Eiffeltornet nästa...

Nu drar vi till Paris, lämnar istiden och får i varje fell några grader varmare, prognosen just nu för lördag är 5-10 plusgrader, men med regn. Kanske veckans snökaos i Paris hinner smälta bort. Mitt halsonda har i varje fall smält bort så nu är jag på banan igen, det blev en liten uppmjukning på F&S löpband i morse kändes riktigt bra.

Klockan 12 på lördag startar jag och Per i skogarna väster om Paris och målet 80 km därifrån lär man se  redan efter halva banan från någon höjd. Det är ju inte ofta målen i loppen är 300 meter höga och lika kända. Skall bli häftigt att närma sig på kvällen när det lyser....

Sandra startar kl 10, lite närmre Paris, med 30 km in till Eiffeltornet. Det lär vara ljust fortfarande när hon kommer fram men säkert lika häftig målgång ändå.

Vill ni ha koll på vår framfart i de franska skogarna och parkerna så går det nog att följa här, sök på Johansson uppe till vänster så hittar ni oss alla 3, finns inte så många Johansson i Frankrike ;-)
Klicka på startnumret så tror jag man kommer till en sida som visar vår framfart.

Mot våren i Paris, eller ?

Man börjar ju bli ganska van vid det här laget, när förra årets TEC startade i snöstorm i april, Stockholm Marathon gick i + 4 grader, halv storm och ösregn, i juni, och sen blev det Trail Ticino som avbröts p.g.a. häftiga åskväder nere i Schweiz i början av augusti. Dessutom, vintern har varit olidligt lång och segdragen, så man börjar ju som sagt bli ganska van.

Nu är det i varje fall dags att dra till Paris och möta våren! 80 km EcoTrail de Paris och förra året var det visst uppåt 25 garder varmt, det ligger fina soliga bilder på hemsidan. Men det är ju i år som jag, Per och Sandra skall dit, vi åker på torsdag och springer på lördag, kan just undra vad det är för väder nu?

Ja, man behöver inte direkt undra, toppnyhet på rapport, snökaos i Europa, speciellt i Frankrike, flyg och tåg inställda, hundratals mil med bilköer....

Le Monde bjuder på en liten fin "vårbild" från Paris i sin web tidning i dag, där finns också en liten filmsnutt.

Blir fint det här, man är ju van, kan ju få en stor fördel med en löpteknik som funkar i snömodd, fransmännen kör nog inte i det så ofta ;-)  bara man lyckas ta sig till start så skall vi nog ta oss fram till mål. Det blir i varje fall en kul och fin bansträckning genom skogarna in mot Paris, 92% grus trots att målet är ända inne i Eiffeltornet.

Framåt helgen utlovas det visserligen lite plusgrader, men då är det regn som gäller, kan bli en fin blandning i snön som ligger kvar.

Som extra krydda i uppladdningen passade jag på att få vinterns första riktiga förkylning i lördags, den har bara suttit i halsen, men nu är det inne på fjärde dagen. Det blir bättre men det är bara 4 dagar kvar till start så vi får hoppas det hinner gå tillbaka helt. Blev ingen nedtrappning inför loppet denna gång, det blev en dryg veckas tvärstopp istället. Skall bli intressant att se vilken effekt det har om jag är fullt löpbar på lördag.

På besök hos våren

Det börjar vara ganska drygt nu med isiga cykelbanor och vägar, har varit mer eller mindre isigt och snöigt i 3 månader nu. På dagens långpass med VLK var det gott om isfläckar efter gårdagens smältvatten och det blev inte bättre när det började yra snö som både dolde isen och gjorde den såphal. Under sista milen kom i varje fall solen fram, den värme skönt och smälte snabbt bort nysnön.

Kändes extra drygt med minusgarder och snöyra i dag efter att jag varit på besök hos våren i veckan. Var på en jobbresa till England, där var det 8 grader varmt, snöfritt och strålande sol. Jag var i Stone söder om Manchester och hittade till nationalparken Peak District som började bara några mil bort. Precis i det hörnet av parken fanns en liten 200 meter hög bergskam, The Roaches, med fina små klätterklippor och lite bergiga stigar att springa på.

Efter 3 månader i vintermörker, kyla och snö blev det en superskön liten bergsrunda med 500 delvis utmanande höjdmeter på en mil. Bilderna får tala för sig själva, kontrasten mot isiga cykelbanor i Västerås är rätt stor.

Train & Run

Det blev ett Train & Run för mig också till slut den här vintern. Jag har missat dom tre tidigare p.g.a.min löpvila och återuppbyggnad, men i dag var det dags att flytta upp ribban ett steg till, öka min maxdistans för vintern med nästan det dubbla. Det började med 5 km transportjogg ner till stationen och efter en kaffe med bulle var det dags för tåget. Halv nio var jag med Roger, Per och Kerstin på tåget till Sala.

Dags för start i Sala, -1 grader, 3 cm nysnö och vindstilla, perfekt !

Vindstilla, en minusgrad och i natt hade det kommit några cm snö som gjorde det mjukt och skönt att springa. Solen försökte förtvivlat bryta igenom molen efter att ha hållit sig gömd länge, men den lyckades inte riktigt, bara en kort stund ljusnade det lite och då var det riktigt fint på en liten vinterväg norr om Kumla Kyrkby.

Vilken fin liten vinterväg vi hittade

Efter 17 km kom vi fram till Ransta, perfekt timing som vanligt med SJ på våra train & run, det blev bara 5 minuters väntan vid den gamla stationen sen rullade tåget in och Alf skulle kliva av för att vara med de sista 3 milen hem till Västerås.

Liten paus vid Ransta "central" i väntan på nästa tåg

Tåget rullar in, SJ har visst börjat med dubbeldäckare till Sala nu!

Det var inte bara Alf som kom med tåget, Robert dök upp också.

När vi nu blivit 6 stycken fortsatte vi hemåt, söderut mot Västerås, långa raksträckor och mycket öppna fält från Ransta till Tillberga. Vi fick nog befolkningen därute att undra också, en tjej stannade och undrade vad vi sprang för, Kerstin svarade Västerås Löparklubb. Lite smått undrande kommenterade hon i bilen "har vi sprungit från Västerås?". Nej vi springer från Sala till Västerås..........
Ingen mer kommentar, bilrutan åkte sakta upp och hon körde vidare. När hon kom fram, var det nu var, fick någon säkert höra talas om dom 6 galningarna ute på fälten, som sprang, från Sala till Västerås, mitt i vintern!

Paus utmed vägen

Fram till Tillberga gick det riktigt bra att springa på vägarna, antingen var det torr fin nysnö eller nyplogat, men från Tillberga blev det värre. Cykelbanan till Hökåsen var det nog minst en vecka sedan den plogades och det var mycket snö som hade yrt upp på den. I Hökåsen blev det ännu värre med moddsnö på alla cykelbanor. Trots det gick det framåt även om benen började bli rätt stumma och 48 km från Sala var vi tillbaka på Västerås Central. Det blev en kort fikapaus innan det var dags att ta sig hem igen.

I stan igen, nu är det "bara" 4,5 km kvar hemåt på stumma ben

Det blev några kilometer tillbaka genom stan för att komma hem till Gryta igen, sakta men säkert på stumma ben. Dagens lilla tur slutade på 57 km, en rejäl ökning från förra helgens dryga 30, men så är det ju bara 3 veckor kvar nu tills det är dags för 80 km i Paris.

En bra vecka

Det har varit en bra vecka, förutom vädret då som man kan ha en del synpunkter på men det hjälper ju inte, finns ingen klagomur för det.

Veckan började egentligen redan förra helgen när vi var "hemma" och hälsade på i Taberg. Började lördagen med ett tidigt morgonpass tillsammans med Per Lantz och Bennet Hägg. Jag och Per hade bestämt att vi skulle ta ett långpass när jag var i trakterna ända sedan vi upptäckte varandra på Jogg.se. Bennet kör ofta långpass med Per sedan Sommartåget förra året. Blev ett bra pass, drygt 2 mil på små skogsvägar runt Taberg. Under ungefär 5 km var det 30 cm djup snöpulsning. Vi körde i ett lagom tempo, Bennet fick sträcka ut på hemvägen istället, han kör hårt mot ett marathon mål på 2.30, en grym träningslogg på hans jogg.se sida.

Per och Bennet ute i djupsnön

Efter en andra frukost, dusch och fika med semla hemma hos syrran var det dags för det obligatoriska besöket på jättestora Intersport inne på A6 i Jönköping. Eftersom jag knappt vågar springa med mina Brooks Ghost som jag köpte i November blev det ett par nya, har ju inte så mycket skor ;-) I fall vårsolen blir lika sällsynt som vintersolen så har jag nu fixat två gula solar till fötterna. Skall bli skönt när all snömodd är borta så dom får komma ut på grönbete.

Saucony Triumph 10

När vi kom hem på söndagskvällen fick det bli ett litet löppass till, förra veckan blev då första 10-mils veckan på länge.
Hemma i Västerås igen har det rullat på med löppass varje dag utom en, både rejäl snöpulsning på MTB-spåret och lite fart och back-pass på F&S löpband när jag tröttnade på modden. Det mest positiva var att det inte kändes något i benet, inte ens när jag drog upp farten på löpbandet till 4.00 tempo.
I dag var det sedan dags för mitt första 3 mils pass på två och halv månad, det kändes riktigt bra. Har kommit en bra bit med återuppbyggnaden nu.

10 dagar

Ja nu känns det som att man är uppe på banan igen. Efter en månads löpvila och en månad med begränsad löpning och mer styrka har det nu blivit dags att köra lite mera mängd.

Det har funkat bra så här långt, har nu kört 10 dagar i rad med träning. Har hunnit med 7 löppass på sammanlagt 108 km, 3 cirkelfys-/HIT-pass och 1 intensivpass spinning, och det känns bara bra i hela kroppen. Lite sliten naturligtvis, det var ju ett tag sedan det blev så mycket träning, men inga skadekänningar. Nu får det bli en vilodag innan det är dags för ett långpass på lördag igen.

På rätt väg

En liten lägesrapport så här när det gått en månad av året, det känns som att det är på rätt väg. Hela december blev det bara alternativ träning helt utan löpning men sedan nyår har jag börjat nöta skor igen.

Har lyckats hålla ganska bra i handbromsen tycker jag med en kontrollerad ökning av löpmängden. Det blev visserligen lite mer spring än det var tänkt den första veckan, men det gick inte riktigt att låta bli i den miljön som det var nere på La Palma. Körde inte allt för långa pass där nere, men det blev ett par riktigt kuperade. Efter La Palma har det blivit 4 veckor med mycket styrka, har i stort sett kört 3 pass i veckan med cirkelfys eller liknande, plus 4 löppass. Löpmängden under januari har legat runt 5 mil i veckan så totalt blev det "bara" 228 km.

228 är inte så mycket med tanke på grundträningsperioden inför årets utmaningar, men jag är nöjd med att fått till en bra start utan att det blivit några fortsatta problem med vristen/benet. Det har känts lite några gånger men det har försvunnit fort igen, hade jag inte haft problemet innan hade jag nog inte reflekterat över det som känts nu, man känner liksom efter lite mera nu.

Det jag har konstaterat är att det känns lite om jag kör riktigt fort eller om jag kör plant och monotont, men ingenting om jag kör kuperat, lite lugnare och gärna med knöligt underlag. I går t.e.x blev det 22 km med broddar på MTB-spåret och Rocklundaspåret, bara is och hårdpackad snö... inga känningar. Känns ju bra med tanke på vilka lopp det är som gäller i år, inte är dom plana och inte lär det gå så fort heller.

Nu är det februari och det är dags att öka löpmängden och längden, skall minska ned lite på styrkan istället nu när det finns en bra grund med den. Säsongen närmar sig, det är bara 6 veckor kvar tills det är dags för EcoTrail de Paris.

Januari började i solen på La Palma...

...sen blev det kallare löprundor och kontraster, men det är fint här hemma också ibland.