GL3D - Day 2

Vaknar någon gång mellan 3 och 4 på natten av att regnet knattrar lite lätt mot tältet. Påminner mig om att det är ju England vi är i så det är inte så mycket att fundera över, normaltillstånd så att säga. Lyckas somna om utan att få behov av att krypa ut en vända och hjälpa regnet väta växtligheten. Det är inte lång stund ytterligare jag får sova, 5.20 ringer mobilen det är dags att gå upp, klä på sig lite fuktiga löparkläder, koka gröt på köket, packa ihop sina prylar och stoppa ner allt i sjösäcken igen.

Det är visserligen fri starttid mellan 7 och 9 som gäller, men det är utlovat en lång och tuff dag så det är lika bra att ge sig iväg så tidigt som möjligt. Klockan hinner bli halv åtta ungefär innan alla morgonbestyr är avklarade och det är dags att kliva in i Race HQ för att "stämpla ut" på dagens bana.

Tomas riggar klart Peter för att ge sig ut i regnet,
men Niklas har bara kommit till morgonkaffet. 

Dags att kliva in till Race Director Shane Ohly och stämpla ut för dag 2

Tomas och Peter ger sig iväg an knapp minut före mig, dagen börjar med en riktig mjukstart nästan 5 km lätt uppför på en asfaltsväg innan vi skall vidare uppför den steniga vägen vi sprang nedför i går, vid toppen av "stenvägen" sitter den första kontrollen. Jag har Tomas och Peter inom synhåll hela vägen upp till ettan och strax efter är jag i kapp, slår följe med dom när det bär av ned i en dalgång och upp igen mot tvåan. Hela vägen från start har det varit lätt duggregn och på väg upp mot tvåan passerar vi in i molnen ungefär vid 300 meters höjd. Det kommer bli mycket in i dimman i dag när molnen är ända här nere och vi som skall upp över 700 meter flera gånger.

Peter och Tomas försvinner in i molnen på väg upp till andra kontrollen

Vid andra kontrollen får jag "hjärnsläpp" börjar titta på kartan vid första kontrollen igen och får det inte att stämma naturligtvis. Jag såg inte i dimman att de andra stämplat, dom drar iväg och jag tappar kontakten. Lätt panik börjar sprida sig, men då räddas jag av en turist som plötsligt står där i dimman och säger att det sitter en kontroll där bland stenarna. Jag rusar dit och tror först att det är fel kontroll eftersom jag fortfarande läser vid första, men inser i sista stund vad jag håller på med, jag kan stämpla pusta ut och dra vidare nedför backen mot Ambleside där vi har en kontroll mitt i stan.

Kommer dock inte så långt. Alltid där det går springer man bredvid stigen för att slippa alla trixiga stenar, men det är brant och halt på det gröna frodiga gräset. En första incident, båda fötterna halkar iväg och jag kanar på höften 10 meter innan jag får stopp, som tur är utan att slå i några stenar. Hinner sen bara några meter till sen är det dags igen, men nu blir det värre. Bara ena foten halkar fram, vänsterbenet hamnar istället bakåt, uppåt under mig. Under den halva sekunden hinner hjärnan tro att både fot och knä skall gå ur led, benet gå av och jag skall få transporteras ned till byn. Ställer mig upp och känner att allt är helt men vristen öm, det blev ett lugnt trippande ned till Ambleside för att inte riskera fler halkningar och för att låta vristen återhämta sig.

Efter Ambleside börjar dagens utmaningar på allvar, en klättring på 750 höjdmeter upp längst en U-formad bergskam för att ta två kontroller och sedan ned på andra sidan U't, hela vägen ner i dalen igen till Rydal. På vägen upp är det ganska lätt orientering, bara att följa kammen och en stenmur, men på sina ställen blev det ren klättring bland sten och klippor, ibland var det svår att följa den lilla stigen när den passerade över blockterrängen.

Inte direkt snabblöpt, det var ren klättring upp i "klyftan"
mellan stenmuren och bergsbranten

Dagens fjärde kontroll satt där den skulle på High Pike
men syntes bara på 10 meters håll i dimman

Fortsätter upp på kammen för att runda U't, det blåser mer och mer från sidan upp från dalen i U't och över kammen. Ju högre man kommer ju starkare vind och desto tätare dimma. Däruppe vid högsta toppen, Hart Crag på 822 meter, fick jag ännu en bild av vilket märkligt släkte engelsmännen är. När jag rundar en klippa och kommer in i lä sitter där 3 engelsmän och njuter av sin pick-nick!!! Dagens utflykt hit upp i blåst, regn och dimma och sen pick-nick med 10 meter sikt. Inser dock att det finns nog en del som tycker att vi är ett märkligt släkte vi som springer här också, dag efter dag.

Lyckas orientera mig ned på rätt kam utan kompass och missöden genom att hålla mig nära rätt bergskant när jag rundar U't högst däruppe. På stigen ned mot Rydal blir det härlig löpning, lagom brant och lagom tekniskt, det gick att springa på bra, bara den sista kilometern blir det lite för brant och stenigt och farten stoppas upp.

Från Rydal är det en lång sträcka genom dalgångarna och flera byar, här blev det lite vägvalsorientering med flera alternativ på stigar och vägar. Molnen lättar lite och det är nästan att solen kommer fram. Området här nere är hur vackert som helst och det är massor med turister som vandrar på stigarna.

Otroligt fina vyer när vi passerar Grasmere

Slutet på långsträckan genom dalgångarna är ett ganska beskedligt litet fjäll och kontrollen sitter som omväxling inte ens riktigt på toppen. Nu är det bara ned i dalen och upp till sista kontrollen på sista berget för dagen. Nere i dalen ser jag att jag varit ute i 7,5 timma, samma tid som i går då det var nästan en mil kortare. Det är bara ca 7 km kvar så det borde bli 9 h i dag. Men ack vad jag bedrog mig, det är skillnad på avstånd och avstånd i bergen. Klättringen upp från dalen börjar med en klättring på stenblock upp genom en bäckravin, vi skall upp 500 höjdmeter på en dryg kilometer. Efter att vi rundat den lilla sjön Stickle Tarn fosrtsätter det på en grässluttning 200 höjdmeter till upp till toppen av Sergent Man. På vägen upp genom ravinen passerar Henrik på sin A bana och även Kerstin och Niklas som startade senare kommer i kapp.

Bäckravinen, ser inte så farlig ut i början, men däruppe blev det värre
glömde ta kort där mitt i allt klättrande och en energidipp

Kerstin och Niklas passerar över bäcken vid utflödet från Stickle Tarn

Från Sergent Man är det i varje fall en lång skön utförslöpa ned mot dagens mål. Mycket var på lagom mjuka gräs och träskytor, även om det bitvis var lite klättrande ned också. Till slut kommer campen inom synhåll och det känns så skönt, kommer i mål efter 10.02 h och i dag blev det en sträcka på 53,5 km med cirka 3300 höjdmeter. Det blev 2,5 km längre än banläggarens optimala vägval så det blev lite fel vägval i dag också. De där sista 7 kilometrarna upp genom ravinen och ned igen tog 2,5 h.

YES - campen inom synhåll!!

Kritiskt granskande av morgondagens vägval

Dricksvatten uppströms och tvätt nedströms

Dagens höjdprofil, fin liten topp på slutet

GL3D - Day 1

Första kontrollen är tagen (Foto: Kerstin)

Klockan i mobilen ringde klockan 5, nu var det dags. Bara att kliva upp, sätta på sig löparkläderna och gå ut till bilen för att hämta frukosten som stod där på kylning. Det lilla stället vi bodde på fixade inte frukost så tidigt så istället för en Full English Breakfast före start blev det youghurt, müsli och mackor som vi köpt på affären i går och det kanske passade våra svenska magar bättre. Efter frukosten, in med allt i bilen och vi rullade ned till Pooley Bridge.

Vi lämnade in våra sjösäckar direkt innan kön blev för lång sedan var det bara att vänta. Vi satt mest i bilen och diskuterade vägval det var lite kyligt ute på morgon, helt igenmulet men ganska höga moln som höll sig ovanför bergstopparna. 7.15 gick starten, eller rättare sagt det blev en gemensam avmarsch genom Pooley Bridge ned till kajen vid sjön. Som vi misstänkt under resan hit var starttiden så definitivt satt eftersom vi skulle åka båt över halva sjön till den egentliga startplatsen vid Howtown.

Inlämning och kontrollvägning av sjösäckar, med allt man behöver för
3 dagar på fjället, max 13 kg fick dom väga för att vara rättvist.  

Lugn start med promenad till båten förbi Sun Inn
där vi skall bo efter loppet, men först skall vi ut och springa lite

Dags för en båttur till starten

Framme vid bryggan i Howtown (som inte är en "town" utan bara en liten gård) var det bara att komma av båten och ställa sig i kö i startfållen. Alla släpptes iväg med fri starttid och lite lagom mellanrum, startstämpling med SI-pinnen gjorde ändå att man fick sin rätta tid. Kul och samtidigt lite spännande att stå där, nu var det ju definitivt dags.

Trångt i startkön, nästan alla är ivriga att komma iväg

Gänget från västra Mälardalen är startklara
(mina nya glasögon med "gubblins" i kanten för att kunna läsa kartan
fungerade perfekt, även i dimma och regn skulle det visa sig)

Eftersom Henrik valt A banan startar jag tillsammans med Kerstin och Niklas, har tänkt haka på så länge tempot känns OK och dom kan kanske behöva lite hjälp med orienteringen till en början. Vi sticker iväg och ungefär 500 meter går det lätt på en plan asfalterad väg, sen är det bara att börja tugga höjdmeter. Första kontrollen sitter precis som de allra flesta på en av topparna, vi skall klättra lite drygt 500 höjdmeter från starten vid sjön upp till toppen av Place Fell 5 km bort. Det känns perfekt, vi knatar på i ett bra tempo uppför grässluttningen, det är precis lagom varmt med 10-12 grader, ingen sol och höga moln. Äntligen är vi igång och allt verkar fungera bra så här långt.

På väg upp mot Place Fell, starten längst ut i den bortre dalen syns inte längre

Kontrollen är inga problem att hitta, skärmen är fastsatt mitt på toppröset (bilden i början). 54 minuter tog det upp hit, men när man väl är på toppen är det bara att springa ned igen. Vi skulle ned alla de 500 metrarna igen på det mer lättsprungna vägval vi valt istället för att springa på en troligen kuperad och stenig led på fjället. Ner genom en liten by och sen upp igen, nu var det riktigt brant och ytterligare lite högre upp till toppen av Grey Crag.

Passerade en fin lien by, men vi är på väg till toppen där borta, Grey Crag

Inte direkt lättsprunget när man skall upp 400 höjdmeter på 1 km

Kontroll nr 2 och än hänger jag visst med

Nu skall vi hålla oss mera uppe i bergen ett tag och kan njuta av ett fantastiskt öppet och vidsträckt landskap med berg, sjöar och byar i ett enda virrvarr. Även om vi håller oss uppe i bergen några sträckor så är det ned och upp hela tiden, 300-400 meter ned och så upp igen.. och igen. Efter tredje kontrollen låter jag Niklas och Kerstin dra iväg, känner att jag behöver ta det en aning lugnare om det skall hålla hela vägen. Jag har dom inom synhåll nere vid fjärde kontrollen och på väg upp till 5'an chansar jag med att haka på några britter uppför en brant sluttning med lite klippor och sten istället för att ta den längre vägen upp på en stenig och brant led. Kanske kan komma förbi Kerstin och Niklas igen.

Leden gick upp bakom sjön till passet, min genväg runt klippan till höger,
kontrollen sitter på toppen ovanför klippan

Klättringen går bra, det blev inga stora svårigheter, men när jag kommer upp ser jag dom inte åt något håll så det är svårt att gissa om jag är före eller efter, bara att fortsätta och se om dom kommer i kapp, men det visade sig senare när jag kom i mål att dom vara före. Nu kom dagens härligaste sträcka, en förhållandevis lätt löpning på bergskammarna som mestadels gick lagom mycket utför. Vilka vyer det var.

Lätt utförslöpa på kammen mot toppen Yoke, dagens finaste sträcka 

Efter dagens 6:e kontrollen uppe på Yoke, var det slut med bergen för i dag, men det var en bra bit kvar till mål, ca 13 km och 2 kontroller kvar. Den här sträckan var nog den tråkigaste på alla 3 dagarna, var i stort sett själv hela tiden, en lång sträcka som var lätt utför gick knappt att springa för "vägen" var extremt stenig, sen kom en lång sträcka över en flack hed innan äntligen målet i River Kent Valley uppenbarade sig. 44,6 km sprang jag i dag, en kilometer kortare än banläggarens optimala vägval så tydligen var inte alla vägval de rätta. Det tog mig 7.35 totalt och jag lyckades hålla mig inom gränsen 50% plus på segrartiden, trots att det var en rejält överlägens segrartid.

Dagens resultat för min del och den bergigaste delen av banan.

Dagens höjdprofil

Skönt att vara i mål, tvätta av sig lite i bäcken, dra på torra kläder, sätta upp tältet, äta lite frystorkat, eftersancka och försnacka inför morgondagen, äten en omgång frystorkat till, fixa iordning prylarna lite och göra sig klar för en tidigt start i morgon, då blir det längre och en tuffare bansträckning. Tuffare på många sätt skulle det visa sig, men det återkommer jag till, här kommer istället lite bilder från lägerlivet.

Pre race - början på en lång historia

Nu är jag tillbaka hemma igen, har jobbat en dag, tagit reda på det mesta av packningen och skall här i bloggen försöka smälta ned alla intrycken från en häftig helg i England så det kanske kan ge en liten känsla av alla upplevelser. Men inga ord och inga bilder ger verkligheten rättvisa, den måste upplevas och nästa år finns ju chansen igen för dom som kanske blir lockade. För att försöka få med så mycket av intrycken som möjligt blir det nog som sagt en ganska lång historia så det är lika bra att dela upp det i några delar, så här kommer först en pre race report, dvs lite om resan fram till start.

Det började någon gång i oktober när jag samma dag såg, först i Niklas blogg och sedan i Henriks jogg.se, att dom skulle springa något som hette GL3D i England, ett 3 dagars Mountain Marathon. Kollade in vad det var och det lät lockande, både ultralöpning i bergen och lite orientering på samma gång plus en flerdagars upplevelse i bergen i Lake District. Lockade med Kerstin också så bi blev 4 som anmält oss, till slut blev det ytterligare 4 svenskar som skulle dit. Under halvåret som gått sedan dess har det blivit mycket prylshopping, lite pryltestande och mycket planering, en del av det har jag redan berättat om på bloggen, men så till slut var det dags, den 1 maj gav vi oss i väg.

Redan vid incheckningen på Arlanda mötte vi Tomas Albinsson och Peter Juthberg från Stockholm så vi blev 6 GL3D-löpare på planet över till Manchester, uppsnacket började redan där. Resan över gick nästan bra, säger nästan eftersom Niklas fick lite panik vid bagagebandet. Hans stora rygga med all packning kom inte! All utrustning borta? Efter att alla väskor och folk var borta och paniken spridit sig i 10 minuter startade bandet igen och en ensam ryggsäck kom åkande...helgen räddad.

Vi sov över utanför Manchester för att ha hela fredagen på oss att köra upp till Lake District och vilken dag vi fick på vägen upp, strålande sol och 15 grader, allt annat än Englandsväder. Vi svängde av M6:an när vi närmade oss Lake District för äta, sportshoppa och kolla in bergen lite, vi hade ju dagen på oss. Det blev ett första stopp i Kendal där vi hann med fyra eller fem outdoor- och sportbutiker för lite sista minuten kompletteringar och även en del inköp för framtiden. Sedan fortsatte vi upp genom bergen och fick en liten liten känsla av hur det skulle bli.

På jakt efter sportbutiker i Kendal och solen skiner!

Spaning mot bergen...

...därborta ligger dom, där skall vi springa i morgon.

Första närkontakten med bergen, på vägen mot Ullswater

Herdwick Inn, vi bodde i verkligt lokal still strax utanför Pooley Bridge
natten före start

Efter en dag med lite turistande på vägen upp kom vi till slut fram till Pooley Bridge, den lilla byn i ändan av sjön Ullswater där tävlingscentrum var. Klockan 18 öppnade dom och man kunde äntligen checka in för start och samtidigt få ut sin karta. Alla var där och hängde på låset kan man säga, ivriga att få se kartan och vad som väntade oss. Det var en liten nätt karta i XXXL format vi fick ut, ett inplastat blad på 70 x 70 cm med alla kontroller utsatta, nu var det bara att rita in den banan man själv tänkt sig. Det bjöds på 4 banor varje dag... Elit, A, B och C... med olika längd och kupering. Om man ville kunde man köra olika varje dag men för ett sammanlagt resultat var man tvungen att köra samma klass alla 3 dagarna. Man kunde också bli "nedflyttat" till kortare bana följande dag om man var ute för länge en dag (om man hade mer än 50% längre tid än segraren).

"Liten" karta med mobilfodralet som jämförelse

Henrik, Kerstin, Tomas och Peter försöker göra sina vägval

Nu var det inte så mycket mer att fundera på, vi skulle ge oss ut på Elit banan var det redan bestämt, Henrik körde dock A eftersom han haft problem med en fot. Elit skulle innebära 133 km och 8020 höjdmeter sammanlagt under 3 dagar om man följde det optimala vägvalet enligt banläggaren. Inte mycket mer att fundera på allstå, vi åkte till vårt Inn för att äta middag, se över packningen ännu en gång och sen försöka sova. Klockan skulle väcka oss redan fem eftersom starten var en definitiv dead line redan kl 07.15. Men där fortsätter berättelsen, med den riktiga race rapporten, inom kort. 

England nästa...

Nu är det nära, på lördag morgon kl 07.15 är det dags för start vid Pooley Bridge, en liten by ute i Lake District i England. Då blir det premiär för min del när det gäller Mountain Marathon, den Brittiska varianten på bergsultra som innebär att man inte bara springer långt, det är också lite orientering och så är man självförsörjande med allt ute på fjället. GL3D är 3 dagar istället för de normala 2 och då får vi istället transport av en packning mellan nattlägren. För att det skall bli lika och rättvist för alla är packningen maximerad till 13 kg och 59 liter i en sjösäck.

Det blir en del prylar som skall tas med, en del är krav för att ha tillräcklig säkerhet ute på fjället, vädret i England är ju inte det mest pålitliga. Mat behövs också och en del ombyte nu när man ändå får transport mellan lägren. Frågan har varit hur mycket det blir när man plockar ihop allt. Packlistan har varit framme en hel del de senaste veckorna och saker har lagts till och annat plockats bort. Nu får vi se vad man missat och vad som visar sig onödigt, en hel del blir det i varje fall...

Löpryggan med dagspackning, det mesta är krav, ca 4 kg utan vätska

Camp Kit del 1: Mat, camgrejer, lite reserver, hygien och first aid
Stora flaskan fick inte följa med, ont om plats i säcken

Camp Kit del 2: Kläder för lite ombyte, värme och regnskydd på camperna

Löpkläder: Högen till vänster till start, den andra som ombyte och alternativ

Packat och Klart - en löprygga på 4 kg och en sjösäck på 11,5 kg

Ungefär 45 km per dag, fågelvägen, blir det om man klarar maxtiden respektive dag. Gör man inte det blir det "nedflyttning" till en kortare bana dagen efter. Maxtiden är inte fixed så det är lite svårt att veta hur det kommer gå med den, istället säger man att man skall klara sig inom segrartiden +50%. Segrartiden verkar ligga runt 6-7 timmar tidigare år, så någonstans mellan 9-10 timmar kanske gränsen går. På lördag kväll vet vi hur det gick fösta dagen, men då är vi troligen off-line, race report kommer i nästa vecka någon gång,

Ursviks Ultra

Årets första tävling och det blev en märklig upplevelse för min del. Åkte till Ursvik med Henrik och Rodde klockan 19 i lördags kväll för att hinna sova någon timma innan start, men det blev inte mycket sömn, somnade strax innan klockan ringde och det var dags för ombyte. När vi hämtat ut nummerlappar och skulle byta om dök Göran upp så vi blev fyra Västeråsare i år, kul. När vi kom ut för att gå till starten var det ett lätt duggregn. Lite typsikt efter att ha varit fint hela veckan men inte så farligt regn och skapligt varmt. Fick sätta så Haglöfsjackan en stund och slänga av den precis före start.

Dags för start, Göran, Rodde, Henrik och jag

Starten gick och det kändes lätt och bra. Henrik och Rodde drog iväg i lite för högt tempo för min del, men jag och Göran sprang ett par kilometer ihop. Efter ett tag kom jag ihop med Sandra L som höll precis det 6 min tempo som jag också tänkt hålla, vi fortsatte resten av första varvet i det tempot men mot slutet kändes det att jag nog måste sänka farten lite. Det visade sig senare att Sandra fortsatte i samma tempo de andra fyra varven också och gick i mål på 7:30, segrare i damklassen på nytt banrekord, grymt bra.

Efter första varvet på 1:28 gjorde jag bara ett snabbt refill stopp i depån och körde sedan andra varvet i stort sett själv i lite lägre fart, det slutade på 1:41. Precis som jag tänkt lite lägre fart men mot slutet på varvet började benen kännas lite stumma så jag tappade farten mera.

Tredje varvet blev riktigt tungt, benen stumnade totalt och jag blev öm i höfter och ryggslut när steget inte blev naturligt. Blev bara värre och värre under varvet som drog ut i tiden till 2:05. Hade lite svagsinta tankar på att kliva av efter tre varv men det var ju precis vad jag gjorde för några år sedan i snöpulsningen och nu fanns det ingen snö att skylla på så det var bara att ta till pannbenet. Det benet har fått lite träning sedan jag sprang Ursvik senast.

Fjärde varvet blev rena mörkret, inte bara att det var mörkt i skogen, benen fungerade inte alls. Kunde inte sträcka ut steget alls och med ett kort steg fanns det inga marginaler att parera rötter, stenar och lerfläckar. Det resulterade i ett evighetslångt trippande genom skogen. I den låga farten blev man inte ens fysiskt trött, men mentalt riktigt segt. Många passerade också, en del kom i fatt och en del varvade på sina slutvarv. Sandra sprang t.ex. förbi någon km före sin målgång. Varvet tog nu ännu längre tid, hela 2:21, på nytt kom de svagsinta tankarna att kliva av. Hade ingen lust att vara ute i flera timmar och nu knappt något folk alls kvar i skogen, men nej...

Jag har lämnat varvningen och knallar upp för backen ut på sista varvet

Ladda in lite extra i depån, bit ihop, ta fram hörlurarna till till telefonen för lite musik och ge dig iväg!! Gick uppför långa backen från varvningen medan jag fixade med lurarna och på krönet började jag springa och plötsligt...!!!  All stumhet och ömhet var som bortblåst, kunde springa obehindrat och jag var ju knappt trött. Jag vet ju att man skall härda ut och att det ofta kommer ljus efter mörkret i långa lopp, men jag har aldrig upplevt det så plötsligt och så totalt. Kom ikapp en del löpare och det gjorde att det kändes ännu bättre. Plötsligt gick varvet på 1:51, en halvtimma snabbare än det fjärde.

Skönt att avsluta positivt och ännu en lärdom rikare. Så länge det inte är skador, bit ihop när det är mörkt och tungt, ta dig framåt så gott det går, alla tunnlar har ett slut och plötsligt är man ute i ljuset igen.

Mentalt var det ljust efter målgång, men Stocksvädret var grått.

Prylar för bergen

Det är visserligen bara timmar kvar till årets första lopp, faktiskt det första loppet sedan UTMB för 7 månader sedan. Men även om det snart är dags att ge sig ut 75 km mitt i natten på Ursviks Extremspår så är fokus inte riktigt där, har inte funderat så mycket på vad man behöver ta med sig, plockar väl ihop något och åker dit. Fokus ligger istället en månad fram tiden, för om precis en månad är vi mitt ute på GL3D någonstans i The Lakes i norra England, Henrik, Kerstin, Niklas och jag.

Inför GL3D har jag funderat lite mer på vad man behöver, det började redan i November efter att jag anmält mig, en tredagars Mountain Marathon är ju något helt nytt för mig. Orienterat har jag visserligen gjort i 40 år och sprungit långt i bergen har jag gjort i varje fall i några år, men att kombinera det och samtidigt ha med sig packning för allt man behöver under 3 bergsdygn i ett osäkert Englandsväder kräver en del nytänkande och nya grejer. Vi får visserligen packningen för nattcamperna transporterad men den får vara på max 13 kg och skall innehålla allt. Eftersom jag och Henrik skall på ytterligare en bergsmara på 2 dagar i augusti, Kiruna Extrem, där man bär med sig även nattcampen så var det lika bra att planerna lite även för det. Var det någon som sagt att löpning är en enkel sport, man behöver bara ett par skor?

I början blev det mycket nätsurfande för att hitta det perfekta... låg vikt, bra prestanda, rimligt pris o.s.v. men tålamodet försvann ganska snabbt redan med sovsäcksvalet. Det första valet hade utgått ur sortimentet, det andra hade brister som jag hittade på en "amatörtest" på youtube, det tredje valet tillverkades inte längre. När jag väl hittade något var det lika bra att slå till snabbt och inte leta eller fundera så mycket, så här kommer en lista på de viktigare sakerna som hamnar i packningen.

Tält: Nordisk Telemark 2 ULW (880 g)
Sovsäck: Mountain Equipment Xero 200 (635 g)
Liggunderlag: Thermarest NeoAir XLite (380 g)
"Kök": Biltema gasolkök (70g) + Gammal Trangia kastrul (180 g)

Knappt 2,2 kg totalt för att få husrum, något att sova i och på och möjlighet att laga mat, det får godkänt tycker jag. Sen tillkommer det naturligtvis en del annat små och gott som behövs i campen. Några riktiga tester av grejerna i "Englandsväder"har det inte blivit tillfälle till, bara lite koll så att det funkar.

Tält och sovsäck hittade jag på nätet hos Pete Bland Sport som har ett riktigt bra sortiment på det mesta som behövs. Liggunderlaget blev också köpt i UK men via Amazon.com.  Gasolbrännaren blev en snabb affär på Biltema!! efter ett tips från Henrik.

Sovsäck och liggunderlag blev testade när vi var till syrran i Småland för 2 veckor sedan och gästsängarna inte räckte till. 2 nätter på kallt cementgolv i källaren, det funkade perfekt. Kände inte golvet ens om man låg på sidan, perfekt liggunderlag som både isolerade och gav lagom mjuk känsla. Sovsäcken blev inte utsatt för något extremtest, men skillnaden mot min gamla var rejäl så det lär funka bra.

Tältet blev snabbtestat förra helgen på gräsmattan hemma i solen. Suveränt enkelt och snabbt att montera upp. Innertältet kändes klart rymligare än väntat. Det är inte mycket plats i absiden men räcker nog till för den lilla packning man har på en bergsmara.

Testade "köket" också förra helgen. Kokade upp vatten och passade samtidigt på att testa en påse frystorkat från Drytech som jag hittat på Naturkompaniet. Vattnet kokade upp så fort så jag hann inte ta tid och maten var riktigt god för att vara påsmat. Det blir några påsar av detta som bas sen får vi se vad man kan hitta mera att lyxa till menyn med.  

Nu skall vi naturligtvis inte bara ut och campa, det skall springas också, ca 45 km per dag i 3 dagar och det är fågelvägen mellan kontrollerna, hur mycket det blir i verkligheten beror på vägvalen och evt missar i orienteringen.

För att springa har det inte behövts så mycket nya prylar däremot. Det blir Salomryggan jag hade på UTMB för dagspackningen, en S-lab 12 liter som är 2 årsmodeller gammal, med lite energi, vätska, kläder och utrustning för att klara evt. Englandsväder och de utrustningskrav som finns. Kläder för oväder blir mitt Haglöfs Endo ställ med Active GoreTex, jacka och byxor, har varit med ett par år nu och fungerar bra.

Det nya på löpsidan är skorna, det funkar inte med trailskor, istället behövs det närmast orienteringskor för att fungera på obanad "Fellrunning". Här har jag svår att bestämma mig, antingen Inov-8 x-talon 212 som jag haft ett tag nu, superlätta och sköna och snabbtorkande men är orolig att dom är lite "tunna"för 3 så långa dagar med ömma fötter som följd. Har nu skaffat ett alternativ med Salomon Fellcross2 som är nästan lika lätta, men sitter stadigare och är rejälare skydd för foten. Har inte hunnit prova dom fullt ut än så vi får se vad det blir, troligen åker båda paren med i packningen för möjlighet till byte.

Blir det x-talon 212'or...

...eller Fellcross 2

Det var de "stora" sakerna på packlistan vi får se vad det blir totalt när allt smått och gott är summerat.