100 dagar....

I morgon är det 100 dagar kvar till start.

Kl 16:30 i morgon närmare bestämt, då är det dags att cykla hem från jobbet, men om 100 dagar går starten mitt i Chamonix. Får helt enkelt "fira" dagen med att ge mig ut i bergsmassiven runt Västerås på en liten runda.

Kullamannen Ultra

Vilket häftigt lopp, mycket hade skrivits om alla utmaningar och upplevelser som väntade, jag trodde nog det var lite överdrivet men det visade sig vara bättre än väntat, på alla sätt...

Berget är visserligen ganska litet men vilken bana man har lyckats få till, oerhört vackra och omväxlade vyer hela tiden och extremt tuffa utmaningar på delar av banan. När det dessutom var perfekt löparväder hela dagen så kan man inte annat än njuta, att kroppen sen blir lite sliten får man på köpet.

För att ta det från början. Jag och Jonas Wincent drog ned till Skåne i fredags, vi hade hyrt in oss på ett litet B&B i en liten Skånegård vid havet. På kvällen åkte vi till Rusthållargården i Arild för att lyssna på Rune Larsson och käka buffe. Rune var underhållande som vanligt och buffén var god men väldigt liten, innan det började hann vi träffa många andra löpare, alltid kul.

Lördag morgon halv 7 körde vi mot Mölle och upp till TC för att lämna bilen och packning, sen var det busstransport därifrån till starten vid campingen i Ängelholm. Samling, avprickning, inlämning av överdrag, dags för start.

När klockan slog 9.00 började en vansinnig rusning genom campingen och en första dryg kilometer upp och ned över de martallsbevuxna sanddynerna, obegripligt att folk inte lär sig hålla igen i starten. När väl rusningen lagt sig kunde man börja passera folk igen i lung och ro, en efter en, det blev aldrig speciellt trångt.

De första 3 milen skulle vara "uppvärmning" med lätt flack löpning utmed kusten. Det visade sig vara klart mycket bättre än väntat, ingen transportsträcka på preparerad vandringsled. Vi fick istället springa på alla slags underlag, sand, klappersten, skogsstigar, grusvägar, asfalt, ängar, mm. Sprang genom små byar och förbi små hamnar, mycket folk var det ute i solskenet. Det var inte många höjdmeter men en väldigt vacker och omväxlande miljö.

Där borta till vänster gick starten, här passerar vi nedanför vårt B&B

Rusthållargården mitt i Arild, där bjöd man på lyxdepå efter 29 km

30 km skylten passerades strax efter lyxdepån vid Rusthållargården i Arild, vad sägs om rökt ål, hemgjorda energibars mm, Fram till 30 km blev mitt snitt tempo 5.15, trots ett snabbt och ett rejält matstopp, klart snabbare än jag räknat med, men det var sen det började...

Först ett långt segt motlut på stig och väg som delvis fick bli gående, sen kom man in i skogen och banan störtade nedför en stiglös brant mot havet som låg väldigt långt ned. När man väl kommit ned och tagit sig igenom törnesnåren ut på "stranden" så fick man pröva en ny typ av löpning. "Stranden" några hundra meter fram till drivveds konstverken Nimis består nämligen av kubikmeterstora rundslipade jättestenblock, det vara bara att hoppa från sten till sten och se till att landa rätt. Framme vid Nimis vände banan tvärt upp för stupet och man fick klättra bland löpare, turister och publik innan banan vek av upp mot en bergstopp.

Vi hann inte mer än upp på toppen förrän banan störtade ned mot havet igen, här var det visserligen någon slags stig nedför, men stenig och lerig. Man ville helst hålla sig i något eller ta emot sig men fick se upp, det mesta som växte där verkade ha taggar. Kom i varje fall ned till havet igen, en kort bit över kullerstensstora klapperstenar sen var det dags för "väggen". 180 meter rakt upp, eller 60 graders lutning för att vara noga. Hela slänten bestod av jord, smågrus och lösa stenar, inte mycket fasta punkter att hålla sig i. Det vara bara att ta sig upp på alla 6, händer, fötter och knän. Hela tiden var det någon som ropade STEN, då kom något rullande ned som man fick se upp för. Ibland kasade man ned lika mycket som man kom upp och resa sig upp var det inte tal om.

Efter långt krypande uppför så kan vi till slut upp på toppen och en brant utförsbacke ned till varvningen vid målet. Kilometertiden mellan 30 och 35 km blev 14.10, det säger en del om terrängen.

När varvningen var passerad skulle vi springa 12 km banan som de som valt kortade alternativ sprungit, den gick ut till Kullens fyr och tillbaka, riktigt kuperat hela tiden och på små ibland steniga stigar. Benen var ganska stumma efter de 3 snabba milen i början så de tekniska stigarna blev utmanande, men svårigheterna kompenserades med råge av de vackra vyerna över Kullaberg. Innan man tills slut fick komma i mål skulle vi avluta med den övre halvan av extrembacken en gång till, upp över toppen ännu en gång och sedan brant utför till målet. Blev tyvärr inga bilder tagna på denna del av banan, ni får komma med nästa år och se själva istället.

Hade siktat på ca 5 timmar och fram till 30 km trodde jag det var helt lugnt, jag hade ju nästan 2.30 på mig för de 19 km som var kvar, men det var innan jag viste hur extrem banan var. De sista 19 km tog 3.11, jag kom i mål efter 5.48 och är trots det ganska nöjd. En 64:e plats bland ca 250 startande. Det gav definitivt mersmak, nästa år får vi se till att bli fler som åker hit, men då lär man hänga på låset när anmälan öppnar, har bara hört och läst lyriska kommentarer om loppet så trycket lär bli stort.

Efter dusch och lite mat körde vi hem igen, nu är det bara att återställa sig själv och utrustningen inför kommande utmaningar.

Före och efter sannering

7 dagar & 12 mil - Små berg & stora

Har fått till en period med riktigt hyfsad volym nu, 7 dagar på rad med träning som gav totalt 12 mil löpning och dessutom 2 cirkelfys pass, och det känns bara bra i kroppen. Skönt att det fungerar att öka på mängden ett snäpp till, det behövs inför årets utmaning. Det blir nog snarare lite färre kilometer framöver men en större del av dom skall bli ren trail eller backe/bergspass.

Nu får det bli 3 dagars vila förutom lite underhållslöpning på torsdag sen är det dags för Kullamannen. Skall bli en kul tävlingen som börjar med 3 fina mil utmed kusten från Ängelholm ned till Kullaberg. När man väl kommer dit lagom uppvärmd börjar skälva utmaningen, då skall vi klättra upp och ned och fram och tillbaka på berget under de 2 sista milen. Vi får se om det är lika utmanande som det utlovas, eller om skåningarna tror för mycket som sitt berg.

Det finns annars en tävlingen på lördag i berg som är lite mera värda namnet berg. Årets upplaga av Transvulcanica Ultramarathon går nere på La Palma då. Jag provade delar av banan på semestern i Januari, kan inte säga annat än att jag är riktigt sugen, det är en sååå häftig terräng. Det är ju kul också att vi numera har en svensk tjej som superfavoriet i damklassen när världseliten samlas i bergen. I Run Far har sin analys av damernas startfält klar.

Ultradygn

Ja det har inte varit 24 timmars eller någon annan lång ultratävling, men ett välfyllt dygn som bl.a. innehöll 58 km löpning. En bra dos så här i början av maj för att få upp volymen i löpningen inför UTMB nu när kroppen verkar ha kommit ikapp helt efter problemen i december.

Ultradygnet började egentligen lite efter kl 13 i går. Eftersom jag ändå skulle hem tidigt så valde jag ett försenat lunchpass i solen istället för morgonpass i minusgrader som fredagslöpning. Passade på att göra säsongspremiär med hela BRR banan på ett pass, det såg bra ut och var förvånansvärt torrt i skogen redan, 18 km blev det.

En snabb dusch och sen åkte jag och Sandra mot Stockholm, Rotebro närmare bestämt, för att ta pendeln till Solna och Friends Arena, det var äntligen dags för Bruce!!

50.000 pers eller så strömmade in i vår nya grymt stora arena. Klockan 20 drog han igång, inte ett ultra men väl ett marathonpass. En grym konsert med en stor mix av låtar inklusive alla "måsten". Det var Wrecking Ball Tour och mitt i kom plötsligt en bonusöverraskning. Det var länge sedan han kom till Stockholm första gången och ömsesidigt tycke uppstod mellan Svenskarna och Bruce, som bonus körde han nu hela Born to Run albumet "from start to finish". Ett marathonpass blev det som sagt, drygt 3 timmar höll han på non-stopp och han for runt hela tiden på den stora scen.  63-åringen måste vara i rätt god kondition.

Till slut var det roliga över och det var bara att börja folkvandringen ut med 50.000 andra, men det funkade bra, det tog bara 50 min från sittplatsen till bilen i Rotebro. Hemma halv 2 och några timmars sömn sen var det dags för dygnets 3:e etapp.

Train & Run med VLK, på våren som omväxling. Vi tog tåget till Ransta och satte nytt deltagarrekord för train & run, 16 st blev vi i dag trots att det fanns 3 lopp i närheten med VLK deltagare. En riktigt fin vårdag med en sol som strålade mot oss hela tiden, precis lagom varmt, enda problem var en rejäl motvind som vi hade hela tiden. Sträckan från Ransta är 30 km och med mina 5+5 km till och från stationen fick jag ihop 40 km.

Mycket kan det bli på ett dygn, men i kväll är det läge att ta det lite lugnare.

Mycket löpning nu

Det är mycket löpning plötsligt, i fredags damp nummerlappen till Kullamannen ned i postlådan. I dag när jag kom hem fanns det 4 "brev" i lådan. Startbevis till Stockholm Marathon, Runners World med Marathonlöparen, en faktura till klubben för maten till träningshelgen och så Vagabond som t.o.m. den hade en av omslagsrubrikerna "Löpning i Antarktis...och fyra andra lopp du inte visste fanns"

Rätt mycket löpning just nu som sagt ;-)

4 månader kvar

4 månader, eller närmare bestämt 124 dagar, är det nu kvar till UTMB, det börjar bli hög tid att komma igång med lite mera specialiserad träning. Nu när istiden släppt sitt grepp riktigt snabbt på bara 2 veckor så är det skogen och "bergen" som gäller. Dags att lämna finlöpningen på alla cykelbanor och ge sig ut på mera tekniskt underlag. Enda problemet är det där med berg, när man nu bor i Västerås så är det ju inte så stora bergsmassiv att träna i.

Det är bara att göra det bästa av situationen så idag blev det 2 rundor på min egen designade bergsrunda  i Rocklundaskogen, 1000 höjdmeter, både positiva och negativa, på 22 km är inte fy skam för att vara Västerås. Passade också på att inviga denna den sista träningsperioden mot UTMB med att köra fullt ut med stavar och packad rygga på ca 4 kg. Känns bra att nu är det på gång.

Stigen upp mot Mount Rocklunda, 40 meter över stan!

Bevis på att istiden definitivt är slut för i år, det är på tiden.

Lite extra motivation dök det upp i postlådan i fredags också, nummerlappen till Kullamannen, och dit är det är det bara 2 veckor kvar. Skall bli kul att få springa på lite andra berg,  även om Kullaberg inte är vansinnigt stort det heller så lär det bli klart häftigare än Rocklundaskogen, behövs lite omväxling och nya utmaningar.

Piemonte

Några dagars jobb i Italien. Jag har knappast varit i Italien alls förut, men nu har det varit ett par dagars jobb här och jag har stött på en riktig pärla. Piemonte, området i det sydvästa hörnet av norra Italien, den Italienska sidan av alperns slut kan man säga. Slättlandet runt Milano och Turino blir plötsligt böljande kullar med vinodlingar och lite längre bort, inom synhåll, reser sig bergen med snön kvar i backana.  Byar och småstäder ligger utspridda lite överallt bland kullarna. Helt klar ett ställe att återvänta till på semester någongång... snart.

Efter en evighetslång istid utan vår hemma känns det extremt skönt här, strålande sol och ungrfär 25 grader. Några träningpasss efter jobbet i shorts och T-shirt, träningspass med riktiga höjdskillnader, med 200 höjdmeter nonstpp uppför, sen kunde man fortsatt mycket längre upp mot de snöklädda topparna om det funnits tid. Så mycket tid fanns det inte men det blev i varje fall mycket bättre än Västerås max 40 m.