Ett lite mindre berg

Semestern fortsätter med några dager "hemma" i Taberg i Småland, hos storasyster som inte kan begripa varifrån jag fått generna som gör att jag håller på med allt detta springande. Att springa 16 mil, dessutom i bergen och nonstopp !!!??? Det ligger antagligen låååångt bortom fattningsförmågan om man inte sprungit så långt, sammanlagt, i hela sitt liv. Den vanliga frågan kommer förståss upp...Varför? Det kan man ju fundera en hel del över, det som ligger närmast till hands är nog att man vill utmana sig sjäva, testa gränserna, flytta fram målet lite till när man nått det första, osv...
Hemma i Taberg måste man passa på att träna på det gamla berget, meteoritklumpen som sticker upp 150 meter över de Småländska granskogarna. Berget, som är en liten tursitattraktion i trakten, har för oss med den udda tursitvanan att hitta fina löpstigar några bra stigar upp, över och runt toppen. I morse fick det bli ett litet kort semesterpass 2 gånger upp över toppen och lite till. Det blev i varje fall 400 höjdmeter, inte så mycket jämfört med Åreskutan nyligen, men ett lagom "hålla formen för backlöpning pass", det är bara 1,5 vecka kvar till Vertex nu.

5-10-15 loppet

I går var det en premiär i Västerås. Premiär för tävling med vår nya löparklubb. Vi ville starta med ett inte allt för stort arrangemang så här första gången vi hade en tävling. Det var också lite av en chansning att köra en tävling mitt i semestertiden, men å andra sidan är det nästan inga andra lopp nu så dom som ville testa tävlingsfarten eller löpfomen fick ett tillfälle. Det var också ett försök att testa ett lite udda koncept med att kunna bestämma sin sträcka under loppet, skall det bli 5, 10 eller 15 km.
Vädret var på vår sida ett kort regn mitt på dagen friskade upp luften, sen strålade solen igen. Det var nog, trots regnet, lite väl varmt att springa och det blev mycket motvind på "hemvägen".
33 kom till start och fördelade sig ganska jämt på de de 3 sträckorna. Ett litet startfält men trots allt ganska lagom för ett första arrangemang av klubben. Trots att det inte var fler startande var den geografiska spridningen stor med deltagare från allt mellan Älvdalen, Stockholm och Lund.
Det mesta fungerade som det var tänkt och jag tror dom flesta var nöjda. Det blev en grymt bra segrartid på 15 km av Philip von Rosen från Hässelby, 50.48 på 15 km trots värmen och motvinden. Resultat och bilder på VLKs hemsida.

Över Mullfjället

Emelie och Camilla på toppen av Mullfjället, vilken drömterräng för en löpare

För dagens långa fjällpass blev det bussen till Duved för att springa över Mullfjället "hem" till Åre. På bussen från Järpen kom också Emelie och Camilla som hade tänkt ungefär samma sak, kul att det inte blev ett ensam pass i dag heller. Alltid roligare att springa när man är fler. Efter klättringen uppför pisterna i Duved kom vi upp på Mullfjället, ett MYCKET mera löpvänligt fjäll jämfört med Åreskutan, härliga berghällar att springa på närmast toppen och sen en mestadels jättefin och lång utförslöpa ända ned till Ullådalen. Det var bara några få små "klafsmyrar" att ta sig genom.
Efter ett stopp i Ullådalen blev det en ny pistklättring upp på Skutans västslutning. Vid lifttoppen delade vi på oss, tjejerna skulle ta toppen på Skutan en andra gång, själv fortsatte jag ned till Åre över Hummeln. Sprang också några km platt asfalt nere i Åre för att sträcka ut benen lite. Det behövdes speciellt efter utförslöpan i svarta Hummelbranten, GPS'n visade 300 m "fallhöjd" på en sträcka av 1200 m, det tar på knän och ben att springa i sån terräng, men det är bra styrketräning för benen i lagom doser. Uppe på fjället blir det mest klättring när det är så brant, men i pisterna går det att "springa" utför.
Åreveckan är slut, bara att packa och åka hem i morgon, men 10,5 mil och 5100 höjdmeter, både upp och ned, känns bra. Inga skador eller förslitningar, bara en skön trötthet i benen. Känns som en bra grund att bygga vidare på mot de utmanande målen. Nästa vecka blir det lite återhämtning med mera normalsvensk semester....men ett och annat lite lättare löppass blir det nog ändå.

"Attackhunden"

...som den blivit döpt till av Östersunds Posten. Här kommer lite mera om gårdagens märkliga träningspass. ÖP skrev mer om händelsen med lite bilder och berättelser från familjen jag träffade där. Inte förrän 21.30 lyckades man fånga in hunden enligt vad toppstugans personal berättade för Camilla och Emelie i dag. ÖP skrev om detta också och att det var med hjälp av ägarna som man letat upp och tagit dit.
Nu kommer det mest märkliga, ägarna räddades själva från Åreskutan i det dåliga vädret i måndags eftermiddag, även detta har ÖP haft en liten notis om. Hur kan man "glömma" att få med sig hunden från fjället då och även, som det verkar, glömma att hämta eller söka efter den under flera dagar? Hunden har alltså suttit övergiven på Åreskutans topp i 4 dygn. Man kan ju hoppas att det blir dyra konsekvenser, först räddade själva av fjällräddningen, på Åreskutan, man överger hunden som sen attackerar folk och drar igång en ännu större räddnings- och infångningsoperation. Ibland undrar man???

Off Pist till Huså...och tillbaka

Dags för veckans topp-pass som visade sig bli lite annurlunda jämfört med de flesta träningspass. Planen var Åre-Huså, tur och retur över toppen på båda hållen, ca 30 km och 2000 höjdmeter. Tidig start från Åre, Micke var morgontrött? och kom inte, men Clairs och Mickes gäster kom med bussen från Järpen. "39 dagar kvar till UTMB" Camilla och Emelie var med upp på toppen utmed den östra leden som ÅEC följer, kul med sällskap på passet med andra som fastnat för det här med att springa lite längre.
Uppe på toppen blev det en energibarspaus och koll av den strålande fina utsikten. På toppen fanns också en märklig sak, vid helikopterplattan satt en ensam hund och tittade, det liknade en schäfer på håll. Kabinbanan hade inte öppnat för dagan än och inte en människa syntes till, mycket märkligt...

Camilla och Emelie på väg "off pist", det blev riktigt brant en bit här.

Vi forsatte leden ned mot Huså, det var riktig klättring i början och det var svårt att följa leden ibland trots strålande sol, det kan inte vara lätt här på ÅEC om dimman ligger tät. Vi kom i varje fall ned till Bjelkes gruva där Camilla och Emelie svängde runt fjället på västra sidan, åter mot Åre. Jag fortsatte själv ned till Huså och kom dit precis kl 11 när man hade öppnat fiket på Huså Herrgård, perfekt, säkert 20 sorters hembakat så det fanns mycket kortlivad energi att välja på. Efter en halvtimmas fikastopp var det dags att börja jogga, gå och klättra 1000 m upp samma väg tillbaka till toppen. Kände mig riktigt hungrig och seg sista stigningen så jag kastade mig in i toppstugan och köpte renklämma plus våffla. Satte mig ute i solen bland alla turister för att njuta av tillvaron, men insåg strax att det nyss varit lite kalabalik.
Pratade med några och det visade sig att hunden (den vi såg i morse) slitet sig och gått lös på folk. 3 var bitna, en dam riktigt rejält i både vad och lår, hon låg med första förband och benet i högläge. Hunden satt kvar vid helikopterplattan och bevakade "sitt revir", ingen visste vems den var. När jag berättade att den satt där i morse innan någon kom dit blir funderingarna ännu vildare. Ligger det någon nedanför något stup? Polishelikopter är i varje fall på väg från Östersund, dels för att lyfta ned den bitna damen till Åre och dels med folk och utrustning för att fånga in hunden. Det tar en timma innan den kommer, under tiden deltar jag i att hålla folk borta från "hundens revir" så inga fler skall bli bitna. Många lockas att gå upp till plattan som är högsta punkten.

Räddningstyrkan på väg, då sticker hunden.

Till slut kommmer helikoptern och efter ett tag flyger den ned med damen till Åre. Under tiden försöker hundfångarna få tag på hunden som naturligtvis retirerade när helikoptern landade. Enligt polien som kom hade man tydligen hämtat in vilsna turister på fjället för 3-4 dagar sedan och hunden var antagligen deras. Hur det kom sig att den satt bunden däruppe och ingen sagt något, gjort något eller märkt något är märkligt. Har någon hittat en lös hund, bundit den där och sen inte meddelat någon? Om den suttit där 1-4 dagar är det inte säkert att någon sett något i dimman och bara få har varit uppe dessa dagar. Hunden såg rejält svulten ut när den reste sig så den har nog varit övergiven ett tag.
Till slut fortsatte jag löpturen ned till Åre och tursiterna drog sig tillbaka ned för att hinna med sista kabinen, vi lämnade hundfångarna däruppe åt sitt jobb i lugn och ro. På vägen ned möte jag helikoptern som var på väg upp igen.
Rubriken i Östersunds Posten blev, "Galen hund gick till attack och bet människor" som vanligt är artiklen lite mer dramatisk än verkligheten.

Ett ovanligt händelserikt träningspass får man säga och det blev en heldag pga av detta, 5 h löptid men jag var ute 8 h. Lite bilder kommer när jag är hemma igen, har glömt sladden.

Åreskutan Runt

Blev ingen tid i går att blogga något så det kommer lite om gårdagen nu istället. Det var ju inte riktigt som UTMB, men det blev i varje fall runt ett skapligt berg. Prövade en av alla leder i det nya vandringsledsssystem som man fixat i Åre inför denna säsong. Man har nog inte riktigt hunnit färdigt, det krävdes lite orienterinmgskänsla och lokalkännedom från alla vinterbesök för att hitta runt, ibland var det ingen märkning alls och ibland låg det märkpålar i en hög.

Många vägval vid Bjelkes Gruvor, men längst lederna var det sämre med märkningen.

Runt kom jag i varje fall efter 3h, 27 km och 900 höjdmeter. Det var en ganska omväxlande runda med skog, kärr, grusväg, "klafsmyrar" och fin men knixig kalfjällsstig. Sämst var det på östra sidan av Skutan där det blev 7 km löpning i klafsmyrar. En bra start blev det trots allt på 3 dagar bergsträning. Lite SMS kontkt med Micke på kvällen för att planera morgondagen, som lovar sol och fint väder efter några dagar med gråa moln runt toppen.

Downhill

Jag skall ju egentligen träna på att springa både uppför och utför men i dag blev det annan träning, men det var skitkul. Provade för första gången att cykla Downhill efter att ha fått en upplevelsepresent på 50-årsdagen. Klart häftigt, i början av dagen var man nervös på en enkel grusväg utför, mot slutet gick det bra över rötter och stenar i branta backar och snabbt i doserade kurvor i utförslöporna. Det blev också ett åk ända från Skutans topp, nästan 1000 m utförsbacke. Det känns i hela kroppen efter en heldag på cykel utför berget och det blev nog rätt bra styrketränking också.