Västerås-Stockholm

Till slut blev den av, turen jag funderat på i ett par år. Inte som jag tänkte förut som ett ensamt "all night run" utan så mycket bättre, i sällskap med ett gäng andra "galningar". Nu kommer ett ganska långt blogginlägg, men det händer mycket på ett extra långt långpass. Strax för midnatt i fredags kväll samlades vi på Västerås C, vi var 6 stycken som skulle starta här, 4 från stan och 2 som tagit tåget hit från Stockholm.

Jag, Johan, Adam, Tim, Per och Robert klara för start.

Precis när vi skulle ge oss iväg dök Hasse upp som en 7:e deltagare. Samtidigt startade Bernt och Marcus från Stockholms C för att möta oss på halva vägen ungefär. Vi blev alltså 9 totalt som sprang genom natten i månskenet, det hade ju slutat regna lagom till denna natt och klarnat upp. I början sprang vi på cykelbanor ut från stan, sedan tog vi gamla E18 österut. Det var inte mycket trafik där och det var ingen större risk at råka ut för fartdårar, alla saktade in rejält och några nästan stannade, antagligen undrade man vad det var frågan om när det kom en flock pannlampor och reflexvästar mitt i natten.

Efter en halvmara ungefär passerade vi Sagån och kom in i Uppland, i ån var det rena vårfloden efter allt regnande, den var minst 3 gånger bredare än normalt. Vi gjorde ett kort stopp i Hummelsta för att ringa och väcka Jonas och beställa lite frukost, sen hittade Hasse en ny växel och drog upp tempot in mot Enköping. Snittfarten på första etappens 3,5 mil blev strax under 6 min/km.

Enköping, nu blev det fartbegränsning!

Inte förrän vi kom in till stan och fick börja orientera genom centrum och ut till Jonas blev det lite lugnare igen. Passerade centrum där dom sista kroggästerna var på väg hem eller satt i rännstenen med huvudet i händerna. Jag tror vi mådde bättre och hade roligare just då ;-)
När vi kom hem till Jonas var värsta frukostbuffén uppdukad, vilket lyft jämfört med det planerade McDonadsstoppet. Stort TACK till Jonas!

Efter en dryg halvtimmas skön paus med mycket ätande blev det dags att ta sig an andra etappen. Nu var det helt andra underlag som gällde, små grusvägar och skogsvägar nästan hela vägen fram till Bålsta. Vi skulle passera Ekolsundsviken på den gamla nedlagda banvallen, det är enda passagen om man inte skall riktigt långt norrut. Tyvärr finns det ingen väg fram dit söder om motorvägen så man får leta sig fram på små skogsvägar norr om den. Hade ingen bra karta här, utan bara en utskriven satellitbild med mycket vaga spår av skogsvägarna. Gjorde naturligtvis ett högervägval för tidigt och till slut stod vi på en vändplan vid motorvägen. "Återvändsgränd", vad göra?

Vi ville inte springa 4-5 km extra genom att vända tillbaka, det går säkert bra att klättra över ett viltstängsel om man gör det vid stolpen och på motorvägen var det ju nästan ingen trafik före klockan 6 en lördagsmorgon.

Vi kom över, sprang ett par kilometer på motorvägskanten och kom till slut ned vid rätt tunnel, efter att först ha klättrat ned vid en tunnel för tidigt. Äventyret slutade bra, det blev varken omväg eller genväg och vi kom ned till Ekolsundviken precis när gryningen kommit så långt så vi kunde släcka lamporna.

Robert och Adam på den gamla banvallen över Ekolsundsviken

Ringde till Bernt och kollade läget, dom var nu på väg in i Bålsta så vi skulle mötas strax väster om Bålsta. När vi möttes hade vi sprungit exakt samma sträcka från var sitt håll, men mötet blev lite bortom mitten eftersom Bernt och Marcus lyckats springa vilse 1 mil inne i Stockholm, Stockholmare som dom är :)  Det blev nytt matstopp i Bålsta, på Shellmacken uppe vid E18, nu hade världen börjat vakna till liv. Precis när vi kommit in välde alla andra morgonpigga in för en snabbfrukost, det var jägare, golfspelare, mm...

I Bålsta valde 4 att kliva av. Tim hade t.ex. redan satt nytt distanspers med god marginal, man måste ju ha möjligheten kvar att kunna öka lite till en annan gång. Tredje etappen blev på nytt mestadels att springa utmed gamla E18, långa sega raksträckor på öppna fält fram till Bro och Kungsängen. På vägen kom vi in i ett det tredje länet för dagen, inte varje gång man springer i 3 län på samma pass.

Efter Kungsängen blev det lite roligare terräng när vägen gick kuperat och krokigt över bergen vid Stäket. Nu kom det också plötsligt en liten regnskur, vad var nu detta, det skulle ju inte börja regna förrän efter kl 14 och nu var klockan bara 11, var regnet i fatt oss nu och skulle det regna resten av dagen? Nej, som tur var slutade det lika fort igen, det blåste visserligen lite motvindar men inget regn. Sista biten in mot Jakobsberg gick på fina cykelstigar men nu var benen riktigt tunga och kilometrarna kändes riktigt långa innan vi kom fram till stationen i Jakan.

Johan och Per utmed Mälaren vid Ulvsättra

Johan som hade fått problem med foten och Adam tog pendeln hem härifrån, men jag, Per och Bernt gick upp i centrum för att leta på lite mat. Vi hittade ett trångt litet Burger King och slog oss ned. Svettiga, lite skitiga, löparryggor och annat konstigt, vi luktade säkert inte nyduschade heller, men Stockholmarna verkar vana vid udda typer, det var inte några som ens stirrade på oss.

Dags för lite fotvård på Burger King

Har man tänkt i flera år att springa till Stockholm och nu kommit 9 mil med bara 2 kvar var det naturligtvis inte läge att kliva av. Hela vägen skulle vi om vi så skulle gå. Det var riktigt stela och stapplande steg i början, men efter ett tag var man igång igen. Gångpauserna kom visserligen ganska ofta men det gick att springa. Ner mot Brommaplan kom jag in i andra andningen, eller var det 102:a, det gick plötsligt riktigt lätt att springa så jag körde på fram till sista kortstoppet vid Brommaplan. Efter lite kaffe och glass på McDonalds var det dags att köra raka vägen in till centralen, över Tranebergsbron och utmed Norr Mälarstrand.

Strax före kl 16 var vi framme, dunkade handen i väggen på centralen och gjorde high five med varandra, sen blev det fotografering inför undrande tågresenärer.

Det gick, vi var framme i Stockholm. Totalt med alla matstopp tog det 16 h, men den effektiva löptiden stannade på precis 13 h. Det blev 116,8 km och det märkliga var att Bernt som sprang Stockholm-Bålsta ToR hade sprungit exakt lika långt, det skilde bara 10 meter på våra GPS'er.

Vi sa tack och hej då till Bernt som skulle varva ned genom att gå hem till Söder. Per och jag gick in på centralen för att sätta på oss lite torra kläder, där inne nästan krockade vi med de första VLK'arna på väg hem från Lidingöloppet, märkligt sammanträffande. När vi fått på oss lite torrt var det dags för ett ovanligt välförtjänt glas innan vi tog tåget hem igen.

I dag (söndag) blev det bara en promenad istället för löppass för min del, men snart är man på gång igen. Det är ju bara 2 veckor kvar till en ny Stockholmsutflykt för SUM och Bernt och Johan skall köra ultra igen redan nästa helg i Holaveden, med tuff klättring uppför Grännaberget de första kilometrarna.

Månskensnatt

Nu är det bara 4 timmar kvar sen sticker vi iväg mot Stockholm i månskenet. Ja, det är faktiskt månsken, nästan fullmåne, efter en veckas mer eller mindre konstant regnande så har det plötsligt blivit en lucka i molnen. Det ser ut som att vi kommer hinna till Stockholm lagom innan regnet är i fatt oss igen. Äntligen lite tur med vädret det här året.

Vi blir troligen 6 som springer från Västerås, nu har det dessutom tillkommit minst 3 som springer från Stockholm också. Det blir start vid midnatt vid Stockholms C också, så möts vi någonstans kring Bålsta.

Hur det går för oss hoppas jag ni kommer kunna se på min Facebook sida, det finns ju fortfarande chansen att haka på mot slutet in mot Stockholm.

11,5 mil till Stockholm

För ett par år sedan fick jag en tanke att det skulle vara kul att göra ett riktigt ultrapass och springa till Stockholm. Det blir visserligen många långpass och ultrapass i och runt stan, och under vintern gör vi Train & Run utflykter med VLK med tåget till grannstäderna och springer hem, men det är "bara" träningspass inte riktiga äventyr och det finns få ställen att ta ett mat eller fikastopp på. En helt annan sak att springa riktigt långt, genom flera städer och in genom Stockholms förorter non-stop.

Jag hade tänkt att bara göra det någon gång när det passade, men det har inte riktigt blivit av. Insåg för några veckor sedan att eftersom jag inte tänkte springa Lidingöloppet i år var det en perfekt helg, dags att göra slag i saken alltså.

Det blir ca 11,5 mil från Västerås C till Stockholms C, med mat och fikastopp kommer det ta en stund så för att hinna med något vettigt tåg hem blir det start riktigt tidigt. Lika gärna som att starta vid 2 eller 3 på natten kan man ju starta vid midnatt, bara för att! Då blir det också bra anslutning för dom som vill komma med tåg från Stockholm och springa hem.

Funderade att det kanske är fler som är galna nog, som kanske vill haka på. Pratade med Per och Kerstin, efter det var vi tre. Startade en forum-tråd på Jogg och senare en på Funbeat, i dagsläget är vi 8 som tänker springa hela sträckan, plus några som springer med oss delar av den.

Lite före midnatt på fredag kväll träffas vi på Västerås C, sen sticker vi iväg mot Stockholm och möter gryningen. Det blir längre matstopp i Enköping, Bålsta och Jakobsberg plus säkerligen ett och annat fikastopp när vi känner ett behov. Förhoppningsvis kommer det lite rapporter på Facebook efter vägen, då blir det också lättare att möta upp för dom som hakar på senare.

Just nu ser väderprognosen perfekt ut, lite moln så det inte blir en så kall natt, i princip inget regn och lätt medvind, men en varning.... Väderprognoser kan ändras och med tanke på min väderotur i år vet man aldrig. Skall vädret matcha TEC, Stockholms Maran eller Train Ticino så är det bäst att vara förberedd.

Chia Fresca

Har plötsligt hittat en ny favoritdryck. Ni som läst Born to Run har läst om den, men det kanske inte är så många som testat än. Båda gångerna jag läst Born to Run har jag blivit lite nyfiken på "superfröt" Chia men har sen glömt att försöka leta efter det.

Nu i veckan var jag på ICA, skulle bl.a. handla något i "fröhyllan", då får jag plötsligt syn på ett paket med Chiafrön. Nu måste jag ju bara pröva.

Konstaterar också att det är märkligt vad en bok kan påverka. Att Born to Run har revolutionerat en miljardindustri som sportskobranschen har väl ingen missat, men att ett litet litet frö som knappast funnits i Europa tidigare plötsligt dyker upp här på ICA är en annan märklig effekt. På Risentas hemsida är det en bild på Chia Fresca med länk till receptet, det inleds med orden "Gör som det legendariska löparfolket Tarahumara i Mexico..."

Skulle tro att även Risentas marknadsfolk tagit intryck av Born to Run, fröet är så okänt i Sverige så det finns inte ens på svenska Wikipedia, ännu...

Prov har det blivit i helgen, brödbak med receptet på fröpaketet, det blev jättegott. Nu i kväll blev det ett glas Chia Fresca efter långpasset, det var inte sista gången.

  

Höstlördag

Vad skönt det är att springa på hösten, lagom temperatur, frisk och klar luft. Lite svalt på morgon men sen tittar solen fram och värmer. Vi blev 8 st i dag på VLK's långlördag, några i klubben åkte till Stockholm i stället för att springa halvmaran, där är dom och kutar runt just nu. Lite bättre väder i dag än när vi sprang helmaran, fast det var juni då och skulle varit sommar.

Vi som stannade i stan fick en fin runda, bl.a. på Badelundaåsen, och sen utmed Mälaren från Björnön in till stan.

Vår i Paris

Det blir inte TEC till våren för min del, satsar på att möta våren i Paris istället...

Jag och Sandra springer EcoTrail de Paris den 16 mars, 80 km för min del och 30 för Sandra, mål vid Eifeltornet. Vi blir nog några till från VLK, men det är mycket som skall hända innan detta lopp så det kommer mera en annan gång.

TEC eller inte TEC?

Inte nog med att man skall planera hösten, nu är det dags för våren också!!

Jag hade ju inte tänkt springa TEC nästa år, Det har blivit 2 år på raken, 32 varv runt sjön utanför Täby. Känns som att man hittar där nu, även när hjärnan lagt av framåt natten, men ändå...

I dag öppnade anmälan, nu 9 timmar senare är det redan 90 anmälda, taket är satt till 200. Inte riktigt samma hysteri som förra året, då det blev fullt på 2 timmar, men ändå...

Jag måste ju springa något långt trail lopp till våren, helst runt 100 miles eller tufft på annat sätt, och jag har ju inte bestämt mig :(

Då blir man lite åsnan mellan hötapparna, anmäla till TEC, eller hitta något annat?

Jag letar lite till, sen får vi se. Har ni några tips så kom med dom.

Aprilvädret i Täby är lite opålitligt...

....då blir det snöpulsning, lera och is i 16 mil !!

Höstplanering

Nu har det blivit höst och vi som inte ens haft någon riktig sommar, men men, det är ju som det är med vädret bara att ta det som det blir. Man har ju fått väldigt påtagliga bevis i år att vädret inte är att lita på.

Första helgen på hösten, första helgen i september alltså, är det alltid Västerås Halvmara. En riktigt kul och enkelt arrangerad halvmara av ABB IF som nu gick för 11 året i rad. Loppet växter lite varje år. För min del har det inte blivit någon fartträning alls i år så jag skulle ta detta som ett lite längre snabbdistanspass tänkte jag, köra på känslan bara. Känslan visade sig vara väldigt bra, gick klart fortare än jag trott, en halvmara på 1.31 i Rocklundaspåret känns rätt OK. Kanske var det lite formtoppningseffekt efter några lugna träningsveckor.

Foto: Per Johansson

Halvmaran fick bli slutpunkten på de lugna veckorna, nu är det dags att trappa upp träningen igen, satsar på ungefär 4 löppass, av olika slag, och 2 cirkelfyspass i veckan. Lite stegrande mängd i veckorna.

Sista lördagen i september har jag hittat på ett lite längre långpass som jag funderat på ett par år. Vi brukar ju ta tåget bort och springa 4-6 mil hem på vintern ibland, varför inte ta detta ett steg till? Lördagen den 29 är det Lidingöloppet, men varför trängas på stigarna därute på ön? Vi tar istället och springer till Stockholm och tar sen tåget hem. Det blir ett långpass på så där 11-12 mil med mat och fikastopp längs vägen, vi får se hur många som lockas med, information finns ute på Jogg.se, än så länge är det minst 5 som verkar komma med.

Lite tävlingar blir det också i höst...

Först SUM i mitten på oktober, en fin bana och ett perfekt arrangemang som är lättåtkomligt via tåget. Jag sprang för 2 år sedan, då var jag själv från Västerås, nu blir vi nog ett gäng.

1 december blir det återbesök under Bislett, dags att kuta runt där i 24 timmar igen. Hade först inte tänkt    åka dit i år, men Per och Robert skall och där lär ju inte vädret komma åt mig i varje fall, skulle möjligen vara väderkaos för SJ i så fall, det är ju inget ovanligt. Slog till och anmälde mig i sista minuten förra helgen, några dagar innan det blev fullt.

Nu är det bara att köra på med träningen och allt annat man skall hinna med också.