Slut på året, nytt kommer

Sista dagen på året kom det lite vinterkyla i varje fall , en riktigt solig vinterdag och -7 grader. Det är bara snön som saknas men den skall tydligen komma under nyårsnatten sägs det. I vilket fall som helst så var det perfekt väder för ett litet lagom sista långpass för året. Vi blev 7 st på årets sista VLK pass, lagom långt och lagom lugnt så här på nyårsafton, för min del stannade klockan på 24 km med min transport till och från samlingen. Skönt var det, men tyvärr får ni inga bilder för mobilkameran fick tydligen spader när det var -7 och riktiga kameran var inte med i dag. Vi som var med fick i varje fall en bra uppladdningen inför kvällens nyårsfirande.

Så här sista dagen på året skall naturligtvis året summeras. Korta versionen är att det blev ett bra år, även när det gäller löpningen. Frisk och skadefri hela året är ju det viktigaste.

När det inte blev några oplanerade stopp i träningen kom jag till slut upp i 375 mil. Det är lite mer än en mil om dagen i snitt, hela året, varje dag, lite av en milstolpe! i träningen. En fortsatt stadig ökning av träningsmängden, förra året blev det 330 mil och året innan 286. Mesta träningsmånaden blev oktober med 40 mil och minsta december med "bara" 23 mil, men så var det tänkt som lite återhämtning nu på slutet. 14 ggr har det blivit ultrapass under året, dvs långt som en mara eller längre, 6 av dessa var tävlingar. Ett av mina träningsmål för året var ett ultrapass per månad och det stämde ju ganska bra.

Ganska mycket hinner det bli på ett år. Det började redan första veckan med semester på Teneriffa, narturligtvis med ett morgonpass i bergen nästan varje dag.

Härliga gryningpass på Teneriffa

Trots att det var en rejäl snövinter blev det mest bara löpning även hemma, i mitten på februari var det dags för Ultrahelg i Stockholm, föreläsning med Tim Noaks och Rune, plus löpning runt Stockholms alla 14 öar.

I mars var det jobb i USA 2 veckor, då passade man på att arrangera en mara i stan där jag var. Perfekt, Tobacco Road Marathon, en snabb bana på en gammal banvall som jag nästa gjorde sub 3 på, retliga 3.00.44 och min näst snabbaste mara. Bara 3 veckor senare, lite väl kort emellan, var det dags för TEC 100 miles och första poängsamlingen till UTMB, gick OK men det var riktigt tungt på natten.

I mitten på maj passade jag på att köra ett eget trail-ultra, ett UMTB hemma i Rocklundaskogen, innan maj var slut blev det som vanligt (8:e gången) Stockholmsmaran och lika mycket som vanligt blev det 3.09 i sluttid.

Före start i Stockholm

Midsommarhelgen drog jag till Norge för andra delen av poängsamlandet inför UTMB. Kristins Runde på 50 miles i Nordmarka var ett kul och bitvis tufft lopp. I juli var det dags för semesterresa igen, 3 veckor runt i nordöstra USA, lite morgonlöpning blev det även där, några extra häftiga pass.

Morgonpass med Sandra på Broklyn Bridge

Sista helgen i augusti blev det ett återbesök i Skövde för ett nytt 24 h lopp och ett nytt försök att nå 20 mil. Lagom den helgen blev det extremt varmt så jag fick nöja mig med att passera 100 miles. I september hände inte så mycket på löpfronten, Lidingöloppet förstås men tog det som träning i år. I oktober blev det dags för första "officiella" provlöpningen av Black River Run.

Sista tävlingen för året blev en ny resa till Oslo, denna gång 24 h på Bislett, nytt försök att nå 20 mil men det gick inte denna gången heller. Blev i varje fall ett nytt pers.

VLK före start

Till slut blev det december i år också och en lite lugnare månad med färre pass. Det största på löpfronten blev att det var dags för anmälan till UTMB och dagen efter ett passade tufft ultrapass i motvind, regn och snö från Köping till Västerås.

Nu är det bara timmar kvar på året, dags att byta om för fest och sen börja se fram emot ett nytt år. Någon konkret planering blir det inte förrän efter 20 januari, när UTMB lottningen görs. Blir det en plats nu eller blir det att vänta 1 år till.

Västerås Tidning blickar också  framåt så här på nyårsafton, man har snappat upp redan vad som händer i stan den 18 augusti. Black River Run är med bland årets händelser i stan !!

Tio backar

I dag kändes det riktigt bra, lätt i steget trots att det var ovanligt stumt i går efter långpasset. Kanske en effekt av att det var en liten smygpremiär på träningen inför UTMB och dessutom satt jag och surfade runt en stund innan för att hitta en plan B om det nu skulle bli otur i lottningen. Det finns mycket som kan agera plan B, problemet är inte att hitta något utan snarare vad man skall välja.

Vad var nu smygpremiären då? Eftersom det är helt snö- och isfritt så passade jag på med ett första "omvänt" backpass, dvs kraftfull gång upp och avslappnad men snabb löpning ner. Det blev 10 ggr i min lilla backe, som även om den är liten så är det den högsta backen i Västerås. Lilla backen är 40 meter hög, 250 meter lång, med 2/3 stig och 1/3 berghällar, inte mycket att hurra för men bra variation och kör man många nog gånger så blir det lite höjdmeter.

Eftersom det var en grå dag så kunde jag lika gärna vänta tills det var mörkt även om jag var jobbledig, kunde köra lite pannlampa för att ännu lite mera komma i UTMB-mod. Vi får se om första omvända backen genererar lite träningsverk i låren den här gången.

Vårkänslor

OK, det är visserligen den 27 december och även om solen skiner skönt så orkar den knappt över horisonten, men ändå?
När det nu ändå inte är en riktig vinter med gnistrande snö, så är det långt mycket bättre med vårväder och torra löparvägar än blygrått och ständigt växlande mellan plus och minus med ena dagen sörja och nästa dag is. Passade perfekt med ett 30 km långpass i dag precis som jag tänkt mig, visst är det härligt med lite vårkänsla ute?

Badelundaåsen, 1000 år gammal och stans finaste löpväg

När jag passerade förbi Hälla tyckte jag först att folk hade blivit lite väl mellandagsreagalna, det var lång kö ut från Hälla som dessutom gick så sakta så jag sprang fortare. Det fick sin förklaring när jag kom ifatt början av kön, inte shoppingträngsel utan flygplan på vägen!!!

Flygplan på väg till flygplatsen!

Efter att ha följt Badelundaåsen ända ned till Mälaren kom jag fram till piskade vågor i den hårda vinden, inte någon skridskois i år inte.

Arbetslös isbrytare

Ja det var fint i vårsolen i dag, men när det är vinter skall det se ut som det gjorde för nästan precis 1 år sedan. Den 29 december förra året sprang jag från Jönköping till Taberg och upp på toppen av berget i ett helt magiskt vinterväder.

Inspirerande julklapp

Numera när man hunnit bli lite äldre får man ofta klagomål för att man inte önskar sig någonting. Sofie och Sandra undrar varje jul och födelsedag "vad önskar du dig då?" och det är ju svårt att hitta något lagom. I år kom det ett lysande tips på Mirandas blogg, Extreme Running, tack Miranda.....

Det blev till en kort önskelista i år och tjejerna hann beställa till ett hårt paket under granen. Perfekt julläsning nu när det är som längst till alla utmaningar i löparskorna. 24 olika "extreme running events" är beskrivna, några mer extrema än andra. Det finns alltid något mer, längre, högre, varmare, blötare, kallare... gränsen kan alltid flyttas fram en bit till.
Första avsnittet och ett av dom längsta handlar om UTMB, passar ju väldigt bra nu när man som bäst sitter och väntar på lotteriet. De andra längre avsnitten är om Marathon des Sables, Badwater, Jungle Marathon, Everest Marathon, Kepler Challenge och Antartica Marathon. Det finns 17 mer eller mindre omöjliga utmaningar ytterligare i boken och ändå är dessa 24 lopp, från alla 7 kontinenterna plus nordpolen, bara toppen på isberget.
Det finns så mycket där ute att testa gränserna mot. Vi får se vad som hamnar på "att göra listan" efter denna julläsning.

Det våras för tomtarna

Julafton har det blivit i år också och den lilla vinter vi hade i veckan försvann i natt. Förra årets tomtejogg var bitande kall med -15 grader, i år var det mer vårkänslor som gällde när den svaga vintersolen tittade fram och temperaturen steg över +5.

11 tomtar blev vi i år på en runda genom stan, lite undrande blickar och tutande bilar, men efter den första undran sprack alla upp i ett leende. En skön mil senare var vi klara för att ta tag i julmaten och alla andra julens måsten, men det  känns så mycket bättre efter att ha fått springa en bit först

Vissa tar det lite mer seriöst, Per klart mest

Vi kommer tillbaka nästa jul igen

Lugna veckan

Det har blivit lite mindre än vanligt med löpningen under December. Lite välbehövlig återhämtning efter ett år med mycket spring i benen, passerade årets 365:e mil i lördags under motvindspasset från Köping så det blir första året med mer än en 1 mil om dagen i snitt. Har provat att inte hålla upp helt med löpningen men göra betydligt färre och kortare löppass än normalt under 4 veckor. Varierade med ett enda långpass i lördags och kör nu en riktigt lugn vecka, bara en mil i dag och så tomtejoggen på Julafton.

Det är naturligtvis svårt att hålla sig helt stilla, vila från löpningen kan man ju göra genom att träna annat så den här lugna veckan har det istället fått bli trippelträning på F&S. Cirkelfys i måndags, man börjar känna sig riktigt stark nu efter en hel höst med Cirkelfys mer eller mindre varje måndag. I tisdags blev det test av F&S nyhet för säsongen, HIT = Hög Intensiv Träning, kul pass som lyckades få fram lite träningsvärk trots alla cirkelfyspassen. Prova gärna, men börja med Cirkelfys annars kan jag garantera mycket träningsvärk. I morgon blir det tredje passet på jympagolvet, ett "vanligt" intensivpass.

Efter den här lugna veckan får det vara bra, dags att börja nöta lite mil igen inför kommande utmaningar. Även om det blir mil så skall det bli Cirkelfys, lite HIT och lite intensiv jympa också, det gäller ju att stärka hela kroppen. Fortsätter dessutom mildvädret kan man ju börja lite backträning också, det går ju åt rätt många backpass för att få till många höjdmeter i Västerås.

Motvind

En del pass är mer lämpade för träning av pannbenet än vad andra är. I dag var det min tur att planera VLK's Train & Run och så här dagen efter anmälan till UTMB passar det ju bra med rejäl motvind, regn och blötsnö.

För att ta det från början så föll valet på en tur från Köping till Västerås, dels för att hitta en ny sträcka och dessutom gick det att kombinera med ett kortare alternativ från Kolbäck. Att det sen blev 44 km i motvind och regn får man se som lite bonus, men det kanske inte alla tyckte.

 Vi blev 6 som klev på morgontåget till Köping kl 8.10, fick "underhållning" av en Stockholmare som hade sen fredagskväll och var på väg till Oslo men tydligen blivit avslängd från Swebus i Västerås. Nu fortsatte han "underhålla" på tåget i stället.

Start på perongen i Köping i en grå gryning

Från Köping var det riktigt bra i början, inget regn och inte så blåsigt, enda missen var att någon bonde plöjt upp en väg som vi tänkte springa så det blev lite lerig gärdeskant en bit. Bortsett från det flöt det på bra ända till Strömsholm efter 18 km, men strax innan vi kom dit började det regna lite lätt.
Det blev stopp i Strömsholm och telefon till Alf som höll ihop gänget som tagit det senare tåget till Kolbäck. Bara 500 m kvar för dom, vilken timing, och vilken välplanerad tidtabell SJ har för oss Västeråslöpare.

Depåstopp i Strömsholm, i väntan på gänget från Kolbäckståget

4 man kom från Kolbäckståget, när vi sen sprang vidare och passerade slottet i Strömsholm så dök det upp en man till. Totalt blev vi 11 st i dag, trots att det var pannbensväder precis som utlovat i prognosen.

Strömsholm, 25 km kvar, vinden ökar hela tiden, regnet tilltar hela tiden och såsmåningom övergår det mer och mer i snö. Vi nöter på i bra tempo mot Västerås, bara ett par korta stopp för att samla ihop oss och hinna tugga i oss lite mera energi.

Sista stoppet vid Lundby Kyrka, ösregn, blötsnö och kuling i motvinden

Från Lundby kyrka är det 7 km kvar till Västerås C, nu blev gänget ganska utspritt, jag vet inte om det var hemlängtan, frusenheten eller trötta och stela ben efter 3,5 mil i motvind som styrde oss mest men vi blev ganska utspridda på väg in mot Västerås i 2-3 grupper. Hamnade för min del med Kerstin och Micke i ett riktigt bra 5 minuters tempo sista halvmilen, så när vi till slut kom fram till Mickes bil efter 44 km stannade klockan på 4.00 h blankt.

Det blev ett riktigt bra långpass i dag, inte minst för pannbenet. Dessutom ett rejält test av mitt jackfynd inför UTMB. Efter 4 h och 44 km i motvind, ösregn och blötsnö kommer jag hem och konstaterar att jag är i princip helt torr på överkroppen, kan inte bli annat än imponerad över tekniken.  

Anmäld

Nu är det bara att hålla tummarna den 20 januari, och så träna lite under tiden förstås. Har man lite tur i lotteriet, eller blir det att vänta ett år till?

UTMB - Pryl test No 1

I dag fick det bli ett litet första minitest av prylar till UTMB. Blåst, ösregn och 3 plusgarder lagom till VLK passet, perfekt att göra ett litet test av Haglöfs Endo Jacket som jag fyndade förra helgen. Resultat?

Klart Godkänt!

Trots 2 mil i regn, bitvis i ganska bra tempo som fick upp både puls och svettning så var tröjan under torrare än efter en vanlig träning. Perfekt funktion, att det inte kom in något regn är ju ganska klart med GoreTexen, men att den klarade att släppa ut all fukt utan ventilationsöpningar, trots tempot, var imponerande. Perfekt lagom tight passform också. Tempo och svettning lär desutom knappast ligga på samma nivå runt Monte Blanc.

Nu är det bara att vänta in nästa vinterstorm för mera test, blir säker fler med regn och slask i år. Sen gäller det att hitta några lagom tunna fingervantar med GoreTex som står pall lika bra.

Hysterisk träning

Måste bara berätta lite om den hysteriska träningen i Västerås. Måste vara stans populäraste träningspass... alla kategorier.

Cirkelfys på F&S kl 18.00 på måndagar, inget särskild med det, eller...

Tänk er att klockan är 06 en måndag morgon, dom flesta har inte riktigt kommit igång än om dom ens är ur sängen vid den tiden. Alla "normala" människor vill säga, men inte i Västerås. Här sitter nämligen minst  60 personer uppkopplade med sina datorer eller smartphones och väntar på att klockan skall bli 06.00.

Pang... då öppnar F&S bokningen till nästa måndags träningspass och med det även till Cirkelfysen kl 18. Nu utbryter en febril aktivitet vid alla dessa datorer och smartphones, det gäller att komma över dom 54 bokningsbara platserna innan det är fullt, och det går fort. Servern som F&S kör på storknar nästan, någon gång har den kraschat helt. När den lyckas överleva så är det fullbokat efter 6 minuter!!! Klockan 06, en måndags morgon, varje måndag förresten. Var det någon som tyckte att folk inte är träningsvilliga?

Om nu någon undrar vad detta är, så kan jag tipsa alla er löpare där ute som eventuellt läser min blogg att Cirkelfys är det perfekta komplementet till löpningen, funktionell styrketräning för hela kroppen. Definitivt värt och prova, det finns andra pass att välja på, man behöver inte slåss om platserna i cyberspace kl 06 på måndag morgon.

Glögglunken

Det gäller att hitta i sin stad, i varje fall när det är dags för årets Glögglunk med VSOK. En gammal tradition sen mer än 30 år, en fredagskväll i början av December har några satt ihop en utmanande orienteringsbana i stan.  Utmaningen är inte så mycket snabbhet i löpningen eller säkerhet i orienteringen. Kartan kan i princip se ut hur som helst och vara förvrängd på vilket sätt som helst, det gäller att hitta något som ser bekant ut och gärna slå sig ihop med några andra för att klura ut så mycket som möjligt.

Årets lopp bjöd på minikartklipp från Önsta-Gryta, det gäller att ha lite lokalkännedom kan man säga.

Några av de små kartklippen. Självklart var dom är eller?

Plocka så många poäng som möjligt på 80 minuter var målet. Trots att jag bott på Gryta i 25 år och sprungit otaliga orienteringsträningar genom åren så blev det "bara" 10 av dom 22 kontrollerna tagna på 80 minuter. Någon enstaka till hade vi koll på var dom nog låg, men hann inte med.

Kul och annorlunda "tävling", även om det inte var så mycket vinterkänsla i år med ösregn och floder av vatten mellan alla isfläckar på gator och cykelbanor. Efter 80 minuter i regnet blev det extra skönt med en varm bastu, med lite korv och öl innan matan.

En vecka senare

För en vecka sedan var man i full gång under Bislett. I denna stund förra lördagen hade 7 h just passerats och ca 65 km var avklarade. Farten var fortfarande god, allt kändes bra, nu var det ju bara 17 h kvar. Snart dags att vända riktning efter 1/3. Men det blev som sagt var värre framåt natten...

Så här en vecka efteråt känns kroppen rätt bra, lite ömhet på några ställen i benen bara. Det var blivit en välbehövlig vilovecka, bara cykel ToR till jobbet om dagarna, 1 mil per dag, och en lugn joggrunda i torsdags på en knapp mil i lågfart. Det blir nog en till i morgon.

Upptäckte att man visst blivit lite kändis i Norge. Olav Engen har lagt upp en kul intro på Kondis till min och Lailas bloggar. Synd bara att jag inte hade mitt mål uppnått, men det får man ta.

Sitter här och undrar vart vintern blivit av i år, det är 4 grader plus och ösregnar, men rätt vad det är slår den väl till med snö och kyla. Å andra sidan är jag nästan lite sugen på en testrunda, jag smet nämligen iväg till Outdoor Experten på eftermiddagen och fyndade en jacka som jag tror skall palla UTMB. Haglöfs Endo Jacket , "GorTex för högpulsaktiviteter". Kul att Haglöfs valt att göra den i VLK's färger ;-)

På tal om UTMB, nu är det nära, 13 dagar närmare bestämt tills anmälan öppnar. Börjar kännas lite pirrigt.

Ett dygn under Bislett

I fredags morse samlades vi på centralen i Västerås, Per, David, Robert, jag och vår proffscoach Micke för att ta tåget västerut.



Västerås Central fredag kl 8, en första kopp kaffe


SJ lyckades vara bara lite försenade så vi hade bra marginal för bytet i Hallsberg. När vi väl klev på Oslo tåget i Hallsberg kunde man nästan tro att SJ reserverat en vagn för Bislett löparna, vi var 10-15 st i samma vagn med samma mål och några till klev på i Värmland. Det hann naturligtvis bli en del försnack inför loppet under den resan. När vi kommit fram till Olso blev det också en gemensam lunch innan vi spred ut oss på våra hotel.


Större delan av vagn 12 samlad på Peppes Pizza

 Eftermiddan och kvällen blev lugn och tidig, promenad, fika och middag, sen var det dags att försöka sova tidigt. Inte så lätt att somna med tricken som passerade utanför fönstret, plus lite lördagsglada norrmän då och då, men till slut slockande man i varje fall.

Lördag morgon, vi hänger på låset när hotelfrukosten öppnar kl 8, vill ju få lite tid för en rejäl frukost att lägga sig tillrätta innan start.  Efter frukost, en kort promenad till Bislett och så ned i underjorden 2 våningar för att "rigga" oss. Fixa nummerlapp, byta om, vasselin på fötterna, göra reklam för Black River Run och så ställa iordning provianten. Nu är det snart dags att börja ett dygn under Bislett.


Lite av provianten iordning




Vätserås Löparklubb klara för start

 Klocken är 10 och starten går, även om inte alla 122 går så är det som vanligt ett ganska lugnt tempo, det är bara Kajsa Berg som drar iväg i en egen takt för att göra 100 km på 8h och sen kliva av. Efter ett ganska kort tag visar det sig att det är en stor klunga med mest norrmän som kör hårt i ett tempo upp mot 25 mil, kan det verkligen hålla för alla dom?

Timmarna rullar på, inne på stadion som man ser korta glimtar av genom några fönster skiner solen ett tag men det börjar skymma tidigt. För min egen del känns det bra, har siktat på att hålla stadigt 6.30 tempo som motsvarar drygt 3.30 min/varv på de 545 meter långa varven, men det går lite fortare. Känns ändå bra. Det blir 15 springvarv och ett gåvarv till en början.

Det börjar gå mot kvällen, börjar bli lite segt och tempot sjunker, men numera har man lärt sig att det går i vågor och det är många timmar kvar. Mycket riktigt, vid 7 tiden på kvällen efter 9 timmars löpning serveras det kycklingsoppa.


Robert bunkrar kycklingsoppa

 Något var det med den soppan för all seghet försvinner, hittar ett tempo under 3.00 per varv som känns mycket bättre för benen så det är bara att nöja sig men det, kompenserar den lite för höga farten med att ta gåvarv efter var 10:e löpvarv. Maler på några timmar till, det är ju nu som loppet börjar, de första 12 timmarna är bara en lång uppvärmning att samla kilometrar på, det är under nästa halva det börjar hända saker.


Det går visst så fort att man sprungit ifrån alla?

 Klockan har hunnit bli en bit efter midnatt och man har varit till fots i drygt 14 timmar, mestadels löpande. Någon sömninghet känns inte av, att det är konstant ljus gör säkert sitt till mot sömnbehoven. Däremot börjar magen tröttna på allt, som mest är olika söta saker som stoppas ned. Mår inte direkt illa men är inte sugen på nått, förrutom apelsinklyftor som jag länsar bordet på när det finns några. Det känns som ett stigande tryck uppåt från magen.  Gör ett test att trycka in en halv banan för snabbt och uppsöka en tunna samtidigt. Det hjälper, trycket förvinner med de senaste timmarnas sötsaker ned i tunnan och allt, inklusive löpstegen, känns momentant mycket lättare. Märkligt så kroppen fungerar.

Får upp fatren igen ett tag tack vara "tryckavlastningen" och börjar nöta kilometrar igen, känns fortfarnde som helt OK att nå 200 km och dessutom känns det som att man klättrar stadigt i resultaten, de snabblöpande norrmännen kliver av den ena efter den andra och många tar långa pasuer, en del får tvärstopp pga olika problem.

Men återvunna styrkan varar tyvärr inte länge nog, det har blivit timma 18 (mellan 03-04 på natten) kroppen protesterar med stumma lår, ömma fötter, ingen lust att äta, lite yrsel och trötthet. Egentligen vet jag ju att det är huvudet som försöker ta kommandot och intala kroppen att nu räcker det !! Det är egentligen nu tävlingen börjar på allvar. Micke gör mycket intensiva försök att få in det budskapet i oss och få ut oss på banan så fort vi försöker pausa. Han lyckas bra med Robert som gått stabilt innan men som de sista timmarna kopplar in autopiloten och bara kör på i ett grymt starkt tempo. Robert ligger ungerfär 5 km efter mig när hann hittar autopiloten, jag gör några försök att svara men kroppen (jag menar knoppen) vill inte och innan vi är i mål är han drygt 12 km före.

Jag tappar det mesta av farten de sista 6 timmarna, det blir mest gång och lite korta vilopauser, inklusive någon kort "smygvila" utanför coachens kontroll ;-) Motivationen har försvunnit med det tappade 200 målet, sikar istället på reservmålet med nytt pers, dvs passera 171 km. På herrsidan fortsätter en del att kliva av men några kommer bakifrån i ett lågt men stadigt tempo och tar sig förbi. Damerna däremot är hur stabila som helst, Maria Jansson går som tåget och vinner på 211 km och nytt svenskt rekord.

Fort gick det ett tag, men att jag låg före Maria J är bara skenet som bedrar

Klockan är 10, söndag morgon, nedräkningen går mot 0 och efter en spurt? över varvningsmattan är det stopp och man får sätta sig, skööönt. Bara att invänta mäthjulet, 174 806 meter blir det, pers med knappa 5 km och en 15:e plats. Helt OK och man får vara nöjd med det, men det går inte låta bli att reta sig lite på att knoppen fick för mycket att säga till om dom sista timmarna. Om inte, hade det gått med 200? Eller kanske 180 i varje fall? Men det går inte att veta så här efteråt, får läggas till samlingen av erfarenheter inför framtiden i stället, kan kanske göra nytta där.

Vi vänder hemmåt igen, tar tricken ned till centralen och en lång väntan på tåget hem. Jag tror vi är ganksa nöjda allihop, Robert var nog mest överraskad själv över sin kapacitet, Per gick riktigt bra länge men klev av under natten, David hade det tugnt bitvis men höll ut till slutet. Micke skall var nöjd också, lyckades med peppningen, speciellt med Robert, jag själv var lite mera svårflörtad denna natt.



Tröttsam väntan, sova kan man göra på många sätt

 En kul och annorlunda tävling är över, faktiskt inte så enformigt som man kan tro att springa i en kulvert i 24 h, åtminstonde inte med den servicen och den underhållningen. I princip non-stop rock i 24 h, förrutom en stund när nätet också fick motivationsproblem under småtimmarna och höll oss borta från Spotify. Med en speaker som höll låda non-stopp i 24 h med bl.a. många hälsningar från dom som satt och hade koll på oss via web-kameran. Är det år 2011 så är man on-line med världen, live resultat, web-camerna, Spotify, video-chat ..., även om man är i en kulvert under Bislett. Mer läsning om loppet, bilder och resultat finns på Kondis hemsida.

Bislett nästa

Då var det färdigladdat med nedtrappad träning några veckor och nu sista veckan löpfri, förutom kvällens uppmjukning riktigt lugnt i näst intill 24 h tempot.
På fredag morgon tar vi tåget mot Oslo, jag, Per, Robert, David och så Micke som kommer med som vår proffs coach. Det skall bli skönt att ha någon med som kan tänka klart och komma med rätt pådrivning framåt natten.
Det blir en lugn laddning i Oslo på fredag kväll och kl. 10 på lördag morgon ger vi oss in i "tunneln" under Bisletts stadion. Ett varv är 545 m, vi får se hur många det hinner bli på 24h. Nu är det inte bara vi 4 utan totalt 130 startande så det lär bli lite trångt i början innan det sprider ut sig, det är ju ingen som har direkt bråttom i starten på ett 24h lopp. Dom som vill ha koll på vad vi gör där inne under natten, kan ha det på jogg.se's live bevakning.
På söndag morgon kl 10 är det stopp, då få vi se hur det har gått. Om man lärt sig något efter två 24h lopp, hur mycket nytta det gör med en proffs coach, går det bättre att springa inne i förutsägbart klimat istället för ute i regn eller extrem värme, går det bättre med många startade som på det viset peppar varandra. Ja vi får se, få söndag har man skaffat sig en erfarenhet till i detta med att springa dom långa loppen. 

Downunder

När man reser skall man alltid ha med sig löparskorna, det går alltid att springa på något sätt i princip var man än är. När det dessutom är en extrem långresa för jobbet och man skall tillbringa 42 h i flygplan på en vecka så är det dessutom skönt att lufta sig med några morgonpass. Är det sen i Austrailen där dom verkar vara galet tokiga i morgonträning blir det riktigt kul.

Utsikten utmed löprundan varierar på dom pass man gör under året, ibland är den bättre än annars!! Bjuder på lite bilder jag skall försöka ha kvar på näthinnan här jag går in i Bisletts tunnel på lördag, kanske är det detta som kallas tunnelseende?





Gråmulen onsdagsmorgon i Melbourne, massor av löpare, cyklister och roddare



Fredag morgon i Brisbane kl 06,
klubbträningar för både cyklister och löpare

 


Lördag morgon, solen skiner snart över Story Bridge och Brisbane River





Det var lördag och före kl 7 på morgon, men ännu mera folk var ute och tränade,
fikastopp på Café on the Bridge var populärt



Ultraintervaller?

Nej det blev inte några ultraintervaller denna gången heller. I går var det 4:e gången det tävlades i ultraintervaller på jogg.se och varje gång så har det varit något annat som kommit i vägen för mig. För dom som inte har koll på det så innebär ultraintervaller 8x10 km under 1 dygn, man startar var tredje timma med början kl 00 på natten mot lördagen och sen ny milrunda kl 03 o.s.v. Tävlingen pågår över hela landet eftersom enda kravet är att man laddar upp sitt GPS spår från ett intervall innan nästa startar. Denna gång var det över 100 som var med i tävlingsklass och motionsklass, men inte jag allså.

Skall bli kul att testa någon gång om det passar, men den här gången kändes det lite väl nära Bislett 24 h, det är ju bara 2 veckor dit. Det kunde i och för sig varit OK som ett uppdelat långpass om man kört lugnt, men det hade ju blivit ett dygn utan riktig sömn. Det kunde kanske också varit OK 2 veckor innan Bislett, men nu har det dessutom kommit en jobbresa emellan som innebär 2 dygn i flygplan under den kommande veckan. Det kändes som man fick ta den sömn man kunde så ultraintervallerna fick vänta även denna gång.

Under helgen blev det i stället två sköna lite kortare långrundor, en långlördag med VLK i tjockt höstdis och en skön solig söndagseftermiddag med Sandra. Första långpasset tillsammans med Sandra, hon har kommit riktigt långt i träningen inför marathonpremiären i Stockholm nästa år. Börjar bli riktigt seriöst, hon håller som bäst på att läsa min gamla Born to Run och i går, på en mässa i Stockholm, köpte hon ett par Five Fingers!! För cirkelfys mm i vinter och lite MTB-spår till våren.

TEC 2012

Så var man då anmäld till TEC igen, plötslig dök det upp info på Jogg.se's forum att anmälan öppnade i dag kl 12, lite halv panik efter att det blivit fullt snabbt förra året och nu har alla väntat länge på "startskottet".

Det slank i varje fall in en anmälan från mig, ett bra genrep på distansen inför UTMB om man skulle ha tur i lottningen. Tur var det i varje fall att man inte missade anmälan nu. Efter bara 9 h är det redan 50 anmälda. Taket är satt till 160 startande så vänta inte länge till om ni vill testa några runder utanför Täby till våren.

Lite kort info om loppet och länkar till anmälan finns på TEC's nya hemsida.

Train & Run 1

Vintersäsongen närmar sig så nu har det blivit dags för VLK's löputflykter igen. En lördag varje månad tar vi tåget åt något håll, det finns många (5) att välja på från Västerås så variationen är stor, sen blir det hem igen med hjälp av fötterna.

Tack vare en start redan i Oktober och en otrolig tur blev det kanonväder. Efter en grådisig vecka blev det en strålande lördag med sol och blå himmel, brinnande höstfärger och en temperatur som kröp upp från 2 grader till sköna 10 eller mer där solen låg på.

Premiärtåget gick till Eskilstuna 7.35 på morgon, så efter att SJ lyckats hålla tiden var vi 3 man som strartade från staden på andra sidan Mälaren strax efter kl 8. Det blev ett bra och stadigt tempo förbi Torshälla på de fina näsan helt bilfria småvägarna till Kvicksund. 18,5 km dit, vi hann fram lagom några minuter innan nästa tåg från Västerås rullade in och 6 man till klev av för att vara med de 3 sista milen in till Västerås.

Robert och Per J

Det blev bara "man" i dag, tjejerna var kaxiga efter förra lördagens långpass,
 att dom var fler än killarna,  men dom tog visst ut sig då för nu kom det ingen ;-)

Nykomlingarna i Kvicksund var naturligtvis pigga så det blev fortsatt bra tempo mot Västerås förbi Rytterne och med en lite ny sträckning några kilometer utmed Asköviken. Vid Asköviken blev det lite vandringsled och stig istället för väg, skön omväxling men det är lite svårt att parera stenar och rötter när benen stumnat efter nästan 4 mil asfaltsnötande.

Efter denna avstickare ut i naturen blev det sen en tung sista mil hem till Västerås. Vid Lövudden hade vi ett sista kort stopp, där delade vi på oss för lite fri fart sista halvmilen hem. Nu svepte en molnfront in som dolde den sköna höstsolen, vinden blev kylig, benen var stumma och fötterna ömma. Jag tog därför hand om köplatsen i den fria farten och fick låta pannbenet ta över löpningen. Det gick bra det också, efter en härligt höstlördag var vi återsamlade på Västerås C, 52 km och 4.45 h löptid efter starten från Eskilstuna. Skönt med en mugg kaffe och en chokladbit på bänken inför undande resenärer.

Lagom när vi satt där ropade dom upp ett nytt tåg till Eskilstuna, men det var ingen av oss som var sugen på en repris direkt, det får bli en annan gång.

Åter på Västerås C, kaffe är gott efter 52 km