Dragons's Back Race - Day 1

Måndag morgon den 22 juni och det är äntligen dags, dags för start i ett av världens tuffaste lopp. Det är med lätt skräckblandad glädje vi går iväg från vårt B&B till Conwy Castle några hundra meter bort redan kl 6 på morgon. Starten skall gå 7 men Shane Ohly har lovat kartutdelningen redan efter 6 så alla är där och hänger på låset, nyfikna för att se om det är några överraskningar. Efter en stunds väntan släpps vi in på borggården och kartorna delas ut.

Nästan hela svenskgänget diskuterar kartan

49,3 km och 3823 m total stigning är utlovat baserat på banans optimala vägval. I distans är det den kortaste dagen, men den har den klart tuffaste terrängen av alla fem. Vi skall passera upp och ned över nästan alla Wales 3000 ft toppar i de tre bergsområdena Carneddau, Glyders och Snowdon. Niklas och Kertsin har varit här och rekat två helger i maj, men ändå bara hunnit med ungefär halva etappen, det säger en del om omfattningen. Nästan all planering och spekulationer inför loppet har fokuserat på denna första dag, hur banan skulle vara ändrad från 2012, vilka luftiga bergskammar vi skall passera o.s.v. När vi får kartan bekräftas våra spekulationer, i princip blir det som vi gissat.

Den lokala manskören sjunger några sånger på engelska och walesiska, och skapar en maffig stämning inne i det gamla medeltida slottet. Några sista ord från Shane och ett par korta tal, solen tittar fram ibland med omväxlande korta regnskurar allt för att sätta stämningen för Wales och de kommande dagarna, prick klockan 7 ger vi oss av ut ur slottet på den gamla stadsmuren.

Spänningen stiger, en del lyssnar, en del pratar, en del försvinner i sig själva

Starten har gått    Foto: Rob Howard

På väg ut ur slottet, tunga moln hänger över bergen därborta

Vi springer på den gamla stadsmuren ut ur Conwy

När vi lämnar den lilla staden springer vi först upp på det lilla Conwy Mountain där vi var i lördags och där också check point 1 sitter. Vi plockar den utan problem och vänder sedan söderut, upp i bergen. Direkt efter första ser vi hur svårt många av engelsmännen har det med navigeringen, de fortsätter åt fel håll ett fenomen som kommer visa sig många gånger under dagarna som kommer. Upp till tredje kontrollen på 600 meters toppen Tal y Fan håller vårt lilla gäng ihop, jag, Henrik, Niklas, Kerstin, Peter och Tomas, men sedan skiljer vi på oss. Niklas och Kerstin kör hårt och Henrik hakar på till en början. Jag blir själv när Peter och Tomas stannar för att ta på sig jackor, det blåser svalt och vi är snart uppe i molnen.

Tomas, Peter, Niklas och Melody på väg upp från Conwy

På väg mot checkpoint 3   Foto: Niklas

Check point 3,  dags att göra sig klar för löpning i molnen

Från check point 3 fortsätter vi upp i Carneddaus bergsområde där det blir häftig löpning efter hela bergsryggen med 6 stycken 3000 ft toppar. Tyvärr blir molnen tjockare ju högre vi kommer, ingen utsikt alls och sikten minskar till 50 meter när det är som sämst. Det duggregnar och blåser kallt, som tur är hade jag jackan på från start men det kyler ändå och händerna börjar stelna. Är orolig att det skall bli svårt att få av ryggan om jag skall stanna och ta på mig mer. Jag hittar inget bra lä att stanna i men precis innan toppen av Foel Grach och check point 7 finns det ett litet shelter dit jag flyr in. Tar av mig allt och sätter på supertröjan underst, plus tar på tunnvantarna. Får direkt bevis på att alla har koll på alla och alla bryr sig, jag hinner knappt in där förrän ett huvud sticker in och någon frågar "are you OK". Någon hade sett mig fly in där och ville kolla så jag inte behövde hjälp.

Klädbyte i shelter på Foel Grach

Klädbytet kom precis i tid, vi skulle upp ytterligare en bit till Carnedd Llwelyn, den högsta toppen i Carneddau på 1064 meter, och på vägen upp kommer det ett par korta piskade hagelskurar. Sikten blir om möjligt ännu sämre. Från toppen följer jag en löpare ned på kammen men efter några hundra meter möter vi plötsligt en löpare på väg upp!? Det blir vår räddning, vi är på väg nedför fel kam, någon hade insett detta långt ned men tack vara mötet kan vi vända i tid och förlorade nog bara 10-15 minuter. Lärdom och grundregel 1, engelsmän kan inte orientera, lite aldrig på någon annan, ha koll själv hela tiden.

Sikten är minimal uppe i Carneddau

Efter ett par timmar uppe i molnen skall vi brant utför, samtidigt börjar molnen lätta något så sikten blir lite bättre, det underlätta när man skall hitta ned. Från check point 10 på toppen Pen yr Ole Wen skall vi ned i Ogwen Valley till support pointen med våra drop bags. Fallhöjden är 675 m på en sträcka av 1,5 km så det är minst sagt brant. Lagom till nedstigningen kommer Fredrik och Per i fatt så vi letar oss gemensamt ned i en bergsklyfta där man delvis får hänga i armarna för att hiva sig ned klippblock för klippblock.

Fredrik och Per letar sig ned, det är så brant så man ser inte berget under sig

En del av klyftan vi hasade oss ned genom

Framme vid support point i Ogwen Valley,
det är många bagar kvar så man är långt ifrån sist

Framme vid support pointen skiner solen, det är skönt att sätta sig ned och ta en liten paus, mitt stopp blev ungefär 15 minuter långt, då hann jag äta min Fish n' Chips lunch (tonfisk och Pringles) och fylla på vätska och energi i ryggan. Efter stoppet blev det ingen vila, då väntade Tryfan, en av de mest iögonfallande topparna i området. Vi skulle rakt upp på sidan av berget och då är det delvis bokstavligen rakt upp med 600 meter stigning på 1 km sträcka. Först en grässluttning som blir brantare och brantare och sedan en klippfylld nästan lorätt liten ravin som mynnar ut precis under toppen. Det var soligt på vägen upp men lagom när jag jag kom upp så var det in i dimman (molnen) igen.

Tryfan, 600 meter rakt upp på sidan skall vi

Dramatisk blockterräng på vägen upp på Tryfan

Till slut kravlar man sig upp till skärmen
som ligger på toppen mellan stenarna Adam och Eva

Ned från Tryfan kom den läskigaste passagen på hela banan, vi skulle ned igen ett par hundra höjdmeter till en sadel för att fortsätta upp på Glyders toppar. I dimman gick det inte riktigt att se vart man skulle ta vägen för att hitta "leden", de före mig tog sig fram längs kanten på stupet där man fick hasa över nästan släta hällar med ett flera hundra meter högt tvärt stup bredvid. Efter en liten bit får jag syn på en turist som står i dimman lite längre ned bland blocken till höger, misstänker att leden går där så jag hasar mig dit. Det är minst lika svårframkomlig blockterräng där men man slipper ha tvärstupet bredvid sig. Kommer till slut ned i sadeln och sedan upp på Glyders två toppar. När jag springer där eller snarare trippar mellan alla stenblock så lättare molnen och man får äntligen fin utsikt mot Crib Goch och Snowdon.

Nära avgrunden när man skall ned från Tryfan

Skall det vars check point på själva toppen så skall det,
lite scarmbling upp på Glyder Fach för att "stämpla"

Vi passerar klipporna Castle of the Winds uppe på Glyders

Crib Goch kryper fram ur molnen lagom när vi närmar oss

Från Glyders skall vi nästan ned i "botten" igen i en ny dal vid Pen-Y-Pass innan det är dags för höjdpunken som alla sett fram emot med lite skräckblandad förtjusning, Crib Goch. Med den ändring av banan som Shane gjort i år skall vi nu avsluta dagen med att "springa" hela "Snowdon Horseshoe", den tuffa vandringsrunda som "normala" turister gör på en heldagstur, det skall vi nu göra på några timmar efter en hel dags "löpning". Först upp på Crib Goch där det först är lite loträt klättring med luftig "bakgrund" och sen när man kommer upp på kammen är det en kilometer kammlöpning, eller snarare hasa sig framåt med ett stadigt grepp om själva kammen, ibland var den så smal att man kunde sitta gränsle över den.

GPS track från Snowdon Horsesoe   (fixad av Niklas)

Då börjar det, vägvisaren pekar uppåt !!  

Luftig klättring på väg upp mot Crib Goch    Foto: Ian Coreless

Uppe på kammen nu skall vi bara kravla oss fram en kilometer till "fast mark" igen

Crib Goch är besegrad och ligger bakom oss, en häftig kiolmeter

När vi passerat Crib Goch kommer molnen tillbaka en stund så besöket på Snowdon blir i dimman utan utsikt och utan foton. Den märkliga tågstationen på toppen är stängd för dagen och alla turister är borta, nedanför toppen står bara tre funktionärer som försöker ha koll på oss löpare. Stämplar snabbt i blåsten uppe vid toppmonumentet och sen bär det av utför igen längs med nästa bergskam, den lite mera lättlöpta över Y Liwedd. Lite mera lättlöpt alltså, det är fortfarande en del luftig klättring med avgrunden snett bakom ryggen.

Y Liwedd, sista toppen att besegra idag

Kort paus uppe på toppen och nu har molnen lättat helt

Från toppen såg man plötsligt ned till dagemns mål och campen för natten

Vi såg ned till målet när vi stod däruppe men det var ca 6 km kvar, med 2 kontroller och drygt 800 meter fallhöjd ned. Även om det var en av de mer lättlöpta sträckorna under dagen så tog det 1,5 h att komma ned och äntligen gå i mål, i varje fall i mål för dag 1.

Det blev ingen paus när man kom i mål precis, det var hysteriskt mycket knott, som ett svart moln runt hela campen. Alla gick med mygghuvor över huvudena men inte vi svenskar som inte förstått bättre. Nästan i panik iväg till vårt tält, plocka med sig det nödvändigaste bort till den enda camping dusch vi skulle  få låna och där vänta på sin tur konstant slående knott på hela kroppen. Efter duschen in i markatältet för att försöka äta lite cous cous och böngryta fortfarande slående knott och sen kasta in allt i tältet för att dra igen och försöka få ordning på grejerna någotsånär knottfritt. Med målgång strax för 21 gällde det också att komma i "säng" snabbt eftersom kravet då var start i morgon mellan 6.00 - 6.30. Somnande i varje fall fort och sov ganska bra ca 5 h.

Lite  statistik från första dagen...

• Sträckan jag sprang blev 55,7 km, alltstå 6,4 km mer än det optimala vägvalet. Jag har svårt att se var jag avvek så mycket, skulle gissat på 2-3 km extra men drygt 6 känns orimligt.

• Min tid blev 13:40:56, en kilometertid på nästan 15 minuter, tittar man på bilderna så förstår man kanske att det inte var direkt snabblöpt terräng denna dag.

• Jag hamnade på plats 79 i dag, då var det 129 som startade och 121 som fullföljde dagen.

• Inga skadekänningar någonstans, det kändes OK i kroppen efter en visserligen lång dag men med lågintensiv löpning. Lyckades utvika att gå för hårt för att ha lite "kvar" till resten av veckan.

Dagens höjdprofil från min GPS

Shanes ord inför loppet blev väl bekräftade "it will probably be the most testing mountain day that many competitors will ever experience". Ja det blev helt klart the most testing mountain day so far, vi får se vad framtiden bjuder på.

Dragon's Back Race - Pre race

Det är lika bra att jag säger det på en gång, det här kommer bli en ganska lång historia. Att fullfölja ett av världens tuffaste bergslopp tar sin tid och det är mycket upplevelser och känslor på vägen, det finns mycket att berätta. För att göra det lite mera läsbart kommer det därför lite i omgångar här på bloggen.

Vägen fram till startlinjen blev ganska precis 2 år lång. Ett litet frö såddes i medvetandet när jag hamnade mitt emot Rune Larsson vid middagsbordet innan Kullamannen i maj 2013. Av någon anledning började han berätta om något som hette Dragon's Back Race som sprungit i Wales 1992. Ett extremt lopp, men det lät lockande som ett riktigt utmanande bergslopp. Fröt föll i glömska, fokus den sommaren var på UTMB som jag skulle genomföra i slutet av Augusti. UTMB hade jag haft som det stora målet i 4 år innan jag kom på plats och några dagar efter målgången där infann sig naturligtvis känsla av "jaha, nu då?"

En dryg månad senare såg jag samma dag på blogg och jogg att Niklas Holmström och Henrik Ortman, var för sig hade planer på att ta sig till Dragon's Back Race!  Visst ja, det var ju det loppet Rune berättade om. In och kolla på hemsidan och fröet började gro. Intresseanmälan gjordes och tävlingssäsongen 2014 planerades för att få nödvändiga meriter för att eventuellt kunna ta en av de bara 150 startplatserna. Framförallt var GL3D och KEX de viktiga loppen för att komplettera löpar-CV't. I september 2014 öppnades anmälan och en månad senare kom beskedet att jag hade fått en startplats. Meriterna tycktes räcka för Shane Ohly's krav och han hade innan dess svarat på min frågan om hur troligt det var att jag hade en chans, att jag nog hade en ganska bra chans att ta mig i mål "but you better come prepared from long day's in the hills".

Jag skall inte orda en massa om alla dessa long days in the Västmanländska Hills som det blivit sedan dess, inte heller om alla praktiska förberedelser som gjorts, har skrivit en hel del på bloggen under året redan. Kan bara konstatera att förberedelserna är tredelade och alla delar är lika viktiga inför ett så pass utmanande lopp, ingen kedja är starkare än svagaste länken på att säga. Den fysiska träningen med uthållighet och styrka är ju självklar, den praktiska att ha koll på alla grejer och annat som behövs är också rätt uppenbar, men den tredje delen, den mentala är minst lika viktig. Det tar sin tid att låta det sjunka in att man skall starta i ett av världens tuffaste lopp, att våga tro att man faktiskt skall gå i mål. Startar man där utan den tron, är det kört redan från början, då kommer man kliva av förr eller senare när tvivlet börjar samarbeta med smärtor och trötthet.

Med alla förberedelser gjorda utan skador eller problem gav vi oss av till Conwy i Wales på midsommarafton för att acklimatisera oss lite ett par dagar. Jag, Henrik, Niklas och Kerstin, plus Tomas och Peter från Stockholm. 4 svenskar till skulle droppa in senare.

Framme i Conwy

På lördagen blev det en lätt joggingtur upp på Mount Conwy för att mjuka upp benen och känna in bergen. Det visade sig att just detta berg var check point 1 den första dagen.

Toppen av Mount Conwy, "bara" 250 m.ö.h

Söndag eftermiddag var det så dags att "checka in" för att få all packning kollad, få ut nummerlapp, chip och GPS-tracker mm, sedan var det obligatoriskt info-möte med Shane. Stenhårda krav, spring inte i farm land då blir ni diskade, kom i mål i tid annars blir det DNF, inga öppningar att diskutera några marginaler. Shanes ord är lag för allas bästa, för säkerheten och för att logistiken skall fungera.

Incheckning

Shane talar om vad som gäller

Ungefär 330 hade anmält sig till loppet, 150 hade blivit utvalda, men bara 129 kom till start. Shane räknade kallt med att utslagningen skulle bli stor, han berättade som exempel att han bara köpt in 60 st finisher drakar.

Gemensam middag efter mötet, sen var det bara att gå hem till vårt B&B och försöka sova några timmar, i morgon är det dags, kl 07.00 går starten i Conwy Castle !

D - 1

Dagen D är så nära så man kan ta på den nu, starten för DragonsBackRace är bara 1 dygn bort. Om bara 24 h ger vi oss av från Conwy Castle för att ta oss 300 km över bergen, vi får se om Draken släpper fram oss.
Nu blir det en stadig brittisk frukost som ger rejält med långsam energi, sen skall vi nog packa om packningen ett par gånger till innan den skall lämnas in i eftermiddag.
Jag misstänker att det blir lite spammande av facebock i dag också innan vi loggar ut från den virtuella världen för en vecka. Visserligen blir vi inte helt utloggade, snarare upploggade, ni kan ju följa oss live genom loppet på hemmsidan www.dragonsbackrace.com/live-tracking

I drakens klor

Då var vi framme i drakens klor. Efter en lång resa i går med bil, buss, flyg och 3 olika tåg kom vi till slut fram till den lilla sömniga hålan Conwy på Wales norra kust.
Det är inte stort här men det finns allt det nödvändiga och allt är nära, det finns t.o.m. en liten Mountain Warehouse butik om man kommer på några panik behov i sista minuten.
Conwy Castle där starten går har vi kollat in och de första bergen är inom synhåll, himlen är grå som den är i Wales för det mesta så nu börjar en pirrande känsla krypa in under skinnet, skall vi lyckas besegra draken?
I dag blir det viloläge, i morgon blir det "incheckning" till start.

Going to the Dragon

Det är dags, i morgon ger vi oss av västerut för att möta draken i Wales. Vad är det då vi är på väg till? Ja det beskrivs t.ex. så här...

"The race is one of the world’s most challenging running events and follows the mountainous spine of Wales from Conwy Castle in the north, to Carreg Cennen Castle in the south. This incredible five day journey is approximately 300 kilometres long with 16,000 metres of ascent across wild, trackless, remote and mountainous terrain."

1992 genomfördes ett 5 dagars lopp genom bergen i Wales, hela vägen från norr till söder. 39 deltagare tog sig i mål, en av dom var vår egen ultralegend Rune Larsson som kom tvåa i solo klassen. Tävlingen ansågs som ett av de hårdaste bergsloppen i världen och det dröjde 20 år innan någon var galen nog att försöka arrangera det igen. Shane Ohly gjorde då loppet ännu tuffare, istället för att springa nedanför många toppar så satt nu alla kontrollerna på topparna, bl.a. skulle alla Wales 13 st, 3000 ft toppar besökas under första dagen. Det blev extremt tuff bergslöpning, bara 29 av 82 startande lyckades fullfölja första dagen.

Nu är det dags för tredje upplagan av loppet, dimridåerna om bansträckningen är inte skingrade, första dagen är visserligen lite avkortad men skall vara minst lika svår.  Shane skriver...

"However, 2015 competitors should be under no illusion about the difficulty and challenging nature of day one, which will include more technical terrain than 2012; whilst day one may be shorter in terms of distance and ascent, it will probably be the most testing mountain day that many competitors will ever experience."
"In 2012, one seasoned 100 mile ultra runner stated that any day of the Dragon's Back Race™ was tougher than any of the 100 milers he'd done... and he's done over 100 of them!"

Det kommer bli riktigt långa dagar i bergen, är det dessutom "normalväder" i Wales, dvs horisontellt regn, blåst och dimma så blir det än tuffare både att ta sig fram och att hitta.

Banan följer den nu klassiska sträckningen utmed Wales bergiga ryggrad. Totalt är det ca 292 km och 15.665 höjdmeter, men det är räknat den optimala löpvägen, vad det blir i verkligheten med andra vägväl och eventuella missar återstår att se.

Den mest mytomspunna passagen, 1 km "löpning" på kniveggen Crib Goch

Guy Mawson, en av deltagarna beskriver känslan inför loppet väl i sin blogg. Han bor dessutom i Wales så han borde veta vad det är frågan om.
"Most of the route is featureless, trackless, mountainous terrain. There’s exposed ridges with Grade 1 scrambles, vast stretches of bogs and marshes and oh, did I mention – just about every mountain on the spine of Wales."

Kan bara instämma - Oh shit, but it's going to be absolutely awesome.

Följ oss och stötta oss på vägen. Vi kommer alla ha GPS med sändare för live tracking. Från måndag den 22 juni kommer ni kunna följa oss och våra framsteg på kartor via http://www.dragonsbackrace.com/live-tracking/ . Totalt är vi 139 galningar som tänker stå på startlinjen. Räknade för skojs skull igenom startlistan och Sverige är näst största nation!! Det är 100 från UK, sen kommer vi med 9 svenskar innan USA med 8 startande, resten är 1-3 startande från 12 andra länder över hela värden t.ex. Hong Kong, Japan och Australien.

Ni kan också skicka mail med lite peppning som skrivs ut och delas ut på kvällarna, skicka till competitors@DragonsBackRace.com
Vi kommer inte ha möjlighet att svara och troligen finns det ingen mobiltäckning ute i bergen vid nattcamperna men all peppning kommer behövas.

Sista kompletteringen av packningen blev klar i dag med lite mat till dropbagen, Fish and Chips naturligtvis ;-)

Nu kör vi !!!

Dragons Back Race Kit - Part 2

Plötsligt är det bara en vecka kvar till det börjar. Söndag eftermiddag om en vecka är det dags att lämna in packningen, hämta ut nummerlappen och gå på det obligatoriska informationsmötet. Det är med andra ord hög tid att se till så att är klart och att allt får plats, sen går det inte att förbereda så mycket mer varken med träning eller prylar, Det enda som går att slipa lite till på är det mentala, låta det sjunka in vad det är vi har gett oss in på, med utgångsläget att det är det mest galna hittills.

I fredags kväll var det mentala förberedelser. Jag och Henrik var hembjudna till Kerstin och Niklas för att diskutera packning, kartor och banor och inte minst ha en noggrann genomgång av bilderna dom tog på rekturen till Crib Goch för ett par veckor sedan. Riktigt nyttigt för att kanske hitta rätt väg upp på kammen och lite scary på samma gång.

I går blev det istället en sista omgång fysiska förberedelser. I strålande sommarväder sprang vi den finaste delen av Bruksleden, rundslingan på etapp 7 och 8. Lite social stiglöpning med ett stort gäng, 23 personer, från både Västerås och Eskilstuna. Snabba gruppen höll riktigt bra fart och körde nonstop hela varvet på 19 km, men det kändes precis lagom och riktigt bra som ett sista litet genrep. Nu är det färdigtränat, till veckan blir det bara en eller två mycket korta, lätta och lugna pass för att hålla liv i benen.

De sista praktiska förberedelserna kom i dag, dags att samla ihop det sista till packningen och se om allt får plats i en 59 liters säck.

Löpryggan börjar man ha bra koll på nu. Lite smått och gott av obligatoriska saker, energi och något litet ytterliggare. Startvikten blir 3,6 kg, då ingår vätskan och energin som skall räcka fram till dropbagen varje dag.

Löpryggan innan allt packats på plats (energi är inte med på bilden)

Prylar och kläder till nattlägren, där är det lite mera flexibelt vad man vill/behöver ha. Precis som på GL3D är packningen begränsad till en 59 liters dry-bag så att alla får samma förutsättningar och så logistiken blir hanterbar. Skillnaden nu att det inte är någon 13 kg viktgräns, men man hamnar ungefär där ändå.

Och så till själva löpningen, en omgång till start första dagen och så en omgång med lite alternativkläder, alternativskor och byten av strumpor och kalsonger för varje dag.

Startkitet till höger och ombyten till vänster

Får allt plats nu, så att stora säcken blir klar för incheckning både på flyget och på tävlingen inför start?

59 liter säck för en vecka i bergen, det blev 14,5 kg den här gången och då är det 5 kg energibomb

Det blev inga problem, det gick redan på första försöket. Löpryggan, startkitet och den tomma drop-bagen får flyga ut i handbagageryggan. Nu fortsätter nedräkningen mot start...

Dragons Back Race Kit - Part 1

Bara 2 veckor kvar till start i dag och mindre än det tills vi åker till Wales, nu börjar man känna sig lite lätt stressad om man har tänkt på allt, förberett sig så gott det går med både träning och praktiska saker. Det var blivit dags att få lite ordning på packningen, jag börjar med energiförsörjningen.

Har försökt få ihop en "meny" med saker som jag är van att få i mig under långa lopp och som jag vet funkar. I vanliga fall får jag inte i mig allt jag har tänkt mig, det blir liksom inte riktigt av under loppet och man ligger hela tiden efter med påfyllningen. Även om det är negativt i vanliga fall så är det än värre nu. Vi skall vara ute i 5 riktigt tuffa dagar, ligger man efter med påfyllningen från dag till dag så blir det tomt i tanken till slut. Nu gäller det att ha disciplin med påfyllningen kontinuerligt.

Den energirika menyn består av...
- Tailwind
- Nötcreme
- ICA's nötmix
- Squeezy Gel
- Snickers
- Flap Jacks
- Taste of Nature Bars
- Torkade Aprikoser
- Elektrolyt tabletter

Har förberett för 10 omgångar med denna lilla meny med lite små variationer, en att ha i ryggan vid start varje dag och en att fylla på med från drop bagen efter ungefär halva dagsetappen. Engergimässigt lär det vara lite mera än vad kroppen hinner ta upp under dagen, det är ca 3800 kcal per dag, men lite marginal behövs och ibland är det något som bara inte funkar att få i sig.

Det serveras riktig frukost före start och riktig mat efter målgång varje dag så det blir påfyllning av depåerna då också med lite variation till den enformiga menyn. Jag har funderat på något matigt att ta i drop bagen också men inte kommit på något vettigt men nu dyker det upp tips i sista minuten från olika håll, vi får se om det blir något mera till "lunchstoppen" vid drop bagen.

Även om det är ganska koncentrerad energi så blir det en rejäl energibomb i packningen när det skall vara för 5 dagar. En liten bomb på 5 kg som har nästan 20.000 kcal. Ingenting för dom som går i bantningstankar, men det behovet är ganska avlägset å andra sidan.