tisdag 31 december 2013

Hässlö Open

Årets sista pass blev en skitkul och tuff övning. Westeros Trail Running Society hade bjudit in till Hässlö Open på Badelundaåsen. 10 varv, ungefär 1,2 km per varv med 100 höjdmeter. Det blir totalt 1000 höjdmeter både uppåt och nedåt på bara 12 km... och vi är fortfarande i Västerås!!! Vem sa att det är platt här? OK det finns inga höga berg men några rejäla branter går det att hitta.

Ungefär 20 galna löpare dök upp på åsen för att fira nyår. Per Johansson fångade det hela på bild och det beskriver väl vad fick fick uppleva, här kommer några bilder, annars kolla alla bilder här.

Banbesiktning
Flygfoto?

GOTT NYTT ÅR !!!

måndag 30 december 2013

x-talon 212

Det har blivit Salomon skor på småstigarna under flera år nu, men jag har känt att det varit dags att pröva något annat. Nu inför GL3D behövs det dessutom lite mera grepp i terrängen än de trail skor jag kört med. Salomon har visserligen flera modeller med mera grepp också men det är ett bra tillfälle att testa Inov-8 skor till slut.

Det blev en riktigt bra affär på XXL i lördags, bra att kunna prova storlek i en fysiskt butik nu när man skulle köpa från ett märke man inte prövat innan. Hade redan bestämt mig för modellen innan så det var bara storleken som skulle prövas ut. x-talon 212 är knappast någon nyhet på marknaden, vet inte hur länge den funnits och hur mycket den ändrats under åren men mycket positiva omdömen har den fått.


Precis som med alla Inov-8 skor talar namnet om vad den väger, fjäderlätta 212 g bara, inte mycket att släpa runt på för en sko i terrängen. Detta är dessutom "torrvikten", när man kört den blöt lär skillnaden mot andra skor vara ännu större, den har inte mycket material som suger vatten och känslan är att det lilla som finns torkar snabbt.

Greppet ser lovande ut, rejäla dubbar som biter i leran och dessutom av mjukt gummi som även biter på berg och annat hårt underlag.

Det blev ett premiärtest i dag när jag skulle visa min bergsrunda för Kerstin. På en gång var känslan att det var en orienteringsko jag sprang i och det stämmer också till viss del, den används till det. På väg till skogen kändes det precis som en orienteringssko, lite hårt på asfalten, men det är ju inte det som den är till för. När vi väl kom ut på MTB spåret med leriga fläckar, blöta rötter och stenar och även i grusbacken fick dom visa att dom höll måttet. Hela tiden perfekt grepp, det gick att stå på utan att känna osäkerhet. När dom dessutom är så lätta så gav det ännu mera av fri löpkänsla, lite som att springa i Minimus men med 100%-igt grepp och med lite mera dämpning/skydd under hälen. På hemvägen, när man var uppvärmd i fötter och vrister, kändes dom t.o.m. OK på asfalten den dryga kilometern.

I morgon får dom stå till svars fullt ut, då blir det Hässlö Open, ett lopp på kul med +/- 1000 höjdmeter på bara 12 km, i Västerås !!!  En medellutning på 17%, det finns backar även i Västerås även om dom är små.

fredag 27 december 2013

En blöt jul...

En blöt jul har det varit, vädret alltså, och fortsätta på samma tema skall det tydligen göra. Känns som att det är långt till vintern att vi fortfarande är djupt inne i Novembermörkret. Väderprognosen på TV'n i går talade sitt tydliga språk och visade en bild jag tror jag aldrig har sett. På 5-dygnsprognosens 2 Sverigekartor var det en helt illröd och en helt djupblå, illröd eftersom hela landet har mycket över normal temperatur och illblå eftersom hela landet skall få mycket nederbörd. Jag tror aldrig jag sett att det varit så över hela landet samtidigt. Det illröda betyder många plusgrader i hela landet utom lite minus i fjällen och norra Norrland, det illblå att det är regn vi kommer få i större delen av landet.

Regnat har det gjort mer eller mindre varje dag i julhelgen, i morse var det faktiskt lite slask i regnet, så mycket att det blev vitt på marken en stund men det gick snart över, när det var dags för en löprunda ett par varv på MTB spåret på eftermiddagen så var det bara blött igen, riktigt blött.
Blytunga moln som lagt sig nästan på marken
För en knapp vecka sedan vände det i varje fall, ljuset är på väg tillbaka. Dagarna har faktiskt börjat bli lite lite längre nu även om det är svårt att upptäcka under det blytunga täcket. Det är bara att ställa in siktet mot nästa år, bita ihop och ge sig ut i blötvädret igen.

lördag 14 december 2013

Gråväder :(

Vad har det blivit av vintern? Vi hade några cm snö en vecka redan i oktober, sen smälte den och det blev svart, ganska självklart då redan i oktober. Vi hade några cm snö i förra veckan, sen smälte den och det blev svart, men nu är det ju december, vintern skall komma igång nu. Vi hade några cm snö i morse, sen smälte den redan samma dag och det blev svart och det är fortfarande december ingen ljusning inom synhåll.

Det är bara en blandning av svart, grått och blött just nu, ingen White Christmas i år ser det ut som. I morse när jag åt frukost började det snöa och det var minusgrader, men prognosen talade om blötsnö och regn framåt dagen, och så rätt prognosen var denna gång.

Långpasset i dag började i ett skönt och mjukt snöfall med lite snö på marken som dämpade så där precis lagom mycket, men det gick snart över. När vi vände söderut igen efter en dryg mil kände vi motvinden och den mjuka snön var utbytt mot vassa iskristaller som skar i ögonen. Det blev till att dra ned mössan så långt det gick och fokusera på fötterna, i det öppna mälarlandskapet är det inte mycket annat som skyddar mot motvind.
Lite suddigt när mobilkameran har svårt med snabba löpare i gråvädret
Vi blev bara 6 stycken i dag på långpasset, var det vädret eller var  det julstressen som gjorde att inte fler dök upp? Svårt att säga, men vi fick i varje fall känna på lite vinter gråväder i dag. Efter 2 mil vände de andra 5 hemåt, men jag hade tänkt mig 3 i dag så det var bara att fortsätta mot vinden. Fick syn på Vedbobacken i ögonvrån och fick inspiration till en liten toppbestigning i Västerås egna alpin anläggning (fallhöjd 40 m!). Snökanonerna hade gett upp hoppet inför många dagar med plusgarder, men springa kan man alltid göra i alla väder och på alla underlag.

Toppen besegrad, med det är inte Monte Blanc precis
När toppen väl var besegrad, och det gick ju ganska fort, var det bara att fortsätta en runda in mot stan och sen hemåt igen så blev det de 3 mil som det var tänkt. Egentligen var det rätt skönt, alla väder har sin tjusning, med rätt inställning och rätt kläder.

måndag 9 december 2013

Train & Run lördag

I lördags var det dags för Train & Run med VLK, tåg till Enköping var valet denna gång. På något viss spelar det ingen roll vart vi åker det blir i stort sett alltid motvind ändå. Kanske vi skall träffas på stationen någon gång och då bestämma vilket håll vi åker på istället. Nu blev det -5 grader och 10 m/s motvind i det öppna landskapet, 5 mil tillbaka till Västerås. Å andra siden är det ju bra pannbensträning och det har varit värre, nu var det ingen nederbörd t.o.m lite sol på slutet.

Om någon med koll på geografin undrar så stämmer det, det är inte 5 mil från Enköping till Västerås, men vi springer naturligtvis inte raka vägen, det blir lite krokar på slutet för att det skall bli just ett 5 mils pass. GPS nördar som all löpare har blivit nuförtiden krävdes det dessutom ett litet extra varv runt parkeringen vid Västerås C, skall det vara 50 km så skall det vara just 50 km ;-)

På kvällen var det sedan dags att följa lottningen till Western States, ingen framgång där inte. Av 8 svenskar och 9 norrmän var det bara Geir Frykholm som fick en plats, totalt var det bara 19 icke amerikaner som fick en startplats. Det blir till att se sig om efter andra lopp istället.

Depåstopp efter 20 km, i gränslandet vid Sagån
Plötslig efter drygt halva vägen stod Per J där med en överraskningsdepå
kaffe, pepparkakor mm satt perfekt.

fredag 6 december 2013

6 %

Så stor eller snarare så liten är chansen att få en startplats i nästa års Western States, i morgon är det dags för lottning. Lite siffror...

Man lottar ut bara 270 startplatser, 77 är redan utdelade baserat på olika "förturer". Dessa ynka 270 platser skall fördelas mellan 2705 anmälda, men alla dessa har inte samma chans. Har man varit anmäld flera år i rad får man en extra lott per år så det finns dom som har upp till 5 lotter. Med denna princip så finns det totalt 4307 lotter att dra, 270 vinster av 4307 ger 6 % chans till en startplats.

...och dom är bra på att trissa upp hypen där borta, det är ingen dator som spottar ut en lista på dom lyckliga, det är ett riktigt fysiskt lotteri med lappar i en "hatt", inför publik och med live uppdatering på nätet. Klockan 18.00 svensk tid börjar det och går att följa här.

Vi får se om dom lyckas hitta min lilla lapp i hatten.


tisdag 3 december 2013

Kiruna Extreme

Plötsligt händer det... och så har man nya utmaningar att ta itu med. Vad har man nu gett sig in på? Egentligen är det kanske inte fullt ut nya utmaningar utan snarare att cirkeln är sluten. Orientering har jag ju hållt på med under 35 år mer eller mindre, sen blev det marathon, sen blev loppen längre och längre och på senare år gick dom upp i bergen, nu blir det lite av en kombination av allt. Redan på orienteringstiden snegalde jag lite på BAMM, men det blev aldrig av då, sedan dess har tanken på mountain marthon legat och pyrt.

När Henrik och Niklas lockat med en start i GL3D nämnde Henrik att han funderat på Kiruna Extreme, men inte hade någon att springa med än. Vi pratade inte så mycket mer om det då, men så i lördags mitt på F&S festen fick jag ett SMS från Henrik, "Ser att Kiruna Extreme släpper förtursplatserna om några timmar. Skall vi lägga in en anmälan?" Ingen betänketid så mitt svar blev "OK kan du fxa det". Plötsligt händer det och några timmar senare är man anmäld till en ny utmaning, den 22-23 augusti är det dags.

Vad är då Kiruna Extreme? Hemsidan börjar med beskrivningen...
Kiruna Extreme är en tvådagars fjällorientering (mountain marathon) för tvåmannalag med övernattning på fjället där deltagarna själva bär med sig all nödvändig utrustning för att klara två tuffa dagar och en natt på fjället.

Det finns 3 olika banlängder/svårigheter som man beskriver så här...
Medium är för er som klarar en längre fjällvandring över två dagar (runt 15km per dag), har viss fjällvana och orienteringskunskaper samt vill testa den här typen av tävling.
Large är för er som har god kondition, fjällvana, orienteringskunskap och vill ha en riktigt tuff utmaning.
Extreme är för er med mycket god kondition, fjällvana, orienteringskunskaper och som vill ha en extremt tuff utmaning. Tidigare erfarenhet av liknande tävlingar rekommenderas starkt.

Naturligvis inte mycket att välja på så det blev Extreme, skall man göra något skall det vara fullt ut, kollar "checklistan"...
- Mycket god kondition - check - hamnade utanför skalan vid ett konditiostest på jobbet...innan jag började träna mycket
- Fjällvana - check - har vandrat en vecka i Kirunafjällen med 40 kg packning i lumpen, det var visserligen ett tag sedan
- Orienteringkunskaper - check  - hållit på i 35 år
- Vill ha en extremt tuff utmaning - check - vill ju gärna höja ribban som ni kanske märkt
- Tidigare erfarenhet av liknande tävlingar - nja - har ju inte sprungit mountain marathon än men det blir ett 3 dagars i England till våren och UTMB är väl hyfsat tufft i jämföreslse, även om UTMB inte är obanat och inte har orientering så är det trots allt dubbelt så lågt och dubbelt upp i höjdmeter ungefär.

Nu börjat det bli fullbokat med olika berg i kalendern för nästa år, inte plats för någon asfalt längre.

lördag 30 november 2013

30 - 30 - 30 - 30

30 år
30 km
30 löpare
30 november

F&S har funnits i Västerås i 30 år och klubban har växt kan man minst sagt säga, i dag är det över 20.000 medlemmar, i en stad med knappt 140.000 innevånare, var 7:e Västeråsare är med i stans största föreningen. Hela året har det varit jubileumspass av olika slag, i dag var det dags för löpning och då var det naturligtvis ett pass på 30 km, vad annars.

Riktigt många kom och utmanade sina gränser, trots att det var -5 i starten var vi 38 st som gav oss ut utmed Mälarstranden. Efter halva rundan passerade vi F&S på Björnövägen igen så dom som ville kunde kliva av, men det var bara några få som gjorde, vi blev 30 (vad annars) som fortsatte mot 30 km. Det blev riktigt bra fart och alla kunde hålla sitt tempo, vi vände åter och mötte upp när det behövdes. Många i gänget lyckades sätta distans pers och med betydligt bättre fart än dom vågat drömma om. Det går så mycket lättare i ett stort gäng.

Perfekt servis var det också utmed banan, 4 gånger fick vi blåbärssoppa, vatten, godis, nötter, bananer, saltgurka, snittar, mm, rena förfesten. Förfest eftersom det i kväll är dags för den stora jubileumsfesten på ACC, 800 som kommer på fest !!
Hela gänget samlat på väg ut mot Björnöbron
Första depåstoppet efter 10 km
Vilket väder !!
Anna och Therese hade svårt att inte ligga först ;-)

lördag 23 november 2013

15 grader kallare, men lika fint

Förra helgen i Kristinehamn var det +10 grader och strålande sol, i dag var det dags för ett långpass på hemmaplan igen, långlördag med VLK. Det var lika soligt och fint i dag men betydligt mera vinterkänsla med -5, rejält med frost och hårdfrusen mark. Nu är det bara snön som saknas för en normal och lite ljusare vinter.

När solen brutit genom morgondiset blev det i varje fall en strålande fin runda utmed Mälaren och längs med Badelundaåsens finaste del. Ett skönt pass på 31 km, en helt vanlig lördag i November, med 7 andra VLK löpare. Alltid kul och lätt med långpass när vi är några stycken och det brukar alltid bli minst så här många på våra långpass alla lördagar, året om.

torsdag 21 november 2013

Lite sent om en KUL helg

Det har varit fullt upp i veckan så det har inte blivit så mycket datortid, men nu kommer i varje fall en liten rapport från i KUL helg i Kristinehamn.

Sandra och Tobias hade fixat allt perfekt, boende, mat, banor och t.o.m vädret var kanon, vad sägs om strålande sol och runt 10 grader varmt i mitten av November. Allt fungerade perfekt t.o.m SJ lyckades leverera mig 40 minuter före utsatt tid till Kristinehamn!! Tågkaoset efter olyckan vid Södra Station i Stockholm gjorde att jag hann med ett försenat tidigare tåg i Hallsberg, blev 0 minuter väntetid där. 

Blev hämtad på station och efter att alla droppat in på vandrarhemmet åkte vi till en Thai restaurang för en god middag sen blev det en lugn kväll med mycket snack och lite info om morgondagen. Bara några tittade på den misslyckade fotbollen på TV'n
Startdags, nästan hela gänget (fattas bara några "fotografer")

Lördag morgon, samling strax före nio för att ge os ut på dryga 42 km på banan till Swedish Irontrail Marathon som blir ny tävling till sommaren. Visade sig vara en riktigt fin trailbana, för dagen rejält blöt men med kul löpning. 
Cykelbana av grus de första kilometerna
Fina stigar utmed järnleden
Ca 5 km grus i början sen blev det 15 km mycket fin löpning utmed Järnleden upp till Sjöändan där Sandra ställt ut bilen för ett depåstopp men mycket godsaker, glögg t.ex. Efter stoppet blev det tuffare stig utmed Hultetleden tillbaka mot stan, delvis var det i princip stiglöst, det var skönt att komma fram till motionsspåren till slut. Avslutningen på varvet blev ca 7 km asfalt genom stan.
Litet mellanmål för ultralöpare
När vi kom tillbaka väntade mycket godsaker i köket för att återställa energinivåerna, men trots det var vi 4 som letade upp en liten pizzera i närheten och tog varsin pizza till mellanmål kl 16, det skulle ju inte bli middag förrän kl 18. Catering middan kom och sen berättade Tobias om alla upplevelser och utmaningar vid sommarens PTL. Kul med lite flash-back från Chamonix.
Middagssnack, om löpning?
Söndag morgon och start vid samma tid, i dag väntade 50 km grusvägar och lite asfalt. Första milen utmed Vänerns strand sprang alla lugnt tillsammans ned till Picasso statyn (gräsligt ful sak), sen började vi dela upp oss lite efter fart. 
Strålande fin novembermorgon utmed Vänern
Ful staty i behov av underhåll
Mellan 2-3 mil gick det riktigt fort i 5.00 tempo så när vi kom till Sandras depåbil vid 30 km var det skönt med fikastopp, munkar och andra godsaker fanns det i luckan. Efter stoppet delade vi upp oss ännu mera, några fortsatte i 5 tempo, men vi blev 6 i en grupp som höll strax över 5.30. Fattades bara 500 m upp till 50 km när vi kom "hem" så det blev ett litet extra varv för 50. Ett riktigt bra pass i snitt 5.45 fart.
Depåstopp efter 30 km
47 km, nästan "hemma" och solen skiner än.
Det fanns gott om tid att ta det lugnt, duscha och äta rester från middagen i går innan vi fick tjuts till stationen igen för hemresan. En KUL helg med 92 km löpning och mycket löpsnack både mellan och under passen.

Tack Sandra och Tobias för ett perfekt arrangemang!! 

torsdag 14 november 2013

KUL helg

Dags för en helg med "lite" löpning, drar västerut till Värmlandskogarna för en KUL-helg (KUL=Kommittén för Ultradistans Löpning), vi blir nog 25 stycken som skall syssla med just lite löpning kring Kristinehamn.

På lördag är det trailpass på några vandringsleder, ca 45 km är det tänkt då. På söndag blir det 50 km på lite mera asfalt- och grusvägar. Mellan passen blir det naturligtvis mer löpning, men då är det Tobias Lindström som på kvällen berättar om när han som förste svensk fullföljde PTL i somras. Det skall bli kul att få återuppleva stämningen från Chamonix igen och höra storyn hur det var för dom som vara ute hela veckan, som ville ha ännu mera utmaning än vad UTMB kunde ge.

måndag 11 november 2013

Western States ?



The Western States ® 100-Mile Endurance Run is the world’s oldest and most prestigious 100-mile trail race.

Urmodern till alla 100 miles lopp, ett lopp som inte är det svåraste att fullfölja även om tidsgränsen är tight med 30 h, det är trots allt ca 70-80% av de startade som fullföljer men däremot är det nog det svåraste att få en startplats till.

Med UTMB i bagaget har jag nu kastat in en anmälan för en lott i lotteriet till 2014 års lopp. Vinstchans mindre än 10%. Anmälan öppnade i lördags och är öppen en vecka, redan första dygnet var det över 1000 anmälda, just nu passerade det 2000. Det låter inte så mycket, problemet är att loppet inte får ha mer än 369 deltagare! En ganska stor andel startplatser försvinner till folk med förtur av olika själ så när lotteriet är den 7 dec är det bara drygt 200 platser som lottas ut. Dessutom finns det många fler lotter än antalet anmälda eftersom man får behålla sin lott från år till år så länge man kan anmäla sig i direkt efterföljande år. Man ökar alltså hela tiden chansen med ytterligare en lott varje år, men kan man inte anmäla sig ett år förlorar man alla sina lotter och får börja från början.

Inte nog med att lotteriet är tufft, för att anmäla sig till det måste man ha fullföljt ett kvallopp och här har man stramat åt rejält. Till anmälan i år inför 2014 års lopp var det redan stramt med bara 23 lopp i Europa som duger, nästa är inför 2015 har detta minskat till bara 15 lopp i Europa. TEC 100 miles är enda loppet i Skandinavien.

Det började 1955 när man startade ett lopp med hästar för att se om dom klarade 100 miles i tuffa berg på 24 timmar. 1974 gav sig en löpare ut och det visade sig att det var möjligt även för en löpare att gå under 24 h. 1977 startade det första officiella loppet med 14 deltagare, 3 kom i mål. 1984 bestämde kongressen i USA om en Wilderness Act som berörde ett område som banan passerar, inga tävlingar skulle längre få bedrivas men man fick dispens eftersom loppet redan fanns. Däremot får man inte öka antalet deltagare därav den udda gränsen 369. Springer man 100 miles så är det mycket kult, kan man så är det mer eller mindre ett måste att försöka sig på Western States, frågan är hur många lotterier det krävs för en plats, den 7 december vet vi om det mot förmodan lyckas redan första gången.

lördag 9 november 2013

Novemberlördag

Det har blivit november, det är blött, det är grått eller för det mesta helt svart. Det är som alltid på något vis årets "tyngsta" månad, när det är som längst tillbaka till ljuset. I december kommer alla konstgjorda ljus och sen kommer snön och lyser upp, men det är då, nu är det mörker och regn som gäller.

Trots mörker och blöta kan man i varje fall alltid springa, det finns t.o.m. tävlingar. Många VLKare var i Stockholm och sprang Vintermaran med ca 400 startande. Per var vi Borås och sprang 6 h lopp med ca 250 startande. 400 på en mara och 250 på ett 6 h, samma dag, i november, var det någon som pratade om löparboom?

...och trots att det var många på tävlingar, det är november och långt till våren så blev vi 9 st på VLKs långpass i dag. Vi han springa vår runda på allt mellan 20 och 30 km innan regnet nådde upp till oss, det var riktigt skönt löparväder för att vara i november med lite fin lera på småstigarna som gav extra träning åt styrkan i våra vrister.

Det blev ett pass utmed ett av de finare stråken i dag, längst med Badelundaåsen och då måste man som alltid göra en lite toppbestigning när man passerar Anundshög, Sveriges största gravhög.
Henrik och Micke besegrar Anund

torsdag 31 oktober 2013

Träningsrutiner igen och shopping!

Nu har träningsrutinerna börjat sätta sig igen inför vintern. Säsongsvilan i september är över sedan några veckor och allt pyssel under hösten har börjat lugna ned sig, träningen lite mera ordnad igen. Varierad löpning ca 5 dagar i veckan, cirkelfys på torsdagar och ibland ett extra cirkelfys- eller HIT- pass. På lördag skall jag nog till och med hinna vara med på hela långpasset med VLK.
Förra veckan blev en bar mix, nu är det bara att öka på längden lite också.
Har också planerat i varje fall halva nästa år. Anmälningar är på plats, resa till England för GL3D bokad och en grov (lång) shoppinglista för min första Mountain Marathon är fixad. Problemet med den shoppingen är att det finns mycket därute på nätet och när man letar efter det man behöver så dyker det upp så mycket annat som man vill ha. Vi får väl se vad det hinner bli innan det är dags.

torsdag 24 oktober 2013

Great Lakeland 3 day

...eller GL3D som det också kallas, alla lopp måste ha sin förkortning nu för tiden.
Bild från förra årets lopp (från GL3d hemsidan photo: Simon Caldwell)
En helg i början av maj blir det premiär för en ny typ av lopp för min del, ett Mountain Marathon i Lake District i nordvästra England. Jag har funderat på liknande lopp sedan länge, egentligen innan jag började med riktigt långa lopp, när jag "bara" höll på med orientering. Det är långa banor, flera dagar och grövre orientering i bergsterräng som gäller. 

Har inte blivit av förut, men inför nästa år funderade jag på något flerdagarslopp och när jag samma dag för ett par veckor sedan fick veta att Henrik Ortman skall dit och Niklas Holmström från Torshälla troligen också skall dit kändes det som ett tecken. Ett lopp man inte hört talas om innan och plötsligt skall två man känner dit, kanske är det dags att pröva Mountain Marathon nu? Dessutom passar loppet in i planen inför 2015, kan få ribban att ligga lite stadigare då.

Har blivit lite funderade om planeringen inför nästa år men nu är det anmält och klart. Vi blir troligen 3 från VLK (Henrik är med i klubben nu) eftersom Kerstin vill med och springa ett flerdagars lopp. Plötsligt dyker det upp 4 från Mälardalen bland 200 britter i det starkt begränsade startfältet.

Vad är det då som väntar oss? Det blir ca 45 km fågelvägen per dag i bergen, ingen utmärkt bana utan grov orientering via ett fåtal check points. Självförsörjande på allt under de 3 dagarna, mat, tält, sovsäck, kök, ombyten etc. Enda hjälpen är att man i detta lopp slipper bära med sig allt, man får en starkt begränsad packning transporterad mellan övernattnings camperna.

Nu blir det till att planerna lite packning, inte bara löpryggan under dagarna utan också en vattentät säck med det som behövs för 3 dygn i brittiska berg. Det är ju inte alltid så torrt i England har jag hört.


måndag 21 oktober 2013

Mot 2014 i nytt format

Nu börjar planerna klarna lite inför ett nytt år. De senaste åren har varit utstakade i god tid för att till slut nå en startplats i UTMB med en bra chans att också klara sig i mål. När man väl nått ett mål man haft i drygt 3 år blir det lite vakum i planeringen, det gäller att hitta nya ställen att lägga ribban på. Tyvärr räcker det inte att bara bestämma sig för något, det gäller att få en startplats också och det är inte självklart i många lopp nuförtiden, en plan A behövs och både plan B och C som back-up.

Med nya mål och nya planer var det dags att fräscha upp bloggen lite också, nu är det ju inte inför UTMB längre så dags för lite nytt utseende och innehåll.

Har kanske lyckats lägga upp ribban för 2015 nu, men den darrar lite mycket än innan jag ens har hoppat så vi får se om den ligger kvar där tills det är dags. Skall den ligga kvar krävs det lite innehåll i planerna för nästa år som matchar, men jag återkommer till var ribban ligger och darrar och tänkte presentera nästa års lopp lite i taget.

KULLAMANNEN ULTRA
Det enda som är är helt klart, anmält betalt o.s.v. är en favorit i repris. Kullamannen Ultra på Kullaberg, det var en häftig och kul upplevelse i år. Har man inte varit där är det svårt att tro att det kan vara så extrem bergsterräng i Skåne. Nu har man dessutom ökat ut banan lite ytterligare i den extrema delen så den är på, lite odefinierat, +53 km. Den 31 maj blir det därför bergsklättring i Skåne istället för asfaltsnötning i Stockholm som för så många andra.
Åter till "Dödens Zon", klättring på alla 6 uppför berget.
Inledningen på startlistan känns ju ganska meriterande, får väl se om man kan leva upp till samma rykte.

URSVIKS ULTRA
Det är inte helt bestämt än, men eftersom det troligen inte blir någon "resa långt tävling" i början av året så blir det ett nytt försök i Ursvik, jag har lite otalt med den banan. 2010 blev det där min hittills enda DNF på ett långlopp. 75 km snöpulsning i 15 cm snö var OK så länge snön var någotsånär torr, men när det började regna och man sjönk igenom även den packade snön på vinterms skidspår blev det för mycket. Då hade jag inte tränat upp pannbenet med mycket nog ultra så det fick räcka med 45 km, där klev jag av.
Starten i Ursvik går i varje fall den 6 april, och som vanligt kl 00.00. Vi får se om det blir en fin vårnatt eller en långdragen vinter att tampas med.
Ursvik 2010 - snöpulsning!

söndag 13 oktober 2013

Off line

Oj oj oj, nu har jag visst varit off line med bloggen i en månad. Det är inte så att jag tänkte sluta med den nu efter UTMB, visserligen startade jag bloggen när jag bestämt mig att satsa mot UTMB, men nu när man har hållit på några år så är det rätt kul att skriva.

Däremot har det varit en intensiv höst, de 2 senaste månaderna har varit igång non-stop. Först var det UTMB och när jag väl kom hem från Chamonix så blev det full fokus för Black River Run. Det blev 3 intensiva veckor före BRR med allt som skall fixas och samordnas och en hel del veckan efter också för att fixa upp efteråt. Mycket jobb var det, men det känns så bra när allt fungerade, alla var nöjda och t.o.m både solen och månen sken på oss under varsin halva av dygnet.

Inte blev det viloläge efter BRR veckorna heller. Den 1 oktober fick Sandra nycklarna till sin lägenhet, dags att flytta hemifrån, och för pappa har det blivit 2 veckor med renoveringsjobb varvat med flyttlass förra helgen. Nu är det nästan klart och fint därborta på Haga, men här hemma ekar det rätt tomt istället med båda tjejerna utflugna.

Det har inte blivit så mycket träning under dessa 6 veckor, men det passade egentligen ganska bra. Första veckan var det "efter UTMB vila" ändå och eftersom jag inte planerat några mer tävlingar i höst passade det sen bra att ta en period med tidig säsongsvila. Har hållit igång lite lagom under alla veckor med mellan 2-6 mils löpning, har tagit pass när det varit en lucka, ibland före 5 en fredagsmorgon.

Nu är det dags att börja med mer planerad och regelbunden träning igen, plus att jag måste komma igång med cirkelfys varje vecka också. Jag hade tänkt ta ett första 3 mils pass i morse, men fick korta av till 26 km för att hinna till "byggjobbet. Det gjorde inte så mycket och vilket fint pass det blev. Solen gick upp över frostklädda fält med lite lätta dimslöjor, sen fick solstrålarna hela skogen att brinna med alla höstlöv som finns kvar.

Till och från under veckorna har det också blivit tid att börja fundera på nästa år och nya mål. Det börjar skönjas en plan nu, återkommer snart till den.

lördag 14 september 2013

Nya mål?

OK... it's done, what's next?

Efter att jag sprungit min andra marathon bestämde jag mig 2005 för att försöka klara sub 3. Det tog 3 år och ett antal lopp som slutade strax under 3.10, men hösten 2008 i Berlin lyckades det. Det blev världsrekord i loppet i det suveräna höstvädret, inte av mig visserligen, men jag lyckades till slut gå sub 3 med en hårfin marginal, 2.59.21.  Jag flöt runt på moln resten av den dagen med dubbla känslor, YES I did it !!! men nu då?

Vintern 2009 hittade jag via jogg.se ett gäng andra långlöpare i Västerås, vi började springa mer och mer tillsammans och det blev längre och längre. Upptäckte att det fanns något bortom maran, ultra...

I maj samma år startade vi Västerås LK och det bara fortsatte, vi blev fler och fler som påverkade varandra. Gränserna flyttades framåt om dom ens fanns överhuvudtaget. I maj 2010 bestämde jag mig plötsligt för ett nytt mål, UTMB. Det tog 3 år det också. Det var inte bara träningen som behövdes för att ha en chans, det var en utmaning att få en startplats överhuvudtaget. Men nu efter 3 år är det igen, YES I did it !!! men nu då?

Som tur är har jag under tiden mot UTMB fått upp ögonen för en helt ny värld, det är inte 42195 m asfalt genom någon storstad som är grejen, det är bergen som lockar, och det finns så mycket att välja på där ute.

I somras hittade jag det ultimata botemedlet mot eventuell "post race trauma", en liten bok med mycket att välja på...

500 lopp i 101 länder runt om i hela världen. Visserligen är inte alla ultra och berg, men det finns många nog. En första genombläddring resulterade i en lista på runt 50 lopp, vissa måsten, vissa skulle vara kul och vissa mer eller mindre extrema utmaningar. Frågan är bara vad man skall välja?

Nu, precis 2 veckor efter UTMB, känner benen att dom vill springa igen, det har blivit 2 lugna pass innan men i dag blev det ett första +20 km pass och det kändes bra. Nu börjar också några idéer ta form, några möjligheter inför nästa år börjar klarna.

Vi får se vad det blir, först skall vi genomföra vår egen Black River Run nästa helg och som "Race Director" blir det en del timmar till det den närmaste veckan. Sen är det nog dags att fräscha upp bloggsidan, jag började med den inför UTMB för 3 år sedan, men nu när det är klart är det nog dags för en nystart. Det är ju faktiskt kul att skriva om allt kring löpningen.

tisdag 10 september 2013

UTMB - The Final

46 km kvar, 3000 höjdmeter och mörkret faller på nytt, vi ger oss ut i den andra natten. Benen är lite stumma efter stoppet i Champex-Lac och huvudet är trött, men några kilometer i början är det lite lätt utför på en grusväg, det ger oss chansen att komma igång igen.

Det är bara 3 berg kvar att passera nu, 3 berg som ser små ut på höjdprofilen jämfört med de tidigare topparna. Vi skall bara upp till ungefär 2000 meters nivån, 3 gånger, det här går ju riktigt bra, vi kanske hinner hem innan det blir ljust till och med, får ringa och växa Ann mitt i natten om hon skall ned till målet...

Många tankar far runt i det trötta huvudet, men snart får det annat att tänka på, vi kommer fram till första berget, skall upp 900 meter till Bovine. Det är värsta stigningen hittills, en tvärbrant stenig serpentin, ibland är det sten, ibland mitt i en bäck, ibland rötter, ibland bara brant. Inser att det här kommer ta sin tid men det är bara att mala på uppför, steg för steg. Kommer till tidskontrollen däruppe men sen fortsätter stigningen ett par kilometer till, mitt genom en "fäbod". Massor av bjällror runt omkring och ögon, men man ser inga kor i mörkret bara hör dom runtomkring.

Till slut är vi uppe, äntligen, skall stoppa i mig lite energi men får istället ett plötsligt behov att spy utan anledning. Det är jobbigt några minuter, svårt att spy när det inte finns något att spy ut, det kommer bara reflexer. Till slut lugnar det ner sig och vi kastar oss utför igen. Det är bättre stig ned men minst lika brant, vi skall ned 800 meter till Trient och nästa lilla matkontroll. Efter en tvärbrant slänt kommer vi till en by full av publik, men nej, det var inte här, vi skall ned en tvärbrant till sen är vi nere, rundar en kyrka och kommer in i mattältet.
Dags för buljong med nudlar igen då, i Trient
Försöker stanna så kort som möjligt, har sen lite svårt att hitta vägen ut för vi skall tillbaka runt kyrkan och sen ut ur byn åt andra hållet. Det bär av uppåt igen, upp på näst sista berget. Nu känner man att det finns ett slut på det hela och den här stigningen är visserligen brant men med lättare underlag. Nu är det mitt i andra natten utan sömn och huvudet börjar leva sitt eget liv, innan vi kommer fram till tidskontrollen på berget är vi båda övertygade om att vi ser folk vid en alphydda som har en tidskontroll ute på balkongen, men där finns bara skog när vi kommer fram. Kontrollen kommer en kilometer längre fram, vid ett tält som vanligt.

Ännu en lång och på slutet brant utförslöpa ned till Valloricine. Nu är det riktigt nära hit åkte vi i veckan och vandrade lite, det är ju ingenting kvar nu. Vi kommer hit efter drygt 35 timmar, med bara ett berg och 18 kilometer kvar är vi övertygade om att vi har god marginal att klara 40 h, suveränt bra.

Det är 2 km lätt uppför ut från byn sen fick man börja fundera om tidsgränsen, vi ser spridda lampor rakt upp på bergväggen. Det är mörkt så man ser inte stupen med det är bitvis nästan lite klättring i en serpentin med trappsteg och någon stege, lampor både rakt upp och rakt ned efter ett tag. Vi kommer till krönet, tror vi, men det kommer ett till och ett till och ett till... efter branten upp planer det ut lite men istället är det som ett stort stenbrott som försätter ett par kilomter, omöjligt att springa med stumma, ömma och trötta ben.
Äntligen uppe vid La Tete aux Vent  
Nu är Chamonix inom synhåll, bara att fortsätta
När vi kommer till tidskontrollen inser vi att det inte är någon idé att försöka med sub 40. Det var bara 8 km hit från Valloricine med det tog 3 timmar. Det fortsätter en bra bit till däruppe på svårlöpta stigar och sen skall vi nedför 1000 meter brant till Chamonix.
Solstrålarna når Mont-Blancs topp, vi skall bort till La Flegere
därborta på hyllan och sen är det rakt ned till Chamonix
Vi nöter på uppe på berget, den här sista delen är det ena stället på hela banan där jag upplever att det är fler som springer förbi mig än tvärt om. Det märks att det krävs vana att springa i stenbrott när man är trött och stum. Känslan stämmer också när man tittar i resultatlistan, tappar drygt 60 platser från La Tete aux Vent ned till Chamonix, men platser är inte hela världen nu är målet SÅÅÅ nära och vi kommer klara i varje fall sub 41. Kommer till slut ned i Chamonix och det är bara knappa 2 kilometer gatlopp kvar. Det är tidigt på morgon men det är mycket folk ute redan och alla jublar för här kommer det 2 till mot mål.

Det tog drygt 3 år att ta sig till startlinjen, det tog drygt 40 timmar att ta sig i mål, det är mycket känslor som väller upp på vägen in mot mål och när man till slut passerar in genom portalen.
Tillsammans över mållinjen efter 40.48
Tack Björn för ovärderligt gott sällskap under mer än halva loppet
Glädje !!
Vi har fått våra Finisher västar
Kroppen känns otroligt nog helt OK, inte speciellt ont eller stelt, inga blåsor, inga skavsår bara en allmän skön utmattning. Går "hem" till vårt chalet, tar en skön dusch och 3 timmar sömn, mer vill jag inte sova nu för att inte tappa dygnsrytmen helt. Går ner på stan igen, hämtar ut min drop-bag, äter lunch, kollar på fler som går i mål i sista minuten, kollar på prisutdelningen, Bra njuter, trött, men bara njuter i solen.