Sandsjöbacka Trail - packat igen

Då har det blivit packat för lopp igen, Sandsjöbacka Trail denna gång. På lördag morgon går tåget till Göteborg och redan kl 05 på söndag morgon går bussen söderut från Slottskogsvallen till Tjolöholms slott. Kl 06.30 är det start, sen skall vi springa tillbaka till vallen i stan. 82 km på stigar, berghällar och lite vägar utmed kustens vandringsleder, genom skogar och över ljunghedar.

Efter de senaste årens lopp har man ganska bra koll på packning, klädsel, vad som behövs i ryggan och en eventuell drop-bag, den stora frågan denna gång är skorna. Vädret på västkusten den senaste veckan har inte varit mycket till vinter, mest stormar och regn så det är troligen mest blött därnere i dag men enligt väderprognosen skall det frysa till lagom till söndag morgon, så hur mycket is blir det? Fick bli lite alternativ i packningen...

3 x Salomon favoriter: XT6, Fellcross och Spikecross

Med hela mitt Salomon stall med i bagaget skall det finns täckning för det mesta av is, lera, vatten eller hårdfruset. Blir till ett sista minutenval på plats, med eventuellt byte i dropbagen, just in case.

Det blir inte direkt slätlöpning vi skall ut på, visserligen är det inte direkt några stora berg på västkusten men det är mycket mer höjdskillnad än hemma i Västerås och vi skall upp och ned ofta.

Banprofil, vertikala skalan är drygt 100 meter från topp till botten

Från Tjolöholm i söder till Göteborg i norr

1425 höjdmeter skall vi hinna ta oss, både uppför och nedför, innan vi är i mål så det behövs lite fäste i backar och på berghällar. 50 miles eller 82 km är en ny distans för i år på loppet, 65 startande är det på startlistan i dagsläget och en nyhet som jag upptäcke är att jag är äldst! Det brukar vara många äldre som springer ultra och även trail men det märks att det är fler och fler yngre och så har man ju inte blivit yngre själv ;)

Skall bli kul att se hur det går, har ingen placeringsambition utan ser det som ett rejält bra träningspass på vägen mot Dragons Back. En tid på runt 10 timmar känns rimlig och så har jag ju bara 12 h på mig från start till tåget hem, så jag får inte vara ute och såsa för länge. Skall se vad kroppen säger också har prövat en vecka med 100% träningsvila, både från löpning och annat. Dels har jag känt lite i en ljumske och höft senaste veckan, dels kan det vara bra att pröva helvila inför ett lopp någon gång och dessutom har veckans väder varit absolut sämsta för träning, så lika bra att ta det lugnt för en gångs skull.

Bruksleden - liten bit

Hade funderat på att bara springa lagom långt i dag och ganska lugnt, gärna i skogen, skulle passa bra så här en vecka innan Sandsjöbacka. Det blev perfekt timing när Henrik i sista minutren i går kväll lockade till ett "Buss & Run", bussen till Skultuna och Bruksleden hem, bara att haka på. Nu blev det bara vi två för VLK folket var lite spridda för vinden i dag, några sprang Stadion Marathon i Stockholm, några sprang det vanliga långpasset i stan och trailrävarna Kerstin och Niklas var naturligtvis ute på en dagstur på Sörmlandsleden igen.

Nästan folktomt på halv 10 buss till Skultuna och sen ut i ett grått men ändå fint landskap med mycket rimfrost. -5 grader gjorde det fruset nog överallt så man inte behövde bli blöt och med Spikecross skorna var det bara att köra på över frostiga berghällar, frusna vattensamlingar och en del svallis. Sträckan från Skultuna in mot Västerås har några av Bruksledens sämsta partier med ett par bökiga stora hyggen, men det gick riktigt bra där också så här mitt i vintern, det är värre på sommaren.

Långa sträckor var det riktigt fina tekniska stigar och i princip snöfritt så man såg alla ojämnheter. Hela sträckan har fått nymålade markeringar under senhösten, några små bror var fixade och en del var nog röjt, äntligen lite underhåll på Västeråsdelan av leden, men skyltningen finns det en del att bättra på. Vinterns första rejäla snöoväder var utlovat till eftermiddagen och prognosen stämde perfekt, sista halvtimma på väg hem över fälten vid Skerike började det snöa och så fort jag hunnit hem så vräkte snön ned. Här kommer lite frostiga bilder från dagens 25 km i skogarna...

2014 - Cirkeln sluten

Innan vi springer vidare in i ett nytt år med en ny stor utmaning en liten kort titt på året som gick. På något sätt blev det året då cirkeln slöts när det gäller min löpning. Jag började springa någon gång runt 10-12 års åldern och från 14 blev det orientering som jag sedan höll på med mer eller mindre alla år fram till 44. Strax efter att jag fyllt 44 kom den första marathon starten och några år senare ultradistans och bergsultror. Nu, 10 år efter första maran, var det dags att sluta cirkeln och kombinera långa lopp i bergen med orientering, det blev dags att börja med det brittiska fenomenet Mountain Marathon. Jag hade funderat lite på det tidigare men inte tagit tag i det eftersom det dels kräver någon att springa med och dels kräver en massa prylar, men i slutet av 2013 föll allt på plats när Henrik, Niklas, jag och senare Kerstin, en efter en bestämde oss för att försöka kvalificera oss för en startplats i Dragons Back Race 2015. Med Dragons Back som det stora målet blev temat för 2014, bergen...

Uppåt i bergen var det som gällde 2014 (Bilden från 2:a dagen på KEX)

Fokus på träningen blev berg, kupering och helst teknik terräng. Tävlingarna valde jag i första hand för att matcha kvalificeringskraven till Dragons Back Race, plus ett par tävlingar på "hemmaplan" mera som krydda i träningen.

De stora upplevelserna på tävlingssidan blev de 3 loppen....

GL3D i Lake District, England: Första helgen i maj, min första Mountain Marathon som i detta fall var på 3 dagar och med individuell start.  Ett givet val för att komplettera löpar CV't inför Dragons Back. En riktigt härlig upplevelse, där vi också blev ett härligt svenskgäng som siktar in sig mot samma stora mål 2015. Det blev en lång story i 4 delar från äventyret i Lake District... pre-race, day 1, day 2, day 3.

Andra dagen på GL3D började med lite Brittiskt väder

Lavaredo Ultra Trail i Cortina, Italien: En traditionell bergsultra med samma upplägg som UTMB men lite kortare, "bara" 12 mil, sista helgen i juni. Ett helt fantastiskt landskap uppe i Dolomiterna. Här var jag själv som löpare, men Ann och Sandra var med till Italien för att kombinera med lite kortsemester i bergen och i Venedig.

På väg upp i vildmarken mitt i Dolomiterna

Kiruna Extreme (KEX): I slutet av augusti, en klassisk Mountain Marathon på 2 dagar för 2-manna lag där man bär med sig allt man behöver för de 2 dagarna och övernattningen. Sprang detta tillsammans med Henrik och vi valde naturligtvis den längsta banan, Extreme Klassen, med kontroll bl.a. på Kebnekaises Sydtopp. Story från dag 2.

Kebnekaise Sydtopp, nysnö i augusti

Hann med 2 andra tävlingar mera på "hemmaplan" och mera för träningens skull. I början av april Ursviks Ultra och i slutet av maj en andra start i Kullamannen som tyvärr fick bli en DNF denna gång p.g.a en liten skada från GL3D.

Klarade ännu ett år utan några stora skador, det blev bara två små som båda var "olycksorsakade" och inte några förslitningsskador. På GL3D halkade jag i en brant blöt sluttning andra dagen och fick ena benet under mig så det vreds illa. Det funkade att fullfölja men satt i länge och på Kullamannen valde jag att kliva av efter 3 mil när värken från skadan återkom, hann sedan bli bra till Lavaredo en månad senare. Den andra smällen kom i början av oktober när jag kraschlandade på Bruksledan och tryckte in armen mot flaskan som satt i selen. Flaskan trycktes in i bröstet, något gick sönder, men efter den direkta smärtan kändes det inte under 3 veckor. Efter detta kom smärtan tillbaka mer och mer efter träningspassen eller plötsliga vridningar i överkroppen så jag fick ta lite helvila.

Träningen då? Ja enligt summeringen på jogg.se blev det under 2014 "bara" 343 mil sprungna, detta fördelat på 198 löppass, 17,3 km per pass i snitt alltså. Det blev 43 träningar med annat också, mest cirkelfys. Träningstiden totalt slutade på 416 h, exakt 8 h träning i snitt per vecka med andra ord. Lite minskad mängd jämfört med 2013, delvis pga skadevila, men också eftersom jag prioriterar berg, terräng och upplevelser framför kilometersamlande på asfalt.  Som avslut på året kommer lite "upplevelsebilder" från några av årets träningspass runt om i världen... och allra sist en liten aptitretare inför sommarens äventyr.

Januari: Morgondimma över Red River i Hanoi, morgonpass på järnvägsbron (med "cykelbana")

April: "Motionsspår" utanför hotellet i Sao Paulo, 1 km raksträcka på asfalt

Juni: Trail-dag på Bruksleden

Juli: Morgonpass upp från Moustiers Ste Marie i Provance, på delar av Verdon Canyon banan

Augusti: En hel helg med löpning i bergen i Piemonte, Italien

September: Höstgryning från toppen av mitt "hemmaberg", Taberg i Småland

December: En helt vanlig frusen lördagsmorgon med VLK ute på långpass

December: Långpass en hel dag i skogar och berg vid Fagersta

...och så var det då lite berg nästa år också, bl.a. Crib Goch !

11 mils julvecka

Det blev en riktigt fin julvecka på hemmaplan i Västerås. Vi fick en vit jul, även om det bara är 2 cm snö så är det i varje fall vitt och kylan är det ingen brist på, den har pendlat mellan -10 och -15 i princip hela veckan. Det blev julfirande enligt den vanliga "same procedure as last year" principen och en hel del tid tillsammans med den utflugna familjen.

Tidiga solstrålar ute i Gäddeholmsskogen på juldagen

Tack vare all ledighet blev det en bra mängdvecka i träningen trots julfirandet. Hyfsat varierat blev det också även om man har varit hemmabaserad hela veckan. Till slut kom jag upp i 11 mil sammanlagt på de 5 löppassen och efter 2 månader i gråväder har det varit helt fantastiskt soligt och fint även om solen knappt orkat över horisonten mer än några timmar varje dag.

Det började i måndags med ett riktigt långt skogspass uppe vid Fagersta, men det har jag redan berättat om. Efter en vilodag (med lite julströk) så kom julafton, den börjar alltid med VLK's tomtejogg om man är hemma i stan, i år var det 15 tomtenissar som dök upp.

Tomtenissarna i VLK börjar samlas, några till är på gång

Stopp i solen nere vid Bore som snart får börja jobba i kylan

På juldagen åkte hela familjen ut till Gäddeholm, de andra gick runt på lite Geocatching och jag tog en tur på lite skogsstigar och småvägar för att hitta nya passager genom Gäddeholmsskogen. -13 grader och en magnifik soluppgång under rundan. Blev ett friskt ombyte vid bilen innan vi hittade en vägg i lä nere vid Mälaren för att käka lunch i solen.

Lunch i solen

Annandag och dags ett soligt pass på förmiddagen igen. Sandra skulle komma hem och äta lunch, hon tänkte springa hem till oss så vi tog med hennes ombyte på juldagen. På morgon sprang jag och hämtade upp henne innan vi tog omvägen över Badelundaåsen hem till Gryta. Dryga 2 mil för mig och 16 km för Sandra som fick ett bra pass i sin marathonträning som börjat komma igång.

Söndag och veckans sista pass. Hade tänkt köra ett långbackepass på bandet, men när det är så strålande fint väder kan man inte vara inomhus. Det fick istället bli ett riktigt lugnt litet långpass utmed Mälaren till Björnön för att maximera solstrålarna, den står ju så lågt så det måste till öppna vidder för att den skall nå fram. Lyxade till det med en latte och kladdkaka på Björnögården innan jag vände hemåt igen.

Inget behov i dag, bara -15, men testade en "heltäckande" lösning
några hundra meter inför eventuellt värre kyla

Solen och Bore igen, nu är det snart dags att börja bryta is

Lyxenergi inför hemvägen

6 months to go !!

I dag är det precis 6 månader tills det är dags, dags för start i Dragons Back Race alltså. Klockan 7 på morgon den 22 juni står vi uppställda och spända i Conwy Castle med 5 extremt bergiga dagar genom Wales framför oss.

Vad passar då bättre att "fira" dagen med än ett riktigt bergspass, speciellt när det var en ledig dag så här före jul och med en dag till i morgon för att fixa det som är kvar av julstöket. Pratade med Micke A när vi sprang från Eskilstuna och han var också ledig i dag och han är också på jakt efter höjdmeter i bökig terräng. Micke har andra utmaningar på gång i vår, om möjligt ännu tuffare.

Nu är ju bergspass och Västmanland inte en bra kombination men vi gjorde det bästa av situationen och drog till Fagersta för en heldag i skogen och bergen, vi lånade ett litet hörn av Dalarna också för att få mer berg.

Vi startade från den vinteröde campingen vid Eskiln, där hakade Senad på under första timman, sen vek han av hemåt igen eftersom han varit sjuk och vill mjukstarta. Micke och jag drog vidare ut i skogarna och lyssnade till tipset från Senad att undvika området runt "vattenverksvägen", där en vintertrött björn har setts yra runt och leta en håla för vintern.

Det blev till slut ett helt gäng toppar, Jättåsarna, Saxberget, Hålltjärnsberget, Gulleberget och Mäsberget. Totalt räknade Mickes klocka ihop drygt 700 höjdmeter i obanad skog. En del toppar var superfina men på sluttningarna var det hyggen plus en och annan nyröjd ungskog som dämpade kilomtertiden rejält. Drygt 37 km fick vi ihop, då var ungefär hälften i obanad och kuperad skog, den andra hälften lite transport på grus och asfalt.

Nu kan man fira jul med gott träningssamvete, bara lite Tomtejogg att klara av först :)

Solen kämpar sig igenom diset, på väg upp på Håltjänsberget

Innan vi kom så långt var det start från Eskiln

Kolbäcksån och kraftverket vid Semla

Hålltjärnsberget igen, Micke på väg upp

Blockterräng och ungskog, vi var ju på jakt efter bökterräng

Sista och brantaste klättring, upp på Mäsberget

Mäsberget bestiget, nu skall vi bara ned igen och sedan en dryg mil "hem" till bilen

Halvgammal gränsskylt i skogen utmed gamla vägen...

...och här är gamla vägen också.

Midvinter

Det är midvinter men man kan inte påstå att det är mitt i vintern, någon snö har vi knappt sett alls i trakterna ännu. Visserligen har det kommit några flingor ett par gånger men det har smält bort lika fort bara för att lämna en isbeläggning kvar efter sig. Mörker har vi däremot haft gott om, det känns som att det är 2 månader sedan det var riktigt solsken en hel dag, det har mest varit blytung och grå himmel dag efter dag.

Men i dag, dagen innan årets kortaste dag, när solen knappt orkar över horisonten så är det dags, en hel dag med molnfri himmel och solsken. Visserligen höll sig solen ovanför horisonten bara 5 timmar ungefär, men efter 2 månader i gråväder kändes det som en evighet.

Vilken start det blev på en långledig julhelg på hemmaplan, det började med ett härligt 30 km pass med VLK genom skogarna och ned till Mälaren. Några bilder får tala för sig själva.