Täby EXTREME Challenge heter det ju

... och extrem var bara förnamnet i år. Vaknar klockan 6 på lördagsmorgon och kikar ut, SMHI hade haft lite snöslask i prognosen. Möts av värsta blötsnöstormen utanför fönster, ser ut att bli ett tungt dygn.

Äter frukost och går upp till Ensta Krog för att hämta nummerlappen, där är det snöskottning som gäller.

Precis lagom när jag skall gå tillbaka för starten kl 10 kommer besked att man flyttat fram starten till 12, måste röja alla träd som tryckts ner av snön först, hela tiden fortsätter snön att vräka ned. Kl 12 blir det i varje fall start.

Samling för start, tröjtrycket har en speciell innebörd en sådan här dag.

Det börjar med snöpulsning i 1 dm tung kramsnö under det första varvet, snöandet övergår i regn och snön övergår mer och mer i slask och lera. Lite bilder från Stefan Manning behöver ingen förklaring, visserligen går TEC banan delvis på cykelbanor och grusväg, men det var detta underlag som gällde 3-4 km av varje varv, drygt 5 mil av dom 16 alltså.

För att spetsa till utmaningen ytterligare lite så klarnade det upp framåt kvällen och frös till, cykelbanorna blev glashala och leran fick en knölig hård skorpa.

Gryning ute på den 13:e milen

Tuffast tänkbara förhållanden alltså, det satte sina spår i startfältet. Av de 90 herrar och damer som var anmälda på 100 miles, var det 15 som valde att avstå. 75 startade alltså, men i extremvädret var vi bara 24 som tog oss runt alla 16 varven, mer än 2/3 fick kasta in handduken.
Men i de extremt tuffa förutsättningarna, är det 2 prestation som slår det mesta...
- Anna Grundahl satte nytt svensk damrekord för 100 miles, på den banan, hur är det möjligt?
- Freddy Yeoh från Singapore, han hade kommit hit bara för att springa TEC, det var första gången han var i Europa, första gången han upplevde snö och första gången han sprang ett 100 miles lopp. Hur kommer man på idén? Trots att han frös sig genom natten med en tjock stickad balaklava tog han sig runt på drygt 24 h. Det kallar jag pannben.

För egen del gick det riktigt bra efter omständigheterna, flöt på hela tiden. Körde själv de första 6 varven med bara korta stunder ihop med andra, ville inte riskera dras med i fel tempo. Ut på 7:e satte jag på Spotify och det bara rullade på i en "bubbla" under 4 varv, glömde t.o.m. att gå i några backar. Mitt i natten, på varv 11, klev Sandra på som pacer under 3 varv. Stadigt löptempo nästan hela tiden, men gång i lerskogen.
Blev själv igen på 14.e varvet då blev det tungt och för mycket gång, räddades av en lokal pacer som var med de 2 sista varven och höll mig löpande och vaken.
Nästan som ett hån kom solen till slut fram när det var ett halvt varv kvar, kunde i varje fall avsluta och pusta ut i solskenet. 22 h 39 min tog de 16 milen och en 13:e plats blev det i herrklassen, 1:a bland alla 50+.

Tror mina Salomon gjort sitt nu efter både Vertex och extrem TEC,
gick aldrig att sanera helt ens efter Vertex