Äntligen!! Efter en 4 månader lång vinter med massor av snö och långa perioder med kyla under -15 grader känns det äntligen som att våren är på väg.
Hela veckan har den kämpat hårt mot vintern, har försökt töa is och snö men på nätterna har det frusit åt igen... tills nu i helgen.
I går var det en strålande solig dag med några plusgrader och ganska blåsigt, det tog rejält på snön och det torkade upp en del. Plusgraderna har fortsatt i dag med lite regn som också gjort sitt.
Det blev några träningspass i vårvädret, lite snabbdistans och intervaller i går och en lugn 13 km runda i dag som kändes riktigt lätt. Träningsläget är gott och vårkänslorna gör det alltid lite extra lätt.
Nu blir det 1,5 vecka på resande fot i jobbet, möten skall hinnas med i Mexico, USA och Canada. Träningsgrejerna är naturligtvis packade och denna gång lyckades det vara jobbresa samtidigt som ett Marathon på platsen. Om en vecka blir det allstå Tobacco Road Marthon i Cary, North Carolina. Kul !
Varför vill man springa långt? För att jag kan är ett vanligt svar eller för att se vad jag kan. När man börjat testa gränserna finns där alltid nya mål. Om målen, vägen dit och hur det gick.
söndag 13 mars 2011
måndag 7 mars 2011
Tänndalsfjällen
Bjuder på lite bilder nu när jag är hemma igen hos den som vanligt bortglömda kamerasladden. Växlande väder kan man säga...
Längdåkning när den är som bäst

Hamra-Funäsdalen i medvind efter stormen, halva vägen avklarad

1 km spikrakt över myren i gråvädret

Skarsfjället

Nypistat

30 m/s på toppen, lite mindre här nere, men man fick hålla i sig

Vi stannar nog inne en stund
Längdåkning när den är som bäst
Hamra-Funäsdalen i medvind efter stormen, halva vägen avklarad
1 km spikrakt över myren i gråvädret
Skarsfjället
Nypistat
30 m/s på toppen, lite mindre här nere, men man fick hålla i sig
Vi stannar nog inne en stund
torsdag 3 mars 2011
Stormvarning !!
Det är en vecka med lite mindre löpning just nu, egentligen passar det nog ganska bra för att få till en liten formtopp till Tobacco Road Marathon i USA om drygt 2 veckor. Nu var det inte planerat så, men det är ju alltid bra att passa på tillfälet.
Skidsemester i fjällen med familjen är ju en rätt bra vecka, en mycket aktiv semester med extremt mycket frisk luft kan man säga. Första 3 dagarna var det riktig blå himmel och inte mycket att klaga på, utförsåkning på dagarna och lite träning på eftermiddan med skidor eller korta snabba löppass.
I dag hade SMHI däremot gått ut med en klass 2 varning, med storm och kanske orkan på kalfjället. Prognosen stämde ganska bra men blåsten kom längre söderut än vad SMHI trodde och den drabbade oss. Solen sken visserligen lite till och från i morse men det gick inte att gå upprätt, på toppen blåste det 30 sekundmeter, det var bara att gå in igen och vänta ut vädret.
Fram på eftermiddan hade det lugnat sig något, då kunde man i varje fall passa på med lite längdskidor i dalgången. Och varför inte dra lite nytta av blåsen, bestämde mig för att fortsätta i medvinden förbi Tänndalen och ned till Funäsdalen, sen fick det bli skidbussen hem istället för att slåss med motvinden. En riktigt skön tur även om spåren var lite igenyrda bitvis.
Skidsemester i fjällen med familjen är ju en rätt bra vecka, en mycket aktiv semester med extremt mycket frisk luft kan man säga. Första 3 dagarna var det riktig blå himmel och inte mycket att klaga på, utförsåkning på dagarna och lite träning på eftermiddan med skidor eller korta snabba löppass.
I dag hade SMHI däremot gått ut med en klass 2 varning, med storm och kanske orkan på kalfjället. Prognosen stämde ganska bra men blåsten kom längre söderut än vad SMHI trodde och den drabbade oss. Solen sken visserligen lite till och från i morse men det gick inte att gå upprätt, på toppen blåste det 30 sekundmeter, det var bara att gå in igen och vänta ut vädret.
Fram på eftermiddan hade det lugnat sig något, då kunde man i varje fall passa på med lite längdskidor i dalgången. Och varför inte dra lite nytta av blåsen, bestämde mig för att fortsätta i medvinden förbi Tänndalen och ned till Funäsdalen, sen fick det bli skidbussen hem istället för att slåss med motvinden. En riktigt skön tur även om spåren var lite igenyrda bitvis.
onsdag 23 februari 2011
Stockholm by foot
Stortorget kl 10, -17 grader

Istidskylan hade kopplat greppet om Stockholm lagom till Utrahelgen med sitt långpass. När vi vaknade på morgon visade rapporten på -21 grader, det var nog en del som var tveksamma och inte kom till start, men solen steg upp på en klarblå himmel och gjorde sitt bästa för att värma stan. När vi kom till start på Stortorget hade tempen krupit upp till bara -17, helt normalt nuförtiden.
Vi var nog 50-70 person som kom till start för att springa runt innerstans 14 öar, jag hade ingen aning om att det var så många öar. När vi hämtat ut kartor för att hitta runt och fått lite info så var det bara att sticka ut. Redan från början delade vi upp oss i grupper för olika tempo, 5.00 gruppen drog iväg direkt och sen var det dags för 5.30 gruppen som jag valde. Micke, Gunilla och Robert hängde med den gruppen också. Vi var ca 15 st från början i vår grupp, första ön att runda blev Helgeandsholmen med ett snabbt varv runt Riksdagshuset. 2 öar till klarades av snabbt, Skeppsholmen och Kastellholmen.
Så vackert Stockholm kan vara mitt i vintern, snö på land, öppet vatten och is i Strömmen och över alltihopa lyser solen, vilken härlig dag.

Efter att vi fixat 3 öar snabbt kom sen en av dom stora, när vi passerat Strandvägen så var det dags att runda Djurgården. Här var det massor av folk ute som både gick och sprang, det gäller ju att passa på i finvädret. Mitt på Djurgårdsvarvet blev det en snabbö också när vi rundade Beckholmen på den lilla stigen ovanför varven.
Djurgårdsvinter

In genom stan igen och tvärs genom Stadshuset, nu började solen försvinna i lite moln och en del av löparna i gruppen började vända hem lite då och då. Vi rundade Kungsholmen och dom båda Essingeöarna. På Lilla Essingen tog vi ett kort toa och matstopp innan vi återvände til Kungsholmen. När vi stod där kom ett riktigt stort gäng från en långsammare grupp på väg ut mot Essingen.
Kungsholmen avklarad, då var det dags för den minsta av dom alla, Strömsborg, Stockholms minsta ö, bara ett hus att runda, sen var det Riddarholmen som inte är särskilt stor den heller. 10 öar avklarade efter 40 km när vi kommer upp på Södermalm, vi springer efter Söder Mälarstrand och gruppen har nu krympt till 4. Långholmen och Reimersholme bjöd på mycket löpning i åttrampad snö, tur att det är så kallt, hade det varit 0-gradigt och blött hade ö-turen varit omöjlig på många ställen med massor av is, nu var det perfekta vintervägar nästan hela tiden.
När vi rundar Södermalm utmed Årstaviken börjar det kännas ganska tugnt i benen, men målet är nära och solen har kommit fram igen en stund innan sen skall gå ned. Det är bara runda udden vid färjeterminalen och sen hem till Best Hostel i Gamla Stan. 14 öar är rundade, det blev 55,4 km och det tog 5h29min löptid, ett snitttempo på 5:56.
En ny variant på sightseeing i Stockholm är skapad, "by foot". Man fick verkligen chansen att se stan från alla sidor med vatten, och man lär hitta betydligt bättre i stan efter detta. Dom många "vanliga" tursiterna fick se ett riktigt aktivt Stockholm, vi var många grupper som sprang och vi såg många fler från Team Stockholm Marathon som var ute på söndagslångpass.
En perfekt arrangerad kanonfin Ultrahelg är slut, bara att ta tåget hem och skicka ett stort tack till Carina och Kristina som fixade det.
Istidskylan hade kopplat greppet om Stockholm lagom till Utrahelgen med sitt långpass. När vi vaknade på morgon visade rapporten på -21 grader, det var nog en del som var tveksamma och inte kom till start, men solen steg upp på en klarblå himmel och gjorde sitt bästa för att värma stan. När vi kom till start på Stortorget hade tempen krupit upp till bara -17, helt normalt nuförtiden.
Vi var nog 50-70 person som kom till start för att springa runt innerstans 14 öar, jag hade ingen aning om att det var så många öar. När vi hämtat ut kartor för att hitta runt och fått lite info så var det bara att sticka ut. Redan från början delade vi upp oss i grupper för olika tempo, 5.00 gruppen drog iväg direkt och sen var det dags för 5.30 gruppen som jag valde. Micke, Gunilla och Robert hängde med den gruppen också. Vi var ca 15 st från början i vår grupp, första ön att runda blev Helgeandsholmen med ett snabbt varv runt Riksdagshuset. 2 öar till klarades av snabbt, Skeppsholmen och Kastellholmen.
Så vackert Stockholm kan vara mitt i vintern, snö på land, öppet vatten och is i Strömmen och över alltihopa lyser solen, vilken härlig dag.
Efter att vi fixat 3 öar snabbt kom sen en av dom stora, när vi passerat Strandvägen så var det dags att runda Djurgården. Här var det massor av folk ute som både gick och sprang, det gäller ju att passa på i finvädret. Mitt på Djurgårdsvarvet blev det en snabbö också när vi rundade Beckholmen på den lilla stigen ovanför varven.
Djurgårdsvinter
In genom stan igen och tvärs genom Stadshuset, nu började solen försvinna i lite moln och en del av löparna i gruppen började vända hem lite då och då. Vi rundade Kungsholmen och dom båda Essingeöarna. På Lilla Essingen tog vi ett kort toa och matstopp innan vi återvände til Kungsholmen. När vi stod där kom ett riktigt stort gäng från en långsammare grupp på väg ut mot Essingen.
Kungsholmen avklarad, då var det dags för den minsta av dom alla, Strömsborg, Stockholms minsta ö, bara ett hus att runda, sen var det Riddarholmen som inte är särskilt stor den heller. 10 öar avklarade efter 40 km när vi kommer upp på Södermalm, vi springer efter Söder Mälarstrand och gruppen har nu krympt till 4. Långholmen och Reimersholme bjöd på mycket löpning i åttrampad snö, tur att det är så kallt, hade det varit 0-gradigt och blött hade ö-turen varit omöjlig på många ställen med massor av is, nu var det perfekta vintervägar nästan hela tiden.
När vi rundar Södermalm utmed Årstaviken börjar det kännas ganska tugnt i benen, men målet är nära och solen har kommit fram igen en stund innan sen skall gå ned. Det är bara runda udden vid färjeterminalen och sen hem till Best Hostel i Gamla Stan. 14 öar är rundade, det blev 55,4 km och det tog 5h29min löptid, ett snitttempo på 5:56.
En ny variant på sightseeing i Stockholm är skapad, "by foot". Man fick verkligen chansen att se stan från alla sidor med vatten, och man lär hitta betydligt bättre i stan efter detta. Dom många "vanliga" tursiterna fick se ett riktigt aktivt Stockholm, vi var många grupper som sprang och vi såg många fler från Team Stockholm Marathon som var ute på söndagslångpass.
En perfekt arrangerad kanonfin Ultrahelg är slut, bara att ta tåget hem och skicka ett stort tack till Carina och Kristina som fixade det.
måndag 21 februari 2011
Ultrahelg i Stockholm

Det har varit en annurlunda helg i ett annorlunda Stockholm. Ultrahelg med +100 av Sveriges Ultralöpare, mycket löpning blev det naturligvis, både fysiskt och prat. Ultrakallt var det också, det är inte så ofta Stockholm bjuder på gnistrande vit vinter och -21 grader.
För att ta det hela från början så började en del av oss med Ultrating på fredagskvällen med middag och mingel. Lite info från Ultrakommmiten och Friidrottsförbundet och val av ny kommité.
Lördag morgon började helgens höjdpunkt, en heldag med föreläsningar och frågestunder med Timothy Noaks och Rune Larsson, båda levande legender för oss som springer lite längre.
Tim är professorn i idrottsfysiologi från Kapstaden som sprungit mer än 70 marathon och ultralopp och som forskat kring löpningens fysiologi. Har skrivit "bibeln" i dessa sammanhang, Lore of Running, och ifrågasätter i sin forskning mycket av den forskning som finansieras av industrin, t.ex. sportdryckstillverkarna.
Vi är byggda för att springa, evolutionen har utvecklat oss för fungera optimalt uthålligt, men med ett undermetvetande som styr kroppens funktioner för att alltid skydda sig själv och att ha lite marginal kvar. Några tänkvärda och kontroversiella uttalande från Tim... "We are designed to eat meat" kolhydrathysterin är skapad av industrin det är proteiner och fett som bygger oss och ger uthållighet, kolhydrater är bara kortvarig energi. "Drink when you are thirsty" kroppen reglerar vätskebalansen under dygnet efter behov. Vätskehysterin är skapad av industrin och är en större risk än vätskebristen. Rune Larsson behöver knappst någon presentation för oss löpande svenskar.
Det blev en intressant och givande dag, perfekt arrangerad. Avslutningen kom med utdelning av "alternativa Nobelpris" till Tim och Rune. Mycket uppskattat av Tim som skämtat med sina kollegor hemma i Cape Town att han skulle till Stockholm och träffa Nobelkommitén.
När vi nu var +100 löpare så kunde vi inte gärna sitta stilla en hel dag även om det var intressant. Innan middagen blev det tid för en liten löprunda på en knapp mil runt Hagaparken, sen blev det en rejäl och god middag innan vi gick hem till Best Hostel i Gamla Stan i 20 minusgrader och funderade på hur kallt det skulle bli till morgonens ultrapass. Om detta kommer det mera på bloggen snart, men inte i dag.
lördag 12 februari 2011
Eskilstuna - Train & Run
Förra helgens fundering i vårsolen om att vintern tappat greppet visade sig inte stämma så bra, om nu någon hade trott det. Torsdag och fredag bjöd på en mindre snöstorm med ett dygnslångt snöfall och 2 nya dm snö. Nu är vi tillbaka där vintern var när den höll på komma av sig för ett par veckor sedan.
Men efter snö kommmer sol, snövädret drog bort och under natten till lördagen klarnade det upp, slutade blåsa och blev 10 grader kallt, men med en prognos som pekade på -4 framåt dan.
Perfekt, det var ju dags för VLK's tredje löparutflykt den här vintern. Train & Run 2.0 från Eskilstuna. Med SJ's välplanerade tidtabell, det finns något positivt med SJ, så fanns det många alternativ att välja på. Det längsta 51 km från Eskilstuna och hem.
En strålande fin vinterdag med klarblå himmel, vita landskap och en STOR SOL, det är faktiskt helt OK med vinter när det är så här. Tyvärr var det mycket annat i vägen för många långlöpande VLK'are i dag så vi blev bara 5, trots det absolut bästa vädret. Bara jag själv, Lisette och Gunilla tog hela sträckan från Eskilstuna, Roger och Robert kom med nästa tåg till Kvicksund. Perfekt timing hade det blivit för möte vid ICA Bron i Kvicksund om det inte varit för att jag bjöd på en extra 2 km omväg i Eskilstuna, kände inte riktigt igen gatorna med vinterväglag, nu fick dom vänta 10 min på oss.
Det blev en skön tur hela vägen med 5.45 tempo ungefär, men efter Barkarö och 45 km började benen på de flesta av oss tala om att "nu borde ni väl vara framme snart". Vi kom fram, hela vägen, utan problem. Jag tog en Espresso på stationen för att få en liten kick och sprang sen de sista 4 km hem.
En riktigt skön heldag i vintervädret, den här turen kommer nog att bli en favorit i repris, så ni som missade möjligheterna i dag, häng på nästa gång. Vi kan garantera fina löpvägar i det öppna Mälarlandskapet, men tyvärr inte fler så fina vinterdagar.
Tåget framme i Eskilstuna, dags att ge sig av hemmåt

Omstart över bron efter depåstopp på ICA i Kvicksund

Gunilla, Lisette, Robert och Roger - man kan inte annat än le i sådant vinterväder

På väg vid Rytterne
Men efter snö kommmer sol, snövädret drog bort och under natten till lördagen klarnade det upp, slutade blåsa och blev 10 grader kallt, men med en prognos som pekade på -4 framåt dan.
Perfekt, det var ju dags för VLK's tredje löparutflykt den här vintern. Train & Run 2.0 från Eskilstuna. Med SJ's välplanerade tidtabell, det finns något positivt med SJ, så fanns det många alternativ att välja på. Det längsta 51 km från Eskilstuna och hem.
En strålande fin vinterdag med klarblå himmel, vita landskap och en STOR SOL, det är faktiskt helt OK med vinter när det är så här. Tyvärr var det mycket annat i vägen för många långlöpande VLK'are i dag så vi blev bara 5, trots det absolut bästa vädret. Bara jag själv, Lisette och Gunilla tog hela sträckan från Eskilstuna, Roger och Robert kom med nästa tåg till Kvicksund. Perfekt timing hade det blivit för möte vid ICA Bron i Kvicksund om det inte varit för att jag bjöd på en extra 2 km omväg i Eskilstuna, kände inte riktigt igen gatorna med vinterväglag, nu fick dom vänta 10 min på oss.
Det blev en skön tur hela vägen med 5.45 tempo ungefär, men efter Barkarö och 45 km började benen på de flesta av oss tala om att "nu borde ni väl vara framme snart". Vi kom fram, hela vägen, utan problem. Jag tog en Espresso på stationen för att få en liten kick och sprang sen de sista 4 km hem.
En riktigt skön heldag i vintervädret, den här turen kommer nog att bli en favorit i repris, så ni som missade möjligheterna i dag, häng på nästa gång. Vi kan garantera fina löpvägar i det öppna Mälarlandskapet, men tyvärr inte fler så fina vinterdagar.
Tåget framme i Eskilstuna, dags att ge sig av hemmåt
Omstart över bron efter depåstopp på ICA i Kvicksund
Gunilla, Lisette, Robert och Roger - man kan inte annat än le i sådant vinterväder
På väg vid Rytterne
söndag 6 februari 2011
Har vintern tappat greppet?
Man skulle kunna tro det i varje fall efter dagens lilla träningsrunda. Tänk bort att det bara är i början av februari och var lite optimist så kanske det snart är vår. Dagens lilla runda, bara 12 km, tog jag mitt på dagen och utmed Svartån hela vägen från Rönnby till Blåsbo. Det blev 5 km nonstopp i medvind och rakt mot vårsolen, vilken njutning efter mörka och kalla vinterkvällar och grå helgrundor.
Annars har träningen rullat på ungeär som vanligt nu för tiden så här mitt i vintern med 5 löppass och 1 pass intensivgympa. På UTMB's hemsidan har man nu lagt ut info om anmälan inför 2012, man har inte ändrat kvalkraven så TEC plus Kristins Runde skall räcka, sen är det bara att knappa in en anmälan i december och hålla tummarna när lottningen sker den 20 januari nästa år.
En ganska vanlig vecka har det varit i väntan på våren, men den har bjudit på ett par positiva överraskningar.
Sandra undrade hur gammal man måste vara för att springa Stockholm Marathon. Kollade på nätet och det stämde som jag misstänkte, dvs 18 år. Det fyller hon i Dec i år, då skall jag springa nästa år blev beskedet! Det finns nämligen på hennes lista över "saker att göra innan jag dör", lika bra att göra det nu när jag bor hemma och kan få lite peppning tyckte hon. Om ni undrar så har jag har varnat... det kan vara beroendeframkallande och risken för återfall senare i livet är hög, men när Sandra bestämt sig så är det så. Nästa år blir vi 2 från familjen Johansson i Stockholm ser det ut som.
Nästa positiva överraskning kom i går. VLK fortsatte framgångarna i Ultrasammanhang, nu blev det Svenskt rekord till klubben. Robert och Lisette var i Karlstad och sprang 6h-lopp på bana inomhus. Lisette gjorde ett perfekt lopp och klättrade upp i täten, det slutade med seger och en nytt svenskt inomhusrekord för 6h. Grattis!
Annars har träningen rullat på ungeär som vanligt nu för tiden så här mitt i vintern med 5 löppass och 1 pass intensivgympa. På UTMB's hemsidan har man nu lagt ut info om anmälan inför 2012, man har inte ändrat kvalkraven så TEC plus Kristins Runde skall räcka, sen är det bara att knappa in en anmälan i december och hålla tummarna när lottningen sker den 20 januari nästa år.
En ganska vanlig vecka har det varit i väntan på våren, men den har bjudit på ett par positiva överraskningar.
Sandra undrade hur gammal man måste vara för att springa Stockholm Marathon. Kollade på nätet och det stämde som jag misstänkte, dvs 18 år. Det fyller hon i Dec i år, då skall jag springa nästa år blev beskedet! Det finns nämligen på hennes lista över "saker att göra innan jag dör", lika bra att göra det nu när jag bor hemma och kan få lite peppning tyckte hon. Om ni undrar så har jag har varnat... det kan vara beroendeframkallande och risken för återfall senare i livet är hög, men när Sandra bestämt sig så är det så. Nästa år blir vi 2 från familjen Johansson i Stockholm ser det ut som.
Nästa positiva överraskning kom i går. VLK fortsatte framgångarna i Ultrasammanhang, nu blev det Svenskt rekord till klubben. Robert och Lisette var i Karlstad och sprang 6h-lopp på bana inomhus. Lisette gjorde ett perfekt lopp och klättrade upp i täten, det slutade med seger och en nytt svenskt inomhusrekord för 6h. Grattis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)