OK, ett genrep skall ju vara så lika själva tillställningen som möjligt, men det är ju inte läge att köra 16 mil några dagar innan själva loppet. Genrepade istället med 1 mil, sen är det ju bara att fortsätta 15 till på lördag/söndag :)
Försökte sänka tempo en del ned mot ett TEC tempo, det blev i varje fall lite över 5.30 men på lördag blir det till att sakta in ytterligare lite. Skall försöka hålla lite lägre tempo i början i år, jämfört med förra året, för att se hur det håller framåt natten när milen i benen börjar bli många. Nu är det bara att börja packa "matlådan" och klädväskan, på fredag kväll är det dags att dra till Täby.
Det är 5:e gången nu jag skall ta mig 100 miles eller mer i ett lopp, alltid lika spännande att se hur kroppen och knoppen fungerar, vem av dom som tar kommandot så att säga. Först kommer 5 mil eller så som måste bli rena transportsträckan, att ta sig igenom utan att slita på kroppen och se till att man tycker att det inte börjat än. Sen kommer nästa 5 mil, man börjar få lite känningar och tycker det är långt kvar, nu gäller det att hålla i motivationen. Efter 10 mil är det "bara" nedräkning kvar, nu kommer det börja hända saker både med kropp och knopp, saker man aldrig vet säkert innan vad det blir. Gäller att veta att på något sätt blir det jävligt och att det gäller att bita ihop, koppla bort nedräkningen och fokusera på ett varv i taget eller ännu korta delar.
Så skall man se till att stoppa in mycket nog i matluckan, hela tiden och redan från början och så skall magen palla för alla rätt enformiga konstigheter den får ta emot. Ja det är mycket som skall fungera både fysiskt och mentalt, men det är ju det här vi är skapta för, att springa långt och kunna fortsätta även bortom dom normala mentala gränserna. För varje gång man prövar hittar man nya vägar tillbaka till urgenerna.
