UTMB - The Final

46 km kvar, 3000 höjdmeter och mörkret faller på nytt, vi ger oss ut i den andra natten. Benen är lite stumma efter stoppet i Champex-Lac och huvudet är trött, men några kilometer i början är det lite lätt utför på en grusväg, det ger oss chansen att komma igång igen.

Det är bara 3 berg kvar att passera nu, 3 berg som ser små ut på höjdprofilen jämfört med de tidigare topparna. Vi skall bara upp till ungefär 2000 meters nivån, 3 gånger, det här går ju riktigt bra, vi kanske hinner hem innan det blir ljust till och med, får ringa och växa Ann mitt i natten om hon skall ned till målet...

Många tankar far runt i det trötta huvudet, men snart får det annat att tänka på, vi kommer fram till första berget, skall upp 900 meter till Bovine. Det är värsta stigningen hittills, en tvärbrant stenig serpentin, ibland är det sten, ibland mitt i en bäck, ibland rötter, ibland bara brant. Inser att det här kommer ta sin tid men det är bara att mala på uppför, steg för steg. Kommer till tidskontrollen däruppe men sen fortsätter stigningen ett par kilometer till, mitt genom en "fäbod". Massor av bjällror runt omkring och ögon, men man ser inga kor i mörkret bara hör dom runtomkring.

Till slut är vi uppe, äntligen, skall stoppa i mig lite energi men får istället ett plötsligt behov att spy utan anledning. Det är jobbigt några minuter, svårt att spy när det inte finns något att spy ut, det kommer bara reflexer. Till slut lugnar det ner sig och vi kastar oss utför igen. Det är bättre stig ned men minst lika brant, vi skall ned 800 meter till Trient och nästa lilla matkontroll. Efter en tvärbrant slänt kommer vi till en by full av publik, men nej, det var inte här, vi skall ned en tvärbrant till sen är vi nere, rundar en kyrka och kommer in i mattältet.

Dags för buljong med nudlar igen då, i Trient

Försöker stanna så kort som möjligt, har sen lite svårt att hitta vägen ut för vi skall tillbaka runt kyrkan och sen ut ur byn åt andra hållet. Det bär av uppåt igen, upp på näst sista berget. Nu känner man att det finns ett slut på det hela och den här stigningen är visserligen brant men med lättare underlag. Nu är det mitt i andra natten utan sömn och huvudet börjar leva sitt eget liv, innan vi kommer fram till tidskontrollen på berget är vi båda övertygade om att vi ser folk vid en alphydda som har en tidskontroll ute på balkongen, men där finns bara skog när vi kommer fram. Kontrollen kommer en kilometer längre fram, vid ett tält som vanligt.

Ännu en lång och på slutet brant utförslöpa ned till Valloricine. Nu är det riktigt nära hit åkte vi i veckan och vandrade lite, det är ju ingenting kvar nu. Vi kommer hit efter drygt 35 timmar, med bara ett berg och 18 kilometer kvar är vi övertygade om att vi har god marginal att klara 40 h, suveränt bra.

Det är 2 km lätt uppför ut från byn sen fick man börja fundera om tidsgränsen, vi ser spridda lampor rakt upp på bergväggen. Det är mörkt så man ser inte stupen med det är bitvis nästan lite klättring i en serpentin med trappsteg och någon stege, lampor både rakt upp och rakt ned efter ett tag. Vi kommer till krönet, tror vi, men det kommer ett till och ett till och ett till... efter branten upp planer det ut lite men istället är det som ett stort stenbrott som försätter ett par kilomter, omöjligt att springa med stumma, ömma och trötta ben.

Äntligen uppe vid La Tete aux Vent  

Nu är Chamonix inom synhåll, bara att fortsätta

När vi kommer till tidskontrollen inser vi att det inte är någon idé att försöka med sub 40. Det var bara 8 km hit från Valloricine med det tog 3 timmar. Det fortsätter en bra bit till däruppe på svårlöpta stigar och sen skall vi nedför 1000 meter brant till Chamonix.

Solstrålarna når Mont-Blancs topp, vi skall bort till La Flegere
därborta på hyllan och sen är det rakt ned till Chamonix

Vi nöter på uppe på berget, den här sista delen är det ena stället på hela banan där jag upplever att det är fler som springer förbi mig än tvärt om. Det märks att det krävs vana att springa i stenbrott när man är trött och stum. Känslan stämmer också när man tittar i resultatlistan, tappar drygt 60 platser från La Tete aux Vent ned till Chamonix, men platser är inte hela världen nu är målet SÅÅÅ nära och vi kommer klara i varje fall sub 41. Kommer till slut ned i Chamonix och det är bara knappa 2 kilometer gatlopp kvar. Det är tidigt på morgon men det är mycket folk ute redan och alla jublar för här kommer det 2 till mot mål.

Det tog drygt 3 år att ta sig till startlinjen, det tog drygt 40 timmar att ta sig i mål, det är mycket känslor som väller upp på vägen in mot mål och när man till slut passerar in genom portalen.

Tillsammans över mållinjen efter 40.48
Tack Björn för ovärderligt gott sällskap under mer än halva loppet

Glädje !!

Vi har fått våra Finisher västar

Kroppen känns otroligt nog helt OK, inte speciellt ont eller stelt, inga blåsor, inga skavsår bara en allmän skön utmattning. Går "hem" till vårt chalet, tar en skön dusch och 3 timmar sömn, mer vill jag inte sova nu för att inte tappa dygnsrytmen helt. Går ner på stan igen, hämtar ut min drop-bag, äter lunch, kollar på fler som går i mål i sista minuten, kollar på prisutdelningen, Bra njuter, trött, men bara njuter i solen.