Äntligen Mars

Visserligen var det betydligt mera vårkänslor för 2 veckor sedan, men vintern börjar tappa greppet och äntligen har det blivit Mars, nu är det nära våren på riktigt. Nu känns det också att jag är tillbaka helt och hållet i träningen efter skadan. Visserligen har det inte blivit några riktiga långpass ännu, men en rejäl grund med många löppass i skogen och på småstigarna som nu smält fram ur snön. Har också kört mycket mera allmän styrka med 3 pass den sensate veckan, två cirkelfys och ett HIT pass, både HIT-passet och ena cirkelfysen dessutom som dubbelpass med löpning samma dag. 75 och 65 km löpning har det blivit dessa två veckor, lite i underkant mot vad det brukar bli, men eftersom det mesta är i skogen och en del närmast som lite klättring så känns det helt OK.

I går blev det också en bra avrundning på dessa två "grundträningsveckor". Lockade ut den nyblivne Västeråsaren Niklas på lite sightseeing på de fina trailstigar som faktiskt finns precis i stans utkanter. Det blev ett pass på drygt 26 km, det längsta passet sedan Sandsjöbacka i mitten på Januari, och det dessutom nästan helt och hållet på tekniska små stigar. Kände inget alls efter skadan så nu är det dags att släppa efter på begränsningarna.

Lite bilder från de de två veckor som gått, det syns att vinterm trots allt släpper sitt grepp.

Lunchpass den 18 feb, kanske liiiiiite mycket is för odubbad löpning här

Årets första "bad" på morgonpasset den 20 februari. Sprang i spårkanten,
isen brast och jag hamnade raklång i den 2 dm djupa "vaken"

21 februari, det går att köra lite bergsträning i Västerås också

Mitt i barkmarskrunden den 28 februari forcerar vi Västerås "svarta glaciär"
Foto: Niklas Holmström

De närmaste dagarna blir det lite lugnare löpning, men orsaken till det är att nästa helg är det dags för en rejäl träningshelg på vägen mot Dragons Back Race, då skall vi springa Bruksleden från Fagersta till Västerås med övernattning i Ulvsbomuren, ett litet Bed & Breakfast mitt ute i de Västmanländska skogarna. Det blir ungefär 10 mil genom skogarna på 2 dagar, hur mycket snö, is och vatten det är att forcera får vi se, men  det är bara att gå på Shane Ohly's råd...."you better come prepared from long days in the hills"!

En vecka senare är det dags för en helt annan utmaning, garanterat utan snö, is och blöta myrar, men troligen betydligt slitsammare. Det finns en tävlingsgren inom bergslöpningen som kallas "vertical kilometer", det innebär att man springer 1000 höjdmeter uppåt på en sträcka av max 5 km. Nu finns det inte så mycket backar i Västerås som duger till detta, men en kreativ idé har kläckts. För några år sedan sprang man upp i skrapan i ett "lopp" under sommarens festival. OK, om vi gör detta 15 ggr så blir det drygt 1000 vertikala meter, enkelt eller hur? Bara att "springa" 25 våningar upp...15 ggr, så är det klart, bara 375 våningar upp och 6600 trappsteg lär det bli.

Platsen för Västerås Vertical Kilometer den 14 mars