Bruksleden by Night

Årets sista träningspass blev inte i dag på den sista dagen som omväxling, istället sprang jag ett rejält natt-pass med Kerstin i går, med fokus på vad som väntar i början av nästa år. Om precis en månad är det start för Marmot Dark Mountain ute i en liten by med några hus i nordöstra delen av Lake District. Då väntar 52 km och 3200 höjdmeter, om vi lyckas springa rätt väg vill säga, troligen blir det lite mera. Detta på natten i det öppna och troligen dyblöta fjällandskapet, det är kanske lite lätt fruset och en skvätt snö också. Full utrustning för Mountain Marathon är det som gäller så en packning på lite drygt 5 kg tillkommer.

För att testa all utrustning, från skor och neouprensockor, till packning i stora löparryggan, pannlampor och batterier så realistiskt som möjligt tog vi bussen till Skultuna och sedan Bruksledens 25 km tillbaka till Västerås. Det är den sämst underhållna och därför den mest tekniska delen vi har på Bruksleden så det är lite utmanande att springa på sina ställen. 5 cm snö gör det visserligen betydligt ljusare och finare i skogen, men det kräver också ännu mera fokus på underlaget.

Det blev en skön tur genom de tysta skogarna på ibland ospårade stigar som var svåra att hitta rätt på. Allt fungerade bra och det känns bra med en månad kvar till MDM. När det är dags skall vi "bara" springa ungefär dubbelt så långt och vara ute troligen fyra gånger så länge, lite berg tillkommer också, men både distansen, tiden och bergen har vi med oss från Dragon's Back i somras... får vi hoppas.

GOTT NYTT ÅR !!
Nya utmaningar väntar därute!

25 km genom skogarna hem till stan

Lite vägval mitt i skogen efter några kilometer

Vi tar stigen söderut 

Hembesök i Skålbystugan, men ingen var hemma ;-)

Härliga vinterstigar utan snö

Veckan har varit lite lätt snorig. Jag kände i onsdags att det började klia i näsan och sticka lite i halsen, det blev till att ta en extra vilodag och hoppas att förkylningen skulle vända i dörren. Det tog ytterligare några dagar vila för immunförsvaret att göra jobbet men i går kändes det att det blev klart bättre under dagen, det lovade gott inför söndagen.
Väderprognosen lovade också gott, en strålande vintersol och ett gäng minusgrader, kände att jag bara måste ut på ett lugnt pass i friska luften och sanera ut det sista av förkylningen.

Perfekt timing, de eviga stiglöparna, Niklas och Kerstin, skulle ut på en lugn "återhämtningsrunda" på Bruksledens favoritsträcka, etapp 7 och 8. Det blev ett snabbt sista minuten beslut från soffan under kvällen och kvart över åtta i morse blev jag upplockad för en tur upp till starten på rundan vid Surahammars Golfklubb.

Klarblå himmel, -7 grader, vindstilla, rejält med rimfrost och en sol som kämpade för att ta sig upp över horisonten. Det blev 22 grymt fina kilometer i ett frostigt vackert landskap i de Västmanländska skogarna. Det kom visserligen lite smolk i bägaren, en kortvarig molnbank en stund och på slutet hade man huggit ned skog på en av de finaste sträckorna och dessutom samlat upp virket prydligt tvärs över stigen. Molnen och hinderbanan som virket skapat är båda kortvariga, men det nya hygget som ersätter den fina skogen kommer finnas kvar i över 50 år, det är bara att hoppas att de inte fortsätter och gör hygget större.

Nu får lite frostiga bilder tala för sig själva. Tack Kerstin och Niklas för en fin söndagsmorgon.

Solen kämpar sig upp över Toftsjöns vatten

Springa på isen genom bomull   Foto: Niklas

Konsten att gå på vatten    Foto: Kerstin

Rövallsmossen har också fått ett täcke av bomull

Det mörknar när molnen drar upp på himlen

Stingsberget

De andra går inte PÅ vattnet ;-)

Sura kommun förbereder visst en OCR tävling mitt på stigen
(OCR = Obstacle Course Racing)