4 dagar kvar

Nedräkningen fortsätter, väskan är nästan packad och snart blir det en kort runda för att hålla igång benen.

Årets lopp har bjudit på lite väl mycket väderutmaningar, först var det TEC med snöstorm, snöpulsning, lera och is i mitten av april och sen blev det Stockholm Marathon den 2 juni med +4 grader, ösregn och 18 sekundmeter.  Skall bli spännande att se vad Ticino kommer att bjuda på, kollade prognosen på SF Meto inför helen.

Airolo nere i dalen där start och mål är ser ut att få lite blandat väder, mellan 13 och 20 grader, lite sol, lite regn och lite åska, ser ut att kunna bli lite vad som helst med andra ord men inget extrem väder denna gång.

Prognosen för ett av 2500 meters passen under natten ser så där ut, + 7 grader, regn och blåst, frågan är hur mycket "in i dimman"  det kommer innebära, men det ser i varje fall inte ut att kunna bli snö.

6 dagar kvar

Nu börjar det kännas att det är nära, nära till Trail Ticino alltså, bara 6 dagar kvar till start. Klockan 8.00 på lördag går starten i Airolo sen har man 31 timmar på sig att klara av 118 km med 8500 höjdmeter. Det skall bli häftigt och spännande, förberedelserna och träningen har pågått ett tag nu, återstår bara att packa och på onsdag bär det av söderut igen.

Träningen har fungerat som planerat under våren och sommaren, trots avsaknaden av riktiga berg, vi får se hur långt det räcker. Banan går mestadels på höjder mellan 1500 och 2500 meter, hela 80% av sträckan är på höjder över 1500, det är inte något jag är direkt van vid.

Upplägget på loppet är en kopia av UTMB så det blir perfekt träning inför nästa års stora lopp. Det är lite kortare, men trots det med nästan lika mycket höjdmeter. Det är premiär för loppet i år så det är bara ca 150 startande, hälften på hela sträckan och hälften springar halva. Man verkar satsa riktigt ambitiöst på att skapa loppet, det skall bli kul att springa när det är så få, en helt annan upplevelse än med UTMB's ringlande lämmeltåg i bergen.

Har "stulit" lite bilder som man lagt ut på Flickr, lockande !

Foton från Trail Ticino

Smrka

Det finns en liten by mellan berg och hav där vägen slutar. Vägen var ett slingrade streck på kartan utmed kusten österut från Milna och man blir lite nyfiken varför just Smrka står med svarta bokstäver på vägskylten, allt annat med vita. Till en början lite asfalt men sen blev det grus som hade krävt 4x4 eller MTB, men till fots tar man sig alltid fram.
Fråga mig bara inte hur man uttalar Smrka, kroaterna har nästan lika stort överflöd på konsonanter som finnarna. När vi var i Split gjorde vi en tur till nationalparken Krka, nu var det alltså Smrka, med ungefär samma tungvrickning. Oavsett hur det nu låter så blev det ännu en fin morgontur,

Smrka ligger där nere

Brac morgon

Resan i Kroatien gick vidare i går med färja ut till närmsta ön Brac, här skall vi vara i den lilla ganska lugna hålan Milna några dagar. Det blir nya marker att hitta löprundor i under mogonpassen, men det är glest med vägar och knappt några stigar i den kuperade, taggbuskiga och steniga terrängen. Tur som man har så visar sig ö-kartan vi hittar vara gjord för cykelturer och den är riktigt detaljerad, t.o.m. med höjdkurvor! men jag konstaterade redan på dagens pass att enda cykeltypen som skulle vara gångbar på de föreslagna rundorna var MTB, det blev ju perfekt för lite traillöpning mixat med asfalt och grusväg. Enda problemet var att det var svårt att hitta även med kartan och småstigarna var helt omärkta.
Hittade i varje fall runt min tänkta 2 milsrunda utan några missöden, mer än en missad avfart in i bushen. Det blev ännu en härlig runda i nya märkliga landskap.

Tidig morgon och solen har nått ned till Milna

Lilla byn Bobovisca sover än, men det är så fint

Morgonsol över Lozisca



Vägen drar upp i bergen, långsluttande 250 meter stigning



Krönet är nått och vägen har krympt,
nu är det 7 km raka? vägen till Milna där nere.

"Vägarna" på Brac är små ibland, men den här är skyltad !!



Split all over

Har smitit iväg på en liten semetsreresa till Kroatien och semester är också ett gyllene tillfälle att träna lite. Det finns inget bättre sätt att upptäcka nya städer än tidiga morgonpass. Se staden vakna till liv, folket i stan städar, plockar fram, tar en frukostfika, går till stranden, handlar på marknaden eller börjar "sitta av tiden", allt i lugn och ro innan turisterna vaknar.

Kyrkklockorna i kvarteret ringer hysteriskt kl 06.00, inte 6 slag utan snarare nonstop i 6 minuter, väckarklocka behövs liksom inte, ett perfekt läge att kliva upp och sätta på sig träningskläderna. Efter några dagar i stan har man dessutom fått lite lagom lokalkänsla så man kan leta sig vidare, i dag fick det därför bli ett lite längre morgonpass, 2 mil "Split all over".

Utmed hamnen där båtarna börjat gå till alla öar, förbi stränderna dit alla lokala pensionärer bildar lemmeltåg för ett morgondopp före turisterna. Ut till skogsparken och berget Marjan för en runda på det kuperade motionspåret. Runt och över berget på en helt fantastisk väg med blad de bästa utsikter man sett. Tillbaka ner i stan och genom det gamla palatsområdet från rommartiden, där man kan springa på 2000 år gamla gatstenar. Sen "hem" till vår lägenhet för en frukost med familjen och en hel dag kvar med sol, bad och skön semester. Inte läge att klaga på tillvaron precis.

Lite bilder från rundan får tala för sig själva, det är nog svårt att hitta en bättre och mer varierad runda någonstans. I morgon drar vi vidare ut till havs, då får vi se vad Brac har att bjuda på.

100 år senare

100 år har det gått sedan Stockholm gjorde succé med sin solskensolympiad. Vilken perfekt idé det var att arrangera en mara på samma bana, på samma plats och på samma tid. Vår fina Stadion blev ju räddad från Djurgårdens lystna blickar och får fortsätta vara världens äldsta och finaste aktiva stadion.

Det var visserligen inte samma solsken och värme som för 100 år sedan, men jämfört med den vanliga Stockholmsmaran i Juni var det rena högsommaren, plus 20 grader och mestadels mulet var näst intill ett perfekt löparväder. Perkekt var också inramningen runt loppet med mycket folk, mycket underhållning och många som var utklädda till tidigt 1900-tal.

Efter att vi hämtat ut nummerlapparna var vi in på stadion för att kolla lite, kunde inte låta bli ett snabbt ombyte för en bild.

Mikael, Pär och jag startklara 100 år senare.

Loppets häftigaste upplevelse kom ett par timmar senare när vi i startgrupp A fick gå in till start på Stadion till publikens jubel. I normala fall är man sliten och med nästan tunnelseende när man kommer in på Stadion men nu kunde man njuta, en häftig upplevelse. Fångad på ett videoklipp på Marathon.se.

Foto: Martin Ekequist Marathon.se

Foto: Martin Ekequist Marathon.se

Starten gick på minuten 100 år efter OS maran. Det blev inte samma hets och rusning som det blir normalt, alla verkade ta det lite lugnare.  Fortsättningen blev bara att njuta mera, jag hade ju bestämt mig för att gå i ett lugnt tempo runt 5.00 för att inte slita ut mig inför Ticino utan ta detta som ett sista kul långpass. Kul blev det, massor av folk hela vägen och i lugnt tempo var det bara att köra på samma hela vägen igenom, sista milen blev det många som passerades. Videoklipp från hela loppet på Marathon.se

Efter 40 km kom vi tillbaka in genom Stadion, för att snabbt passera ut på en sista 2 kilometersvända för att komma upp till den moderna marathon distansen. Den kilometer vi sprang ut och sen tillbaka kändes riktigt lång men det blev snabbt en målgång. Efter medaljen serverades det mousserande vin, lite osvensk, sen var det bara att snabbt knalla vidare för en dusch och ta sig till centralen och tåget hem. SJ har ju så glesa tåg på lördagskvällarna så det fanns inte tid att stanna och njuta mer tyvärr.

Bergpass

Det blev ett sista bergpass i dag, i varje fall på hemmaplan, innan Trail Ticino. Ett nytt 1000 meters pass i Rocklundaskogen. Full packning, +25 garder och fuktigt värre gjorde att det blev lite extra träningseffekt. Det kan ju vara bra om det blir varmt nere i Schweiz, inte helt omöjligt.

Insåg också hur olika regn kan vara när man springer, efter Stockholmsmaran i år har svinkallt regn fått ett "ansikte", i dag var det raka motsatsen. Efter 2 timmars backlöpning i värmen kom plötsligt ett litet skyfall, gud så skönt det svalkade, inte precis tankar man hade i Stockholm. Dagens skyfall var ändå inget mot vad vi hade i går då stan dränktes så både E18 och järnvägen stängdes av i flera timmar, men det var tillräckligt för att fortsätta spola bort min backe som nu delvis ligger ute på Skultunavägen.

På tal om regn, jag såg vädret på TV nyss, dom hade placerat ett lågtryck mitt över Stockholm på lördag, det ser ut att bli ännu en blöt historia i hufvudstaden.

Men nu skall vi inte klaga på regn och kyla mer, vi har en i klubben som kommer längta till kyla och regn om en vecka. Nu drar Micke Andersson västerut för att starta i Badwater den 16 juli. En extrem utmaning, 217 km genom Death Valley i 55 graders värme (i skuggan som inte finns), 95 grader het asfalt mm. Följ hans blogg på Cancerfondens sida, som kommer att live uppdateras av Stefan Manning om tekniken funkar. Stefan som själv går igenom en extrem "resa" sedan mitten av maj. Passa också på att bidra till Mickes insamling för Cancerfonden, "köp" en kilometer av Mickes lopp för 100 spänn.

Höjd vecka

Det har blivit en riktig höjdvecka som började nere i Taberg förra helgen och sen har jag fortsatt med lite MTB-spår och backpass i Västerås.

På 7 dagar, lördag till fredag, fick jag ihop 3500 höjdmeter ungefär. Det mesta kom naturligtvis i Taberg där det tar sig lite mer på höjden, det skiljer ju 200 meter från dalens botten i Norrahammar till toppen på berget i Taberg. Att det sen är så fin miljö och utsikt ger ju ett extra plus till träningen, här kommer lite bilder från träningspassen där...

3500 meter blev det på höjden, på längden blev det 11 mil under de 7 dagarna fördelat på 8 löppass, dessutom hann jag med ett cirkelfys pass, känns som en bra vecka inför Ticino.

För att bygga på detta lite till var jag med på VLK's långlördag i dag, det blev 31 km ytterligare. 14 mil på 8 dagar, dessutom med mycket höjd och mest trail, är nog den störta träningsmängden på kort tid sen   Ultraveckan i Monte Gordo för drygt 2 år sedan.

Nu blir det en volymvecka till som skall avslutas med Jubileumsmaran, sen börjar nedtrappningen. 

Litet bergsläger

Det passar bra med några dagar "hemma" hos syrran i Taberg så här i början på semestern och 5 veckor innan Trail Ticino. Efter 3 dagar med ett litet pass varje dag är nu 2000 höjdmeter lagrade i benen.
Favoriten är 150 branta höjdmeter på en sträcka av 500 upp på bergets framsidan, sen ner igen med trixig utförslöpning i 1500 m runt på baksidan och 500 m plattlöpning fram igen för ett nytt varv. Blir lite extra sevärdhet för turisterna på berget.