ett okänt antal extra platser i ett redan fullt lopp. Problemet är bara att då blir det ingen förtur till nästa års UTMB, så TDS blir ingen plan B.

Nu blir det till att surfa runt lite mera målmetvetet bland alpernas bergslopp inför sommaren, några alternativ finns redan på skärmen. Finns det tips därute så är dom välkomna.

12 timmar kvar

2012-01-19T22:15:00.001+01:00

Nu är det nära och lite spännande, nära lottningen för UTMB alltså. Klockan 10 den 20 januari blir det klart om man får någon plats i år eller det blir plan B och ett års träning till. Chansen att få plats direkt har krympt mycket jämfört med tidigare år, det kom en lite förvarning i mail förra fredagen...

The UTMB® is 195% full, with 800 runners (losers in the 2011 draw and whom therefore have priority for 2012) definitively registered. There will be therefore be, for those runners pre-registered, a draw with unfortunately only less than a one in two chance of success.

Om jag räknar rätt så är det alltså bara 1500 platser kvar till ca 3500 som skall lottas. Snart måste dom hitta på ett nytt system, till nästa blir det i princip 2000 som skall ha förtur, bara 300 platser till nyanmälan då.

I morgon får vi se, bara att hålla tummarna !

Enköpingståge

2012-01-14T20:58:00.001+01:00

Fortfarande inte mycket till vinter men i dag var det i varje fall några minusgrader och sol utlovat. Lovande för en bra dag med vinterns 4:e Train & Run. Fick bli uppvärmning 4,5 km till stationen för det fanns inga bussar som passade. Hann precis shoppa en kaffe på Pressbyrån innan tåget skulle gå. Vi var 11 som åkte från Västerås i dag, rekord för Train & Run tror jag.

På Enköpingståge

Framme i Enköping står Jonas och väntar med nyheten att vårt träningspass är omtalat i Enköpingsposten! Mer än vad VLT orkat göra på 3 år, men det är klart vi springer ju inte och jagar boll. Artikeln i Enköpingsposten hade också lockat publik till stationen kl 8 på morgon, 1 person stod där nyfiket, skulle nog se vad det var för tokar som skulle springa till Västerås.

När publiken fotograferat oss drog vi västerut. Motvind den här gången också men ingen nederbörd, solen var på väg upp istället. Lite kyligt i motvinden och några minusgrader, men riktigt skönt några korta sträckor med vinden i ryggen ch solen i ansiktet.

Depåstopp blev det i gränstrakterna, dvs när vi kommit ned i djupa dalgången vid gränsfloden Sagån. Gränsen mellan Uppland och Västmanland alltså, och djupet är relativt sett med Mälardalsmått.

När vi passerat gränsen var det "bara" 3 mil kvar, blev ganska lugnt tempo fram till Anundshög, men de sista 15 kilometrarna från stoppet vid högen gick desto fortare med Micke som draglok. Inte nog med det, några kilometer på slutet tyckte Daniel att vi skulle köra stelfrusen trailstig på Badelundaåsen, men det gick det också.

En extra krok vid stationen och GPS'n stannade på 50,0 då blev det en efterlängtad fika från Pressbyrån igen. Eftersom jag sprang till stationen i morse fick det bli transport med benen hem också. STELT i benen efter fikastoppet men efter någon kilometer var det bara att rulla på igen. Fick bli en liten omväg hem för en extra kilometer. Man kan ju inte springa 59 km, då måste det lika gärna bli 60 innan man kliver in genom dörren.

Lite berg blev det

2012-01-08T20:32:00.002+01:00

Nu har vi varit "hem" till släkten i Småland några dagar, i Taberg närmare bestämt. Det blir alltid trångt i planeringen med fika och mat på alla ställen och så måste man ju passa på att springa lite när det finns berg och backar till skillnad från i Västerås.

För att råda bot på planeringsproblemet så gjorde jag och Sandra slag i saken och smet ut i mörkret redan klockan 7 i fredags morse, till släktens förundran. Vi sprang olika runder, Sandra ville springa själv och jag ville maximera höjdmeter utan att direkt köra samma backe upp och ned. Skönt att springa med 5 cm nysnö som frusit fast efter att ha började som blötsnö, perfekt fäste både på stigar och vägar. Med pannlampa var det fritt fram i alla backar, upp på bergets topp, ner igen och över dalen, tillbaka över dalen och upp på berget igen. När jag nådde toppen andra gången var solen på väg upp långt där nere i söder.

Det blev 15 sköna kilometer med drygt 600 höjdmeter. Efter det smakade julfrukosten perfekt. Resten av släkten borde kanske prova?

Efter frukost var det dags för en tur till A6 shopping center, värsta mellandagshysterin borde vara över nu, men det var den inte riktigt.

Räddningen blev sista stoppet som vi gjorde på Intersport, som byggt ut förra året och blivit Megastort, 3800 m2 , en av Europas största sportbutiker, med Sveriges bästa löpsko sortiment. Sandra hittade ett par Nike Free 3.0 som inte finns i Västerås än och för min del blev det ett par "vingar" från Salomon. Jag hann aldrig längre än till skoavdelningen, de andra 3700 kvadratmetrarna får bli nästa gång.

XT Wings S LAB 4

Blöt start

2012-01-04T18:09:00.001+01:00

Det är inte mycket till vinter som det här året har börjat med. 4 dagar har hunnit passera och 3 löppass har det blivit, samtliga blöta, en del mer blöta.

På nyårsdagens kväll sprang jag årets första mil, det började med 5 cm skön och mjuk snö och ett kraftigt snöväder, men innan jag kom hem regnade det i stället. I går kväll var det träning med VLK, lite backintervaller, precis lagom när nattens storm började nå Västerås med regn och blåst.

Ovädret höll på hela natten, började med regn, snö mitt i natten och sen regn på morgon. Perfekta förhållanden för ett riktigt "surpass". Bestämde mig för att klafsa runt Black River Run banan och göra årspremiär på den. Gick hur bra som helst, men blöt var det, lite miljöträning för slaskiga nätter runt Mont Blanc?

Lite suddiga och slaskiga bilder, svårt att fota i skymningen i gråvädret. Var det någon som påstod att det är vinter?

Slut på året, nytt kommer

2011-12-31T16:40:00.003+01:00

Sista dagen på året kom det lite vinterkyla i varje fall , en riktigt solig vinterdag och -7 grader. Det är bara snön som saknas men den skall tydligen komma under nyårsnatten sägs det. I vilket fall som helst så var det perfekt väder för ett litet lagom sista långpass för året. Vi blev 7 st på årets sista VLK pass, lagom långt och lagom lugnt så här på nyårsafton, för min del stannade klockan på 24 km med min transport till och från samlingen. Skönt var det, men tyvärr får ni inga bilder för mobilkameran fick tydligen spader när det var -7 och riktiga kameran var inte med i dag. Vi som var med fick i varje fall en bra uppladdningen inför kvällens nyårsfirande.

Så här sista dagen på året skall naturligtvis året summeras. Korta versionen är att det blev ett bra år, även när det gäller löpningen. Frisk och skadefri hela året är ju det viktigaste.

När det inte blev några oplanerade stopp i träningen kom jag till slut upp i 375 mil. Det är lite mer än en mil om dagen i snitt, hela året, varje dag, lite av en milstolpe! i träningen. En fortsatt stadig ökning av träningsmängden, förra året blev det 330 mil och året innan 286. Mesta träningsmånaden blev oktober med 40 mil och minsta december med "bara" 23 mil, men så var det tänkt som lite återhämtning nu på slutet. 14 ggr har det blivit ultrapass under året, dvs långt som en mara eller längre, 6 av dessa var tävlingar. Ett av mina träningsmål för året var ett ultrapass per månad och det stämde ju ganska bra.

Ganska mycket hinner det bli på ett år. Det började redan första veckan med semester på Teneriffa, narturligtvis med ett morgonpass i bergen nästan varje dag.

Härliga gryningpass på Teneriffa

Trots att det var en rejäl snövinter blev det mest bara löpning även hemma, i mitten på februari var det dags för Ultrahelg i Stockholm, föreläsning med Tim Noaks och Rune, plus löpning runt Stockholms alla 14 öar.

I mars var det jobb i USA 2 veckor, då passade man på att arrangera en mara i stan där jag var. Perfekt, Tobacco Road Marathon, en snabb bana på en gammal banvall som jag nästa gjorde sub 3 på, retliga 3.00.44 och min näst snabbaste mara. Bara 3 veckor senare, lite väl kort emellan, var det dags för TEC 100 miles och första poängsamlingen till UTMB, gick OK men det var riktigt tungt på natten.

I mitten på maj passade jag på att köra ett eget trail-ultra, ett UMTB hemma i Rocklundaskogen, innan maj var slut blev det som vanligt (8:e gången) Stockholmsmaran och lika mycket som vanligt blev det 3.09 i sluttid.

Före start i Stockholm

Midsommarhelgen drog jag till Norge för andra delen av poängsamlandet inför UTMB. Kristins Runde på 50 miles i Nordmarka var ett kul och bitvis tufft lopp. I juli var det dags för semesterresa igen, 3 veckor runt i nordöstra USA, lite morgonlöpning blev det även där, några extra häftiga pass.

Morgonpass med Sandra på Broklyn Bridge

Sista helgen i augusti blev det ett återbesök i Skövde för ett nytt 24 h lopp och ett nytt försök att nå 20 mil. Lagom den helgen blev det extremt varmt så jag fick nöja mig med att passera 100 miles. I september hände inte så mycket på löpfronten, Lidingöloppet förstås men tog det som träning i år. I oktober blev det dags för första "officiella" provlöpningen av Black River Run.

Sista tävlingen för året blev en ny resa till Oslo, denna gång 24 h på Bislett, nytt försök att nå 20 mil men det gick inte denna gången heller. Blev i varje fall ett nytt pers.

VLK före start

Till slut blev det december i år också och en lite lugnare månad med färre pass. Det största på löpfronten blev att det var dags för anmälan till UTMB och dagen efter ett passade tufft ultrapass i motvind, regn och snö från Köping till Västerås.

Nu är det bara timmar kvar på året, dags att byta om för fest och sen börja se fram emot ett nytt år. Någon konkret planering blir det inte förrän efter 20 januari, när UTMB lottningen görs. Blir det en plats nu eller blir det att vänta 1 år till.

Västerås Tidning blickar också framåt så här på nyårsafton, man har snappat upp redan vad som händer i stan den 18 augusti. Black River Run är med bland årets händelser i stan !!

Tio backar

2011-12-28T19:51:00.002+01:00

I dag kändes det riktigt bra, lätt i steget trots att det var ovanligt stumt i går efter långpasset. Kanske en effekt av att det var en liten smygpremiär på träningen inför UTMB och dessutom satt jag och surfade runt en stund innan för att hitta en plan B om det nu skulle bli otur i lottningen. Det finns mycket som kan agera plan B, problemet är inte att hitta något utan snarare vad man skall välja.

Vad var nu smygpremiären då? Eftersom det är helt snö- och isfritt så passade jag på med ett första "omvänt" backpass, dvs kraftfull gång upp och avslappnad men snabb löpning ner. Det blev 10 ggr i min lilla backe, som även om den är liten så är det den högsta backen i Västerås. Lilla backen är 40 meter hög, 250 meter lång, med 2/3 stig och 1/3 berghällar, inte mycket att hurra för men bra variation och kör man många nog gånger så blir det lite höjdmeter.

Eftersom det var en grå dag så kunde jag lika gärna vänta tills det var mörkt även om jag var jobbledig, kunde köra lite pannlampa för att ännu lite mera komma i UTMB-mod. Vi får se om första omvända backen genererar lite träningsverk i låren den här gången.

Vårkänslor

2011-12-27T16:36:00.001+01:00

OK, det är visserligen den 27 december och även om solen skiner skönt så orkar den knappt över horisonten, men ändå?
När det nu ändå inte är en riktig vinter med gnistrande snö, så är det långt mycket bättre med vårväder och torra löparvägar än blygrått och ständigt växlande mellan plus och minus med ena dagen sörja och nästa dag is. Passade perfekt med ett 30 km långpass i dag precis som jag tänkt mig, visst är det härligt med lite vårkänsla ute?

Badelundaåsen, 1000 år gammal och stans finaste löpväg

När jag passerade förbi Hälla tyckte jag först att folk hade blivit lite väl mellandagsreagalna, det var lång kö ut från Hälla som dessutom gick så sakta så jag sprang fortare. Det fick sin förklaring när jag kom ifatt början av kön, inte shoppingträngsel utan flygplan på vägen!!!

Flygplan på väg till flygplatsen!

Efter att ha följt Badelundaåsen ända ned till Mälaren kom jag fram till piskade vågor i den hårda vinden, inte någon skridskois i år inte.

Arbetslös isbrytare

Ja det var fint i vårsolen i dag, men när det är vinter skall det se ut som det gjorde för nästan precis 1 år sedan. Den 29 december förra året sprang jag från Jönköping till Taberg och upp på toppen av berget i ett helt magiskt vinterväder.

Inspirerande julklapp

2011-12-26T17:49:00.001+01:00

Numera när man hunnit bli lite äldre får man ofta klagomål för att man inte önskar sig någonting. Sofie och Sandra undrar varje jul och födelsedag "vad önskar du dig då?" och det är ju svårt att hitta något lagom. I år kom det ett lysande tips på Mirandas blogg, Extreme Running, tack Miranda.....

Det blev till en kort önskelista i år och tjejerna hann beställa till ett hårt paket under granen. Perfekt julläsning nu när det är som längst till alla utmaningar i löparskorna. 24 olika "extreme running events" är beskrivna, några mer extrema än andra. Det finns alltid något mer, längre, högre, varmare, blötare, kallare... gränsen kan alltid flyttas fram en bit till.
Första avsnittet och ett av dom längsta handlar om UTMB, passar ju väldigt bra nu när man som bäst sitter och väntar på lotteriet. De andra längre avsnitten är om Marathon des Sables, Badwater, Jungle Marathon, Everest Marathon, Kepler Challenge och Antartica Marathon. Det finns 17 mer eller mindre omöjliga utmaningar ytterligare i boken och ändå är dessa 24 lopp, från alla 7 kontinenterna plus nordpolen, bara toppen på isberget.
Det finns så mycket där ute att testa gränserna mot. Vi får se vad som hamnar på "att göra listan" efter denna julläsning.

Det våras för tomtarna

2011-12-24T21:58:00.002+01:00

Julafton har det blivit i år också och den lilla vinter vi hade i veckan försvann i natt. Förra årets tomtejogg var bitande kall med -15 grader, i år var det mer vårkänslor som gällde när den svaga vintersolen tittade fram och temperaturen steg över +5.

11 tomtar blev vi i år på en runda genom stan, lite undrande blickar och tutande bilar, men efter den första undran sprack alla upp i ett leende. En skön mil senare var vi klara för att ta tag i julmaten och alla andra julens måsten, men det känns så mycket bättre efter att ha fått springa en bit först

Vissa tar det lite mer seriöst, Per klart mest

Vi kommer tillbaka nästa jul igen

Lugna veckan

2011-12-22T22:20:00.000+01:00

Det har blivit lite mindre än vanligt med löpningen under December. Lite välbehövlig återhämtning efter ett år med mycket spring i benen, passerade årets 365:e mil i lördags under motvindspasset från Köping så det blir första året med mer än en 1 mil om dagen i snitt. Har provat att inte hålla upp helt med löpningen men göra betydligt färre och kortare löppass än normalt under 4 veckor. Varierade med ett enda långpass i lördags och kör nu en riktigt lugn vecka, bara en mil i dag och så tomtejoggen på Julafton.

Det är naturligtvis svårt att hålla sig helt stilla, vila från löpningen kan man ju göra genom att träna annat så den här lugna veckan har det istället fått bli trippelträning på F&S. Cirkelfys i måndags, man börjar känna sig riktigt stark nu efter en hel höst med Cirkelfys mer eller mindre varje måndag. I tisdags blev det test av F&S nyhet för säsongen, HIT = Hög Intensiv Träning, kul pass som lyckades få fram lite träningsvärk trots alla cirkelfyspassen. Prova gärna, men börja med Cirkelfys annars kan jag garantera mycket träningsvärk. I morgon blir det tredje passet på jympagolvet, ett "vanligt" intensivpass.

Efter den här lugna veckan får det vara bra, dags att börja nöta lite mil igen inför kommande utmaningar. Även om det blir mil så skall det bli Cirkelfys, lite HIT och lite intensiv jympa också, det gäller ju att stärka hela kroppen. Fortsätter dessutom mildvädret kan man ju börja lite backträning också, det går ju åt rätt många backpass för att få till många höjdmeter i Västerås.

Motvind

2011-12-17T21:32:00.002+01:00

En del pass är mer lämpade för träning av pannbenet än vad andra är. I dag var det min tur att planera VLK's Train & Run och så här dagen efter anmälan till UTMB passar det ju bra med rejäl motvind, regn och blötsnö.

För att ta det från början så föll valet på en tur från Köping till Västerås, dels för att hitta en ny sträcka och dessutom gick det att kombinera med ett kortare alternativ från Kolbäck. Att det sen blev 44 km i motvind och regn får man se som lite bonus, men det kanske inte alla tyckte.

Vi blev 6 som klev på morgontåget till Köping kl 8.10, fick "underhållning" av en Stockholmare som hade sen fredagskväll och var på väg till Oslo men tydligen blivit avslängd från Swebus i Västerås. Nu fortsatte han "underhålla" på tåget i stället.

Start på perongen i Köping i en grå gryning

Från Köping var det riktigt bra i början, inget regn och inte så blåsigt, enda missen var att någon bonde plöjt upp en väg som vi tänkte springa så det blev lite lerig gärdeskant en bit. Bortsett från det flöt det på bra ända till Strömsholm efter 18 km, men strax innan vi kom dit började det regna lite lätt.
Det blev stopp i Strömsholm och telefon till Alf som höll ihop gänget som tagit det senare tåget till Kolbäck. Bara 500 m kvar för dom, vilken timing, och vilken välplanerad tidtabell SJ har för oss Västeråslöpare.

Depåstopp i Strömsholm, i väntan på gänget från Kolbäckståget

4 man kom från Kolbäckståget, när vi sen sprang vidare och passerade slottet i Strömsholm så dök det upp en man till. Totalt blev vi 11 st i dag, trots att det var pannbensväder precis som utlovat i prognosen.

Strömsholm, 25 km kvar, vinden ökar hela tiden, regnet tilltar hela tiden och såsmåningom övergår det mer och mer i snö. Vi nöter på i bra tempo mot Västerås, bara ett par korta stopp för att samla ihop oss och hinna tugga i oss lite mera energi.

Sista stoppet vid Lundby Kyrka, ösregn, blötsnö och kuling i motvinden

Från Lundby kyrka är det 7 km kvar till Västerås C, nu blev gänget ganska utspritt, jag vet inte om det var hemlängtan, frusenheten eller trötta och stela ben efter 3,5 mil i motvind som styrde oss mest men vi blev ganska utspridda på väg in mot Västerås i 2-3 grupper. Hamnade för min del med Kerstin och Micke i ett riktigt bra 5 minuters tempo sista halvmilen, så när vi till slut kom fram till Mickes bil efter 44 km stannade klockan på 4.00 h blankt.

Det blev ett riktigt bra långpass i dag, inte minst för pannbenet. Dessutom ett rejält test av mitt jackfynd inför UTMB. Efter 4 h och 44 km i motvind, ösregn och blötsnö kommer jag hem och konstaterar att jag är i princip helt torr på överkroppen, kan inte bli annat än imponerad över tekniken.

Anmäld

2011-12-16T21:50:00.000+01:00

Nu är det bara att hålla tummarna den 20 januari, och så träna lite under tiden förstås. Har man lite tur i lotteriet, eller blir det att vänta ett år till?

UTMB - Pryl test No 1

2011-12-13T22:19:00.000+01:00

I dag fick det bli ett litet första minitest av prylar till UTMB. Blåst, ösregn och 3 plusgarder lagom till VLK passet, perfekt att göra ett litet test av Haglöfs Endo Jacket som jag fyndade förra helgen. Resultat?

Klart Godkänt!

Trots 2 mil i regn, bitvis i ganska bra tempo som fick upp både puls och svettning så var tröjan under torrare än efter en vanlig träning. Perfekt funktion, att det inte kom in något regn är ju ganska klart med GoreTexen, men att den klarade att släppa ut all fukt utan ventilationsöpningar, trots tempot, var imponerande. Perfekt lagom tight passform också. Tempo och svettning lär desutom knappast ligga på samma nivå runt Monte Blanc.

Nu är det bara att vänta in nästa vinterstorm för mera test, blir säker fler med regn och slask i år. Sen gäller det att hitta några lagom tunna fingervantar med GoreTex som står pall lika bra.

Hysterisk träning

2011-12-12T22:11:00.000+01:00

Måste bara berätta lite om den hysteriska träningen i Västerås. Måste vara stans populäraste träningspass... alla kategorier.

Cirkelfys på F&S kl 18.00 på måndagar, inget särskild med det, eller...

Tänk er att klockan är 06 en måndag morgon, dom flesta har inte riktigt kommit igång än om dom ens är ur sängen vid den tiden. Alla "normala" människor vill säga, men inte i Västerås. Här sitter nämligen minst 60 personer uppkopplade med sina datorer eller smartphones och väntar på att klockan skall bli 06.00.

Pang... då öppnar F&S bokningen till nästa måndags träningspass och med det även till Cirkelfysen kl 18. Nu utbryter en febril aktivitet vid alla dessa datorer och smartphones, det gäller att komma över dom 54 bokningsbara platserna innan det är fullt, och det går fort. Servern som F&S kör på storknar nästan, någon gång har den kraschat helt. När den lyckas överleva så är det fullbokat efter 6 minuter!!! Klockan 06, en måndags morgon, varje måndag förresten. Var det någon som tyckte att folk inte är träningsvilliga?

Om nu någon undrar vad detta är, så kan jag tipsa alla er löpare där ute som eventuellt läser min blogg att Cirkelfys är det perfekta komplementet till löpningen, funktionell styrketräning för hela kroppen. Definitivt värt och prova, det finns andra pass att välja på, man behöver inte slåss om platserna i cyberspace kl 06 på måndag morgon.

Glögglunken

2011-12-12T21:40:00.002+01:00

Det gäller att hitta i sin stad, i varje fall när det är dags för årets Glögglunk med VSOK. En gammal tradition sen mer än 30 år, en fredagskväll i början av December har några satt ihop en utmanande orienteringsbana i stan. Utmaningen är inte så mycket snabbhet i löpningen eller säkerhet i orienteringen. Kartan kan i princip se ut hur som helst och vara förvrängd på vilket sätt som helst, det gäller att hitta något som ser bekant ut och gärna slå sig ihop med några andra för att klura ut så mycket som möjligt.

Årets lopp bjöd på minikartklipp från Önsta-Gryta, det gäller att ha lite lokalkännedom kan man säga.

Några av de små kartklippen. Självklart var dom är eller?

Plocka så många poäng som möjligt på 80 minuter var målet. Trots att jag bott på Gryta i 25 år och sprungit otaliga orienteringsträningar genom åren så blev det "bara" 10 av dom 22 kontrollerna tagna på 80 minuter. Någon enstaka till hade vi koll på var dom nog låg, men hann inte med.

Kul och annorlunda "tävling", även om det inte var så mycket vinterkänsla i år med ösregn och floder av vatten mellan alla isfläckar på gator och cykelbanor. Efter 80 minuter i regnet blev det extra skönt med en varm bastu, med lite korv och öl innan matan.

En vecka senare

2011-12-03T17:03:00.001+01:00

För en vecka sedan var man i full gång under Bislett. I denna stund förra lördagen hade 7 h just passerats och ca 65 km var avklarade. Farten var fortfarande god, allt kändes bra, nu var det ju bara 17 h kvar. Snart dags att vända riktning efter 1/3. Men det blev som sagt var värre framåt natten...

Så här en vecka efteråt känns kroppen rätt bra, lite ömhet på några ställen i benen bara. Det var blivit en välbehövlig vilovecka, bara cykel ToR till jobbet om dagarna, 1 mil per dag, och en lugn joggrunda i torsdags på en knapp mil i lågfart. Det blir nog en till i morgon.

Upptäckte att man visst blivit lite kändis i Norge. Olav Engen har lagt upp en kul intro på Kondis till min och Lailas bloggar. Synd bara att jag inte hade mitt mål uppnått, men det får man ta.

Sitter här och undrar vart vintern blivit av i år, det är 4 grader plus och ösregnar, men rätt vad det är slår den väl till med snö och kyla. Å andra sidan är jag nästan lite sugen på en testrunda, jag smet nämligen iväg till Outdoor Experten på eftermiddagen och fyndade en jacka som jag tror skall palla UTMB. Haglöfs Endo Jacket , "GorTex för högpulsaktiviteter". Kul att Haglöfs valt att göra den i VLK's färger ;-)

På tal om UTMB, nu är det nära, 13 dagar närmare bestämt tills anmälan öppnar. Börjar kännas lite pirrigt.

Ett dygn under Bislett

2011-11-30T19:43:00.001+01:00

I fredags morse samlades vi på centralen i Västerås, Per, David, Robert, jag och vår proffscoach Micke för att ta tåget västerut.

Västerås Central fredag kl 8, en första kopp kaffe

SJ lyckades vara bara lite försenade så vi hade bra marginal för bytet i Hallsberg. När vi väl klev på Oslo tåget i Hallsberg kunde man nästan tro att SJ reserverat en vagn för Bislett löparna, vi var 10-15 st i samma vagn med samma mål och några till klev på i Värmland. Det hann naturligtvis bli en del försnack inför loppet under den resan. När vi kommit fram till Olso blev det också en gemensam lunch innan vi spred ut oss på våra hotel.

Större delan av vagn 12 samlad på Peppes Pizza

Eftermiddan och kvällen blev lugn och tidig, promenad, fika och middag, sen var det dags att försöka sova tidigt. Inte så lätt att somna med tricken som passerade utanför fönstret, plus lite lördagsglada norrmän då och då, men till slut slockande man i varje fall.

Lördag morgon, vi hänger på låset när hotelfrukosten öppnar kl 8, vill ju få lite tid för en rejäl frukost att lägga sig tillrätta innan start. Efter frukost, en kort promenad till Bislett och så ned i underjorden 2 våningar för att "rigga" oss. Fixa nummerlapp, byta om, vasselin på fötterna, göra reklam för Black River Run och så ställa iordning provianten. Nu är det snart dags att börja ett dygn under Bislett.

Lite av provianten iordning

Vätserås Löparklubb klara för start

Klocken är 10 och starten går, även om inte alla 122 går så är det som vanligt ett ganska lugnt tempo, det är bara Kajsa Berg som drar iväg i en egen takt för att göra 100 km på 8h och sen kliva av. Efter ett ganska kort tag visar det sig att det är en stor klunga med mest norrmän som kör hårt i ett tempo upp mot 25 mil, kan det verkligen hålla för alla dom?

Timmarna rullar på, inne på stadion som man ser korta glimtar av genom några fönster skiner solen ett tag men det börjar skymma tidigt. För min egen del känns det bra, har siktat på att hålla stadigt 6.30 tempo som motsvarar drygt 3.30 min/varv på de 545 meter långa varven, men det går lite fortare. Känns ändå bra. Det blir 15 springvarv och ett gåvarv till en början.

Det börjar gå mot kvällen, börjar bli lite segt och tempot sjunker, men numera har man lärt sig att det går i vågor och det är många timmar kvar. Mycket riktigt, vid 7 tiden på kvällen efter 9 timmars löpning serveras det kycklingsoppa.

Robert bunkrar kycklingsoppa

Något var det med den soppan för all seghet försvinner, hittar ett tempo under 3.00 per varv som känns mycket bättre för benen så det är bara att nöja sig men det, kompenserar den lite för höga farten med att ta gåvarv efter var 10:e löpvarv. Maler på några timmar till, det är ju nu som loppet börjar, de första 12 timmarna är bara en lång uppvärmning att samla kilometrar på, det är under nästa halva det börjar hända saker.

Det går visst så fort att man sprungit ifrån alla?

Klockan har hunnit bli en bit efter midnatt och man har varit till fots i drygt 14 timmar, mestadels löpande. Någon sömninghet känns inte av, att det är konstant ljus gör säkert sitt till mot sömnbehoven. Däremot börjar magen tröttna på allt, som mest är olika söta saker som stoppas ned. Mår inte direkt illa men är inte sugen på nått, förrutom apelsinklyftor som jag länsar bordet på när det finns några. Det känns som ett stigande tryck uppåt från magen. Gör ett test att trycka in en halv banan för snabbt och uppsöka en tunna samtidigt. Det hjälper, trycket förvinner med de senaste timmarnas sötsaker ned i tunnan och allt, inklusive löpstegen, känns momentant mycket lättare. Märkligt så kroppen fungerar.

Får upp fatren igen ett tag tack vara "tryckavlastningen" och börjar nöta kilometrar igen, känns fortfarnde som helt OK att nå 200 km och dessutom känns det som att man klättrar stadigt i resultaten, de snabblöpande norrmännen kliver av den ena efter den andra och många tar långa pasuer, en del får tvärstopp pga olika problem.

Men återvunna styrkan varar tyvärr inte länge nog, det har blivit timma 18 (mellan 03-04 på natten) kroppen protesterar med stumma lår, ömma fötter, ingen lust att äta, lite yrsel och trötthet. Egentligen vet jag ju att det är huvudet som försöker ta kommandot och intala kroppen att nu räcker det !! Det är egentligen nu tävlingen börjar på allvar. Micke gör mycket intensiva försök att få in det budskapet i oss och få ut oss på banan så fort vi försöker pausa. Han lyckas bra med Robert som gått stabilt innan men som de sista timmarna kopplar in autopiloten och bara kör på i ett grymt starkt tempo. Robert ligger ungerfär 5 km efter mig när hann hittar autopiloten, jag gör några försök att svara men kroppen (jag menar knoppen) vill inte och innan vi är i mål är han drygt 12 km före.

Jag tappar det mesta av farten de sista 6 timmarna, det blir mest gång och lite korta vilopauser, inklusive någon kort "smygvila" utanför coachens kontroll ;-) Motivationen har försvunnit med det tappade 200 målet, sikar istället på reservmålet med nytt pers, dvs passera 171 km. På herrsidan fortsätter en del att kliva av men några kommer bakifrån i ett lågt men stadigt tempo och tar sig förbi. Damerna däremot är hur stabila som helst, Maria Jansson går som tåget och vinner på 211 km och nytt svenskt rekord.

Fort gick det ett tag, men att jag låg före Maria J är bara skenet som bedrar

Klockan är 10, söndag morgon, nedräkningen går mot 0 och efter en spurt? över varvningsmattan är det stopp och man får sätta sig, skööönt. Bara att invänta mäthjulet, 174 806 meter blir det, pers med knappa 5 km och en 15:e plats. Helt OK och man får vara nöjd med det, men det går inte låta bli att reta sig lite på att knoppen fick för mycket att säga till om dom sista timmarna. Om inte, hade det gått med 200? Eller kanske 180 i varje fall? Men det går inte att veta så här efteråt, får läggas till samlingen av erfarenheter inför framtiden i stället, kan kanske göra nytta där.

Vi vänder hemmåt igen, tar tricken ned till centralen och en lång väntan på tåget hem. Jag tror vi är ganksa nöjda allihop, Robert var nog mest överraskad själv över sin kapacitet, Per gick riktigt bra länge men klev av under natten, David hade det tugnt bitvis men höll ut till slutet. Micke skall var nöjd också, lyckades med peppningen, speciellt med Robert, jag själv var lite mera svårflörtad denna natt.

Tröttsam väntan, sova kan man göra på många sätt

En kul och annorlunda tävling är över, faktiskt inte så enformigt som man kan tro att springa i en kulvert i 24 h, åtminstonde inte med den servicen och den underhållningen. I princip non-stop rock i 24 h, förrutom en stund när nätet också fick motivationsproblem under småtimmarna och höll oss borta från Spotify. Med en speaker som höll låda non-stopp i 24 h med bl.a. många hälsningar från dom som satt och hade koll på oss via web-kameran. Är det år 2011 så är man on-line med världen, live resultat, web-camerna, Spotify, video-chat ..., även om man är i en kulvert under Bislett. Mer läsning om loppet, bilder och resultat finns på Kondis hemsida.

Bislett nästa

2011-11-23T21:23:00.001+01:00

Då var det färdigladdat med nedtrappad träning några veckor och nu sista veckan löpfri, förutom kvällens uppmjukning riktigt lugnt i näst intill 24 h tempot.
På fredag morgon tar vi tåget mot Oslo, jag, Per, Robert, David och så Micke som kommer med som vår proffs coach. Det skall bli skönt att ha någon med som kan tänka klart och komma med rätt pådrivning framåt natten.
Det blir en lugn laddning i Oslo på fredag kväll och kl. 10 på lördag morgon ger vi oss in i "tunneln" under Bisletts stadion. Ett varv är 545 m, vi får se hur många det hinner bli på 24h. Nu är det inte bara vi 4 utan totalt 130 startande så det lär bli lite trångt i början innan det sprider ut sig, det är ju ingen som har direkt bråttom i starten på ett 24h lopp. Dom som vill ha koll på vad vi gör där inne under natten, kan ha det på jogg.se's live bevakning.
På söndag morgon kl 10 är det stopp, då få vi se hur det har gått. Om man lärt sig något efter två 24h lopp, hur mycket nytta det gör med en proffs coach, går det bättre att springa inne i förutsägbart klimat istället för ute i regn eller extrem värme, går det bättre med många startade som på det viset peppar varandra. Ja vi får se, få söndag har man skaffat sig en erfarenhet till i detta med att springa dom långa loppen.

Downunder

2011-11-21T21:32:00.001+01:00

När man reser skall man alltid ha med sig löparskorna, det går alltid att springa på något sätt i princip var man än är. När det dessutom är en extrem långresa för jobbet och man skall tillbringa 42 h i flygplan på en vecka så är det dessutom skönt att lufta sig med några morgonpass. Är det sen i Austrailen där dom verkar vara galet tokiga i morgonträning blir det riktigt kul.

Utsikten utmed löprundan varierar på dom pass man gör under året, ibland är den bättre än annars!! Bjuder på lite bilder jag skall försöka ha kvar på näthinnan här jag går in i Bisletts tunnel på lördag, kanske är det detta som kallas tunnelseende?

Gråmulen onsdagsmorgon i Melbourne, massor av löpare, cyklister och roddare

Fredag morgon i Brisbane kl 06,
klubbträningar för både cyklister och löpare

Lördag morgon, solen skiner snart över Story Bridge och Brisbane River

Det var lördag och före kl 7 på morgon, men ännu mera folk var ute och tränade,
fikastopp på Café on the Bridge var populärt

Ultraintervaller?

2011-11-13T19:11:00.001+01:00

Nej det blev inte några ultraintervaller denna gången heller. I går var det 4:e gången det tävlades i ultraintervaller på jogg.se och varje gång så har det varit något annat som kommit i vägen för mig. För dom som inte har koll på det så innebär ultraintervaller 8x10 km under 1 dygn, man startar var tredje timma med början kl 00 på natten mot lördagen och sen ny milrunda kl 03 o.s.v. Tävlingen pågår över hela landet eftersom enda kravet är att man laddar upp sitt GPS spår från ett intervall innan nästa startar. Denna gång var det över 100 som var med i tävlingsklass och motionsklass, men inte jag allså.

Skall bli kul att testa någon gång om det passar, men den här gången kändes det lite väl nära Bislett 24 h, det är ju bara 2 veckor dit. Det kunde i och för sig varit OK som ett uppdelat långpass om man kört lugnt, men det hade ju blivit ett dygn utan riktig sömn. Det kunde kanske också varit OK 2 veckor innan Bislett, men nu har det dessutom kommit en jobbresa emellan som innebär 2 dygn i flygplan under den kommande veckan. Det kändes som man fick ta den sömn man kunde så ultraintervallerna fick vänta även denna gång.

Under helgen blev det i stället två sköna lite kortare långrundor, en långlördag med VLK i tjockt höstdis och en skön solig söndagseftermiddag med Sandra. Första långpasset tillsammans med Sandra, hon har kommit riktigt långt i träningen inför marathonpremiären i Stockholm nästa år. Börjar bli riktigt seriöst, hon håller som bäst på att läsa min gamla Born to Run och i går, på en mässa i Stockholm, köpte hon ett par Five Fingers!! För cirkelfys mm i vinter och lite MTB-spår till våren.

TEC 2012

2011-10-31T21:27:00.001+01:00

Så var man då anmäld till TEC igen, plötslig dök det upp info på Jogg.se's forum att anmälan öppnade i dag kl 12, lite halv panik efter att det blivit fullt snabbt förra året och nu har alla väntat länge på "startskottet".

Det slank i varje fall in en anmälan från mig, ett bra genrep på distansen inför UTMB om man skulle ha tur i lottningen. Tur var det i varje fall att man inte missade anmälan nu. Efter bara 9 h är det redan 50 anmälda. Taket är satt till 160 startande så vänta inte länge till om ni vill testa några runder utanför Täby till våren.

Lite kort info om loppet och länkar till anmälan finns på TEC's nya hemsida.

Train & Run 1

2011-10-30T08:26:00.004+01:00

Vintersäsongen närmar sig så nu har det blivit dags för VLK's löputflykter igen. En lördag varje månad tar vi tåget åt något håll, det finns många (5) att välja på från Västerås så variationen är stor, sen blir det hem igen med hjälp av fötterna.

Tack vare en start redan i Oktober och en otrolig tur blev det kanonväder. Efter en grådisig vecka blev det en strålande lördag med sol och blå himmel, brinnande höstfärger och en temperatur som kröp upp från 2 grader till sköna 10 eller mer där solen låg på.

Premiärtåget gick till Eskilstuna 7.35 på morgon, så efter att SJ lyckats hålla tiden var vi 3 man som strartade från staden på andra sidan Mälaren strax efter kl 8. Det blev ett bra och stadigt tempo förbi Torshälla på de fina näsan helt bilfria småvägarna till Kvicksund. 18,5 km dit, vi hann fram lagom några minuter innan nästa tåg från Västerås rullade in och 6 man till klev av för att vara med de 3 sista milen in till Västerås.

Robert och Per J

Det blev bara "man" i dag, tjejerna var kaxiga efter förra lördagens långpass,
att dom var fler än killarna, men dom tog visst ut sig då för nu kom det ingen ;-)

Nykomlingarna i Kvicksund var naturligtvis pigga så det blev fortsatt bra tempo mot Västerås förbi Rytterne och med en lite ny sträckning några kilometer utmed Asköviken. Vid Asköviken blev det lite vandringsled och stig istället för väg, skön omväxling men det är lite svårt att parera stenar och rötter när benen stumnat efter nästan 4 mil asfaltsnötande.

Efter denna avstickare ut i naturen blev det sen en tung sista mil hem till Västerås. Vid Lövudden hade vi ett sista kort stopp, där delade vi på oss för lite fri fart sista halvmilen hem. Nu svepte en molnfront in som dolde den sköna höstsolen, vinden blev kylig, benen var stumma och fötterna ömma. Jag tog därför hand om köplatsen i den fria farten och fick låta pannbenet ta över löpningen. Det gick bra det också, efter en härligt höstlördag var vi återsamlade på Västerås C, 52 km och 4.45 h löptid efter starten från Eskilstuna. Skönt med en mugg kaffe och en chokladbit på bänken inför undande resenärer.

Lagom när vi satt där ropade dom upp ett nytt tåg till Eskilstuna, men det var ingen av oss som var sugen på en repris direkt, det får bli en annan gång.

Åter på Västerås C, kaffe är gott efter 52 km

Black River Run - "invigt"

2011-10-15T17:11:00.001+02:00

I varje fall har banan nu blivit officiellt provlöpt och det blev ett riktigt stort gäng på dagens VLK långlördagspass. Kl 7.30 var vi 13 stycken utanför Orientalen, inklusive David som varit ute ett tag redan med pannlampa!?

Den stjärnklara morgonen med några minusgrader hade bytts ut mot dis och 0 gradigt, en riktig höstmorgon. Vi stack ut på runden, de första 5 kilometrarna är de svåraste med några sträckor knixiga stigar, men det gick bra. När vi sen kom ut på den långa sköna sträckan utmed Svartån in mot stan skruvades naturligtvis tempot upp en del men vi hängde ihop bra. Efter 1.31 kom vi tillbaka till Orientalen , då hade klockan hunnit bli 9 och ytterligare ett gäng på 6 personer stod och väntade.

Några klev av efter första varvet, men totalt 19 på en långlördagsträning är rekord.
Sandra var med bland dom nya 6, premiär på VLK träning för henne och innan var hon orolig för tempot. Varför det kan man undra, hon hängde på i tätklungan som drog ifrån lite på det något snabbare andra varvet.

Efter 2 varv blev det många avhopp så ut på 3:e runden blev vi bara 5. Lockande svampskog och deadlines hemma plockade bort ytterligare så till slut blev det bara Per J och jag som kom runt på hela 3 varven.
På sista varvet hade solen kommit fram och det var 10 grader skönt när vi kom i "mål" efter en lagom lördagsrunda på 50 km.

Det lät på kommentarerna som att banan fick godkänt, nu är det bara att planera vidare mot nästa års ultraloppspremiär i stan.

Black River Run - Snart är det dags!

2011-10-09T21:45:00.002+02:00

Västerås börjar bli riktigt känt i Ultrasammanhang, då måste vi naturligtvis ha vår egen ultratävling också. Nästa år blir det därför premiär för Black River Run 50 miles (eller 50 km för den som vill det) på en 10 miles bana som från skogarna norr om stan når nästan in till stans centrum. Info om tävlingen kommer dyka upp på VLKs hemsida framöver, men för den som vill få ett par smakprov kommer det nu 2 möjligheter...

På lördag den 15 oktober blir det provlöpning, med start vid VSOKs klubbstuga Orientalen, start kl 7.30 för dom morgonpigga och 9.00 för dom som vill sova lite längre. Mera info om provloppet, finns att läsa här.

För dom som inte tar chansen att provspringa nu på lördag så kan ni få lite bilder att lockas av. Min fototokiga dotter Sandra fick ett uppdrag i går innan hösten blev för grå. En del av resultatet ser ni här.

Foton: Sandra J

Respekt, Micke...

2011-10-01T19:19:00.002+02:00

Klippet från Ultradistans.se säger allt...

Micke i Feidippedes och Runes spår

Mikael Andersson gick för några timmar sedan i mål som fjortonde man i Spartathlon på en tid under 30 timmar. Ingen annan svensk än Rune Larsson, som har totalt tre Spartasegrar, har någonsin varit bättre.

Prylar upptill och nedtill

2011-09-30T20:53:00.000+02:00

Lite om årets nyinvesteringar i min "löpargarderob"

Nedtill...

Jag bokstavligen snubblade ju över New Balance "barfotasko" Minimus Trail i USA i somras. Blev frälst redan efter första provrundan på MTB spåret i somras. Nu, ett par måander senare, kan jag bara konstatera att det håller i sig. Det har blivit Minimus varje gång på MTB spåret och den känns bara bra, fullständig kontroll i steget. Har sprungit lite även på vanliga spår och den kilometer på asfalt jag har till skogen, inga problem, men det är när det blir knixigt och ojämt dom kommer till sin rätt. Hade en tanke att prova Lidingö med dom men vågade inte riktigt, har ju bara kört ca 15 km långa pass i dom än så länge.

Nu så här på höstkanten har dom dessutom kommit till en ny användning, rengjorda från lera och damm blir dom perfekta inomhus också på F&S cirkelfyspass, även där mycket bättre kontroll på foten än med vanliga "tanks" till gympaskor.

Upptill...

Ny lampa är en av de saker som måste skaffas inför UTMB, hade turen inför TEC i våras att få låna och testa en Silva X-Trail Plus. Liten smidig LED lampa med riktigt bra ljus och ett litet pack med Li-jon batterier. Jag var nöjd med ljuset på TEC men den höll inte måttet i drifttid på batteriet, räckte inte hela natten. Det kan ha varit pga att jag inte motionerat det nya batteriet med några upp- och urladdningar. Oavsett vilket så är inte ett laddningsbart batteripack för 1000 kr så lyckat till UTMB, det lär inte räcka 2 nätter och det är svårt att fylla på.

Nu fick det istället bli köp av samma lampa men utan "plus", bara X-trail. Samma bra ljus men med 4 helt vanliga AA batterier som man kan byta varsomhelst, och 1000 kr billigare. Nu blir det lite provlöpning i vinter så får vi se om den håller måttet. Ett första litet test är avklarat med godkänt resultat.

Lidingöloppet avklarat

2011-09-25T17:25:00.001+02:00

Så var det då avklarat för i år, Lidingöloppet alltså. Det man inte kan klaga på är vädret, en kristallklar höstmorgon med några få plusgrader, sen värmde solen sakta men säkert upp landskapet så att det till start var 15 grader, helt perfekt eftersom det var lite svalare i skogen där solen inte kom åt.

Kan inte heller klaga på mitt lopp med tanke på att jag inte alls toppat formen med intervaller och fartpass, hade inte något specifikt mål mer än att försöka göra ett väldisponerat lopp. Det är lite svårt att få till detta på Lidingö när alla panikrusar i starten för att inte hamna i kön när det blir smal körväg redan efter 1 km: Värst är det i startled 1C där jag alltid hamnar nu för tiden. Jag tog det medvetet förhållandevis lugnt denna första kilometer och även några till, istället för att jaga luckor i kön utnyttjade jag tillfällen när dom dök upp. När vi rundat Kyrkviken efter 8 km var kön så uttänjd att det efter det bara var att springa på i stort sett.

Psykologiskt var det ett perfekt upplägg, sprang förbi folk hela tiden. Från där den smala vägen börjar efter 1 km till någon meter före mållinjen, väldigt mentalt stärkande när man passerar en efter en och känner sig stark. Någon enstaka kom naturligtvis förbi mig också och några passerade växelvis, bl.a. Gunnila som jag fick ge mig mot när hon passerade för 3:e gången strax före Abborbacken för att gå i mål på nytt VLK rekord på damsidan. Höken dök upp framför mig i backen med 2 km kvar, det gick tugnt för han då efter en stark början så det blev en snabb passage i backen. Många blev passerade, jag låg på 2036:e plats bland herrarn efter 5 km men slutade 828. Uppmot 1200 löpare passerade på 25 km, även om några av dessa fanns i senare startgrupper så var det säkert över 1000 jag sprang förbi, en löpare var 25:e meter i snitt, kul och stärkade var det som sagt.

Några saker måste jag däremot klaga på...

Man kan tycka att arrangörerna av Lidingöloppet börjar bli lite väl snikna, eller vad skall man säga när man får betala 40 + 20 kr för transport av ombyte och värdesaker från Lidingövallen till målet, räcker inte den redan höga startavgiften och att alla loppen växer så det knakar och blir fyllda till max. När det dessutom är för 47:e gången så borde det mesta av investeringar och annat som behövs vara gjorda.

Nästa klagan är på vår statliga television som vi i princip är tvugna att finansiera varken vi vill se den eller inte. Jag har i princip slutat titta på de sportnyheter om finns, det är nästan precis lika illa där som i alla tidningar, det existerar bara fotboll i huvudet på våra sportjournalister, möjligen uppblandat med lite motor, golf och ishockey. Eller vad skall man säga, jag kollade på Sportnytt i går mest för att få mina farhågor bekräftade. Här är världens största löparhelg i gång med över 40.000 deltagare mindre än 1 mil från TV-huset. Under ett 15 minuter långt Sportnytt kl 19.45 i går nämns inte detta med ett enda ord, samtidigt på dessa 15 minuter lyckas man klämma in 3 block om fotboll, det börjar med fotboll, är fotboll mitt i och slutar med fotboll. I Lidingös alla lopp finns det allt, elit, bredd och ungdomar, det finns hur många möjligheter som helst för olika vinklingar på ett reportage, men det är klart, man kan ju bli skitig om fötterna om man måste kliva ned från pressläktaren, det är ju ingen garanti för att solen skiner som den gjorde.

Lidingöloppet

2011-09-23T20:13:00.004+02:00

I morgen är det då dags för ett av dom stora loppen i Sverige, lite märkligt är det att alla och några till skall vara med på några få extremt stora lopp och trängas, när alla andra fina lopp som finns i landet får vara glada om det kommer 100 själar av dom mest inbitna.

I år skall jag själv dit och trängas, omöjligt att lägga upp loppet som man själv vill när det inte går att få flyt i löpningen förrän efter halva banan eller så. Eftersom fokus under hösten för min del är långt och länge istället för fart så har jag inte toppat formen för att göra något pers eller gå sub 2.15, så trängseln gör inte så mycket. Det skall istället bli ett omväxlande långpass med tempo och säkert lite naturlig fartlek för att komma fram. Vi får se, det kanske ger bra effekt på resultatet också.

Vädret ser ju ut att bli lovande, på Rapport pratade dom just om "medelhavsvärme" visserligen lite nedkyld till nordiska förhållanden, men +17 i slutet av september är i varje fall rätt varmt.

Återfall?

2011-09-17T16:53:00.001+02:00

Det är mer än 2 år sedan det blev en orienteringstävling, i maj 2009. Jag har aldrig haft ett så långt uppehåll sen jag började springa i skogen 1974, inte ens under utlandsåren på 80-talen. Nu tyckte Sandra att vi skulle på en tävling i höst, why not?
Träning blir det ju i vilket fall som helst och kul med lite variation. När det dessutom är en så perfekt höstdag som idag kunde det inte bli bättre. Vi åkte till Upplandsskogarna en bit norr om Heby för att springa OK Triangelns medeldistanstävling. För er som inte är så insatta i orientering innebär medel att det är en kort bana (ca 4 km) med många kontroller i svårorienterad terräng...

Detaljrikt och svårt var det med superfin terrräng, mycket berghällar och ren skog, men efter 2½ års uppehåll med orienteringen blir man lite ringrostig. Det var nog tur att man tappat bort löpsteget i skogen så det inte gick så fort, det blev tid att missa en del ändå på banan.

Kul med lite orientering som omväxlingen, dom andra i VSOK undrade förvånat vad vi gjorde där. Nån tyckte jag kunde ju springa hem. Varför inte, 75 km hade ju blivit lite mer som ett träningspass ;-)
Även om det var kul omväxling så blir inte återfallet varaktigt, någon enstaka gång om året får nog räcka och en annan gång kan man ju planera in hemresan till fots.

Träningsvärk

2011-09-12T21:09:00.003+02:00

I går var det premiär för cirkelfys på F&S för min del, jo mycket riktigt man hittade en del muskler i kroppen som inte jobbat så hårt på ett tag kan man säga. Ömt lite överallt. Kändes riktigt tugnt när jag kom hem från jobbet i dag så jag funderade till och med på att ta en liten vilodag, men... ...tänkte att det har ju känts bättre när man rört sig i dag och mer ömt när man suttit still en stund och det borde ju inte vara "springmusklerna" som var otränade och värker, så det var värt att pröva en runda. Oj vad lätt det gick, jag har ju kört mest "lågfartsträning" många veckor nu innan och efter Skövde och har inte tänkt formtoppa för fart till Lidingö. I det lägget kändes det riktigt bra att köra Rocklundamilen i 4.50 fart och det kändes lätt, när man strax innan funderat på att ta en vilodag. Tänk vad bra det är med blandat träning.

Det finns alltid möjligheter att springa

2011-09-11T12:57:00.000+02:00

Den senaste veckan har jag varit i Beijing för jobbet, så det blev inga möjligheter att vara med varken på helgens 12 h träning, något av alla loppen som varit denna helg eller den orientering som Sandra tänkt vi skulle göra ett tillfälligt återbesök på, men springa kan man alltid göra var man än är, bara att packa med ett par löpskor och lite kläder. Det är i och för sig fullt möjligt att springa längs gatorna i Beijing, men det blir lite ryckigt med många stopp för att passera alla gator och det är en fördel om man har ögon även i nacken för trafikregler är inte till för att följas i första hand.

Första kvällen fick det bli hotellets löpband, men sen lyckades jag lokalisera en liten park ett par kvarter bort. Där fanns en 900 meter lång slingrande betongrunda för motionerande Kineser, perfekt för lite löprundor även om dom flesta promenerade. Konstaterade också att allting är relativt, parken hette SiDe som betyder något i stil med de 4 värden parken ger. Lugnet, den fysiska och mentala träningen och naturupplevelsen!!?? Det är klart bor man i Beijing kan en liten park kännas lugn, trots att den ligger inklämd precis bredvid en av stans största motorvägskorsningar och järnvägen till flygplatsen, men det var ju inte precis någon tystnad som i de djupa skogarna. En 100% landskapsdesignad och planterad park kan kanske vara en naturupplevelse också för en Beijingbo. Stan har 17 miljoner innevånare officiellt, plus några miljoner till, 2 gånger Sveriges befolkning i en och samma stad, då får man ta till vara på de möjligheter som finns.

I Skövde blir man trött

2011-08-28T21:58:00.000+02:00

Appropå frågan i veckan som inte Jonas Buud kunde svara på, så har jag i varje fall för min del än en gång konstaterat att i Skövde blir man trött. I varje fall när man försöker springa i 24 h och speciellt när det är drygt 25 grader varmt i en strålande sol på en löparbana.

För att ta det hela från början så gick starten i fredags kl 12 mitt i den stekande solen.

Foto från jogg.se

De första 6 timmarna rullade på perfekt enligt planen, springa 21 varv som ger 8,4 km, på 6 h blir det 5 mil. I slutet av varje timma blev det 2 gåvarv med lite mera ätande och drickande, lite återhämtning och lite bonusmetrar medans man gick. Efter 6 h hade jag kommit upp i 55 km.
Problemet var värmen, den hindrade inte så mycket i den låga farten man höll men den ganska fuktiga värmen lakade ur kroppen trots att man åt och drack ordentligt.Inte ens på kvällen blev det svalt, linnet som åkte av när solen inte var allt för brännade stark på eftermiddagen fick vara av till framåt 22 på kvällen.

Jag hade en lite lätt svaka 2-3 timmar under kvällen men vid 23-tiden kvicknade jag till igen och forstatta att nöta på, vid midnatt och 12 h passagen var jag uppe i 102 km. Perfekt, halva tiden och halva målet nått med en liten lagom uppsida.

Småtimmarna gick och det rullade på riktig bra, ingen trötthet av sömnbehov och ingen trötthet av energibrist, bara lite trötthet i vader och vrister, men det gick att springa riktigt långa sträckor. Kl 4 var jag uppe i 13 mil, men ungefär då var det mer eller mindre stopp.
Försökte med 2 korta "sovpauser" á 15 minuter som var så effektiva förra året och försökte med lite längre pauser vid matlådan men inget gav resultat.

20-mils målet försvann direkt och efter några timmar även hoppet att klara nytt pers, alltså lite över 17 mil. OK, vad gör man då när det är 5-6 h kvar och inga vettiga mål finns kvar, det fick bli lite pannbensträning. Någon kom med det ljusa förslaget att jag ju kunde satsa på 100 miles, why not!, alltid något.

Efter lite överslagsberäkningar, det tog några varv att genomföra dessa man är inte helt klartänkt i det läget så att säga, kom jag fram till att jag kunde gå och klara 100 miles om jag höll en rask gåfart och inte tog några stopp. Om det skulle behövas kunde jag ju försöka springa lite på slutet. Det funkade, gå gick bra så jag gick och gick med lite mat och dricka i farten. Provde lite löpning men det blev inte många varv och behövdes inte sista timman. 100 miles var avklarde när det var ungefär 10 minuter kvar. Då hade det både kunnit komma ett kolsvart åskväder med regn näst sista timmen och efter det en ännu fuktigare värme.

Höstens första 24 h avklarad och målen får jag spara till Bislett, där lär det i varje fall inte vara 25 grader.

Sova en stund

2011-08-25T20:00:00.000+02:00

Nu är det snart dags att försöka sova några timmar, men det brukar vara svårt att slockna i förtid så det blir nog inte fler timmar än vanligt, i morgon bitti bär det av till Skövde...

... men nu för tiden är man inte off-line ens när man är ute och springer, även om det är mitt i natten. Om någon är nyfiken så dyker jag och dom andra upp på Jogg.se's live bevakning av tävlingen. Bara att kolla in här.

När blir man trött?

2011-08-24T20:38:00.000+02:00

Ja det lär jag nog märka någon gång under natten mot lördag någonstans på en löparbana i Skövde, men det finns någon som inte nått gränsen än.

Läste precis en fantaktiskt bra artikel om Jonas Buud och om ultralöpning i allmänhet i Sport Expressen, tack David för tipset och tack Sport Expressen för en bra artikel.

Artikeln börjar med frågan "Varför har knappt någon av oss hört talas om Jonas Buud?" Det är i och för sig lätt att svara på, inga journalister intresserar sig för sporter som inte går att se från en läktare, som t.ex. vår egen lokala VLT. Är det 8 sportsidor en måndag handlar 7,5 om fotboll, en träningsmatch i hockey får en dubbelsida medans stans OS guldmedaljör i kanot får ett litet hörn på en sida när han tagit sig till VM final igen efter många år.

Men tillbaka till Jonas, han är helt obegriplig. Inte blivit trött än?? Efter att ha vunnit Swiss Alpine 5 ggr på raken, kört TEC på 12 h med bara några pannkakor som påfyllning, o.s.v... Hur länge räcker energin i karln?

Hoppas nu bara att ögonen öppnas på fler journalister, vilka stjärnor det göms i vårt långa land.

Skövde igen

2011-08-22T21:43:00.000+02:00

Nu är det snart dags att se om man har blivit något klokare på 1 år, i varje fall när det gäller att klara ett ultralopp. Även om jag får vara jättenöjd med 24 h premiären förra året, 17 mil och 2:a i RM, så fanns det mycket som kunde gjorts bättre. Framförallt så gick det lite för fort i början de första 4 timmarna, om man nu kan kalla 6 min tempo för fort, men det var fortare än jag hade tänkt mig och det straffar sig alltid senare. Dessutom kom jag av mig i min rutin med gå-varv och småätanden alldeles för tidigt efter skyfallet vi fick över oss vid 21-tiden.

Nu är "matlådan" nästan färdigpackad igen, lite mera genomtänkt än förra gången, och en ny plan är bestämd för loppet. Vi får väl se hur länge det håller den här gången. Det tycks ju inte bli några problem med plötsliga skyfall enligt väderprognosen i varje fall, ser snarare ut att bli regn mest hela fredagen.

I morgon blir det några kilometers lättjogg och sen maximal vila i 2 dagar, det börjar kännas otåligt i kroppen efter så lite träning under flera dagar. Det får den vanliga effekten att man känner efter alla möjliga konstigeter lite här och var, lite "inför loppet hypokondri". Jag tror dom flesta löpare har känt av fenomenet.

På fredag och genom natten mot lördag får vi se hur det blir, det går antagligen att följa loppet på jogg.se om någon är nyfiken.

2 x 24 h

2011-08-11T20:13:00.000+02:00

Nu är det dags att få till några fler riktigt långa lopp som träning inför UTMB nästa år, då kommer man vara ute i bergen långt mer än ett dygn. Visserligen är inte startplatsen säkrad förrän lottningen i Januari, men steg 1 att ha klarat tillräckligt med kvallopp är klart. Blir det otur i lottningen till 2012 är det bara att ta en ny chans med förtur 2013. I vilket fall som helst går det inte att vänta med träningen tills i Januari då man vet säkert, det är bara att bygga vidare på uthålligheten redan nu, inte minst mentalt.

Har planerat höstens lopp med tanke på detta och då blir det 2 x 24 h, dvs 2 stycken 24 h lopp med 3 månaders mellanrum.

Skövde 24 h på Ultrafestivalen i Skövde sista helgen i Augusti, det blir en favorit i repris, om man nu kan kalla mitt första och hittills enda lopp där för favorit. Bra gick det i varje fall i premiären, har ju t.o.m. en 2:a plats i RM att försvara. Om inte det blir något fel på dagsformen så är målet att förbättra dom dryga 17 mil det blev då. Har blivit lite klokare sen dess och kan förhoppningsvis disponera loppet en aning bättre.

Nästa gång det är dags är i slutet av November, då går största 24h loppet i Skandinavien på Bislett eller snarare under Bislett. Loppet går i en kulvert under läktarna där man byggt en "2-filig" löparbana. Taket är satt till 130 startande, vi får se om det blir fullt. Funderade på loppet lite förrut, sen pratade jag och Robert om det på ett långpass för ett par veckor sedan. Vi tog snabba beslut och anmälde oss båda två.
Målet på Bislett tar vi senare, kanske bättra Skövde resultatet lite till, men det är långt dit.

Hoppas fler vill hänga på och testa gränserna lite mer, än så länge går det anmäla sig till båda loppen och 24 h lopp innebär ju att man springer så mycket man vill, man kan stanna eller stoppa precis när man vill. Man kommer så långt man gör och man hinner träffa många andra lika tokiga under tiden och utbyta lite kloka ord om det mesta.

Med 2 x 24 h blir det inget annat seriöst tävlande i höst, Lidingöloppet visserligen plus möjligen en mara eller SUM men då blir det bara som långpassträning med lite omväxlingen. Inte pressa några pers.

Han gjorde det igen...

2011-08-01T19:26:00.000+02:00

Jonas Buud alltså, vår sanlöst suveräna ultralöpare vann Swiss Alpine igen. Naturligtvis är det nästan så man vill säga, 5 segrar på rad är det ingen som gjort förrut och det ser inte ut att finnas något hot i närheten heller.

Läser man Jonas blogg och tittar på inslaget från Schweizisk TV som han länkar till så ser det så oerhört lätt och avslappnat ut. Speciellt kul att se helikopterbilderna när han passerar och drar ifrån engelsmannen som visade sig vara det enda hotet och det hotet var lätt att lägga bakom sig tycks det. Han blev ännu en av alla olika som blivit 2:a bakom suveränen.

Lite flash back att titta på bilderna, det är 4 år sedan nu som jag gjorde min ultra debut på plats i Davos. Den gången var det ingen där som viste vem Jonas Buud var. När jag kom i mål efter 9.40 och försökte återhämta mig nog för att stappla bort till hotellet var det dags prisutdelning. OK, jag sitter en stund till och kollar på den. Segraren ropas upp, Jonas Buud, Schweden!!! Den blå-gula går i topp, Du gamla du fria spelas och jag tar mig efter ett tag tillbaka till hotellet med mycket lättare steg än jag trott.
Samtigt försöker pressen på plats frenetisk ta reda på vem denne Jonas är!? Numera vet man bättre och man lär inte glömma på bra länge.

Bjuder på lite blider från den gången 2007, kanske kan det locka några som inte prövat detta härliga lopp än.

Frälst...

2011-07-25T21:39:00.000+02:00

...och ett steg närmre Stenåldern.

Hade lovat Ann och Sandra att det inte skulle bli några löparskor köpta på USA resan denna gång, det blev ju 3 par köpta när jag var över för jobbet i Mars så familjen tyckte behovet var mer än välfyllt för ett tag.

Eftersom vi var i många städer och ett antal shoppingmalls så blev det trots allt en snabbtitt i ganska många sportbutiker, men löftet höll ända till sista dagen.

Jag har ett tag varit nyfiken att prova skor för "barafota löpning" men några five fingers är inte ens lönt att prova med mina tätsittade tår, jag som inte ens kan ha flipp flopp med "pinne" vid stortån. Förra USA resan hittade jag en Merrel sko utan tår och utan dämpning, men tyvärr fanns inte min storlek. Har inte kollat marknaden så noga efter det, här hemma är det inte ens lönt att leta efter "udda" skor.

Som sagt, sista dan på resan skulle vi till största shoppingcentret på USA's östkust, strax utanför Philadelphia, +400 affärer under 2 tak. Eftersom vi har olika shoppingbehov delade på vi oss och skulle sen ses efter 2 h. Jag hamande bl.a. på Footlooker, mycket skor men ingen utpräglad löparaffär. Trots det hittade jag något nytt, New Balance Minimus Trail, barafota skor utan "tår". Jag bara måste prova och det kändes bra, men 100$ kändes mycket med USA prismått på löparskor, jag visste ju inte heller hur det skulle funka för mig. Dessutom skulle det finnas en New Balance affär i andra huset så jag kunnde ju kolla där först.

Fick en kvart över innan vi skulle träffas igen, släntrade in på ett lite lyxigare varuhus för att titta i största allmänhet och råkade gå förbi skoavdelningen. Döm om min förvåning när det bland fina lackskor, försäljare i kostym och några enstaka vanliga joggingskor står ett par NB Minimus som jag just sett på Footlooker. Dessutom till någon typ av försäsongsrabbat för 69$. Det blev ett märklig skoköp av en extremsko, den välgödda försäljaren i strikt kostym bidrog inte med mer än att hämta rätt storlek, enda kommantaren var typ "is it possible to run in that thing" :-)

Nu är jag hemma och fyndet är provat, 2 ggr. En första försiktig runda på spåret i går, cyklade dit för att inte börja med asfalt. Kändes skumt första kilometern men sen var det bara skönt och lätt. I dag blev det ett rejälare prov. Ett varv på MTB spåret och norra 5:an, dessutom asfalt en km i början och slutet. Helt grymt, inga känningar, inte ens ömt i bakkanten av hälen som jag alltid har i början av och efter varje träning. Det mest grymma var känslan att springa bland rötter och sten på MTB. Sprang snabbare än jag gjort på länge för det kändes så lätt och med fullständig kontroll. Inte ett enda snedsteg på hela varvet trots farten, fot och leder hanterade ojämheter på egen hand nu när foten fick chansen att känna marken.

Jag tillhör numera efter bara 2 korta testlöp dom barfotafrälstas skara. Ni som vill ha lite bra och underhållande lösning om detta och inte redan läst den, ta och läs Born to Run, den finns ju numera också på svenska.

New England, York och Jersey

2011-07-16T02:41:00.000+02:00

Det har varit lite dålig med uppdatering på bloggen ett tag, men det får jag skylla på semestern. Vi åker runt i nordöstra USA för att avsluta med att hälsa på Sandras familj där hon bodde förra året. Det har blivit en runda i New England, ett besök i New York och nu ett avslut i New Jersey.

Det är ingen träningssemester den här gången så veckorna får vara lite nyttig återhämtningsperiod, men det hindrar ju inte att det blir lite morgonpass för att underhålla formen så där varannan dag. Det är så kul att springa när man kommer till nya ställen, hittar nya vägar, upptäcker och ser sånt man annars inte skulle sett. Det blir faktiskt morgonrundor i 5 eller 6 olika delstater på de knappt 3 veckor vi är här.

För det mesta får det räcka med en mil eller lite drygt i lugnt tempo innan dagens aktiviteter, men det lyckades bli ett rejält långpass en dag. Turistkartor är inte så pålitliga, mer symboliska än skalenliga, och här borta åker man ju bil alltid så avstånden är inte så noga. Vi var i norra New York State och jag skulle ta en runda upp på en höjd som jag sett, dit det gick en bilväg enligt tursitkartan, trodde jag. Bilvägen fortsatte uppåt miles efter miles, när jag nådde toppen till slut var 500 höjdmeter avklarade och när jag till slut kom hem till hotellet visade Garmin på 28 km, dessutom var det 28 grader varmt när jag kom ned. Litet lagom morgonpass ;-)

Från toppen av Prospect Mountain med Lake George 500 meter därnere.

Det blev ett annat morgonpass utöver det vanliga i går. Vi var i New York och bodde i Brooklyn. I New York måste man springa på morgon men det var lite långt till Central Park så vi valde en annan häftig runda. Över Manhattan Bridge till Manhattan och sen Brooklyn Bridge tillbaka, snacka om träningsrunda med utsikt. På Brooklyn Bridge var det massor med folk ute och sprang, gick eller cyklade. Den här morgonen var Sandra med också och provde sina nyinköpta skor och kläder inför den kommande marathonträing.

Bjuder på lite bilder från rundan, ungefär som Vallbybron eller?

Ultra igen

2011-07-04T15:55:00.001+02:00

Det är bara en vecka sedan Kristins Runde men återhämtningen gick bra förra veckan, inför helgen var det inga känningar kvar i benen. Det skulle bli bra med ett lugnt långpass innan semestern började. Det var bara det att Kerstin och Roger planerade en liten ultra-utflykt, till Kolbäck tur och retur. Varför inte passa på? Det blir nog inga långpass på ett tag och det kan vara bra att testa hur man funkar med två täta ultror.

7.45 träffas vi vid stationen men vi tar inte tåget utan springer istället västerut. Det går lätt i medvinden ända fram till Kolbäck, där dyker också Simon upp från tåget. Vi tar inget stopp i byn, istället får vi idén att ta en fikapaus på Westerkvarn. Det visar sig inte vara en bra idé, dom öppnade inte fiket förrän kl 12, men vi lyckades i varje fall komma över varsin glass så det blev en liten pasu ändå.

Från kvarnen var det "bara" att springa hem igen, men 2,5 mil i motvind var lite mer utmanande än första halvan av passet ut till Kolbäck. Trots allt går det riktigt bra, tills vi har 3-4 km kvar, då börjar det kännas att det bara gått en vecka sen min 80 km runda i Nordmarka. Bara att bita ihop tills vi är tillbaka vid stationen, vi kommer dit 49 km efter att vi startade. Det blev en bra runda som inledning på semestern, nu blir det korta morgonrundor på nya ställen ett tag.

Kristins Runde - lite mera

2011-06-28T21:48:00.000+02:00

Loppet har börjat släppa i benen och lite tid har det blivit över för några bloggrader om ett kul och lagom utmanande lopp inte så långt borta.

Det hela började med en lite udda start, pga krishantering på jobbat var jag med i en tel.konferens som började när jag väntade på bussen hemma på Gryta och som slutade först när tåget passerade Arboga 1½ h senare, mental uppladdning?

Annars höll SJ tiden faktiskt...ända fram till Oslo. Värre var det med bussen som skulle ta mig ut ur Oslo till Hönefoss, det var fredag eftermiddag och när det är fredag skall ALLA norrrmän ut till sina hytter. Det blev en rejäl försening innan jag kunde bli hämtad av Gunnar Faehn i Jevnaker för att åka upp i Nordmarka skogarna. Det blev en del Ultrasnack i bilen, bl.a. om UTMB som Gunnar sprang för 2 år sedan.

Framme vid hyttan i Tverrsjöstallen var det bara att installera sig, "self support weekend" var det, t.o.m. vatten fick inhandlas på macken i Jevnaker innnan civilisationen lämnades. 5 löpare till bodde över natt där ute i hyttan så det blev mera snack om...löpning och lopp förståss.

Kl 5 ringde mobilen som bara agerade väckarklocka, täckning fanns inte heller därute trots att det bara var några få mil från Oslo. Koka lite havregryn på stormköket, käka mackor och packa 2 dropbags, sen var det bara att invänta starten kl 7. Efter gårdagens skyfall som slutade under bussresan till Hönefoss så sken nu solen från en klarblå himmel, det var friskt i luften och 9 grader. En perfekt dag. Pga svensk midsommar och konkurerande lopp i Norge var det tyvärr bara halva startfältet jämfört med förra året, 25 st.

Samlade för start Foto: Olav Engen

Starten gick och en klunga på ca 5 man drog i väg i hårt tempo, jag hamnade i en andra klunga på 7-8 man men det var ett tempo runt 5 min så jag släpte efter några kilometer för att hålla närmre mitt eget tänkta tempo på 6 min. Det kom någon bakifrån som jag körde ihop med fram till första toppen efter knappt 14 km. Denna del av banan som gick utmed sjön Öyangen var nog den vackraste och dessutom den mest lättlöpta skulle det visa sig. Upp till toppen började det med några tunga och dyngsura myrar, men på toppen var det en fantastisk utsikt som man inte hade tid att titta på.

Redan efter 16 km kom första dropbagen, eftersom det var så kort sträcka dit hade jag skickat löpryggan som dropbag och bara sprungit med 2 små handflaskor första delen, det fungerade perfekt. Av med supertröjan jag haft i morgonkylan och på med löpryggan sen var det bara att köra vidare.

Efter 27 km började en 5 km lång stigning upp till andra toppen, även här brant, blött och lerigt på slutet. Vända på toppen och sen utför, 400 höjdmeter ned till banans lägsta punkt. Här kom jag ihop med Tommy Stöa en bit, vi sprang sen om varandra många gånger under flera mil tills han gick ifrån i bergen på slutet och kom i mål en kvart före, men där är vi inte än.

Från lägsta punkten kom banans drygaste del, 24 km med i stort sett inte en enda plan meter, mestadels var det långa motlut, bara lite för branta för att springa, men för långa för att gå...det blev mest gå ändå för att spara krafter till bergen på slutet. I slutet på denna dryga sträcka var också andra drop-bagen efter 60 km och 6,5 h. Det blev ett skönt och välbehövligt stopp på 5 minuter. Nu kändes det nära och egentligen god marginal kvar för 9 h, eller??

Visserligan var det bara 2 mil kvar på 2,5 h, men det var ju det där med 3 toppar under de sista 12 kilometrarna, hur mycket tid skulle dom kräva? Mycket skulle det visa sig, brant, blött, lerigt och bökigt gjorde att det var bara att gå upp och knappt springa ned. Kollade tiden på den sista topen med 200 höjdmeter upp och ned, det tog 20 min upp och 15 ned, inte så stor skillnad. Dom sista 12 kilometrarna tog mig 2,05 trots att jag var pigg nog för 6 min tempo på plan väg, det var bara det att plan väg inte fanns här, mer än några hundra meter.

Mitt optimistmål på 9 h gick naturligtvis upp i rök (eller i bergen), men jag är nöjd med resultat på 9,42 och i mål under "guldgränsen" och mitt rimliga mål på 10 h.

En tolfte plats blev det till slut. Mycket mer snack efteråt och sen ett dopp i sjön för att kunna återvända till civilisationen någotsånär ren. Efter loppet blev det nämligen lift in till Oslo med en annan av Norges ultralegender, mer om detta en annan gång, för att ta in på hotel och sen första morgontåget hem till krisen på jobbet igen. En intensviv midsommarhelg blev det.

Stort tack till Olav, Gunnar m.fl. för en kul tävling i härlig miljö och med ett kul gäng. Ett lopp fler svenskar borde prova, nu planerar man att flytta det från midsoammrhelgen till nästa år, men då blir det krock med Stockholmsmaran i stället tyvärr.

Kristins Runde - korta versionen

2011-06-25T23:09:00.000+02:00

En liten kort update i dag, mera kommmer när jag kommit hem och har ordning på tillvaron.

Skyfallen kom tätt i går när jag kom till Norge men i morse var det klarblått och solen sken sen hela dagen. Start kl 7, lite småkyligt med ca +9, men sen blev bra.

Kul och tuff runda, 50 miles med Nordmarkas 5 toppar över 700 meter. Det var fjärde året dom körde samma runda men dom har provat olika startplatser. I år låg starten så 3 av dom 5 topparna kom under de sista 12 km. Tungt, eller vad sägs om 2.07 på 12 km när man fortfarnde var fräch nog att köra 6 min tempo på plan väg. Problemet var bara att plan väg inte existerade, specielt inte på slutet.

9.42 blev det i varje fall och en 12:e plats av ca 30 startande tror jag. Är nöjd, realistiska målet var 10 h och optimistiska målet var 9 h. Hade hopp om 9 h ända till de sista bergen kom, men inåsg snart att det inte skulle gå.

Det kommer mera om någon dag.

Om 5 dagar - nya utmaningar

2011-06-20T22:22:00.000+02:00

Nu är det snart dags för nya ultra-utmaningar. Kristins Runde i Nordmarka norr om Oslo, 50 miles och alla 5 toppar över 700 meter som finns i området skall besökas. Banprofilen utlovar ett minimum av plan mark...

Dessutom är det self support lopp, allt i en enda lång slinga och ingen support mer än att man kan skicka ut 2 drop-bags med egna förnödenheter och att det finns vatten på några få ställen.

För att ha lite extra krydda så är det inte enbart loppet som är self support, när man tar sig dit med tåg så blir det boende i en stuga i skogen natten före och efter, även det med egen försörjning. Att sen väderprognosen utlovar +10 grader och regn i flera dagar hör naturligtvis till. Blir att tänka över packlistan lite extra noga och damma av det gamla spritköket så man får i sig mat före och efter loppet.

Lidingöloppet on Tour

2011-06-17T21:53:00.000+02:00

I tisdags var det som sagt tävling i Västerås, VLK i samarbete med Lidingöloppet. Vi har haft 2 föreläsningskvällar under våren och nu var det dags för seedningslopp till Lidingö. Det blev en lyckad tävling, visserligen bara 39 till start men med knapphändig marknadsföring, ett stadslopp veckan innan, ett annat seednigslopp i Sala i lördags och första gången loppet gick var det bra. Perfekt löparväder, efter regnet, allt fungerade och alla var nöjda. Hoppas på fortsatt positiv utveckling av detta kommande år.

Vi fick också lite oväntad marknadföring av klubben, TV4 dök upp och gjorde ett litet reportage till lokala nyheterna, se klippet ungefär 3.20 in i nyhetssändningen som finns här.

Lite mobilbilder från loppet också...

Update

2011-06-16T21:33:00.000+02:00

Det behövs nog en liten veckans update, vad som hänt sen det varma ultrapasset på nationaldagen.

Dagen efter var det Mälarenergi Stadslopp i Västerås, 10 km lopp med 1300 startande mestadels från olika företag. Från ABB FACTS var vi hela 9 "lag", inte riktigt alla kom till start men vi var nog 30 som sprang, bra på 250 anställda. Uppladdningen med ultrapass dagen innan var väl inte helt optimal, men det var inte heller tanken, målet nu är Kristins Runde. Trots allt gick det på drygt 41 min så man får vara nöjd.

I helgen blev det en tur "hem" till Småland för släktträff med syrran, våra 8 kusiner, deras barn och en hel del barnbarn, +60 pers som man inte träffat på måååånga år, en del inte alls. Det gav ju också tillfälle till ett litet bergspass hemma i Tabergsdalen, 2 mil och drygt 500 höjdmeter, i stort sett en kvarts Kristns Runde, kändes lagom så där 2 veckor före loppet.

I tisdags var det dags för VLK's samarbete med Lidingöloppet. Seedningslopp på 10 km i Rocklundaspåret. Blev inget sprunget för min del, då var det arrangörsroll som gällde. Trots lite sen och knapphänding marknadsföring och stadsloppet bara en vecka innan kom det 39 till start och det blev en lyckat tävling. Marknadsföring för VLK blev det också eftersom TV4 dök upp och gjorde inslag till de lokala nyheterna, kul. Det kommer lite mer loppet snart.

Efter 2 dagars vila var det i dag lite endorfinabstinens. En lugn runda i ultratempo fick det bli, lätt och superskönt i en lagom varm sommarkväll.

Nu var det hett

2011-06-06T20:38:00.005+02:00

I dag var det tänkt att bli ett litet specialinsatt långpass med tågutflykt till Ransta så här på Nationaldagen.
Kerstin, Roger och jag var inbokade, men det blev lite mera special än vanligt. Normalt brukar jag köpa min tågbiljett på nätet dagen innan, men inte denna gång. Jag sprang ned till stationen och hade siktat in mig på en kopp kaffe och biljettköp i lugn och ro innan tåget skulle gå 10.47.
Jag kom till stationen strax före halv samtidigt som tåget från Örebro kom in, drällde runt lite i lugn och ro när jag hör i högtalarna "Tåget till Sala 10.27 inväntar på spår 3B" !!!???
Efter några ögonblick blir jag medveten om vad dom sagt, det är ju mitt tåg, 10.27 var det, rusar upp på gångbron och nedför på rätt perong, då rullar tåget i väg. Det var fler som inte hann byta tåg, märkligt vad bråttom SJ har ibland.
Jag fick istället kolla med VL och hittade en buss till Sala 45 minuter senare, bara att vänta, fick ju i varje fall chansen att ta en kaffe som jag tänkt ;-)

Hoppade av bussen vid Gesala för att springa österut och möta upp Roger och Kertsin, det blev ganska bra timing med möte strax utanför Hedensberg. Vi fortsatte sen mot Tortuna, där dom 2 som sprungit längre behövde fylla på vatten i ryggan. Kerstin hade en kollega som bor i Tortuna så hon ringer och kollar om ett tankstopp. Det där med i Tortuna var ju lite relativt, visade sig vara på landet, 3,5 km öster on byn, så det blev en 7 km extra tur för vattendepån... men vi var ju ute för att springa långt...

Efter Tortuna hägrade ett glass-stopp i Tillberga, men vägen dit var riktigt seg, värmen och den brännande solen började ta ut sin rätt. Vi kom i varje fall fram 20 minuter innan macken stängde så vi fick både glass, dricka och kaffe, plus ett lite längre stopp à la Rune Larsson. Efter påfyllningen gick det relativt lätt tillbaka hem till stan, i varje fall i början, på slutet kändes värmen av rejält på nytt.

Temperaturen visade på 27 grader när jag kom hem efter 42 km passet, i skuggan, och skugga hade vi nästan ingen alls över alla fälten på den Västmanlänska slätten. Det blev ett riktigt rejält värmeträningspass i dag, hoppas man inte behöver ha nytta av det i Oslo om 3 veckor, några grader svalare då skadar inte.

8:e gången...3.09 igen

2011-05-29T17:33:00.006+02:00

Man börjar hitta i Stockholm vid det här laget, inga överraskningar bakom nästa krök längre så att säga, så man kan ladda i lugn och ro...

Nu är 8:e maran i Stockholm (16:e totalt) avklarad. Det blev inga överraksningar i resultatet heller, 3.09, vad annars?
På av 8 Stockholmsmarorna har jag slutat mellan 3.05 och 3.10 6 av gångerna och med just 3.09 3 ggr.
Spelar tydligen ingen roll om det är 30 grader eller perfekt väder, om man har toppat formen eller bara kört lång mängdträning. Benen är tydligen programerade för 3.09 i Stockholm, eller är det kanske psyket som gör tricket. Första halvan går alltid bra och stabilt i sub 3 tempo, sen är det lite tugnt runt 25K...
...tappar lite fart och inser att sub 3 är kört, tappar lite motivation och lite fart till och så...blir det 3.09 igen, typ.
I år hade jag inte toppat formen och hade inte som mål att nå sub 3, men det var ju värt ett försök, blev som sagt ingen större skillnad.

Däremot var det andra i klubben som gjorde grymt starka lopp, Roger gick som en klocka och slutade på 2.51, blev ett svårslaget klubbrekord. Ole kom inte långt efter på 2.53 med ett ben som var ihoptejpat av Pentti för att överhuvudtaget kunna springa. Magnus gick också in som 3:e VLK-are på sub 3 med 2.58. Sen fortsatte det med en lång rad nya pers, vi var 23 startade för VLK och 23 som gick i mål, dessutom minst 5 medlemmar till som missat "LK" i anmälan. Totalt minst 28, en tredjedel av klubben fullföljde Stockholmsmaran och många med nya pers, häftigt. Vår bara 2 år gamla klubb syns mer och mer i löparsverige.

Stockholm...

2011-05-27T21:07:00.002+02:00

OK jag vet att det har varit tyst länge nu på bloggen, nästan 2 veckor, men det har inte hänt så mycket på träningsfronten.

Efter UMTB-passet för 2 veckor sedan har det blivit lite tempoträning och mera vila för att i varje fall toppa formen lite grann inför min 8:e Stockholmsmara. Efter några kilometers uppmjukningsjogg i dag känns det bra. Mängdträningen är det ingen brist på i år, men lite lite fartträning har det blivit på slutet. Vi får se vad det ger för resultat, kör utan några speciella krav på mig själv, det kanske är effektivt. Vädret ser ju dessutom ut att bli lagom i år som omväxling.

Nu är det bara att sova en stund innan "Norbergsbussen" går till Stockholm, starten är ju tidig i år.

UMTB

2011-05-14T19:15:00.008+02:00

Ja allstå inte UTMB riktigt än... men det behövs lite specialpass för att träna till UTMB. Inte så lätt att få till det i platta Västerås, men i Rocklunda skogen finns det ett stort berg, i varje fall om man byter plats på M och T plus springer tillräckligt långt.

Så här mitt emellan TEC och Kristins Runde och med 2 veckors marginal till Stockholm passade det perfekt med ett (U)ltra-MTB för att få till ett långpass med mycket trail och en hel del höjd. Det blev en extra låååånglördag för mig i dag, med tidig start 7.2O. Det var ingen annan VLKare som hakade på, finns för mycket att välja på så här i maj. Målet var 10 varv på MTB spåret, 5,2 km och 150 höjdmeter per varv.

10 varv i samma spår och själv under rätt många timmar, då gäller det att improvisera för lite variation, det fungerade faktiskt rätt bra.

Första varvet försökte jag "räkna höjdkurvor" för att se om 150 meter stämmer, det gjorde det rätt bra kom jag fram till. Andra varvet kom kameran fram för att fånga lite bloggbilder mitt i farten. Plötsligt dök David upp, han körde ett backpass men hängde på under mitt tredje varv så det blev lite prat i varje fall. Mera koll på banan under fjärde varvet, kollade in hur många meter som är typ motionspår på ett varv, det är 700, resterande 4,5 km är riktigt teknisk traillöpning.

Varv 5, dags att byta riktning, helt plötsligt var det "nya" rötter, stenar och backar som dök upp, det kändes faktiskt som en helt annan bana. Sen började det gå tugnt och ganska långt kvar fortfarande. Ut på 6:e varavet var det dags att koppla in pannbenet och nöta på, under varvet flög Höken, Ismail och Markus Stålbom!? förbi på det vanliga lördagspasset.

Sjunde varvet, plockade fram I-poden som inte var fulladdad, hade därför sparat den till slutet, det blev ett riktigt lyft och varvet kändes lätt. Åttonde var tugnt men kändes bra ändå, det var ju sista varvet på "fel" håll, vad gör man inte för att lura han på axeln som undrar vad man håller på med? Konstaterade också att för varje varv ökade tå-i-rot frekvensen, men jag klarade mig utan kracher, bara ett par "near-missis".

Ett lite längre depåstopp efter åttan innan det var dags för nian, då blev det riktigt stumma ben i början, men näst sista är ju nära sista så det kändes ganska skönt ändå. Så var det då dags för 10:e och sista varvet och än en gång blev det bevisat, det finns ALLTID mera kvar att ge, krafter som det undermetvetna sparat på utifall att, men som släpps loss när "Central Govenor", som Tim Noaks säger, tycker att det inte behövs så mycket marginaler längre.

Det gick!! 10 varv och ToR hem blev 54 km och 1500 höjdmeter, en löptid på 6.18 plus totalt 30 min depåtid, hade litet stopp efter varannat varv. Lyckades hålla ganska jämna varvtider med en variation mellan 33.36 (första) och 39.20 (näst sista). Inte det längsta passet, men den klart tuffaste löpningen i varje fall sen Vertex i fjol, nu känns det som man är redo för bergen i Nordmarka utanför Oslo om 6 veckor.

Back on track...

2011-05-05T21:15:00.003+02:00

...eller trail menar jag.

Hur skönt är det inte när snön snabbt smält bort och det lika snabbt torkade upp i skogen. Sommarvädret i påskhelgen kom visserligen av sig ganska snabbt, fryskallt och lite snöflingor kom det i veckan, men det blev inte mycket med det vinterhotet.

Nu kan man ängtigen lämna stans alla cykelbanor och ge sig in i skogen igen. Långa turer efter Badelunda åsen eller korta och backiga på MTB-spåret eller Davids backrunda. Det behövs efter en lång vinter med "platt" löpning, riktigt tugnt har det varit de första gångerna på MTB och backrundan men nu har trailsteget vaknat till liv igen och benen börjar så smått vänja sig vid backarna. För 2 veckor sedan tog varvet på backrundan 18 min och det var tugnt, idag gick det på 16.30 och det gick lätt utan att man tog i. Tänk om man kunde behålla den förbättringsprocenten ett tag!

En hel del backträning med trail behöver det bli nu under våren. Det är snart midsommar och då är det dags att samla ihop 2 UTMB poäng till. Tåget till Oslo och en helg ute i de djupa skogarna i Nordmarka norr om stan. Kristins Runde är 50 miles och under dessa 81 km skall Nordmarkas 5 toppar över 700 möh besökas, 2300 höjdmeter lär det bli totalt under loppet.

Sommar ??

2011-04-22T18:53:00.004+02:00

Istiden varade i 5 långa, mörka och kalla månader, så helt plötsligt blev det April och någon satte på en blåslampa över stora delar av landet den första veckan. Snön bara frättes bort på några dagar. När vi sprang TEC för 2 veckor sedan var det redan i princip torrt...överallt.

Värmen har fortsatt och tempen har stigit dag för dag, nu när det är en ovanligt sen påskhelg är det plötsligt 20 grader och strålande sol!? 20 grader och sol kan vara lätträknade dagar även under en svensk normalsommar, nu får vi det en hel påskhelg i april, bara att njuta. Våren passerade snabbt under någon dag i mitten av april eller så.

Dagens långpass gick utmed Västerås vatten, en dryg mil på vandringsleden och cykelbanan utmed ån och sen längs Mälaren. Vilken njutning att gå från vintertights till shorts och sommarvärme på några veckor. Det var fler Västeråsare som njöt, några fler var ute och sprang men nere vid fiket vid hamnen var det så fullt av folk att det knappt gick att passera ut mot Lillåudden.

Efter passet var det bara att sätta sig i solen coh njuta, med en återhämtningsdryck och lite kaffe, duschen fick vänta.

Visst är det ett fantastiskt land vi bor i, en sån variation, och man vet aldrig riktigt säkert vad som väntar. Bäst att njuta nu, till sommaren kan det vara +15 och regn.

Ett Ultra-dygn i Täby

2011-04-14T20:33:00.004+02:00

Ja jag vet, det har gått många dagar nu sen vi kom i mål i TEC, men jag har inte legat utslagen, det har varit mycket annat varje dag. Nu tänkte jag i varje fall berätta lite hur det kan vara att tillbringa ett dygn i Täby så här på vårkanten.
NU MED BILDER och ett stort tack till Hannu Kallio som delar med sig av ett stort bildarkiv. Mera finna att se och läsa via TEC's hemsida.

Perferkt att bo på hotellet precis vid starten. Middag på kvällen med kanske en tredjedel av startfältet och mycket snack inför loppet, Emelie hade litet föredrag om att få i sig näring så det räcker och fick frågor om hur man klarar kylan!!?? Tror det var tjejen från Dubai som frågade, klart att även några plusgrader kan vara kyla för en Dubaibo. Hon skulle varit här på något långpass i Januari i -20.

Skönt med sovmorgon och en lugn frukost på hotellet, sen var det bara att dra på sig tightsen, bära med sig klädväskan och matlådan och promenera bort till starten för nummerlapp och invägning. Ja man blir invägd, för att dom skall ha koll på tillståndet om man börja "domna bort" framåt natten.

Kl är 9.59, efter lite förmaningstal har alla samlats i en hög bakom något slags virtuell startlinje, sen smäller det.

Daniel och jag före start, trött redan?
Foto: Hannu K

Starten har GÅTT!!!
Foto: Hannu K

Starten går, ja går stämmer nog bättre än springer för det går riktigt lugnt ut på spåret förbi fyrverkerier och täta publikled. Efter några hundra meter är vi nere på första cykelbanan och det känns att loppet börjat, bara 160 km kvar!

Känns bra första varet, mycket folk i sikte och lätt att hitta något som känns lagom, sprang mest med ett gäng från Linnéa under något slags ledning av MarathonMia. Kändes bra men gick kanske lite fort, hade tänkt starta på 6.30 tempo men nu gick varvet på 1.02 så det var 6.12 i snitt. Ett snabbt första depåstopp för lite dricka och plocka med lite mat.

Känner mig stark efter första varvet.
Foto: Hannu K

Nu kom 3 varv som gick av bara farten, kom ihop med Johan Persson från Haninge och Lars Bjerlöv från Motala, Johan var ute på 100 miles och Lars på 50, men tempot passade oss. Varven bara passerade, mycket prat, mest om löpning och lopp, men det blir annat också. Sen var det mycket folk ute och rastade hundar, barn och sig själva runt Rönninge och Skavlöten så det var alltid något nytt att titta på. Varven rullade på med korta depåstopp. 1.02 - 1.04 - 1.07.

Jag, Johan och Lars när det flöt på bra de första 4:a varven. Foto: Hannu K
En kilometer av varvet gick i skogen. Foto: Hannu K

Till 5:e varvet hade Roger C dykt upp, direkt från halvmaran i Vällingby som han fixat på 1.20! Roger var med en bit för lite nedjoggning? Början på 5:e varet gav marathonpassering, första maran gick på 4.30 ungefär och 5:e varvet slutade på 1.09, ett sakta sjunkande tempo men fortfarande helt OK.

Nu började den mentala utmaningen, fötterna ömma, låren lite värkande, men framförallt blev det 5 varv på egen hand. Glest med löpare nu, antingen varvade man någon, då gick det för sakta, eller så blev man varvad, då gick det för fort. Alla Svensson hade rastat färdigt sina hundar och barn och mörkret började falla. Så j-la långt kvar, går det här verkligen. Många negativa tankar att besegra. En liten ljuspunkt kom när 8 varv var klara, nu blev det mindre kvar för varje steg än vad jag redan gjort. Ett lyft också när några Täbyfamiljer ställt sig med egna depåbord med vatten och godis i villaområden. Trots ljuspunkterna var det tunga varv där definitionen för vad som är en backe (=gå) stadigt förändrades, dom blev fler och dom blev längre. Varvtiderna föll rejält 1.16 - 1.26 - 1.28 - 1.40 - 1.46
Nu är det tugnt, efter 7 varv tror jag. Foto: Hannu H

Under 10:e varvet hade jag bestämt att något måste göras, längre stopp och totalt ombyte på överkroppen med lite varmare klädlager. Dessutom kom nu Alf med som pacer, han skulle springa med ett varv men det blev 3. Vilken betydelse det har med någon att prata med och som, utan att driva på bara genom att vara piggare, gör att det blir mer spring i benen och backarna inte blir så extra långa. Varvtiderna gick direkt ned istället för fortsatt upp, nu rundade jag på 1.41 - 1.36 - 1.39. Nu på småtimmarna blev det också mera mat och mera peppning i mattältet, helt fantastisk service. En rejäl mugg kaffe med mjölk varje varv gav både coffeinkick och protein, perfekt.

Varv 14 och 15: OK, nu är det inte långt kvar, bara ett normalt långpass. Känner också att 24h gränsen är helt under kontroll, 20 h målet gav jag upp redan runt 6-7 mil. Gryningen kommer, fåglarna kvittrar, en och annan Täby-Svensson har börjat rasta hunden igen, barna fick däremot sova. Trots att det känns bra och trots att jag kom ihop med Haninge Johan igen nästan hela 14:e varvet (han låg då ett varv före) så blir det farttapp igen. 1.49 - 1.47 på varven, det blev mina två långsammaste.

I slutet på 15:e möte Kerstin upp, hon hade pacat någon annan innan, nu skulle hon köra sista varvet med mig. Det blev på nytt ett rejält lyft med pacing och ett sista varv med ett hägrade mål inom räckhåll, jag kom plötsligt ned på 1.36 igen.

MÅLGÅNG - YES!! Har väl aldrig känts så skönt att gå i mål. Efter 23 h och 12 minuter är det rätt skönt att sätta sig ned och veta att man lyckats. Bara att njuta av tillvaron i vårsolen. Att det sen var en utmaning att promenera? tillbaka till hotellet och att bestämma sig för hur benen skulle ligga när man försökte sova några timmar för en "late check-out" är en annan historia.

STORT TACK till alla inblanade för en suveränt arrangerad tävling med perfekt service och tack till Alf och Kerstin som pacade och rejält hjälpte till med motivationen.

Nu har det varit 4 dagar med 100% vila, förrutom cylkel till jobbet, i morgon får det nog bli en liten återhämtningsrunda. Känner att man är på gång igen, det kommer mera....

Täby nästa...

2011-04-08T16:05:00.002+02:00

Nu är det dax att dra till Täby och Extreme Challange. Lite middag på hotellet vid starten och sen försöka sova ut. Kl 10 i morgon går starten...

Följ oss VLK'are under loppet, Daniel och Jonas startar också. Läget under loppet uppdateras troligen på hemsidan här.

Eller varför inte följa på närmre håll. Efter kl 20 går det bra att följa med ett eller flera varv som "pacer", lite hjälp med styrfarten kan vi behöva framåt natten.

TEC laddad klar nu

2011-04-07T19:57:00.003+02:00

Laddad och laddad kan man ju diskutera, men det har i varje fall blivit 100% löpvila sen i lördags. Efter en helt förkylningsfri vinter så kom naturligvis en omgång krypande i söndags men stick i halsen. Skulle det inte bli något TEC då?
Nu så här långt in i vecakn ser det bättre ut, förkylningen kulminerade i tisdags med rejält halsont, hosta och kanske en lätt febersläng, sedan dess har det blivit bättre och bättre, nu är det mest bara snoret kvar.

Det är väl inte en optimal uppladdning sista veckan innan ett lopp, men det borde inte ha påverkat uthålligheten så mycket, det är ju inte något högtempolopp det skall bli till helgen precis. Om man nu skall se någon fördel med en förkylning veckan innan ett större lopp så är det att man inte hinner känna alla andra krämpor som man alltid inbillar sig dagarna innan.

Dropbagen med ombyten och matlådan med lite smått och gott i energiväg och lite prylar bra att ha är packade. Lampan är laddad och reservlapman klar. I morgon kväll blir det resa till Täby och middag där för att få sova ut på lördagsmorgon innan det blir start kl 10 och en lång dags färd mot natt.....och i varje fall ny gryning.

Den långa istidsvintern har fått ge upp till slut efter ett intensivt angrepp av vädrets makter sista veckan. Omväxlande sol, regn, +10 grader och stormvindar har snabbt frätt bort all snö och is, det hinner t.o.m. bli ganska torrt som det verkar.

Skall bli spännande och kul att prova nya utmaningar. Har man hunnit lära sig i varje fall lite Ultraloppstaktik nu efter några olika försök? Om inte en återvändade förkylning ställer till det skall det gå att komma runt, men på vilken tid? Ett mål att komma under 20 h känns bra och inte helt omöjligt.

Uppladdning i det tysta?

2011-03-30T19:58:00.004+02:00

Det är TEC om en dryg vecka, premiär på 100 miles lopp för min del, spännande och kul.
Man kanske kan tro att det är uppladdning i det tysta, i varje fall efter bloggtystnaden i mer än en vecka, men det har helt enkelt varit mycket annat.

Löpladdningen känns OK. Bra träning hela vintern och återhämtningen efter maran i USA har gått bra, inga känningar alls längre. Har nu under 4 dagar kört 7 mil ganska lugnt för att mjuka upp och komma ner mot TEC tempo. Det blir något längre och lugnt pass till helgen också och sen ännu lugnare och bara lite nästa vecka.

Prylladdningen är också på spåret. Lånelampan som jag har turen att få använda testades i måndags ute i snöiga skogen. Perfekt lyse, bättre än en gammaldags OL-pannlampa. Jämfört med en sådan viktlös och med närmast oändlig batteritid. Det lutar nog åt en liten investering efter TEC, det kommer ju mera behov och den kan duga som OL-lampa också om jag nu skulle få något återfall och springa natt-ol igen, det är rätt kul.

Var på gubbdagiset på lunchen i dag, Ohlssons butik på taket i Igor alltså, och fixade en liten enkel Silva lampa som den obligatoriska back-upen. Nu skall det finnas lyse för en hel natt hoppas jag.

Testade TEC's sportdryck i helgen också, snubblade nämligen över Hammer produkter borta i USA så det blev lite koncentrerad energi köpt för test och för loppet. Testade Perpetum drycken i helgen. Meddelandet från TEC nämnde att den kunde "kännas ovan första gången". Jo nog kan man säga det, kändes väldig "nyttig" med ingen egentlig smak, var mera som en tunn gröt. Man hinner kanske vänja sig under 16 mil.

Snart dags att ta fram "lådan" och börja packa lite energi, utrsutning och kläder, det närmar sig...

... bara den utlovade värmen kommer i helgen och smälter bort den sista snön och isen, för det var stenhårt i skogen i måndags.

Tobacco Road Marathon

2011-03-21T02:08:00.003+01:00

Uppladdningen har varit ganska bra, flyt i träningen hela vintern, lite fartpass sista 3 veckorna, 2 dagar på höghöjd och så gårdagens löparladdning. Då finns det inte så mycket att skylla på, lika bra att göra ett nytt fösök på sub 3.

Efter 2 dagar med sommarvärme var det plötsligt en kylig morgon, bara 6 grader kl 7 när man stod där i linnet och väntade på starten som dom dessutom flyttades fram en kvart för att alla bussar skulle hinna ta sig dit. Men starten gick och värmen fick man upp ganska snabbt.

Som vanligt var det många som rusade i början men det lugnade ned sig och det glesnade fort därframme. Större delen av banan gick på en nedlagd järnvägsbank så det var riktigt platt och rakt fram så man hade bra sikt, från 5 miles ungefär och till halvmara passeringen vid 13 miles låg jag på min plats, drygt 30:e räknade jag till vid vändpunkten. Det kändes grymt bra och GPS'n larmade då och då för tempo under 4.00 min, ändå kändes det lätt.

Passerade halvmaran på 1.29, sub 3 och kanske även pers kändes inom räckhåll. Efter halvan så tog jag mig förbi några stycken men samtidigt kom det 3 bakifrån när tempot hade sjunkit lite grann. Jag hakade på trion efter andra vändpunkten och på nytt började GPS'n larma att det gick fort, ett par kilometer, sen fick jag släppa efter lite. Började bli knappt om tid att klara sub 3 och när det blev lite motvind och lite sluttande gator sista 3 km så var det kört, hörde målspeakern alldeles för långt bort. 46 sekunder fattades det närmare bestämt, i mål på 3.00.46. Retligt men tur att man varit under 3 annars hade det varit tugnt. Det blev i varje fall med marginal mitt näst bästa mararesultat.

Kul att springa härborta, det är naturligtvis mycket långt från stämningen i New York men alla som är ute, både publik och andra löpare, är så positiva och alla kommer med peppande rop efter banan.

Solen kom fram under förmiddan och det blev uppåt 13 grader så det var perfekt löparväder och skönt att ta det lugnt runt målet en lång stund när man hade dagen på sig. Reslutatet blev till slut en 31:a plats och dessutom en 2:a plats i M50, bland 1050 startade.

Uppladdad

2011-03-20T00:39:00.009+01:00

Då var man uppladdad och klar för en mara igen, 15:e gången närmare bestämt. I går kom jag fram till Cary i North Carolina, ner från de Mexikanska högslätterna till mera normala höjder.

Det blev en lördag med uppladdning som passar bra löpartokig som man blivit.

Steg 1 - Utsövd: Lyckades sova ut ända till kl 8, de senaste nätterna har annars blivit alldeles för korta pga jetlagen som jag inbillar mig kändes av extra mycket på den höga höjden i Mexico. Nu är jag i varje fall utsövd inför maran.

Steg 2 - Uppmjukad: Efter frukost blev det en lätt joggingrunda för att mjuka upp löpsteget. Grymt härligt att springa runt den lilla sjön i Lake Johnson Park när det var 20 grader och solen sken. Vilken kontrast efter 4 månader istid hemma.

Steg 3 - Löparshoppad: Det har alltid varit billigt att köpa löparskor i USA jämfört med hemma, men nu med den låga dollarkusren är det nästan ett skämt. Det blev skoshopping för ett helt år, 3 par närmare bestämt. Pris mellan 450 och 650 kr, motsvarande skor hemma ligger runt 1600 kr. Det blev 2 "vanliga" och ett par racing.

Steg 4 - Uppladdad: Avslutning på dagen blev det hemma hos David och Camilla med en laddning pasta, mycket löparsnack och snack om livet i USA. Camilla springar också maran i morgon. David, Oskar och Anton står för supporten.

Nu blir det ett försök att sova tidigt, skall pallra mig upp redan 4.30 i morgon för starten går 7.15. Har inte förstått varför så tidigt, om det är för att dom är rädda för värmen som kan vara extrem redan i mars, eller kanske för att dom skall hinna till kyrkan, det är ju ett starkt behov här borta. Oavsett vilket, i morgon blir det...

Höghöjdsträning...

2011-03-18T03:29:00.003+01:00

...det har i varje fall blivit chansen att prova lite av det.

De sensate två dagarna har jag varit i Mexico på den rundresa i jobbet som jag är på just nu. Jag hade inte riktigt koll på det innan, men San Luis Potosi som jag är i just nu ligger på 1900 meters över havet, en ganska lagom höjd för höghöjdsträning. Nu lär ju inte två dagar vara så mycket, det är snarare två veckor som behövs för att det skall ge effekt, men lite effekt borde det ha, om inte annat så rent psykologiskt.

Så här några dagar innan maran är det inte så mycket träning som gäller, men det har fått bli ett par morgonpass på hotellets löpband. Springa ute är inte riktigt rätt läge här pga trafiken och även en viss risk för olika typer av brottslighet.

Det skall bli kul att se om man i varje fall kan inbilla sig att 2 dygns boende med lätt träning på 1900 meters höjd har en effekt när jag tävlar på söndag.

Lite tur i varje fall

2011-03-13T19:34:00.003+01:00

Det är snart dags för TEC, knappt 4 veckor närmare bestämt, då är det nya utmaningar som gäller.

Man lyckas få till mycket bra sponsring kring tävligen. För några månader sedan var det utlottning av en Comradesresa bland förra årets och årets deltagare. Vinsten då gick till Daniel i VLK. Nu i veckan var det mer utlottningar, bl.a. lån av 5 pannlampor före och under TEC.

Tro det eller ej, nu blev det lite tur för mig också! Ingen Comradesresa precis, men perfekt att få låna och testa en lampa. Jag funderade som bäst på vad jag skulle skaffa som var lite mera anpassat till dygnslånga traillopp, det är ändå dags att pensionera min gamla orienteringslampa från "stenåldern" eller närmare bestämt sent 80-tal med halogenlampa och NiCd-batteri som inte ens räcker en långa natten på 10-mila.

Nu blir det test av Silva X-Trail Plus, sen får vi se om det blir en affär också.

Vårkänslor

2011-03-13T18:22:00.002+01:00

Äntligen!! Efter en 4 månader lång vinter med massor av snö och långa perioder med kyla under -15 grader känns det äntligen som att våren är på väg.
Hela veckan har den kämpat hårt mot vintern, har försökt töa is och snö men på nätterna har det frusit åt igen... tills nu i helgen.
I går var det en strålande solig dag med några plusgrader och ganska blåsigt, det tog rejält på snön och det torkade upp en del. Plusgraderna har fortsatt i dag med lite regn som också gjort sitt.

Det blev några träningspass i vårvädret, lite snabbdistans och intervaller i går och en lugn 13 km runda i dag som kändes riktigt lätt. Träningsläget är gott och vårkänslorna gör det alltid lite extra lätt.

Nu blir det 1,5 vecka på resande fot i jobbet, möten skall hinnas med i Mexico, USA och Canada. Träningsgrejerna är naturligtvis packade och denna gång lyckades det vara jobbresa samtidigt som ett Marathon på platsen. Om en vecka blir det allstå Tobacco Road Marthon i Cary, North Carolina. Kul !

Tänndalsfjällen

2011-03-07T22:17:00.011+01:00

Bjuder på lite bilder nu när jag är hemma igen hos den som vanligt bortglömda kamerasladden. Växlande väder kan man säga...

Längdåkning när den är som bäst

Hamra-Funäsdalen i medvind efter stormen, halva vägen avklarad

1 km spikrakt över myren i gråvädret

Skarsfjället

Nypistat

30 m/s på toppen, lite mindre här nere, men man fick hålla i sig

Vi stannar nog inne en stund

Stormvarning !!

2011-03-03T19:38:00.002+01:00

Det är en vecka med lite mindre löpning just nu, egentligen passar det nog ganska bra för att få till en liten formtopp till Tobacco Road Marathon i USA om drygt 2 veckor. Nu var det inte planerat så, men det är ju alltid bra att passa på tillfälet.

Skidsemester i fjällen med familjen är ju en rätt bra vecka, en mycket aktiv semester med extremt mycket frisk luft kan man säga. Första 3 dagarna var det riktig blå himmel och inte mycket att klaga på, utförsåkning på dagarna och lite träning på eftermiddan med skidor eller korta snabba löppass.

I dag hade SMHI däremot gått ut med en klass 2 varning, med storm och kanske orkan på kalfjället. Prognosen stämde ganska bra men blåsten kom längre söderut än vad SMHI trodde och den drabbade oss. Solen sken visserligen lite till och från i morse men det gick inte att gå upprätt, på toppen blåste det 30 sekundmeter, det var bara att gå in igen och vänta ut vädret.

Fram på eftermiddan hade det lugnat sig något, då kunde man i varje fall passa på med lite längdskidor i dalgången. Och varför inte dra lite nytta av blåsen, bestämde mig för att fortsätta i medvinden förbi Tänndalen och ned till Funäsdalen, sen fick det bli skidbussen hem istället för att slåss med motvinden. En riktigt skön tur även om spåren var lite igenyrda bitvis.

Stockholm by foot

2011-02-23T21:22:00.006+01:00

Stortorget kl 10, -17 grader

Istidskylan hade kopplat greppet om Stockholm lagom till Utrahelgen med sitt långpass. När vi vaknade på morgon visade rapporten på -21 grader, det var nog en del som var tveksamma och inte kom till start, men solen steg upp på en klarblå himmel och gjorde sitt bästa för att värma stan. När vi kom till start på Stortorget hade tempen krupit upp till bara -17, helt normalt nuförtiden.

Vi var nog 50-70 person som kom till start för att springa runt innerstans 14 öar, jag hade ingen aning om att det var så många öar. När vi hämtat ut kartor för att hitta runt och fått lite info så var det bara att sticka ut. Redan från början delade vi upp oss i grupper för olika tempo, 5.00 gruppen drog iväg direkt och sen var det dags för 5.30 gruppen som jag valde. Micke, Gunilla och Robert hängde med den gruppen också. Vi var ca 15 st från början i vår grupp, första ön att runda blev Helgeandsholmen med ett snabbt varv runt Riksdagshuset. 2 öar till klarades av snabbt, Skeppsholmen och Kastellholmen.

Så vackert Stockholm kan vara mitt i vintern, snö på land, öppet vatten och is i Strömmen och över alltihopa lyser solen, vilken härlig dag.

Efter att vi fixat 3 öar snabbt kom sen en av dom stora, när vi passerat Strandvägen så var det dags att runda Djurgården. Här var det massor av folk ute som både gick och sprang, det gäller ju att passa på i finvädret. Mitt på Djurgårdsvarvet blev det en snabbö också när vi rundade Beckholmen på den lilla stigen ovanför varven.

Djurgårdsvinter

In genom stan igen och tvärs genom Stadshuset, nu började solen försvinna i lite moln och en del av löparna i gruppen började vända hem lite då och då. Vi rundade Kungsholmen och dom båda Essingeöarna. På Lilla Essingen tog vi ett kort toa och matstopp innan vi återvände til Kungsholmen. När vi stod där kom ett riktigt stort gäng från en långsammare grupp på väg ut mot Essingen.

Kungsholmen avklarad, då var det dags för den minsta av dom alla, Strömsborg, Stockholms minsta ö, bara ett hus att runda, sen var det Riddarholmen som inte är särskilt stor den heller. 10 öar avklarade efter 40 km när vi kommer upp på Södermalm, vi springer efter Söder Mälarstrand och gruppen har nu krympt till 4. Långholmen och Reimersholme bjöd på mycket löpning i åttrampad snö, tur att det är så kallt, hade det varit 0-gradigt och blött hade ö-turen varit omöjlig på många ställen med massor av is, nu var det perfekta vintervägar nästan hela tiden.

När vi rundar Södermalm utmed Årstaviken börjar det kännas ganska tugnt i benen, men målet är nära och solen har kommit fram igen en stund innan sen skall gå ned. Det är bara runda udden vid färjeterminalen och sen hem till Best Hostel i Gamla Stan. 14 öar är rundade, det blev 55,4 km och det tog 5h29min löptid, ett snitttempo på 5:56.

En ny variant på sightseeing i Stockholm är skapad, "by foot". Man fick verkligen chansen att se stan från alla sidor med vatten, och man lär hitta betydligt bättre i stan efter detta. Dom många "vanliga" tursiterna fick se ett riktigt aktivt Stockholm, vi var många grupper som sprang och vi såg många fler från Team Stockholm Marathon som var ute på söndagslångpass.

En perfekt arrangerad kanonfin Ultrahelg är slut, bara att ta tåget hem och skicka ett stort tack till Carina och Kristina som fixade det.

Ultrahelg i Stockholm

2011-02-21T20:53:00.005+01:00

Det har varit en annurlunda helg i ett annorlunda Stockholm. Ultrahelg med +100 av Sveriges Ultralöpare, mycket löpning blev det naturligvis, både fysiskt och prat. Ultrakallt var det också, det är inte så ofta Stockholm bjuder på gnistrande vit vinter och -21 grader.

För att ta det hela från början så började en del av oss med Ultrating på fredagskvällen med middag och mingel. Lite info från Ultrakommmiten och Friidrottsförbundet och val av ny kommité.

Lördag morgon började helgens höjdpunkt, en heldag med föreläsningar och frågestunder med Timothy Noaks och Rune Larsson, båda levande legender för oss som springer lite längre.

Tim är professorn i idrottsfysiologi från Kapstaden som sprungit mer än 70 marathon och ultralopp och som forskat kring löpningens fysiologi. Har skrivit "bibeln" i dessa sammanhang, Lore of Running, och ifrågasätter i sin forskning mycket av den forskning som finansieras av industrin, t.ex. sportdryckstillverkarna.
Vi är byggda för att springa, evolutionen har utvecklat oss för fungera optimalt uthålligt, men med ett undermetvetande som styr kroppens funktioner för att alltid skydda sig själv och att ha lite marginal kvar. Några tänkvärda och kontroversiella uttalande från Tim... "We are designed to eat meat" kolhydrathysterin är skapad av industrin det är proteiner och fett som bygger oss och ger uthållighet, kolhydrater är bara kortvarig energi. "Drink when you are thirsty" kroppen reglerar vätskebalansen under dygnet efter behov. Vätskehysterin är skapad av industrin och är en större risk än vätskebristen. Rune Larsson behöver knappst någon presentation för oss löpande svenskar.

Det blev en intressant och givande dag, perfekt arrangerad. Avslutningen kom med utdelning av "alternativa Nobelpris" till Tim och Rune. Mycket uppskattat av Tim som skämtat med sina kollegor hemma i Cape Town att han skulle till Stockholm och träffa Nobelkommitén.

När vi nu var +100 löpare så kunde vi inte gärna sitta stilla en hel dag även om det var intressant. Innan middagen blev det tid för en liten löprunda på en knapp mil runt Hagaparken, sen blev det en rejäl och god middag innan vi gick hem till Best Hostel i Gamla Stan i 20 minusgrader och funderade på hur kallt det skulle bli till morgonens ultrapass. Om detta kommer det mera på bloggen snart, men inte i dag.

Eskilstuna - Train & Run

2011-02-12T16:57:00.006+01:00

Förra helgens fundering i vårsolen om att vintern tappat greppet visade sig inte stämma så bra, om nu någon hade trott det. Torsdag och fredag bjöd på en mindre snöstorm med ett dygnslångt snöfall och 2 nya dm snö. Nu är vi tillbaka där vintern var när den höll på komma av sig för ett par veckor sedan.

Men efter snö kommmer sol, snövädret drog bort och under natten till lördagen klarnade det upp, slutade blåsa och blev 10 grader kallt, men med en prognos som pekade på -4 framåt dan.

Perfekt, det var ju dags för VLK's tredje löparutflykt den här vintern. Train & Run 2.0 från Eskilstuna. Med SJ's välplanerade tidtabell, det finns något positivt med SJ, så fanns det många alternativ att välja på. Det längsta 51 km från Eskilstuna och hem.

En strålande fin vinterdag med klarblå himmel, vita landskap och en STOR SOL, det är faktiskt helt OK med vinter när det är så här. Tyvärr var det mycket annat i vägen för många långlöpande VLK'are i dag så vi blev bara 5, trots det absolut bästa vädret. Bara jag själv, Lisette och Gunilla tog hela sträckan från Eskilstuna, Roger och Robert kom med nästa tåg till Kvicksund. Perfekt timing hade det blivit för möte vid ICA Bron i Kvicksund om det inte varit för att jag bjöd på en extra 2 km omväg i Eskilstuna, kände inte riktigt igen gatorna med vinterväglag, nu fick dom vänta 10 min på oss.

Det blev en skön tur hela vägen med 5.45 tempo ungefär, men efter Barkarö och 45 km började benen på de flesta av oss tala om att "nu borde ni väl vara framme snart". Vi kom fram, hela vägen, utan problem. Jag tog en Espresso på stationen för att få en liten kick och sprang sen de sista 4 km hem.

En riktigt skön heldag i vintervädret, den här turen kommer nog att bli en favorit i repris, så ni som missade möjligheterna i dag, häng på nästa gång. Vi kan garantera fina löpvägar i det öppna Mälarlandskapet, men tyvärr inte fler så fina vinterdagar.

Tåget framme i Eskilstuna, dags att ge sig av hemmåt

Omstart över bron efter depåstopp på ICA i Kvicksund

Gunilla, Lisette, Robert och Roger - man kan inte annat än le i sådant vinterväder

På väg vid Rytterne

Har vintern tappat greppet?

2011-02-06T17:25:00.002+01:00

Man skulle kunna tro det i varje fall efter dagens lilla träningsrunda. Tänk bort att det bara är i början av februari och var lite optimist så kanske det snart är vår. Dagens lilla runda, bara 12 km, tog jag mitt på dagen och utmed Svartån hela vägen från Rönnby till Blåsbo. Det blev 5 km nonstopp i medvind och rakt mot vårsolen, vilken njutning efter mörka och kalla vinterkvällar och grå helgrundor.

Annars har träningen rullat på ungeär som vanligt nu för tiden så här mitt i vintern med 5 löppass och 1 pass intensivgympa. På UTMB's hemsidan har man nu lagt ut info om anmälan inför 2012, man har inte ändrat kvalkraven så TEC plus Kristins Runde skall räcka, sen är det bara att knappa in en anmälan i december och hålla tummarna när lottningen sker den 20 januari nästa år.

En ganska vanlig vecka har det varit i väntan på våren, men den har bjudit på ett par positiva överraskningar.

Sandra undrade hur gammal man måste vara för att springa Stockholm Marathon. Kollade på nätet och det stämde som jag misstänkte, dvs 18 år. Det fyller hon i Dec i år, då skall jag springa nästa år blev beskedet! Det finns nämligen på hennes lista över "saker att göra innan jag dör", lika bra att göra det nu när jag bor hemma och kan få lite peppning tyckte hon. Om ni undrar så har jag har varnat... det kan vara beroendeframkallande och risken för återfall senare i livet är hög, men när Sandra bestämt sig så är det så. Nästa år blir vi 2 från familjen Johansson i Stockholm ser det ut som.

Nästa positiva överraskning kom i går. VLK fortsatte framgångarna i Ultrasammanhang, nu blev det Svenskt rekord till klubben. Robert och Lisette var i Karlstad och sprang 6h-lopp på bana inomhus. Lisette gjorde ett perfekt lopp och klättrade upp i täten, det slutade med seger och en nytt svenskt inomhusrekord för 6h. Grattis!

Omplanering

2011-01-29T15:09:00.006+01:00

Vårplaneringen från förra helgen hann inte bli så gammal innan det blev dags för en ändring, det blir inget 6 h i Skövde för min del.

Jag skall på en jobbresa till USA i slutet av mars och som alltid när det är en resa på gång någonstans kollar jag om det finns något lopp som passar, men det är det aldrig, inte förrän nu. Under våren i USA finns det massor av lopp överallt. Från 5K till 100 miles i princip varje helg, ju längre loppen är desto glesare är dom geografiskt.

Denna gång stämde det bra. Hittade först North Carolina Marathon bara 10 mil bort från Raleigh, NC dit jag skall, men shit loppet gick inte den helgen i år som det hade gjort förra året, det var istället framflyttat till november. Scrollar vidare i den stora loppkalendern på Running in the USA's hemsida och... Perfekt, det går en mara i Cary, grannstad som är ihopväxt med Raleigh dit jag skall. Halvmarn är redan fullteknad och helmaran på väg att fylla sina 1500 platser, så det var bara att knappa in en anmälan.

Nu blir det Tobacco Road Marthon i Cary, North Carolina den 20 mars. Inte riktigt som NY men nästan större än alla "lokalmaror" i Sverige tillsammans. Kul att springa i nya miljöer. Loppet går mestadels på en nedlagd gammal järnvägsbank som nu är vandringsled, en gång i tiden fraktade man tobak på järnvägen därav namnet på loppet.

Snabba veckan

2011-01-29T14:30:00.002+01:00

Det har blivit en väldigt snabb vecka för att vara mitt i vintern, i varje fall när det gäller träning. Det började egentligen redan förra helgen med ett ovanligt snabbt 3-mils pass med VLK-gänget, det kändes så bra så söndagens "korta" runda blev istället en snabbdistnas på 13 km i 4:28 tempo.

Veckan fortsatte i samma anda, efter att jag provat ett morgonpass i friidrottshallen förra veckan blev det nu 3 x friidrottshallen den här veckan, 2 morgonpass och en torsdagskväll med VSOK. Inne i hallen är det svårt att springa lugnt allt för länge, har blivit en vana att köra intervall, nu blev det fartlek på morgonpassen och VSOK klämde till med ett Coopertest. Det blev 3 km på 11.09 för min del, rätt OK med tanke på att det egetligen inte är snabbhet som gäller längre.

På VLK-passet i tisdags var det löpteknik med Markus Stålbom, det brukar vara rätt lugnt med mycket instruktioner och lite korta övningar, men nu blev det 12 x 450 m snabba intervaller efter löptekniken, är det en dnabb vecka så är det!

I dag blev det avslut på träningsveckan i samma anda, nytt VLK långpass som blev 30K för min del, i dag ännu snabbre än förra lördagen 5:04 tempo i snitt med 2K på slutet i min mara-fart på 4.15. I morgon får det allt bli en vilodag.

Vårplanering

2011-01-22T12:44:00.010+01:00

Det är fortfarande mitt i värsta istidsvintern, men man börjar bli van. Tövädret i början av veckan fixade till nästan isfria cykelbanor och -3 känns som rena vårvärmen jämfört med kylan i December.

Nu när ljuset börjar återvända, man kan faktiskt ana lite ljus på himeln nu när man cyklar hem från jobbet, och ett nytt år har börjat är det dags att titta framåt och planera lite tävlande.

Målsättningen under våren är ett lopp som höjer ribban, det blir TEC, och att genomföra två lopp som ger tilräckligt med kvalpoäng till UTMB 2012. Det är inte klart än var kvalgränsen går för 2012, men till årets UTMB var gränsen 5 poäng på max 2 lopp. För att få ihop detta med de få kvallopp som finns här uppe hos oss nordbor ser min vårplanering ut så här.

19-20 Feb blir det Ultrahelg i Stockholm , en dags föreläsningar med Rune Larsson och Timothy Noakes och en dags "Ö-luff" i Stockholm, dvs ett ultrapass på 5-6 mil med besök på Stockholms innerstads alla 14 öar. Lite annorlunda sightseeing än för dom vanliga turisterna, men så blir vi ett gäng på drygt 100 lite mindre vanliga "turister", vi blir minst 5 från VLK.

12 Mars är det dags för ett besök i Skövde igen, men denna gång för "bara" ett 6 h lopp, ett kombinerat ultraträningspass med lite extra motivation för att se vad man kan göra på 6 h.

9-10 April kommer vårens höjdpunkt, TEC 100 miles, en liten höjning av ribban i min ultravärld. Visserligen blev det 1 mil längre (17 mil) i Skövdes 24h förra året, men nu är det lite mer terräng. 3 st UTMB poäng blir det också.

I slutet av april och början av maj blir det troligen något mer lopp som träning, men det beror på vad som passar. Munkastigen, Säter Marathon eller Lidingö Ultra är några bra val, vi får se.

28 maj kommer, som vanligt, Stockholm Marathon. Det blir 8:e gången på raken nu, antagligen är det då högsommaren börjar med nära 30 grader, det brukar ju vara så.

Midsommardagen den 25 Juni blir det ett besök i Norge för Kristins Runde. 50 miles i Nordmarka norr om Oslo med besök på deras 5 st 700 meters toppar. Här blir det 2 UTMB poäng och ihop med TEC borde det räcka, så då är det bara att anmäla sig...och fortsätta bygga på träningen.

Enköping är inte så nära som dom tror!

2011-01-16T19:03:00.011+01:00

Ultrapass på en söndag denna gång, lite ovanligt men i går hade VLK tävling så det fick bli långsöndag istället för långlördag. Det var också dags för månadens ultrapass som Daniel planerat skulle gå från Enköping. Inte så nära som reklamen säger, i varje fall inte när man tar till lite extra svängar för att få det till 5 mil.

Jag passade på att ha den optimala uppladdningen för ett ultrapass genom att komma hem 01.30 från en liten fest! Visserligen gjorde jag det till min tur att köra, men åndå. Får se det som lite 24h träning, att springa långt med bara lite sömn. Det var extra kul när vi åkte hem på natten från Lillhärad, snön fullkomligt vräkte ned och väderprognosen hade lovat regn och plusgrader på söndagmorgen, det mesta tydde på ett tugnt pass.

Men inte blir vi avskräckta för det, alla 9 VLK'arna hoppade upp på Arlandabussen 07.35 för enkel resa till Enköping, där också Jonas och Krister anslöt. 11 st på ett ultrapass med 0-grader, tung nysnö, duggregn och lätt motvind, inte dåligt.

Det gick över förväntan, nästan alla vägar var nyplogade och det var inte allt för isigt, förrutom när vi kom in på cykelbanorna i Västerås där regnet blankpolerat isen. Några depåstopp på vägen blev det också för att äta, dricka och samla ihop gruppen. Det gick lite snabare än det tänkta 6 min tempot för några av oss, vi har en Höök istället för en "hare", skillnaden är att en hare i loppen kliver av efter ett tag, men Hööken har spring i benen hela tiden ;-)

Ett riktigt skönt och kul första Ultrapass för året, det kunde man inte tro i natt, då såg det mer ut att bli pannbensträning.

Lite suddiga bilder blir det också, det var sådant gråväder så kameran var inte särskilt snabb för att fånga dom snabba löparna.

Någonstans på den Uppländska stäppen

Daniel och så Hööken i dragläge

Lisette, Roger och Alba

Depåstopp i Bredsdal

Bron över floden Sagån i gränslandet mellen Uppland och Västmanland

Roger, Robert, Simon, Hööken (i dragläge nu igen!) och Kerstin

Ett nytt år...och det började bra !

2011-01-15T13:09:00.008+01:00

Nu var det ett tag sedan det blev något skrivit på bloggen, det har t.o.m. hunnit bli ett nytt år, bara att börja om från 0 igen i träningsdagboken.

Året började riktigt bra, redan den 2 januari åkte vi på en veckas semester till Teneriffa, bort från snö och kyla. Vi tog risken att bo på den norra, gröna och fina sidan av ön, men samtidigt den sida som får mest regn. Vi hade tur, det blev 6 dagar med non-stopp sol och ca 25 grader, det var så sköööönt att slippa snö och kyla.

Det blev också läge att börja året med ett litet "inofficiellt träningsläger". Bara att gå upp lite tidigare och ta en runda före frukost nästan varje dag. Löpträning i bara shorts och T-shirt, det var ett tag sedan. Det är kul att springa på nya ställen också och leta sig fram på nya vägar lite på känn.

Vi bodde i Puerto de la Cruz nere vid kusten mitt i Orotavadalen. Dalen är egentligen en brant sluttning upp till 1500 metersnivån, med massor av små städer, byar och branta slingrande vägar. Med en enkel turistkarta och lite kartminnesträning efter ha kollat in på Google Maps så gick det ganska bra att hitta runt på småvägarna. Det finns hur många möjigheter som helst och mycket höjdmeter blir det hur man än gör, det gäller bara ett se upp så man inte hamnar på fel sida någon djup ravin och får ta en lång omväg.

Hann med 5 morgonpass under veckan, 74 km totalt, ett av passen blev ett långpass på 25 km som började med en stigning rakt upp till 950 meter de första 9 kilometrarna. Uppe i vägskälet där jag skulle vända nedåt igen fanns litet fik, perfekt för en snabb Cafe Solo. Man kan nog säga att fikagästerna som var på väg till jobbet var lite undrande när jag berättade att jag just sprungit upp från El Puerto på morgon och nu skulle ned igen. Jag antar att man fick bidra med ett samtalsämne för dagen i byn.

Bjuder på lite bilder, även om dom är lite matta i det svaga gryningsljuset.

El Teide, Spaniens högsta berg på 3700 meter syns bra nedifrån Puerto De la Cruz.

Brant gata i La Orotava, det var bara att springa på rakt upp, den fortsatte rakt upp genom byarna långt ovanför stan.

Solen börjar nå ned i dalen till slut

Magisk vinterdag i Taberg

2010-12-29T20:33:00.015+01:00

Vi åkte till Taberg för lite mellandagsjulfirande hos syster och resten av släkten. Det skulle bli lite mellandagsshopping i måndags i Jönköping, men solen sken det var -12 grader och det såg ut att bli en strålande fin vinterdag.
När resten av familjen åkte till stan följde jag med i löparkläderna för att springa hem genom Tabergsdalen istället. Släkten tycker nog det är lite märkligt val, men med ett sådant väder är det svårt att låta bli, och det blev bättre än väntat.
Söderut från stan genom Tabergsdalen mot en sol som man i varje fall kunde inbilla sig att den värmde lite. I början var det en vanlig fin vinterlöpning.

Munksjöbron i Jönköping

Bårarp

Nästan framme i Taberg

När jag kom utåt Taberg hade jag bestämt mig för att avsluta med en tur upp på toppen som ligger ca 150 meter över samhället. Det skulle bli en rejäl backe efter dryga 1,5 mils löpning. Lagom när jag kom dit hade låga dimmoln bildats över landskapet, den snötyngda toppen med frostklädda träd stack upp över molnen och solen sken. Jag har växt upp i Taberg i 21 år och säkert varit på toppen hundratals gånger men aldrig upplevt något liknande. Det var helt magiskt, som tur var hade jag kameran med mig.
Håll med om att vissa träningsrundor bjuder på lite mer upplevelser än andra !

Tomtejoggen !

2010-12-24T22:39:00.005+01:00

Numera en årlig tradition i Västerås, VLK's tomtejogg, i år blev vi 9 tomtenissar som träffades vid Bellevue kl 9 !

-15 grader och gnisslande snö gjorde att vi hade extra mycket julstämning. Vi tog en runda ned genom centrum och ut på Lillåudden, förbi stackars Bore som har ett hårt jobb den här vintern att hålla Mälaren öppen för sjöfart.

Tillbaka norrut igen förbi F&S som hade en stor tillströmning på väg till årets juljympa, än är det fler som föredrar att träna inomhus när det är -15. På väg norrut, mot vinden, kändes det hur frisk och bitande julmorgonen var. Det var inte många som vågat sig ut, knappast ens några hundägare, dessa är annars ett vanligt fenomen när man är ute och springer i lite udda vädar.

Att dömma av alla extra blickar, och en del tutande, från bilar som passerade förbi så får man nog dra slutsatsen att tomtejoggen inte (ännu) etablerat sig som en stor tradition i så vida kretser, men det är en sak vi får jobba på.

Efter en timma och 11 km var vi tillbaka till Bellevue, väl rustade för att ta tag i julmaten med goda samveten.

Skulle det sen bli för mycket av just julmaten så finns ju chansen att kompensera detta med ett litet långpass i morgon, det är ju lördag, visserligen juldagen men på förmiddagen händer det ändå inte så mycket

Midvinternattens köld är hård...

2010-12-22T21:07:00.004+01:00

Nog kan man säga att detta stämmer ganska bra, i varje fall i år. Efter att vi nu haft istidsvinter med snö och kyla sedan den 9 November så har termometern börjat läcka ut spriten helt och hållet, eller vad skall man tro den sjunker stadigt nedåt, just nu -26 grader här i Västerås... and still falling.

Det ger ju lite extra variation åt träningen, knappast halt längre, moddfritt och definitivt myggfritt. Kylan går ju alltid att hantera om man vet vad som behövs beroende på aktivitet. Jag har konstaterat att det går betydligt bättre att springa än åka längdskidor när det kryper nedåt -20 och under, mindre fartvind, fötterna håller sig aktiva och varma och händerna kan man packetera i efter behov.

I går kväll hade vi midvinterträningspass i VLK, kristallklar luft, fullmåne och -21 grader, mycket mer midvinterliknande går det knappast att få. Trots kylan var vi faktiskt 7 st på passet, det märks att många börjar bli ganska vana vid kylan nu, inte hela värden med -21, bara att klä på sig och ta en runda. Sen finns det naturligtvis folk runt omkring, hemma och på jobbet, som är lite undrande.

Undran blir inte mindre när man kommer cyklande till jobbet i -23, men man slipper ju beklaga sig för igenfrusna bilar som knappt startar, det är annars ett vanligt samtalsämne vid fikat.

Nu har det i varje fall vänt, från i dag går det mot ljusare tider, det är 100% säkert, sen får vi se hur länge istiden håller i sig. Ligger snön kvar till början av April? Inte helt osannolikt, i så fall får vi en 5 månader lång vinter i Västerås, det måste vara något av ett rekord.

Vilovecka

2010-12-11T21:16:00.004+01:00

Det har blivit en liten vilovecka med "bara" 3,5 mil löpning, det skadar ju inte att ha lite återhämtning ibland. Visserligen var det inte riktigt självvalt denna gång men man måste ju passa på att se det positiva där man inte kan springa så mycket som man vill.

Måndagen och tisdagen blev precis som vanlig med ett Friskis pass, intensiv med Nadja, och ett VLK pass, med bra tempo. Efter det har det blivit viloläge, relativt sett.

I går var det VSOK's Glögglunk i Orientalen, jag var en av arrangörerna i år så i går eftermiddag blev det ett snöpulsningspass på en knapp mil för att sätta ut alla kontrollerna till årets bana som var foto-ol på södra Rocklunda. Några kontrollbilder att fundera över för er som inte var med kommer här, hittar ni dit?

Det blev en ganska bra bana, många hittade ganska många kontroller, men ingen hittade alla, precis som det skall vara. När alla kommit runt i skogen och avslutat med sprint-ol i damernas omklädningsrum så fortsatte festen.
Segrare på hela banan blev Öset, inte särskilt högt odds på den inte, segrare på sprinten i damernas omklädnigsrum blev Micke Davidsson, som tydligen hittar bra där ;-)
Efter detta så var det inte direkt läge att hinna med morgontåget till Sala och VLK's första Trail&Run för säsongen, det blev en ny snöpulsning i Rocklundaskogen för att hämta in kontrollerna istället.

Det blir ingen chans till långpass i morgon heller, inte med löpning i varje fall, det blir en långflygning istället ner till Saudi för en jobbresa. Blir ett byte från -20 till +20 för ett par dagar. Tyvärr är det inte läge att springa ute där nere nuförtiden, det får bli lite löpband på hotelet istället, om det blir tid över.

Nästa helg blir det ett vinterlångpass igen i varje fall, SMHI lovar mycket mera snö lagom till helgen, vi får de vad det blir av det vädret.

Strålande fin vinter

2010-12-04T20:52:00.003+01:00

Mot solen söderut från Vångsta

-10 grader, knappt någon vind och decembersolen kämpar sig precis över horisonten, under natten har det kommit 3 cm pudersnö. Visst kan det vara härligt med ett långpass mitt i vintern!

Vi blev visserligen bara 3 på VLK passet i dag, jag Simon och Gunilla, flera av VLKarna stack istället till Kungsör för att testa på Vinterseriens lite kortare banor. Det var visst några av dom som passade på att värma upp med nästan 2 mil, det kan man kalla uppvärmning.

300 mil

2010-11-30T22:14:00.003+01:00

Tisdagsträningen med VLK mitt i istidskylan fick bli lite extra lång för min del i dag, det kändes nästan lite nödvändigt att försöka få till ett pass på 19,5 km. Det är ju alltid bra att ha lite delmål med träningen, när man nu har gått och blivit lite löparnördig så blir det lätt så. När jag kom hem efter passet visade tempen -16 grader, det blev en passade avslutning på dagens istidspass.

Ett litet mål för året därmed avklarat redan den 30 November. Nu har det blivit 300 mil i löparskorna hittils i år, det hinner säker bli några till innan det är dags att fira nyår och börja om från 0 igen.

300 mil på 334 dagar, det blir ett snitt på 9 km om dagen räknat på alla dagar. Nu har jag inte sprungit riktigt alla dagar, däremot har det blivit mycket mera långa pass i år. Snittet per löppass ligger på 19,1 km under året.

Förra året kom jag upp i 286 mil på hela året, det hinner nog bli 25-30 mil till i år, en ökning i år på runt 40 mil alltså. Med sikte på UTMB 2012 behöver det ökas ytterligare en bit, målet för 2011 får nog bli 365 mil (=1 mil om dagen) eller ännu hellre 400 mil. Vi får se, fortsättning följer...

Istiden har börjat...

2010-11-28T12:01:00.006+01:00

.. eller vad skall man tro. Redan den 9 November kom vintern med ett riktigt snöoväder och sen dess har det pågått i samma anda. I dag vaknade man till ännu en snöstorm, det är -8 grader, en kraftig nordanvind och snön vräker ned. Vi kommer nog få en ca 5 månader lång vinter i Västerås i år, blir det så är det nog rätt unikt. Det kanske kommer stämma det som någon Polack lär ha spått att vi skall få den värsta vintern på 1000 år.
Det kommer ge chansen till många varierande pass med snöpulsning och lite "pannbensträning".

Det blev ett litet långpass igår i den snön som kom då, en 23 km runda på cykelbanorna runt stan. Det var 100% oplogat med 5-10 cm snö, ganska bra träning för att stärka vristerna. Kanske blir det en liten snöpulsrunda i dag också, vi får se.

Nu på vintern är det annars rätt skönt att på lite variation med VSOKs intervallpass i QuickNet Arena. Det var säsongspremier för detta i torsdags, det blev ett pass med 20 x 400m intervaller, så skönt att få springa i shorts och T-shirt på en löparbana även när snön vräker ned ute.

Nytt på fötterna

2010-11-21T19:55:00.004+01:00

I 10 år har det bara blivit Asics när jag valt sko för löpträning och långlopp. Senast i raden var ett par 2150 och innan dess alla dess föregångare ända sedan jag köpte skor till Broloppet år 2000. Trivs man med en sko så finns det ju ingen anledning att byta, men efter mer än 10 par av samma sko av olika årgångar tyckte jag att nu måste jag bara testa något annat.
Passade på idag när vi var till Stockholm och jag kunde smita in på Runners Store för ett bra urval. Det blev många vändor på löpbandet och till slut föll valet på ett par Adidas Supernova Sequence 3.

Nu är den också testad med en runda på grusiga, slaskiga och lite isiga cykelbanor hemma i Västerås. Kändes riktigt bra som det alltid gör när man sticker ut i en ny sko, det känns en himla skillnad mot dom gamla som vait med +100 mil.

Denna gråtunga Novemberhelg blev det ett 3-mils pass i går eftermiddag också, bjuder på en mindre bra bild från rundan, Lillåudden by Night.

Islöpning

2010-11-16T22:09:00.002+01:00

I går regnade det hela dagen och sen kom kylan tillbaka till Västerås i natt, man fick svänga försiktigt med cykeln i morse på väg till jobbet. Minusgraderna höll i sig hela dagen så till kvällens löpteknikpass med Markus Stålbom var det fortfarande ganska halt på sina ställen. När halken kommer brukar man normalt försöka hitta mindre hala ställen att springa på, men inte Markus!

Naturligtvis ett perfekt tillfälle att träna på ett effektivt löpsteg. Uppvärmningsjoggen gick till att leta upp halast möjliga väg eller cykelbana, det visade sig vara trotoaren utanför Skallbergsskolan. Här höll vi till med dagens teknikpass. Grundidén med passet var, tycker vi det är halt springer vi fel, lyft foten snabbare om du halkar bakåt och sätt inte i den för långt fram om du halkar framåt. Det fungerade faktikst riktigt bra, även för mig som inte sett finessen med att springa halt utan kom med mina nydubbade Ascis Arctic.

Som vanligt ett bra och tänkvärt pass med Markus, men jag undrar vad cyklisterna som kom och gick i halkan tänkte när vi kutate fram och tillbaks som tokiga. Får hoppas vi kan få nya pass med Markus snart igen.

Ännu en mara

2010-11-13T17:00:00.002+01:00

Vintermaran i Sala är avklarad, det blev inte så mycket slask, faktiskt ganska bra förhållanden med 2 plusgrader och i princip slaskfritt och vindfritt. Enda problemet var all grus i kombination med dom många 90 graders kurvorna, man fick ta ut svängarna försiktigt ibland.

För min del gick loppet precis efter förväntningarna, eftersom jag inte tränat så mycket tempo i höst och inte försökt toppa formen speciellt mycket satte jag som mål att nå 3.15, efter dom 4 varven runt banan nådde jag målet på, just det, 3.15. Känner kroppen ganska väl numera. Det gick riktigt bra de första 24 km med ett tempo som pendlade mellan 4.15 och 4.30, sen fick jag dra ned på farten lite och pendlade mellan 4.30 och 5.00. Det höll hela vägen i mål utan att jag stumnade något, det känns att distansen inte är något problem längre, nu är det istället farten som blivit lidande av brist på tempoträning.

Det vara premiär för mig på Salas marathonbana, en riktigt fin och omväxlande bana med många miljöombyten och lite lagom kupering med värsta stigningen upp i Gruvbyn. Enda problemet, speciellt nu med grusade cykelbanor, var alla tvära kurvor. Får prova maran på sommaren då är det nog riktigt fint om vädret är lagom och det blivit grusfritt.

Det blev en riktigt bra dag för oss i VLK, 6 startade på helmaran och 2 på halvmaran. Totalt var det ca 100 startande på helmaran och 40 på halvan. Av oss VLK'are var vi 3 som lyckades ta hem klassegrar, Ole i M40, Kerstin i K35 oh jag själv i M50. Lagsegern däremot sig till Fredrikshof, igen, dom är helt grymma med ett gäng på 4 man som kör tillsammans på runt 2.37 och soppar banan med oss andra. Så länge dom håller på lär Vintermaran bli ännu en Stockholmsmara, det är synd, det borde vara lite spridning och variation, men att någon klubb skall få ihop 4 i den kalibern som kan ta upp konkurensen är inte så troligt.

Nu får nog tävlandet vara slut för i år, nu väntar istället några vinterlångpassutflykter hoppas jag, dags att börja planera något innan julen.

Slaskmara i Sala?

2010-11-12T19:38:00.003+01:00

Vintern som slog till över stora delar av Sverige börjar redan tappa greppet, i varje fall här i dom södra delarna (= Mälardalen, skåningar kallar det visserligen för Norrland). Temperaturen ligger på några plus och det har regnat en del, den snö som kom i tisdags smälter bort och på halvplogade cykelbanor är det mest en sörja.

I morgon är det Vintermaran i Sala, det lär inte bli så mycket vinterunderlag men man får hoppas att dom plogade hårt i veckan så det smält bort efter banan annars blir det en riktig slaskmara. Det kanske blir som i Vällingby förra våren då starten på deras mara gick i 1 dm snöslask som sen sakta smälte bort under loppets gång. I så fall får man se det positiva i den extra utmaningen, rekordtider lär det inte bli ändå för dom flesta.

Kul men en tävling i November, synd bara att det är så mycket samma helg som man vill vara med på, Ultra intervaller och Stockholm Rogain t.ex. Men nu blir vi ett stort VLK gäng som drar till Sala, vad är väl New York när man kan springa i Sala? Antar att Salaborna skapar samma publiktryck som i NY, eller?

Snöstorm

2010-11-09T21:22:00.002+01:00

I varje fall en riktigt rejäl premiär för vintern blev det i dag. Vid lunchtid kom de förtsa flingorna i Västerås sen har det bara vräkt ned och blåst mycket kraftigt hela dagen och kvällen.

Cykla hem från jobbet blev lite extra slirigt på oplogade cykelbanor, men det såg ut att gå snabbare än för dom som satt i bilköerna på glashala gator.

En liten snöstorm är inget hinder för ett träningpass, bara lite exrta utmaning och variation i träningen. Fick gräva fram mina Asics Artic från garderoben, dom har inte varit ute i ljuset sen Ursviks Ultra i våras (om man nu kan säga att det var vår då?). Jag tror faktiskt mina Arctic kände igen sig, det var ungefär samma förhållanden som på Ursvik, ca 15 cm tung och spåring snö att pulsa runt i, med bara 1 km plogad cyklebana på 15 km rundan.

Nu får vi se om det blir en riktig vintermara i Sala på lördag eller om plusgrader och regn i slutet av veckan hinner rensa bort snömassorna.

Det blev lite ordning i varje fall...

2010-10-30T21:00:00.005+02:00

Det blev lite ordning på träningen till slut denna vecka, lyckades hinna med alla pass precis som jag tänkt utan en massa andra kvällsaktiviteter eller förkylningar.

I måndags ett intensivpass på F&S, det kändes att man börjat komma in i det nu, hängde nästan med i alla Nadjas 50 olika nonstop armhävningar i första styrkepasset, sen var det bara att ge järnet, med spänst, bålstyrka och puls, en timma intensivkörning som känns hur nyttig som helst för hela kroppen.

I tisdags var det löpteknik med Markus Stålbom igen, körde en milrunda först för att det skulle bli lite träning också och inte bara teknik. Men tekniken är nyttigt, att bli lite mer medveten hur man springer och så. Det sägs ju att det är svårt att lära gamla hundar sitta och har man sprungit i typ 40 år så ändrar men nog inte steget så lätt, men det fungerar att tänka till en del i olika situationer.

I torsdags skulle jag köra ett eget tempopass, men det blev ett pass med VSOK från Orientalen, årets första träningspass därifrån för min del. Skulle ändå vara på möte där efteråt. Det blev ett bra pass, tempot hamnade lite snabbare än 4.30 efter uppvärmningen, sen var det bara att köra. Nu blev det i stort ett eget 15 km tempopass ändå eftersom dom andra släpte. Många var ju inte där och Öset tog det lugnt inför helgens Frankfurt Marathon.

I dag blev det lördagslångpass med VLK. Vi var sju idag, en riktigt varm höstdag, det blev en bra 3-milsrunda med tempo runt 5.00 sista halvan.

I morgon blir det en liten kort och lugn runda för egen del. En helt vanlig träningsvecka till slut efter en månad av mycket annat. Det känns skönt, om 2 veckor är det dags för vintermaran i Sala, det blir inget topptempo där men det skall bli kul med en tävling i November.

Ordning i (tränings)tillvaron...

2010-10-24T18:41:00.005+02:00

Nu har det varit alldeles för många veckor med allt möjligt annat än någon ordning med träningen. Borta med jobbet, förkylning, massor med möten av olika slag på kvällarna, träning har det bara blivit när det har funnits tid.

OK jag sprang visserligen SUM (50 km) för 2 veckor sedan så helt still har jag inte suttit men ändå, bara 8 löppass och 3 jympapass på 4 veckor!

Oktober får bli en tidig återhämtningsmånad så här i efterhand, det skadar ju inte med en sådan ibland också. Nu är det bara att försöka få lite ordning i rutinerna igen och bygga upp träningen till vårens utmaningar, med TEC i April och kanske Nove Colli i Italien i Maj, plus några andra mer "normala" lopp.

Det började redan nu i helgen, det var visserligen städdag ute i kvateret i går så jag fick umgås med grannarna istället för att ta ett lördagslångpass, men det blev bra ändå. Testade ett testpass på F&S i går eftermiddag, Intervall Flex, halva passet var intensivt med ca 30 sekunders intervaller med all möjlig styrka och puls. Sen kom andra halvan av passet med massor av tänjande övningar som sträckte ut alla stela löparmuskler och många fler. Annorlunda och kul pass, nyttigt för en löpare. Får hoppas det kommer med på programmet framöver.

Långpass med VLK blev det ändå i helgen, vi var många som inte kunde i går så det blev ett 30 km pass på söndagsmorgon i stället. 7 st kom till start 8.45, en frostig och skön höstmorgon. Vi han precis runt innan det utlovade regnet började.

Nu får vi se om det kan bli en mera normal träningsvecka, med jympa måndag, löpteknik tisdag, egen runda torsdag och långpass lördag.

Fartökning...

2010-10-21T21:00:00.007+02:00

Fartökning kanske behövs i mitt bloggande, men nu har det inte hänt så mycket löpmässigt sedan SUM att skriva om. Först en vecka med lite förkylning på gång som inte blev något av och sen en vansinnigt fullbokad vecka, dygnet runt känns det som.

Trots detta blev det lite fartökning i veckan, i tisdags körde vi den numera traditionella (2:a gången) Arosfemman, VLKs KM på 5000 m bana. Efter värsta höstdagen hittils i år så klarnade det upp lagom till start och slutade regna, det blev nästan perfekta förhållanden på Arosvallen. Förkylningar, regn och annat hade tyvärr skrämt bort många så vi blev bara 18 startade till slut. Roger och Emma tog hem segrarna, ganska väntat, själv lyckades jag i varje fall pallra mig under 20 minutersgränsen på 19:48. Får vara nöjd med det, det är ju uthållighet snarare än snabbhet som det blivit mer av senaste året, trots det en halvminut bättre än förra årets lopp på isbana. Efter loppet var nästan alla med på en trevlig och lång middag på Tabazco, minst lika traditionellt som loppet.

När jag nu ändå fått upp farten blev det ett snabbdistanspass i dag, 10 km i knappt 4.30 tempo, det var nog i maj jag körde så senast. Egentligen passar det bra med lite fart nu ett par veckor. Jag har valt mellan KUL-helgen i Bredsand med 50+50 km första helgen i November eller Vintermaran i Sala helgen efter. Nu har släkten bestämt sig vilken helg dom kommer på besök från Småland, så då fick det bli Vintermaran för min del. Nu har jag 3 veckor på mig att få upp lite fart i benen igen. Vi kan ju faktiskt ha en viss chans i lagtävlingen och ta hem Vintermaran till Västerås om 2 år.

SUMmering

2010-10-10T11:41:00.003+02:00

Ännu ett litet steg på vägen mot dom stora bergen om 2 år. Dags att göra lite summering, från en härlig höstdag i Södertörnskogarna i går.
Morgontåget från Västerås kl 06.53 redan, lite väl tidigt men man kan ju inte lita på SJ så en timmas marginal kändes bra. Ovanligt nog fungerade transporten så jag kom fram till starten vid Björkhagen bland dom första lagom när arrangörerna hade öppnat omklädningen.
Det blev en timmas lugn laddning innan start, samtidigt började solen bryta igenom morgonens dimmoln, det såg lovande ut för dagen.
Klockan 10 gick starten, vi var ca 150 stycken som stack iväg över ängen, först var det en runda på några kilometer elljusspår innan vi passerade starten en gång till, detta för att hinna sprida ut fältet innan man kom till den smala Sörmlandsleden.
Efter 5 km på småvägar och förbi golfbanor svängde vi in på själva leden. Tempot sjönk dramatikt när det plötsligt blev väldigt mycket rötter, sten och berghällar, som dessutm var hala efter torsdagens regn. Nu kom en sträcka på 15 km som gick i en fantastiskt fin miljö att springa i. Upp och ner över bergen coh förbi massor av små sjöar, allt inbäddat i en solig höstglöd. Det kändes som att man var mitt ute i vildmarken, att det finns en sån miljö i princip mitt inne i huvudstan måste vara unikt i världen.
När vi mer eller mindre klättrat nedför ett berg vid Tyrösöflaten och passerat 20 km märket började en sträcka med väglöpning i en båge runt Tyresta Nationalpark. Det började med grusväg, blev lite asfalt i mitten och sen mera grus. Vid 23 km, mitt i banans värsta stigning, hade en åskadare bänkat sig. Han rapporterade att jag passerade på 33:e plats, det kändes bra och gav lite extra energi nu när det börjat vara ganska glest med löpare.
Vid Tyresta By tog grusvägen slut, då hade vi sprungit drygt 35 km och benen hade stumnat rejält efter 15 km väglöpning. Man kan lugnt säga att det blev en riktigt utmaning att med stumma ben på nytt ta sig an en sträcka med tekniskt svår stig, massaor av hala rötter och stenar igen. Lyckades hålla mig springande trots allt men det blev en rejäl temposänkning. Sista milen in mot mål blev det lite lättare löpning igen med en hel del mottionsspår, men trots det var utmaningarna inte slut.
När det var 3 km kvar var vi framme vid målet och skulle bara "bara" runda en liten sjö. Den såg inte stor nog ut för att vara 3 km runt och förklaringen kom. De sista 2 milen hade jag sprungit mer eller mindre själv men på raksträckan i bortre ändan av sjön såg jag att det kom 3-4 löpare bakom som jag passerat tidigare. Dags att försöka öka tempot. Då kom den sista utmaningen, bakom sjön stack spåret ut i skogen med 4 rejäla och branta stigningar upp och ner, jag som tänkt mig en fartökning utmed sjön, nu det var inte direkt läge för tempoökning. Lyckades hålla undan alla utom en av de löpare som kom bakom och som tur var blev det ingen spurtstrid, ännu en sista utmaning kom nämligen de sista 10 meterna före mål då vi skulle över en mjuk beachvolleyplan.
SUMeringen blir i varje fall att jag är nöjd, i mål på 4.36. Mitt mål var att klara mellan 4.30 och 5.00. Loppet var riktigt härligt med mycket stor variation på banan och lagom mycket folk, aldrig trångt men samtigt aldrig helt själv heller, det var alltid någon inom synhåll att komma ifatt eller bli omsprungen av. Perfekt med start 100 m från tunnelbanestatioenn och mål 100 m från pendelstationen. När sen solen sken hela dagen och det var precis lagom höstvarmt så är det inte mycket man kan klaga på. Helt klart ett lopp att rekomendera.

SUM på lördag

2010-10-06T20:45:00.002+02:00

Nu börjar det närma sig för ännu en tävling, på lördag är det dags för SUM (Sörmland Ultra Marathon). 50 km på Sörmlandsleden från Nacka till Handen i en vid båge runt Tyresta Nationalpark. Skall bli kul med ett nytt lopp och speciellt med ett litet lagom Ultralopp i terräng.
Genomtänkt arrangemang också, tunnelbanan direkt till start coh pendeln hem från målet, bara att haka på med morgontåget från Västerås, men det är nog bäst att stoppa in lite SJ marginal och åka en timma tidigare.
Vädret ser ut att bli ganska fint höstväder även om SMHI just nu gömmer lördagssolen bakom ett moln i prognosen, men det hinner säkert bli bättre, 10 grader och inget regn är ju perfekt höstväder i varje fall.
Det är över 120 i startlistan just nu så det blir gott om folk i skogen innan det hinner sprida ut sig men det brukar gå ganska fort sen är det fritt fram att köra på.
Planen för mig denna gång blir inte att köra på för hårt i varje fall. Jag har haft lite känningar i ett knä till och från senaste veckorna så jag går ut lugnt, men det kanske blir en bra taktik som betalar sig på slutet. Vi får se på lördag.
Vill ni läsa mer om loppet och kanske bli sugna att komma med, kolla länken till höger, det går att anmäla sig på plats.

Återvänd...

2010-10-02T21:34:00.002+02:00

Tiden går fort nuförtiden. Har varit mer eller mindre off-line en dryg vecka nu, med bara begränsad kontakt till dagens elektroniska omvärld och även löparvärlden. Det är inte tekniken som har varit begränsningen utan tiden. Nuförtiden snurrar tiden alltid fort och ibland har den en förmåga att snurra vansinnigt fort när allt händer på en gång.
Förra veckan var det 2 heldagar möten på jobbet onsdag-torsdag. På torsdag kväll var det sen dags för Barcelonaresa med gamla VSOK gänget som min 50-årspresent. Flygledarstrejk i Frankrike gjorde att vi inte var framme förrän 3 på natten, men när man flyger med Ryanair får man vara tacksam att man kommer fram överhuvudtaget om det strular. Trots en lång natt på flyget blev det ett morgonpass kl 8, man kan ju inte gärna missa chansen när solen går upp över beachen och det är 20 grader.
Efter 3 intensiva dagar i Barcelona, det blev drygt 40 km löpning också, kom vi hem sent söndag kväll.
Måndag morgon var det dags igen, iväg med buss från jobbet för ett 3 dagars marknadsmöte med våra säljare från omvärlden. Dom var sen kvar på jobbet i slutet av veckan så det blev mycket möten och långa dagar.
Det blev en bra vecka att passa på och ta vilovecka från löpningen och låta det lite ömande knäet och den irriterade näsan vila.
I dag känns det som man återvänt till ett normalt liv, bara varit hemma och inte haft några måsten, inte ens ett långpass, fick räcka med en lugn milrunda för att runda av viloveckan.
Nu är det dags att börja tänka på SUM nästa lördag, kul med ett nytt lopp igen.

20 grader och solen pa vag

2010-09-24T09:18:00.003+02:00

Helg i Barcelona, 20-25 grader och solen bryter igenom.

Morgonpass efter stranden vid 8-tiden. Hosten hemma har ju sin charm med rakyla och klara dagar om vartannat, men det gar ju inte att forneka att det ar ratt skont med ett morgonpass efter stranden vid Medelhavet nar solen borjar bryta igenom nattens moln. Efter 12 km och en snabb dusch blev det spansk frukost pa ett "horn" tvars over gatan.

Efter morgonpasset har det annars blivit en lugn dag med bara lite turistande och ingen shopping i ett Barcelona som i ar stangt for orets stora festhelg "Merca".

Höst, härligt med höst...

2010-09-15T20:15:00.003+02:00

Hösten är här om nu ingen har märkt det. Det är visserligen inte speciellt kallt än men mörkret kommmer över oss, och regnvädren står på kö ute på Nordsjön. Bara att börja dra på sig klädlagren och reflexvästen igen när man skall ut på en runda.

Men egentligen är det fantastiskt vilken förmån vi har här i landet, vilken enorm variation vi har i väder och träningsförhållanden. Även om det inte går att variera rundorna i och runt stan hur mycket som helst är det aldrig det samma.

I vintras körde vi långpass i bitande -17 grader och kallare, på våren är det alltid lika skönt när grönskan kommer och det räcker med short och t-shirt igen. Sen har vi sommaren, som ibland blir så varm så svetten dryper trots bara linnet (gäller numera av tradition speciellt på Stockholm Marathon). Nu på hösten känns det friskt och skönt igen en kristallklar morgon eller kolsvart kväll. Vill man ha mer variation kan man alltid passa på i en eller annan snöstorm eller i ett skyfall, variationen är närmast oändlig.

Tänk att bo i en stad där det finns en runda att "välja" på inom rimligt avstånd, det är alltid 28 grader, det är alltid fuktigt, möjligen regn. Detta 365 dagar om året. Jag har provat en gång tiden, det blir svårt med motivation.

Vi inser inte hur bortskämda vi är i det här landet, vi klagar alltid både på väder och årstid, det spelar ingen roll vad det är så är det fel. Ett märkligt folk är vi.

En tappad tråd...

2010-09-10T19:05:00.004+02:00

När jag började mitt bloggande i maj tänkte jag berätta lite hur det kunde bli så här tokigt att man bara springer längre och längre. Tappade tråden i denna berättelse i början av semestern efter att ha berättat om de första åren, bara orientering och jorden runt. Det är dags att ta upp tråden igen för att komma ifatt dagens verklighet.

Efter åren på heltid ute i världen blev det dags att slå rot på Gryta i Västerås tillsammans med Ann, det blev radhus 87, bröllop 89, Sofie kom 90 och Sandra 93, åren rullade på med småbarn, jobb och ganska mycket resor. Springande blev det inte så mycket av, visserligen återvände jag till Orienteringen och sprang ca 15 tävlingar om året, men inte alls så mycket som förr. Var med och bildade VSOK som en sammanslagning mellan VOK och VIK Orientering, satt i styrelsen några år och var banläggare på tävlingar. Men åren gick, barnen växte och tävlandet minskade.

När jag var yngre var jag facinerad av Vasaloppet men när jag blev gammal nog för att få starta var jag inte så aktiv längre. Nu kom jag på att det kanske var dags att pröva. Sagt och gjort, 1995 blev det Öppet Spår och sen fortsatte det av bara farten med 6 "riktiga" Vasalopp farm till 2003. Kom igång med träningen igen, lite längre, lite orientering och lite F&S Jympa. Skidor blev det däremot svårt att träna med snöfattiga Västeråsvintrar.

År 2000 började det hända något, man kanske kan skylla på den nya tiden i nytt millenium. Vi var några på jobbet som bestämde oss för att springa Broloppet, originalet alltså, det gick på 1.37 för min del och kändes riktigt bra, visserligen 20 minuter långsammare än förra halvmaran 17 år tidigare i Qatar, men den tiden var sen länge dold långt bort i minnet.

Inte nog med Broloppet, Ann kom hem från en träff med tjejerna i gänget, dom skulle göra Tjejklassikern!! Dom?? som på sin höjd springer en orientering någon gång då och då, det här går ju inte. Dags att göra slag i saken med en dröm man knappt ens drömt, det var bara att anmäla sig till loppen och utöka Vasaloppsåkandet till en riktig klassiker. Första försöket slutade strax före mållinjen kan man säga, skulle avsluta med Vansbrosimmningen i en ovanligt varm Dalälv 2001, men försöket att göra det "naturellt", dvs utan våtdräkt, var ingen lysande idé för en fettsnål löparkropp. När jag simmade mer i ubåtsläge med 500 m kvar till mållinjen blev jag helt enkelt upplyft och satt framför en byggfläkt för att tina upp.
Man får å andra sidan inte ge sig så lätt så det blev en ny vända nästa år, börjde för säkerhets skull med simningen och dessutom i våtdräkt. Då gick det bra även om det bara var 16 grader. Dom andra loppen var inga större problem så i Juni 2003 var klassikern klar när jag nådde målet i Motala.

Med ett antal Vasalopp och en klassiker, nästan två, avklarade hade jag börjt komma igång med det här med långlopp, men det var ändå mest en kul grej vid sidan av lite orientering. Jag läste någonstans att dom flesta vet när det hela började och det stämmer bra för mig. Även om jag sprungit hela livet, mer eller mindre, kan jag säga att jag "föddes" som långlöpare den 18 januari 2004...
... men nu är tråden upplockad både i berättelsen och i springandet så det blir det mer om nästa gång.