Mars månad

Nu har snart mars månad passerat i racerfart och våren verkar ha kopplat ett säkert grepp på vintern som inte riktigt tog chansen det här året. Förra året var jag tvungen att köpa ett par nya Spikcross i slutet av April för att kunna springa på Rocklundaspåret, hela 10 km slingan var då täckt med is. Den här vintern har spåret varit i stort sett snöfritt hela tiden.

Träningen i mars har gått i stort sett enligt plan. Har fått att par veckor med +10 mil och totalt blev det 41 mil under månaden. Ganska växlande miljöer har det blivit också även om tidiga vårkänslor har dominerat. Det började med en rejäl bergsultra i Rocklundaskogen redan den 1:a mars och sedan fortsatte det med en mängdvecka med mycket trail.

Andra helgen gjorde vi ett kort besök hos vintern. Den har ju inte tagit sig hit till Västerås i år så vi åkte upp till den i Sälen istället. Uppe på högfjället har man inte haft så mycket snö på 30 år sägs det. När vi var där hade det sjunkit ihop lite, men det var fortfarande mycket snö och mer kom det den första natten.

Insnöad när man skall ut på morgon pass...

...men solen börjar titta fram

Vinterns enda träningspass på skidor, i nydragen räls

Det blev 3 varv i Högfjällets milspår

En vecka senare åkte vi precis lika långt bort men åt andra hållet, det är 30 mil till Sälen från Västerås och precis lika långt är det "hem" till Taberg utanför Jönköping. Total kontrast i årstider blev det också. Även om det var en helg med släkten så kunde man få till ett par hyfsat långa och rejält kuperade pass, utanför Jönköping finns det lite höjdskillnader.

Toppbestigning i Taberg, 150 meter över landskapet

Det finns rejäla backar i skogens spår också

Ner från berget igen och över Tabergsån

Lite lutning på en del gator är det också

Söndagsmorgon och nu var solen framme här också,
där i norr ligger Jönköping och Vättern

Solen skiner "hemma" i Taberg

Söderut mot de djupa Småländska skogarna

Efter mycket åkande de senaste helgerna var det skönt att vara hemma den här, och vilken helg det blev. 14 grader varmt, strålande sol, 3 löppass med shorts och T-shirt, grillpremiär.... Det är svårt att tro att det faktiskt fortfarande är mars.

Nu blir det en lite lugnare vecka med få och kortare pass, det får bli lite nedtrappning inför årets första lopp. Natten till nästa söndag kl 00.00 går starten för Ursviks Ultra. Den här gången lär det i varje fall inte bli snöpulsning där.

Mängdvecka

Har känt att jag måste hinna få till i varje fall en period med riktig mängd innan tävlingssäsongen kommer i gång. Med bara ca 4 veckor mellan varje av de 4 ultralånga tävlingarna i april-juni blir det inte så stora möjligheter till mängdträning då. Början av året har det blivit lite knappt med träningen pga semesterresa och stukad fot. Har kunnat träna OK i stort sett hela tiden trots det, men inte med någon riktigt mängd. Blev lite inspirerad att ta tag i saken när jag läste på Jonas W's blogg att han kört en mängdvecka på 9 dagar.

Började förra lördagen redan kl 05 för min 50 km bergsultra i Rocklundaskogen, sen har det blivit löppass varje dag  på mellan 11 och 28 km. Bara en löpfri dag, i torsdags, då fick det bli cirkelfys istället, det behövs ju styrka i hela kroppen om den skall hålla. Totalt blev det 18 mil på de nio dagarna, i stort sett allt var ren traillöpning utom 4 mil på Rocklundaspåret och någon mil asfalt för att ta sig till och från skogen.

Kunde inte bli bättre avslutning på denna vecka, våren kom och solen sken äntligen igen, en skön lugn tur på Badelundaåsen i går och i dag en final på mängdveckan. Ett långt trailpass på 28 km med Rodde och Aron.

Foto: Rodde

Foto: Rodde

Solen har återvänt

Det är inte särskilt märkligt att vi nordbor dyrkar solen så mycket. Efter månader av mörker och gråväder skiner plötsligt solen, en hel dag!!! I dag var det första soldagen på hela året, vi har hunnit till den 8 mars utan sol. Det blev ungefär lika många soltimmar bara i dag på en dag som vi hade sammanlagt under hela januari och februari. Då är det inte märkligt att vi nordbor kastar oss ut i solen så fort vi får chansen.

Det var inte tänkt att bli något långpass i dag, bara en lite kortare runda. Men när termometern visar 11 grader, solen har strålat hela dagen och man kan ge sig ut i bara shorts och en tröja så blir det för mycket vårkänslor i benen, dom vill springa lite mer, fick släppa ut dom på en 20 km runda i varje fall. Fick bli favoriten Badelundaåsen som alltid är som bäst i vårsol.

Problemet är bara att det är mycket asfaltslöpning dit och hem igen, eller inte, det borde gå att lösa. Valde lite nya vägar, utnyttjade alla skogsområden och gräsytor, sprang bredvid cykelbanor där det gick och det gick ju, det blev nog bara 2-3 km asfalt på hela 20 km rundan.

Bergsultra Rocklunda

I går var det den 1 mars och det var dags att inleda säsongen i bergen, det är ju lopp i berg på lite olika sätt som gäller det närmaste halvåret. Även om man bor i Västerås så går det faktiskt att få till en riktig bergsultra, mitt i stan, det gäller bara att utnyttja det mest kupera området vi har maximalt.

Södra delen av Rocklundaskogen bjuder på höjdskillnader på 40 meter !! dessutom med ett fint MTB-spår som är perfekt för trailträning. Redan förra året fick jag till ett "bergspass", en runda på drygt 11 km med 500 höjdmeter, nu var det dags att göra det till en ultra genom att köra 4 varv.

Väckarklockan fick ringa redan kl 04, då var det dags för frukost och att packa klart ryggan, jag hade siktat på en nattstart runt kl 5. En nattstart dels för att få lite kvar av dagen efteråt och dels för att vänja kroppen lite ytterligare. Ursviks Ultra startar ju vid midnatt och Lavaredo Ultra Trail kl 23. Pannlampan åkte på och strax efter 5 var jag ute.

Strax 05.00 dags att ge sig ut

Det var naturligtvis öde och mörkt i skogen vid den tiden en lördagsmorgon, på sina ställen var det lite besvärligt på den tekniska stigen. Luften var mättad med fukt, inte riktigt dimma men luften var så blöt så det droppade om den, när pannlampan lös in i fukten såg man knappt marken ibland. Det är en riktigt konstig vinter vi har i år.

Mot sluten av första varvet vaknade fåglarna i skogen och genast blev det vårkänslor. Gryningen kom snabbt så när jag hade matstopp efter ett varv kunde jag packa ned lampan i ryggan, sen var det bara att nöta vidare. Det dök upp enstaka andra löpare och hundrastare som var ute i spåren, den första såg jag faktiskt redan halv 7 innan det var riktigt ljust så det finns andra morgonpigga.

Varje bergspass varv består av en runda på MTB-spåret förstärkt med en ren backrunda på 3 km och 6 "omvända backintervaller" mitt på MTB-rundan. Målsättningen var att springa hela tiden, även i alla backar, utom i backintervallerna där blir det power walk uppför. Det gör att av de 2000 höjdmetrarna under dagen blev 1000 löpandes och 1000 med power walk, kändes som en lagom kombination. Redan på andra varvet känns det i rejält i benen efter den kuperade delen, då är det skönt när man får sträcka ut på MTB spåret efteråt.

På tredje varvet dök Henrik upp och var med till slutet på det varvet, skönt med lite omväxling och en pratstund, men sen var det bara att bita ihop och ta sig an den sista rundan. Fördelen med ett sista varv är alltid att det är just det sista, det känns lättare när man vet det och eftersom varvet är så uppdelat i olika moment så känns det aldrig långt. Även det 4:e varvet gick bra, visserligen tog det några minuter längre tid men jag höll mig löpande även i alla backar. När jag kom ut ur skogen fick jag lägga på 3 km extra på vägen hem för att runda av till 50 km.

Det blev en bra bergsultra, 50 km med +/- 2000 höjdmeter på tekniska stigar. 6,34 effektiv tid och 7,15 med mat och depåstopp. Nu har säsongen i bergen inletts.

Björnön all in

Nu har det blivit dags att bojkotta asfaltlöpning ett tag. Foten som jag stukade i Thailand återhämtade sig snabbt och det gick att springa fullt ut efter en veckas vila ungefär, men men, i början av den här veckan kom ett bakslag. Efter ett dubbelpass med cirkelfys och HIT på F&S förra torsdagen som stressade foten, målning av Sofies lägenhet i helgen med mycket klättrande på trappstege och sen ett 20 km asfaltspass i måndags med mjuka skor så var det riktigt illa i tisdags. Varje steg som belastade foten gjorde ont.

Det blev lite bättre så i torsdags kväll testade jag med ett lugnt pass lätt snöpulsning med stadiga Spikcross på fötterna, det funkade perfekt, kändes nästan bättre efteråt. Blev ett nytt lite längre och lite snabbare morgonpass på fredagen och det gick lika bra, på dagen i går kändes i stort sett inget i foten. Det blev ett beslut taget för de närmaste veckorna, ingen CF som stressar tålederna, ingen asfalt som "slår" hårt mot foten och inga mjuka skor som låter foten röra och böja sig för mycket. Nu blir det bara mjuka stigar i skogen och det passar ju bra, det är precis vad som behövs inför årets bergslopp.

I dag blev det därför ingen långlördag med VLK, stack istället ut till Björnön och körde ett "all in", ett varv på vart och ett av alla 5 spåren. Började med milen, där var det bara att klafsa fram i 5 cm blött snöslask hela vägen, perfekt underlag för mig i dagsläget. Sen kom 5'an och 2,5'an, och som vanligt på Björnön var 2,5'an plogad så det blev lite renare spår en bit. Efter dom "vanliga" spåren testade jag den lilla vandringsledan på 2 km som jag aldrig sprungit förut, den var riktigt fin i början men efter 1,5 km försvann plötsligt stigen, någon hade t.o.m. satt upp en liten skylt med frågan "vart tog stigen vägen"? 1 km rundan blev det sista spåret och med ett par hundra meter extra på slutet visade det sig att ett Björnön all in är lika med en tuff halvmara i kuperad terräng.

Under tiden jag var ute och sprang gjorde solen några tappra försök att ta sig igenom molnen, men det blev molnen som vann och det kom lite lätta regnstänk också. Våren är inte riktigt här än.

 

Sista pusselbiten på plats i årets planering

Det var inte helt självklart att hitta den biten och att sen få den på plats. 4 lopp var redan inbokade för året, Ursviks Ultra, GL3D, Kullamannen och Kiruna Extreme. Det som har saknats var en riktig bergsultra och helst då en som kan ge en ny lott till nästa lottning för Western States. Just det med Western Staes gör det inte lätt, det finns bara 14 lopp i Europa som räknas som kvallopp nu, det har minskats ned rejält. TEC är det enda loppet i norden och det ligger för nära i tiden för GL3D, sen faller 5 lopp i England bort, dom var fulltecknade redan när jag började kolla i december, och så faller 3 lopp bort i UTMB veckan med de svårigheter det är att få plats där. 2 kändes väl anonyma på nätet i december och 1 verkade ha omständlig anmälningsprocedur.

Återstod alltså bara 2 lopp och båda var lopp som jag redan sneglat på, X Alpine i Schweiz eller Lavaredo Ultra Trail i Italien. Eftersom båda är knappt 12 mil är är det satt en tidsgräns för WS kvalet, det räcker inte att fullfölja på loppets normala tidsgräns. X Alpine vore kul, men med dess extrema kupering känns WS tidsgränsen väl tuff så valet föll till slut på Lavaredo.

Sista helgen i juni blir det några dagar i Dolomiterna. Anmälan dit funkade nästan bra, den öppnade i fredags och med bara 800 platser och okänt tryck i anmälan var det lika bra att hänga på låset vid datorn. Det var det fler som gjorde, servern kraschade och det tog Italienarna hela dagen att få ordning i elektroniken men till slut hade jag en plats bokad. Riktigt sådan panik var det visst inte, jag såg på Facebook nu att det fortfarande finns det 50 platser kvar, nu efter en vecka, men dom lär nog försvinna snabbt. Om någon skulle bli sugen finns det ingen tid att förlora. Ser riktigt fint ut där.

Bilder från loppets hemsida

Löparnas ultimata utmaning

I går kväll fick jag ett tips på facebook i sista minuten om ett program på Kunskapskanalen, "Löparnas ultimata utmaning", det kunde ju vara intressant så det blev ett snabbt byte från OS studions ändlösa repriser på TV3 till Kunskapskanalen.

Vilket program!! Suveränt bra skildrat, inga "skönhetsfilter" pålagda utan rakt ned i den hårda verkligheten. Lyckades verkligen skildra alla fysiska och psykiska utmaningar, alla känslomässiga svängningar, helt enkelt lyckades man förmedla mycket av vad det innebär att springa en extrem ultra. Skildra hur extremt mycket människan kan klara av, långt bortom vad de flesta vågar drömma om, men också att det finns en gräns, bortom den är det ridå. Det gäller att i alla situationer kunna fatta rätt beslut trots alla svängningar.

Helt enkelt ett måste ses program för alla som är nyfikna på ultra eller som redan är fast i "begäret". Det ligger tillgängligt på UR till 9 augusti så det är bara att bänka sig framför datorn och drömma sig bort i 1,5 timma.

Sen får det väl stanna vid bara drömmar den här gången, startavgiften till vart och ett av de 3 varma loppen är 3600 dollar och till Antarktiskt 3 ggr så mycket. Totalt blir det nästan 23.000 dollar sen tillkommer resor, utrustning.....  Bara drömma den här gången alltså, det kostar ju inget.