Pre race - början på en lång historia

Nu är jag tillbaka hemma igen, har jobbat en dag, tagit reda på det mesta av packningen och skall här i bloggen försöka smälta ned alla intrycken från en häftig helg i England så det kanske kan ge en liten känsla av alla upplevelser. Men inga ord och inga bilder ger verkligheten rättvisa, den måste upplevas och nästa år finns ju chansen igen för dom som kanske blir lockade. För att försöka få med så mycket av intrycken som möjligt blir det nog som sagt en ganska lång historia så det är lika bra att dela upp det i några delar, så här kommer först en pre race report, dvs lite om resan fram till start.

Det började någon gång i oktober när jag samma dag såg, först i Niklas blogg och sedan i Henriks jogg.se, att dom skulle springa något som hette GL3D i England, ett 3 dagars Mountain Marathon. Kollade in vad det var och det lät lockande, både ultralöpning i bergen och lite orientering på samma gång plus en flerdagars upplevelse i bergen i Lake District. Lockade med Kerstin också så bi blev 4 som anmält oss, till slut blev det ytterligare 4 svenskar som skulle dit. Under halvåret som gått sedan dess har det blivit mycket prylshopping, lite pryltestande och mycket planering, en del av det har jag redan berättat om på bloggen, men så till slut var det dags, den 1 maj gav vi oss i väg.

Redan vid incheckningen på Arlanda mötte vi Tomas Albinsson och Peter Juthberg från Stockholm så vi blev 6 GL3D-löpare på planet över till Manchester, uppsnacket började redan där. Resan över gick nästan bra, säger nästan eftersom Niklas fick lite panik vid bagagebandet. Hans stora rygga med all packning kom inte! All utrustning borta? Efter att alla väskor och folk var borta och paniken spridit sig i 10 minuter startade bandet igen och en ensam ryggsäck kom åkande...helgen räddad.

Vi sov över utanför Manchester för att ha hela fredagen på oss att köra upp till Lake District och vilken dag vi fick på vägen upp, strålande sol och 15 grader, allt annat än Englandsväder. Vi svängde av M6:an när vi närmade oss Lake District för äta, sportshoppa och kolla in bergen lite, vi hade ju dagen på oss. Det blev ett första stopp i Kendal där vi hann med fyra eller fem outdoor- och sportbutiker för lite sista minuten kompletteringar och även en del inköp för framtiden. Sedan fortsatte vi upp genom bergen och fick en liten liten känsla av hur det skulle bli.

På jakt efter sportbutiker i Kendal och solen skiner!

Spaning mot bergen...

...därborta ligger dom, där skall vi springa i morgon.

Första närkontakten med bergen, på vägen mot Ullswater

Herdwick Inn, vi bodde i verkligt lokal still strax utanför Pooley Bridge
natten före start

Efter en dag med lite turistande på vägen upp kom vi till slut fram till Pooley Bridge, den lilla byn i ändan av sjön Ullswater där tävlingscentrum var. Klockan 18 öppnade dom och man kunde äntligen checka in för start och samtidigt få ut sin karta. Alla var där och hängde på låset kan man säga, ivriga att få se kartan och vad som väntade oss. Det var en liten nätt karta i XXXL format vi fick ut, ett inplastat blad på 70 x 70 cm med alla kontroller utsatta, nu var det bara att rita in den banan man själv tänkt sig. Det bjöds på 4 banor varje dag... Elit, A, B och C... med olika längd och kupering. Om man ville kunde man köra olika varje dag men för ett sammanlagt resultat var man tvungen att köra samma klass alla 3 dagarna. Man kunde också bli "nedflyttat" till kortare bana följande dag om man var ute för länge en dag (om man hade mer än 50% längre tid än segraren).

"Liten" karta med mobilfodralet som jämförelse

Henrik, Kerstin, Tomas och Peter försöker göra sina vägval

Nu var det inte så mycket mer att fundera på, vi skulle ge oss ut på Elit banan var det redan bestämt, Henrik körde dock A eftersom han haft problem med en fot. Elit skulle innebära 133 km och 8020 höjdmeter sammanlagt under 3 dagar om man följde det optimala vägvalet enligt banläggaren. Inte mycket mer att fundera på allstå, vi åkte till vårt Inn för att äta middag, se över packningen ännu en gång och sen försöka sova. Klockan skulle väcka oss redan fem eftersom starten var en definitiv dead line redan kl 07.15. Men där fortsätter berättelsen, med den riktiga race rapporten, inom kort. 

England nästa...

Nu är det nära, på lördag morgon kl 07.15 är det dags för start vid Pooley Bridge, en liten by ute i Lake District i England. Då blir det premiär för min del när det gäller Mountain Marathon, den Brittiska varianten på bergsultra som innebär att man inte bara springer långt, det är också lite orientering och så är man självförsörjande med allt ute på fjället. GL3D är 3 dagar istället för de normala 2 och då får vi istället transport av en packning mellan nattlägren. För att det skall bli lika och rättvist för alla är packningen maximerad till 13 kg och 59 liter i en sjösäck.

Det blir en del prylar som skall tas med, en del är krav för att ha tillräcklig säkerhet ute på fjället, vädret i England är ju inte det mest pålitliga. Mat behövs också och en del ombyte nu när man ändå får transport mellan lägren. Frågan har varit hur mycket det blir när man plockar ihop allt. Packlistan har varit framme en hel del de senaste veckorna och saker har lagts till och annat plockats bort. Nu får vi se vad man missat och vad som visar sig onödigt, en hel del blir det i varje fall...

Löpryggan med dagspackning, det mesta är krav, ca 4 kg utan vätska

Camp Kit del 1: Mat, camgrejer, lite reserver, hygien och first aid
Stora flaskan fick inte följa med, ont om plats i säcken

Camp Kit del 2: Kläder för lite ombyte, värme och regnskydd på camperna

Löpkläder: Högen till vänster till start, den andra som ombyte och alternativ

Packat och Klart - en löprygga på 4 kg och en sjösäck på 11,5 kg

Ungefär 45 km per dag, fågelvägen, blir det om man klarar maxtiden respektive dag. Gör man inte det blir det "nedflyttning" till en kortare bana dagen efter. Maxtiden är inte fixed så det är lite svårt att veta hur det kommer gå med den, istället säger man att man skall klara sig inom segrartiden +50%. Segrartiden verkar ligga runt 6-7 timmar tidigare år, så någonstans mellan 9-10 timmar kanske gränsen går. På lördag kväll vet vi hur det gick fösta dagen, men då är vi troligen off-line, race report kommer i nästa vecka någon gång,

Ursviks Ultra

Årets första tävling och det blev en märklig upplevelse för min del. Åkte till Ursvik med Henrik och Rodde klockan 19 i lördags kväll för att hinna sova någon timma innan start, men det blev inte mycket sömn, somnade strax innan klockan ringde och det var dags för ombyte. När vi hämtat ut nummerlappar och skulle byta om dök Göran upp så vi blev fyra Västeråsare i år, kul. När vi kom ut för att gå till starten var det ett lätt duggregn. Lite typsikt efter att ha varit fint hela veckan men inte så farligt regn och skapligt varmt. Fick sätta så Haglöfsjackan en stund och slänga av den precis före start.

Dags för start, Göran, Rodde, Henrik och jag

Starten gick och det kändes lätt och bra. Henrik och Rodde drog iväg i lite för högt tempo för min del, men jag och Göran sprang ett par kilometer ihop. Efter ett tag kom jag ihop med Sandra L som höll precis det 6 min tempo som jag också tänkt hålla, vi fortsatte resten av första varvet i det tempot men mot slutet kändes det att jag nog måste sänka farten lite. Det visade sig senare att Sandra fortsatte i samma tempo de andra fyra varven också och gick i mål på 7:30, segrare i damklassen på nytt banrekord, grymt bra.

Efter första varvet på 1:28 gjorde jag bara ett snabbt refill stopp i depån och körde sedan andra varvet i stort sett själv i lite lägre fart, det slutade på 1:41. Precis som jag tänkt lite lägre fart men mot slutet på varvet började benen kännas lite stumma så jag tappade farten mera.

Tredje varvet blev riktigt tungt, benen stumnade totalt och jag blev öm i höfter och ryggslut när steget inte blev naturligt. Blev bara värre och värre under varvet som drog ut i tiden till 2:05. Hade lite svagsinta tankar på att kliva av efter tre varv men det var ju precis vad jag gjorde för några år sedan i snöpulsningen och nu fanns det ingen snö att skylla på så det var bara att ta till pannbenet. Det benet har fått lite träning sedan jag sprang Ursvik senast.

Fjärde varvet blev rena mörkret, inte bara att det var mörkt i skogen, benen fungerade inte alls. Kunde inte sträcka ut steget alls och med ett kort steg fanns det inga marginaler att parera rötter, stenar och lerfläckar. Det resulterade i ett evighetslångt trippande genom skogen. I den låga farten blev man inte ens fysiskt trött, men mentalt riktigt segt. Många passerade också, en del kom i fatt och en del varvade på sina slutvarv. Sandra sprang t.ex. förbi någon km före sin målgång. Varvet tog nu ännu längre tid, hela 2:21, på nytt kom de svagsinta tankarna att kliva av. Hade ingen lust att vara ute i flera timmar och nu knappt något folk alls kvar i skogen, men nej...

Jag har lämnat varvningen och knallar upp för backen ut på sista varvet

Ladda in lite extra i depån, bit ihop, ta fram hörlurarna till till telefonen för lite musik och ge dig iväg!! Gick uppför långa backen från varvningen medan jag fixade med lurarna och på krönet började jag springa och plötsligt...!!!  All stumhet och ömhet var som bortblåst, kunde springa obehindrat och jag var ju knappt trött. Jag vet ju att man skall härda ut och att det ofta kommer ljus efter mörkret i långa lopp, men jag har aldrig upplevt det så plötsligt och så totalt. Kom ikapp en del löpare och det gjorde att det kändes ännu bättre. Plötsligt gick varvet på 1:51, en halvtimma snabbare än det fjärde.

Skönt att avsluta positivt och ännu en lärdom rikare. Så länge det inte är skador, bit ihop när det är mörkt och tungt, ta dig framåt så gott det går, alla tunnlar har ett slut och plötsligt är man ute i ljuset igen.

Mentalt var det ljust efter målgång, men Stocksvädret var grått.

Prylar för bergen

Det är visserligen bara timmar kvar till årets första lopp, faktiskt det första loppet sedan UTMB för 7 månader sedan. Men även om det snart är dags att ge sig ut 75 km mitt i natten på Ursviks Extremspår så är fokus inte riktigt där, har inte funderat så mycket på vad man behöver ta med sig, plockar väl ihop något och åker dit. Fokus ligger istället en månad fram tiden, för om precis en månad är vi mitt ute på GL3D någonstans i The Lakes i norra England, Henrik, Kerstin, Niklas och jag.

Inför GL3D har jag funderat lite mer på vad man behöver, det började redan i November efter att jag anmält mig, en tredagars Mountain Marathon är ju något helt nytt för mig. Orienterat har jag visserligen gjort i 40 år och sprungit långt i bergen har jag gjort i varje fall i några år, men att kombinera det och samtidigt ha med sig packning för allt man behöver under 3 bergsdygn i ett osäkert Englandsväder kräver en del nytänkande och nya grejer. Vi får visserligen packningen för nattcamperna transporterad men den får vara på max 13 kg och skall innehålla allt. Eftersom jag och Henrik skall på ytterligare en bergsmara på 2 dagar i augusti, Kiruna Extrem, där man bär med sig även nattcampen så var det lika bra att planerna lite även för det. Var det någon som sagt att löpning är en enkel sport, man behöver bara ett par skor?

I början blev det mycket nätsurfande för att hitta det perfekta... låg vikt, bra prestanda, rimligt pris o.s.v. men tålamodet försvann ganska snabbt redan med sovsäcksvalet. Det första valet hade utgått ur sortimentet, det andra hade brister som jag hittade på en "amatörtest" på youtube, det tredje valet tillverkades inte längre. När jag väl hittade något var det lika bra att slå till snabbt och inte leta eller fundera så mycket, så här kommer en lista på de viktigare sakerna som hamnar i packningen.

Tält: Nordisk Telemark 2 ULW (880 g)
Sovsäck: Mountain Equipment Xero 200 (635 g)
Liggunderlag: Thermarest NeoAir XLite (380 g)
"Kök": Biltema gasolkök (70g) + Gammal Trangia kastrul (180 g)

Knappt 2,2 kg totalt för att få husrum, något att sova i och på och möjlighet att laga mat, det får godkänt tycker jag. Sen tillkommer det naturligtvis en del annat små och gott som behövs i campen. Några riktiga tester av grejerna i "Englandsväder"har det inte blivit tillfälle till, bara lite koll så att det funkar.

Tält och sovsäck hittade jag på nätet hos Pete Bland Sport som har ett riktigt bra sortiment på det mesta som behövs. Liggunderlaget blev också köpt i UK men via Amazon.com.  Gasolbrännaren blev en snabb affär på Biltema!! efter ett tips från Henrik.

Sovsäck och liggunderlag blev testade när vi var till syrran i Småland för 2 veckor sedan och gästsängarna inte räckte till. 2 nätter på kallt cementgolv i källaren, det funkade perfekt. Kände inte golvet ens om man låg på sidan, perfekt liggunderlag som både isolerade och gav lagom mjuk känsla. Sovsäcken blev inte utsatt för något extremtest, men skillnaden mot min gamla var rejäl så det lär funka bra.

Tältet blev snabbtestat förra helgen på gräsmattan hemma i solen. Suveränt enkelt och snabbt att montera upp. Innertältet kändes klart rymligare än väntat. Det är inte mycket plats i absiden men räcker nog till för den lilla packning man har på en bergsmara.

Testade "köket" också förra helgen. Kokade upp vatten och passade samtidigt på att testa en påse frystorkat från Drytech som jag hittat på Naturkompaniet. Vattnet kokade upp så fort så jag hann inte ta tid och maten var riktigt god för att vara påsmat. Det blir några påsar av detta som bas sen får vi se vad man kan hitta mera att lyxa till menyn med.  

Nu skall vi naturligtvis inte bara ut och campa, det skall springas också, ca 45 km per dag i 3 dagar och det är fågelvägen mellan kontrollerna, hur mycket det blir i verkligheten beror på vägvalen och evt missar i orienteringen.

För att springa har det inte behövts så mycket nya prylar däremot. Det blir Salomryggan jag hade på UTMB för dagspackningen, en S-lab 12 liter som är 2 årsmodeller gammal, med lite energi, vätska, kläder och utrustning för att klara evt. Englandsväder och de utrustningskrav som finns. Kläder för oväder blir mitt Haglöfs Endo ställ med Active GoreTex, jacka och byxor, har varit med ett par år nu och fungerar bra.

Det nya på löpsidan är skorna, det funkar inte med trailskor, istället behövs det närmast orienteringskor för att fungera på obanad "Fellrunning". Här har jag svår att bestämma mig, antingen Inov-8 x-talon 212 som jag haft ett tag nu, superlätta och sköna och snabbtorkande men är orolig att dom är lite "tunna"för 3 så långa dagar med ömma fötter som följd. Har nu skaffat ett alternativ med Salomon Fellcross2 som är nästan lika lätta, men sitter stadigare och är rejälare skydd för foten. Har inte hunnit prova dom fullt ut än så vi får se vad det blir, troligen åker båda paren med i packningen för möjlighet till byte.

Blir det x-talon 212'or...

...eller Fellcross 2

Det var de "stora" sakerna på packlistan vi får se vad det blir totalt när allt smått och gott är summerat.

Mars månad

Nu har snart mars månad passerat i racerfart och våren verkar ha kopplat ett säkert grepp på vintern som inte riktigt tog chansen det här året. Förra året var jag tvungen att köpa ett par nya Spikcross i slutet av April för att kunna springa på Rocklundaspåret, hela 10 km slingan var då täckt med is. Den här vintern har spåret varit i stort sett snöfritt hela tiden.

Träningen i mars har gått i stort sett enligt plan. Har fått att par veckor med +10 mil och totalt blev det 41 mil under månaden. Ganska växlande miljöer har det blivit också även om tidiga vårkänslor har dominerat. Det började med en rejäl bergsultra i Rocklundaskogen redan den 1:a mars och sedan fortsatte det med en mängdvecka med mycket trail.

Andra helgen gjorde vi ett kort besök hos vintern. Den har ju inte tagit sig hit till Västerås i år så vi åkte upp till den i Sälen istället. Uppe på högfjället har man inte haft så mycket snö på 30 år sägs det. När vi var där hade det sjunkit ihop lite, men det var fortfarande mycket snö och mer kom det den första natten.

Insnöad när man skall ut på morgon pass...

...men solen börjar titta fram

Vinterns enda träningspass på skidor, i nydragen räls

Det blev 3 varv i Högfjällets milspår

En vecka senare åkte vi precis lika långt bort men åt andra hållet, det är 30 mil till Sälen från Västerås och precis lika långt är det "hem" till Taberg utanför Jönköping. Total kontrast i årstider blev det också. Även om det var en helg med släkten så kunde man få till ett par hyfsat långa och rejält kuperade pass, utanför Jönköping finns det lite höjdskillnader.

Toppbestigning i Taberg, 150 meter över landskapet

Det finns rejäla backar i skogens spår också

Ner från berget igen och över Tabergsån

Lite lutning på en del gator är det också

Söndagsmorgon och nu var solen framme här också,
där i norr ligger Jönköping och Vättern

Solen skiner "hemma" i Taberg

Söderut mot de djupa Småländska skogarna

Efter mycket åkande de senaste helgerna var det skönt att vara hemma den här, och vilken helg det blev. 14 grader varmt, strålande sol, 3 löppass med shorts och T-shirt, grillpremiär.... Det är svårt att tro att det faktiskt fortfarande är mars.

Nu blir det en lite lugnare vecka med få och kortare pass, det får bli lite nedtrappning inför årets första lopp. Natten till nästa söndag kl 00.00 går starten för Ursviks Ultra. Den här gången lär det i varje fall inte bli snöpulsning där.

Mängdvecka

Har känt att jag måste hinna få till i varje fall en period med riktig mängd innan tävlingssäsongen kommer i gång. Med bara ca 4 veckor mellan varje av de 4 ultralånga tävlingarna i april-juni blir det inte så stora möjligheter till mängdträning då. Början av året har det blivit lite knappt med träningen pga semesterresa och stukad fot. Har kunnat träna OK i stort sett hela tiden trots det, men inte med någon riktigt mängd. Blev lite inspirerad att ta tag i saken när jag läste på Jonas W's blogg att han kört en mängdvecka på 9 dagar.

Började förra lördagen redan kl 05 för min 50 km bergsultra i Rocklundaskogen, sen har det blivit löppass varje dag  på mellan 11 och 28 km. Bara en löpfri dag, i torsdags, då fick det bli cirkelfys istället, det behövs ju styrka i hela kroppen om den skall hålla. Totalt blev det 18 mil på de nio dagarna, i stort sett allt var ren traillöpning utom 4 mil på Rocklundaspåret och någon mil asfalt för att ta sig till och från skogen.

Kunde inte bli bättre avslutning på denna vecka, våren kom och solen sken äntligen igen, en skön lugn tur på Badelundaåsen i går och i dag en final på mängdveckan. Ett långt trailpass på 28 km med Rodde och Aron.

Foto: Rodde

Foto: Rodde

Solen har återvänt

Det är inte särskilt märkligt att vi nordbor dyrkar solen så mycket. Efter månader av mörker och gråväder skiner plötsligt solen, en hel dag!!! I dag var det första soldagen på hela året, vi har hunnit till den 8 mars utan sol. Det blev ungefär lika många soltimmar bara i dag på en dag som vi hade sammanlagt under hela januari och februari. Då är det inte märkligt att vi nordbor kastar oss ut i solen så fort vi får chansen.

Det var inte tänkt att bli något långpass i dag, bara en lite kortare runda. Men när termometern visar 11 grader, solen har strålat hela dagen och man kan ge sig ut i bara shorts och en tröja så blir det för mycket vårkänslor i benen, dom vill springa lite mer, fick släppa ut dom på en 20 km runda i varje fall. Fick bli favoriten Badelundaåsen som alltid är som bäst i vårsol.

Problemet är bara att det är mycket asfaltslöpning dit och hem igen, eller inte, det borde gå att lösa. Valde lite nya vägar, utnyttjade alla skogsområden och gräsytor, sprang bredvid cykelbanor där det gick och det gick ju, det blev nog bara 2-3 km asfalt på hela 20 km rundan.