En KUL helg var det

Då har vi haft KUL helg i Väterås och det har hunnit gå 2 dagar så man återhämtat sig lite. Det blir rätt intensivt när man skall arrangera ett läger för 25-30 personer och samtidigt vara med och springa nästan 11 mil på de 2 dagarna, men det gick bra det också, riktigt bra kändes det som.

Det blev bara 2 återbud mot slutet pga skada, alla andra dök upp så vi fick 25 nattgäster och till start på trailpasset på lördagen blev vi 33 st. Ett riktigt KUL gäng som gav sig i väg ut på en runda i skogarna runt Västerås.

Hela gänget på väg ut på Trailrundan

Det enda som vi inte lyckades helt bra med var vädret, årets novemberväder verkar sätta bottenrekord i antalet soltimmar, Västerås är lika grått dag ut och dag in som resten av Sverige. Tydligen har Kiruna haft flest soltimmar i november i år och då är solen knappt över horisonten alls där. Grått var färgen för dagen alltså, men något regn blev det i varje fall inte, det var bara "lagom" blött så alla fick känna på leran lite här och där.

Lika bra att bli blöt med en gång, på gärdet vid Johannisbergs flygfält

Första depåstoppet efter 20 km, Per och Marie servade vid Svartån

ICA Hökåsen får besök efter ytterligare en mil

Anunds lilla hög besegrad, men var är depån?

Vi hamnade i grupper med olika fart lite allt eftersom och det flöt på bra. När vi kommit fram till Badelundaåsen blev det lite mindre lera och lite mera vyer att spana in. Vi i första gruppen var dock lite för snabba, Henrik hade inte hunnit ut med sin "specialdepå" så vi missade glöggen, bara att köra vidare.
Sista milen utmed Mälaren blev det asfalt och en del i gruppen drog upp farten rejält, vi andra växlade snarare ned lite på farten för att ha lite krut till nästa dag. Vid Lillåudden kom en surprise depå när David med son stod och serverade Cola och hembakade chokladbollar. Satt perfekt efter 49 km löpning och bara 4 km kvar. Lagom när det började skymma (fast det var som skymning hela dagen) så kom vi tillbaka till campingen och en härlig stund med snack och snacks och riktigt nyttig massage, tack för den Johan.

Precis hela Västerås inringat av vår runda

När alla kommit tillbaka och vi hämtat oss lite så var det dags för asiatisk buffé på Choys Garden innan vi fick en inspirerande föreläsning av Niklas om hans äventyr på Kungsleden i somras.

...men inte är det väl Kungsleden på den bilden Niklas?

Alla sov nog gott några timmar innan det blev frukost igen och dags för dag 2. Drygt 50 km löpning på vägar västerut för dom som valde längsta alternativet och vi blev många som gjorde det, totalt var det 12 stycken som gjorde +50 båda dagarna. Totalt blev det 107 km eller lite drygt det för dom som sprang lite fel som bonus.

Frukostsnack

På väg ut på 50 km väglöpning

Fågelskådare som hittat en ny till listan

Första depån i Roberts baklucka efter drygt 15 km

Det blev inte några fler bilder tagna i gråvädret, men runt kom vi lagom till skymning igen. Efteråt upptäckte jag att jag några km före "målgång" passerade 300 mil löpning i år, alltid något. Det blev lite mera snack och snacks men ingen massage och lite tröttare stämning. Bara för alla att packa ihop och åka hem. Tack för att ni kom och gjorde en riktigt lyckad helg, vi ses snart därute igen och nästa år blir det en ny KUL helg, Någonstans i Sverige.

HALLÅ därute!!

Oj oj oj, det har visst blivit tyst på bloggen väldigt länge nu, men det beror inte på att det blivit så mycket mindre löpning. Det har varit minst lika mycket plus en massa annat under flera helger, träningen inför nästa sommars stora utmaning har kommit igång och nu de sista veckorna har det varit en hel del fixande inför KUL helgen.

I morgon kommer ett helt gäng ultra sugna löpare till Västerås för att umgås en hel helg. En del av oss skall hinna med +100 km löpning och så blir det mycket löparsnack när vi inte är ute och springer också skulle jag tro.

Hinner inte skriva så mycket mer nu, ville bara tala om att bloggen inte somnat in, bjuder istället på lite bilder från förra helgen när jag och Per J snitslade 53 km trailbana i vilda Västmanland. Lite att se fram emot för er som är på väg hit...

Dragon's Back Race - nu börjar träningen

YES, det lyckades!!
I tisdags kom det ett mail från Shane Ohly redan tidigt på dagen. Efter nästan ett års väntan var det klart, jag hade fått en plats till ett av de mest unika och tuffaste loppen i världen. Det blev en nervös väntan för de andra innan allt var klart och alla hade fått sitt mail, lite väl lång väntan för Tomas och Peter, men nu är allt klart vi är nu 7 svenskar som har knappa 9 månader på oss att bli klara för start. Den 22 juni kommer vi stå uppställda för start i Conwy Castle i norra Wales. Om det är lite pirrigt nu så är det inget mot vad det kommer vara då. The Guardian gjorde en liten fotoartikel från det förra loppet 2012, "Is the Dragon's Back Race the toughest mountain run ever?" Mäktiga vyer som väntar oss.

Dragon's Back Race 2012     Foto: The Guardian

Nu är det bara att lägga upp träningen inför detta. Jag är i dagsläget inte anmäld till några andra tävlingar innan dess, det kommer nog bli några men då bara som ett led i träningen för att få lite roligare rejäla ultrapass men inte något som orsakar avbrott i träningen för återhämtning.

Jag frågade Race Director Shane Ohly i somras om sannolikheten att jag skulle kunna få en plats. Baserat på resultatet i GL3D fick jag bl.a. följande till svar "you should be capable of having a dam good go at the Dragon's Back Race but you should definitely come prepared from very long days out on the hills".

Very long days out on the hills var det alltså. Västeråstrakten är ju inte direkt känd för sina "hills" så nu gäller det att smida planer för träningen. Lika bra att börja med lite "long days" på en gång när tillfälle ges så får man jaga "hills" vid andra tillfällen. I dag var ett tillfälle för lite "long day", jag sträckte ut VLK's långlördag till en heldag i lugnt tempo med några depåstopp, fick ihop 50 km på strax under 5 h löptid. Perfekt höstväder, lagom temperatur och vindstilla men tyvärr ingen sol. Kul att delvis springa i marker som jag faktiskt aldrig varit i trots att det bara är ett par mil utanför Västerås.

Sprang ut mot Gäddeholm med Marcus, Micke F, Tim B och Roger, när de andra vek av hemåt före Gäddeholm fortsatte jag dit. Framme i Gäddeholm var det en halvtimma kvar tills fiket skulle öppna men det gick bra ändå. Tjejen som börjat ställa iordning hade redan kaffet klart och hon hade själv sprungit dit ut från stan och skulle springa hem också efter jobbet så hon förstod behovet med ett depåstopp och tyckte inte det var märkligt att någon kom springande.

Fika och koll av kartan vid Gäddeholm

Riktigt fin höst

Efter ett litet fikastopp fortsatte jag i för mig helt orörda marker till Fröholmen och en liten stig över till Harkie och vidare till Frösåker. Fin grusväg ned till Fröholmen och riktigt fin stig genom skogen men på andra sidan var det asfalt på vägen. Stannade på golfklubben och käkade en rejäl och riktigt prisvärd lunch. Här var det däremot lite mera unikt att det kom löpare från stan, men servisen var perfekt :)

Lagom liten skogsstig efter Fröholmen

Mälaren vid Harkie, solen kommer inte riktigt igenom

Frösåker Golfklubb

Riktigt prisvärd lunch för en ultralöpare på golfklubben

Lunchstoppet kom efter ca 25 km, precis halva vägen av de planerade 50. Efter god mat och en knapp timmas paus var det bara att fortsätta förbi Kärrsta till Irsta och vidare till Anundshög. Hela denna sträcka var det asfalt så inte lika fin löpning. I Irsta tog jag ett nytt kort fikastopp på Statoil macken.

Slingrande väg vid Kusta

Hill ....size XXXS ?   Blev i varje fall en "bestigning" efter precis 40 km

Efter Anundshög blev det skogsstigar igen utmed Badelundaåsen fram till Malma innan de sista kilometrarna asfalt över Finnslätten och hem till Gryta tog vid. En bra dag med 50 nyttiga kilometer i benen. Blev en hyfsat "long day" även om det inte blev så mycket "hills", hills får vi återkomma till. Nu är jag i varje fall på gång och på väg mot Wales och....

I morgon avgörs det...

Ja i morgon avgörs det om ribban får ligga kvar däruppe på den nya nivån jag prövat att lägga den på. I morgon avgörs det vilka de lyckliga? är som får en startplats i det legendariska Dragons Back Race.

Ett av det mest legendariska loppen som finns, det har bara arrangerats 2 gånger tidigare. Första gången var 1992 och då ansågs det vara världens tuffaste löpartävlingen. Sedan dess har det kommit många andra lopp som gör anspråk på den titeln och är tuffare på olika sätt, men det var så pass tufft att det tog 20 år innan någon vågade arrangera den igen. 2012 var andra gången och i Juni 2015 är det dags igen.

På 5 dagar skall vi springa från norra Wales till södra, 300 km och 17000 höjdmeter och mycket av detta är obanat uppe i bergen längs med bergskammar och över toppar. Det är ingen märkt bana utan orientering via ett antal kontroller varje dag. Övernattning i tält mellan dagsetapperna, som varierar mellan 50 och 69 km. 

Första gången jag hörde mycket om loppet var på middagen före Kullamannen förra året, jag hamnade då mitt emot Rune Larsson vid bordet. Jag kommer inte ihåg varför men han började berätta om Dragons Back Race 1992, han var en av de som var med på premiären och blev 2:a av 7 fullföljande i singel klassen, dessutom var det 16 par som tog sig i mål. 2012 när det var dags igen var det 82 som stod på startlinjen, men bara 30 som fullföljde hela vägen.

När jag för nästan precis ett år sedan på samma dag läste att både Niklas och Henrik siktade mot Wales så tog jag det som ett tecken, jag hade hittat en ny plats att lägga ribban på efter UTMB.

Hur tar man sig då dit? Ja det är lite av ett nålsöga att ta sig igenom. Nästa år finns det 150 startplatser och man kommer ta ut lite fler än detta för att "kompensera" för återbud. För att ens komma med i uttagningen måste man redovisa det tyngsta man har en löpar CV't från de 3 senaste åren. Det måste vara ultralopp, helst i berg, flerdagarslopp (också helst i berg) och Mountain Marathon som givetvis också är i berg. 275 hoppfulla är det som knappat in sin ansökan och bara ett antal fler än 150 blir uttagna.

Vi håller tummarna för att vi blir ett litet Team Sweden på plats. Första gången var det Rune, nu är vi minst 8 svenskar som vill dit. Förutom jag själv, Niklas och Henrik har det blivit, Tomas Albinsson, Peter Juthberg och Jonas Möllare från Team Rockrunners och Per Markus Jönsson från Kalmar. Dessutom Kerstin som är den enda som redan har en plast säkrad genom sin seger i GL3D. 

I morgon är det alltså dags, då avgörs det vad man gör den 22-26 juni nästa år, och som det står på hemsidan...

The legendary Dragon’s Back Race™ follows the mountainous spine of Wales from Conwy Castle to Carreg Cennen Castle. This incredible 5-day journey is approximately 300 kilometres long with 17,000 metres of ascent across wild, trackless, remote and mountainous terrain. It is not a trail race.

The original Dragon’s Back Race™ happened in September 1992 and ever since, it has been whispered about with a mix of awe and trepidation. Its reputation had reached legendary status with fell, mountain and ultra runners the World over by September 2012 when the second Dragon’s Back Race™ happened.

The Dragon’s Back Race™ is one of the hardest mountain races in the World.

  

Lite på gränsen vid Col de Tende

Tänkte bjuda på lite bilder från i söndags också, man kan aldrig få för mycket av berg, eller kan man?

Hade spanat in på kartan att det troligen skulle gå att ta bilen upp till ett pass på 1800 meters höjd, på gränsen mellan Italien och Frankrike, däruppe verkade det gå en liten grusväg som var markerad som cykelled utmed gränsen. Kändes som ett bra val, sparade en massa höjdmeter för att komma upp och var sugen på lite mera lättlöpt underlag efter KEX och en kuperad dag i lördags.
När jag väl insett att jag skulle lite på kartan och inte på den Italienska vägskyltningen, som lurade in mig i den enkelriktade långa tunneln till Frankrike, så kom jag upp i passet. Solen sken i dag också och där fanns ett litet Chalet att äta lunch på innan jag gav mig ut. Det blev perfekt lättlöpt grusväg på Italienska sidan, med lätt stigning uppåt 2200 meter ungefär en mil bort, sedan vände jag och tog småstigar tillbaka i Frankrike. Skön omväxling och mäktiga vyer.

Chalet le Marmotte, perfekt startpunkt efter en tidig lunch

Kommit en bit bort, Chalet ligger därborta vid det gräsklädda passet

Mitt ute i ingenstans låg en lien "fäbod", vad det nu heter på Italienska

Det går lite uppåt...

...och nedåt

Passade på att få en bild tagen efter att ha visat några cyklister utan karta tillrätta ;-)

Col de la Boaira, här vänder jag, men gränsvägen fortsätter

Tar stigen tillbaka på franska sidan istället, lite mer kuperat

Vänder mig om och ser Italien till vänster, Frankrike till höger

Molnen sveper in men lämnar en liten glugg i passet att passera

Lite märklig känsla att stå här, 1000 meter över tunnelmynningen på Franska sidan...

...lika långt ned till mynningen på Italienska sidan.... 

...och bara 3 km tunnel genom berget härunder

Lämningar från när gränsen inte vara lika fredlig