100 år senare

100 år har det gått sedan Stockholm gjorde succé med sin solskensolympiad. Vilken perfekt idé det var att arrangera en mara på samma bana, på samma plats och på samma tid. Vår fina Stadion blev ju räddad från Djurgårdens lystna blickar och får fortsätta vara världens äldsta och finaste aktiva stadion.

Det var visserligen inte samma solsken och värme som för 100 år sedan, men jämfört med den vanliga Stockholmsmaran i Juni var det rena högsommaren, plus 20 grader och mestadels mulet var näst intill ett perfekt löparväder. Perkekt var också inramningen runt loppet med mycket folk, mycket underhållning och många som var utklädda till tidigt 1900-tal.

Efter att vi hämtat ut nummerlapparna var vi in på stadion för att kolla lite, kunde inte låta bli ett snabbt ombyte för en bild.

Mikael, Pär och jag startklara 100 år senare.

Loppets häftigaste upplevelse kom ett par timmar senare när vi i startgrupp A fick gå in till start på Stadion till publikens jubel. I normala fall är man sliten och med nästan tunnelseende när man kommer in på Stadion men nu kunde man njuta, en häftig upplevelse. Fångad på ett videoklipp på Marathon.se.

Foto: Martin Ekequist Marathon.se

Foto: Martin Ekequist Marathon.se

Starten gick på minuten 100 år efter OS maran. Det blev inte samma hets och rusning som det blir normalt, alla verkade ta det lite lugnare.  Fortsättningen blev bara att njuta mera, jag hade ju bestämt mig för att gå i ett lugnt tempo runt 5.00 för att inte slita ut mig inför Ticino utan ta detta som ett sista kul långpass. Kul blev det, massor av folk hela vägen och i lugnt tempo var det bara att köra på samma hela vägen igenom, sista milen blev det många som passerades. Videoklipp från hela loppet på Marathon.se

Efter 40 km kom vi tillbaka in genom Stadion, för att snabbt passera ut på en sista 2 kilometersvända för att komma upp till den moderna marathon distansen. Den kilometer vi sprang ut och sen tillbaka kändes riktigt lång men det blev snabbt en målgång. Efter medaljen serverades det mousserande vin, lite osvensk, sen var det bara att snabbt knalla vidare för en dusch och ta sig till centralen och tåget hem. SJ har ju så glesa tåg på lördagskvällarna så det fanns inte tid att stanna och njuta mer tyvärr.