Stockholm...

OK jag vet att det har varit tyst länge nu på bloggen, nästan 2 veckor, men det har inte hänt så mycket på träningsfronten.

Efter UMTB-passet för 2 veckor sedan har det blivit lite tempoträning och mera vila för att i varje fall toppa formen lite grann inför min 8:e Stockholmsmara. Efter några kilometers uppmjukningsjogg i dag känns det bra. Mängdträningen är det ingen brist på i år, men lite lite fartträning har det blivit på slutet. Vi får se vad det ger för resultat, kör utan några speciella krav på mig själv, det kanske är effektivt. Vädret ser ju dessutom ut att bli lagom i år som omväxling.

Nu är det bara att sova en stund innan "Norbergsbussen" går till Stockholm, starten är ju tidig i år.

UMTB

Ja allstå inte UTMB riktigt än... men det behövs lite specialpass för att träna till UTMB. Inte så lätt att få till det i platta Västerås, men i Rocklunda skogen finns det ett stort berg, i varje fall om man byter plats på M och T plus springer tillräckligt långt.

Så här mitt emellan TEC och Kristins Runde och med 2 veckors marginal till Stockholm passade det perfekt med ett (U)ltra-MTB för att få till ett långpass med mycket trail och en hel del höjd. Det blev en extra låååånglördag för mig i dag, med tidig start 7.2O. Det var ingen annan VLKare som hakade på, finns för mycket att välja på så här i maj. Målet var 10 varv på MTB spåret, 5,2 km och 150 höjdmeter per varv.


10 varv i samma spår och själv under rätt många timmar, då gäller det att improvisera för lite variation, det fungerade faktiskt rätt bra.



Första varvet försökte jag "räkna höjdkurvor" för att se om 150 meter stämmer, det gjorde det rätt bra kom jag fram till. Andra varvet kom kameran fram för att fånga lite bloggbilder mitt i farten. Plötsligt dök David upp, han körde ett backpass men hängde på under mitt tredje varv så det blev lite prat i varje fall. Mera koll på banan under fjärde varvet, kollade in hur många meter som är typ motionspår på ett varv, det är 700, resterande 4,5 km är riktigt teknisk traillöpning.


Varv 5, dags att byta riktning, helt plötsligt var det "nya" rötter, stenar och backar som dök upp, det kändes faktiskt som en helt annan bana. Sen började det gå tugnt och ganska långt kvar fortfarande. Ut på 6:e varavet var det dags att koppla in pannbenet och nöta på, under varvet flög Höken, Ismail och Markus Stålbom!? förbi på det vanliga lördagspasset.


Sjunde varvet, plockade fram I-poden som inte var fulladdad, hade därför sparat den till slutet, det blev ett riktigt lyft och varvet kändes lätt. Åttonde var tugnt men kändes bra ändå, det var ju sista varvet på "fel" håll, vad gör man inte för att lura han på axeln som undrar vad man håller på med? Konstaterade också att för varje varv ökade tå-i-rot frekvensen, men jag klarade mig utan kracher, bara ett par "near-missis".


Ett lite längre depåstopp efter åttan innan det var dags för nian, då blev det riktigt stumma ben i början, men näst sista är ju nära sista så det kändes ganska skönt ändå. Så var det då dags för 10:e och sista varvet och än en gång blev det bevisat, det finns ALLTID mera kvar att ge, krafter som det undermetvetna sparat på utifall att, men som släpps loss när "Central Govenor", som Tim Noaks säger, tycker att det inte behövs så mycket marginaler längre.


Det gick!! 10 varv och ToR hem blev 54 km och 1500 höjdmeter, en löptid på 6.18 plus totalt 30 min depåtid, hade litet stopp efter varannat varv. Lyckades hålla ganska jämna varvtider med en variation mellan 33.36 (första) och 39.20 (näst sista). Inte det längsta passet, men den klart tuffaste löpningen i varje fall sen Vertex i fjol, nu känns det som man är redo för bergen i Nordmarka utanför Oslo om 6 veckor.

Back on track...

...eller trail menar jag.

Hur skönt är det inte när snön snabbt smält bort och det lika snabbt torkade upp i skogen. Sommarvädret i påskhelgen kom visserligen av sig ganska snabbt, fryskallt och lite snöflingor kom det i veckan, men det blev inte mycket med det vinterhotet.

Nu kan man ängtigen lämna stans alla cykelbanor och ge sig in i skogen igen. Långa turer efter Badelunda åsen eller korta och backiga på MTB-spåret eller Davids backrunda. Det behövs efter en lång vinter med "platt" löpning, riktigt tugnt har det varit de första gångerna på MTB och backrundan men nu har trailsteget vaknat till liv igen och benen börjar så smått vänja sig vid backarna. För 2 veckor sedan tog varvet på backrundan 18 min och det var tugnt, idag gick det på 16.30 och det gick lätt utan att man tog i. Tänk om man kunde behålla den förbättringsprocenten ett tag!

En hel del backträning med trail behöver det bli nu under våren. Det är snart midsommar och då är det dags att samla ihop 2 UTMB poäng till. Tåget till Oslo och en helg ute i de djupa skogarna i Nordmarka norr om stan. Kristins Runde är 50 miles och under dessa 81 km skall Nordmarkas 5 toppar över 700 möh besökas, 2300 höjdmeter lär det bli totalt under loppet.

Sommar ??

Istiden varade i 5 långa, mörka och kalla månader, så helt plötsligt blev det April och någon satte på en blåslampa över stora delar av landet den första veckan. Snön bara frättes bort på några dagar. När vi sprang TEC för 2 veckor sedan var det redan i princip torrt...överallt.

Värmen har fortsatt och tempen har stigit dag för dag, nu när det är en ovanligt sen påskhelg är det plötsligt 20 grader och strålande sol!? 20 grader och sol kan vara lätträknade dagar även under en svensk normalsommar, nu får vi det en hel påskhelg i april, bara att njuta. Våren passerade snabbt under någon dag i mitten av april eller så.

Dagens långpass gick utmed Västerås vatten, en dryg mil på vandringsleden och cykelbanan utmed ån och sen längs Mälaren. Vilken njutning att gå från vintertights till shorts och sommarvärme på några veckor. Det var fler Västeråsare som njöt, några fler var ute och sprang men nere vid fiket vid hamnen var det så fullt av folk att det knappt gick att passera ut mot Lillåudden.

Efter passet var det bara att sätta sig i solen coh njuta, med en återhämtningsdryck och lite kaffe, duschen fick vänta.

Visst är det ett fantastiskt land vi bor i, en sån variation, och man vet aldrig riktigt säkert vad som väntar. Bäst att njuta nu, till sommaren kan det vara +15 och regn.

Ett Ultra-dygn i Täby

Ja jag vet, det har gått många dagar nu sen vi kom i mål i TEC, men jag har inte legat utslagen, det har varit mycket annat varje dag. Nu tänkte jag i varje fall berätta lite hur det kan vara att tillbringa ett dygn i Täby så här på vårkanten.
NU MED BILDER och ett stort tack till Hannu Kallio som delar med sig av ett stort bildarkiv. Mera finna att se och läsa via TEC's hemsida.

Perferkt att bo på hotellet precis vid starten. Middag på kvällen med kanske en tredjedel av startfältet och mycket snack inför loppet, Emelie hade litet föredrag om att få i sig näring så det räcker och fick frågor om hur man klarar kylan!!?? Tror det var tjejen från Dubai som frågade, klart att även några plusgrader kan vara kyla för en Dubaibo. Hon skulle varit här på något långpass i Januari i -20.

Skönt med sovmorgon och en lugn frukost på hotellet, sen var det bara att dra på sig tightsen, bära med sig klädväskan och matlådan och promenera bort till starten för nummerlapp och invägning. Ja man blir invägd, för att dom skall ha koll på tillståndet om man börja "domna bort" framåt natten.

Kl är 9.59, efter lite förmaningstal har alla samlats i en hög bakom något slags virtuell startlinje, sen smäller det.

Daniel och jag före start, trött redan?
Foto: Hannu K












Starten har GÅTT!!!
Foto: Hannu K


Starten går, ja går stämmer nog bättre än springer för det går riktigt lugnt ut på spåret förbi fyrverkerier och täta publikled. Efter några hundra meter är vi nere på första cykelbanan och det känns att loppet börjat, bara 160 km kvar!

Känns bra första varet, mycket folk i sikte och lätt att hitta något som känns lagom, sprang mest med ett gäng från Linnéa under något slags ledning av MarathonMia. Kändes bra men gick kanske lite fort, hade tänkt starta på 6.30 tempo men nu gick varvet på 1.02 så det var 6.12 i snitt. Ett snabbt första depåstopp för lite dricka och plocka med lite mat.

Känner mig stark efter första varvet.
Foto: Hannu K



Nu kom 3 varv som gick av bara farten, kom ihop med Johan Persson från Haninge och Lars Bjerlöv från Motala, Johan var ute på 100 miles och Lars på 50, men tempot passade oss. Varven bara passerade, mycket prat, mest om löpning och lopp, men det blir annat också. Sen var det mycket folk ute och rastade hundar, barn och sig själva runt Rönninge och Skavlöten så det var alltid något nytt att titta på. Varven rullade på med korta depåstopp. 1.02 - 1.04 - 1.07.

Jag, Johan och Lars när det flöt på bra de första 4:a varven. Foto: Hannu K
En kilometer av varvet gick i skogen. Foto: Hannu K

Till 5:e varvet hade Roger C dykt upp, direkt från halvmaran i Vällingby som han fixat på 1.20! Roger var med en bit för lite nedjoggning? Början på 5:e varet gav marathonpassering, första maran gick på 4.30 ungefär och 5:e varvet slutade på 1.09, ett sakta sjunkande tempo men fortfarande helt OK.

Nu började den mentala utmaningen, fötterna ömma, låren lite värkande, men framförallt blev det 5 varv på egen hand. Glest med löpare nu, antingen varvade man någon, då gick det för sakta, eller så blev man varvad, då gick det för fort. Alla Svensson hade rastat färdigt sina hundar och barn och mörkret började falla. Så j-la långt kvar, går det här verkligen. Många negativa tankar att besegra. En liten ljuspunkt kom när 8 varv var klara, nu blev det mindre kvar för varje steg än vad jag redan gjort. Ett lyft också när några Täbyfamiljer ställt sig med egna depåbord med vatten och godis i villaområden. Trots ljuspunkterna var det tunga varv där definitionen för vad som är en backe (=gå) stadigt förändrades, dom blev fler och dom blev längre. Varvtiderna föll rejält 1.16 - 1.26 - 1.28 - 1.40 - 1.46
Nu är det tugnt, efter 7 varv tror jag. Foto: Hannu H

Under 10:e varvet hade jag bestämt att något måste göras, längre stopp och totalt ombyte på överkroppen med lite varmare klädlager. Dessutom kom nu Alf med som pacer, han skulle springa med ett varv men det blev 3. Vilken betydelse det har med någon att prata med och som, utan att driva på bara genom att vara piggare, gör att det blir mer spring i benen och backarna inte blir så extra långa. Varvtiderna gick direkt ned istället för fortsatt upp, nu rundade jag på 1.41 - 1.36 - 1.39. Nu på småtimmarna blev det också mera mat och mera peppning i mattältet, helt fantastisk service. En rejäl mugg kaffe med mjölk varje varv gav både coffeinkick och protein, perfekt.

Varv 14 och 15: OK, nu är det inte långt kvar, bara ett normalt långpass. Känner också att 24h gränsen är helt under kontroll, 20 h målet gav jag upp redan runt 6-7 mil. Gryningen kommer, fåglarna kvittrar, en och annan Täby-Svensson har börjat rasta hunden igen, barna fick däremot sova. Trots att det känns bra och trots att jag kom ihop med Haninge Johan igen nästan hela 14:e varvet (han låg då ett varv före) så blir det farttapp igen. 1.49 - 1.47 på varven, det blev mina två långsammaste.

I slutet på 15:e möte Kerstin upp, hon hade pacat någon annan innan, nu skulle hon köra sista varvet med mig. Det blev på nytt ett rejält lyft med pacing och ett sista varv med ett hägrade mål inom räckhåll, jag kom plötsligt ned på 1.36 igen.

MÅLGÅNG - YES!! Har väl aldrig känts så skönt att gå i mål. Efter 23 h och 12 minuter är det rätt skönt att sätta sig ned och veta att man lyckats. Bara att njuta av tillvaron i vårsolen. Att det sen var en utmaning att promenera? tillbaka till hotellet och att bestämma sig för hur benen skulle ligga när man försökte sova några timmar för en "late check-out" är en annan historia.

STORT TACK till alla inblanade för en suveränt arrangerad tävling med perfekt service och tack till Alf och Kerstin som pacade och rejält hjälpte till med motivationen.

Nu har det varit 4 dagar med 100% vila, förrutom cylkel till jobbet, i morgon får det nog bli en liten återhämtningsrunda. Känner att man är på gång igen, det kommer mera....

Täby nästa...

Nu är det dax att dra till Täby och Extreme Challange. Lite middag på hotellet vid starten och sen försöka sova ut. Kl 10 i morgon går starten...

Följ oss VLK'are under loppet, Daniel och Jonas startar också. Läget under loppet uppdateras troligen på hemsidan här.

Eller varför inte följa på närmre håll. Efter kl 20 går det bra att följa med ett eller flera varv som "pacer", lite hjälp med styrfarten kan vi behöva framåt natten.

TEC laddad klar nu

Laddad och laddad kan man ju diskutera, men det har i varje fall blivit 100% löpvila sen i lördags. Efter en helt förkylningsfri vinter så kom naturligvis en omgång krypande i söndags men stick i halsen. Skulle det inte bli något TEC då?
Nu så här långt in i vecakn ser det bättre ut, förkylningen kulminerade i tisdags med rejält halsont, hosta och kanske en lätt febersläng, sedan dess har det blivit bättre och bättre, nu är det mest bara snoret kvar.

Det är väl inte en optimal uppladdning sista veckan innan ett lopp, men det borde inte ha påverkat uthålligheten så mycket, det är ju inte något högtempolopp det skall bli till helgen precis. Om man nu skall se någon fördel med en förkylning veckan innan ett större lopp så är det att man inte hinner känna alla andra krämpor som man alltid inbillar sig dagarna innan.

Dropbagen med ombyten och matlådan med lite smått och gott i energiväg och lite prylar bra att ha är packade. Lampan är laddad och reservlapman klar. I morgon kväll blir det resa till Täby och middag där för att få sova ut på lördagsmorgon innan det blir start kl 10 och en lång dags färd mot natt.....och i varje fall ny gryning.

Den långa istidsvintern har fått ge upp till slut efter ett intensivt angrepp av vädrets makter sista veckan. Omväxlande sol, regn, +10 grader och stormvindar har snabbt frätt bort all snö och is, det hinner t.o.m. bli ganska torrt som det verkar.

Skall bli spännande och kul att prova nya utmaningar. Har man hunnit lära sig i varje fall lite Ultraloppstaktik nu efter några olika försök? Om inte en återvändade förkylning ställer till det skall det gå att komma runt, men på vilken tid? Ett mål att komma under 20 h känns bra och inte helt omöjligt.