torsdag 31 december 2015

Bruksleden by Night

Årets sista träningspass blev inte i dag på den sista dagen som omväxling, istället sprang jag ett rejält natt-pass med Kerstin i går, med fokus på vad som väntar i början av nästa år. Om precis en månad är det start för Marmot Dark Mountain ute i en liten by med några hus i nordöstra delen av Lake District. Då väntar 52 km och 3200 höjdmeter, om vi lyckas springa rätt väg vill säga, troligen blir det lite mera. Detta på natten i det öppna och troligen dyblöta fjällandskapet, det är kanske lite lätt fruset och en skvätt snö också. Full utrustning för Mountain Marathon är det som gäller så en packning på lite drygt 5 kg tillkommer.

För att testa all utrustning, från skor och neouprensockor, till packning i stora löparryggan, pannlampor och batterier så realistiskt som möjligt tog vi bussen till Skultuna och sedan Bruksledens 25 km tillbaka till Västerås. Det är den sämst underhållna och därför den mest tekniska delen vi har på Bruksleden så det är lite utmanande att springa på sina ställen. 5 cm snö gör det visserligen betydligt ljusare och finare i skogen, men det kräver också ännu mera fokus på underlaget.

Det blev en skön tur genom de tysta skogarna på ibland ospårade stigar som var svåra att hitta rätt på. Allt fungerade bra och det känns bra med en månad kvar till MDM. När det är dags skall vi "bara" springa ungefär dubbelt så långt och vara ute troligen fyra gånger så länge, lite berg tillkommer också, men både distansen, tiden och bergen har vi med oss från Dragon's Back i somras... får vi hoppas.

GOTT NYTT ÅR !!
Nya utmaningar väntar därute!
25 km genom skogarna hem till stan
Lite vägval mitt i skogen efter några kilometer
Vi tar stigen söderut 
Hembesök i Skålbystugan, men ingen var hemma ;-)



söndag 13 december 2015

Härliga vinterstigar utan snö

Veckan har varit lite lätt snorig. Jag kände i onsdags att det började klia i näsan och sticka lite i halsen, det blev till att ta en extra vilodag och hoppas att förkylningen skulle vända i dörren. Det tog ytterligare några dagar vila för immunförsvaret att göra jobbet men i går kändes det att det blev klart bättre under dagen, det lovade gott inför söndagen.
Väderprognosen lovade också gott, en strålande vintersol och ett gäng minusgrader, kände att jag bara måste ut på ett lugnt pass i friska luften och sanera ut det sista av förkylningen.

Perfekt timing, de eviga stiglöparna, Niklas och Kerstin, skulle ut på en lugn "återhämtningsrunda" på Bruksledens favoritsträcka, etapp 7 och 8. Det blev ett snabbt sista minuten beslut från soffan under kvällen och kvart över åtta i morse blev jag upplockad för en tur upp till starten på rundan vid Surahammars Golfklubb.

Klarblå himmel, -7 grader, vindstilla, rejält med rimfrost och en sol som kämpade för att ta sig upp över horisonten. Det blev 22 grymt fina kilometer i ett frostigt vackert landskap i de Västmanländska skogarna. Det kom visserligen lite smolk i bägaren, en kortvarig molnbank en stund och på slutet hade man huggit ned skog på en av de finaste sträckorna och dessutom samlat upp virket prydligt tvärs över stigen. Molnen och hinderbanan som virket skapat är båda kortvariga, men det nya hygget som ersätter den fina skogen kommer finnas kvar i över 50 år, det är bara att hoppas att de inte fortsätter och gör hygget större.

Nu får lite frostiga bilder tala för sig själva. Tack Kerstin och Niklas för en fin söndagsmorgon.
Solen kämpar sig upp över Toftsjöns vatten

Springa på isen genom bomull   Foto: Niklas
Konsten att gå på vatten    Foto: Kerstin

Rövallsmossen har också fått ett täcke av bomull
Det mörknar när molnen drar upp på himlen
Stingsberget
De andra går inte PÅ vattnet ;-)
Sura kommun förbereder visst en OCR tävling mitt på stigen
(OCR = Obstacle Course Racing)

lördag 21 november 2015

Ett litet MDM Gear Test

Om 2 månader skall vi ge oss ut i vinternatten i Lake District i norra England, då är det dags för MDM (Marmot Dark Mountain), 5-6 mils nattorientering i bergen, troligen 10-12 timmar, kanske mer om vi yrar runt för mycket för att hitta kontrollerna. Det kommer vara kallt, blött och mörkt även om det är en fin vinternatt, men det kan också vara allt slags värre väder.

Vilket väder det än blir finns det i stort sett alltid en lösning med rätt kläder, den stora utmaningen är fötterna. Man blir blöt, om och om igen, det är kallt och det går inte alltid att springa fötterna varma. I stort sett är enda lösningen Neuprensockar i skorna, lite våtdräkter åt fötterna så att säga. Jag använde det för många, många år sedan för vinterorientering men nu ville jag testa ordentligt.

I dag blev det en perfekt dag för ett litet test.  Det har regnat mycket ett tag så det är blött ute och plötsligt var det -8 grader på morgon så det var kallt men isen har inte hunnit frysa sig stark. Jag gav mig ut på en lugn tur utmed Bruksleden, BRR banan och lite ren skogslöpning med små kärr. Perfekt översvämmat gärde på Bruksleden att vada över omväxlande med hårdfrusna och isiga stigar och på slutet lite blöta kärr. Som väntat funkade neuprenen perfekt, jag blev aldrig ens kall om fötterna trots genomblött och kyla och trots lugn löpning med flera stopp. Det funkade också perfekt med mina nya VJ Integrator, trots hårdfrusna stigar kändes dom inte stumma och metalldubben gav 100% grepp på alla isfläckar.

Vädret bjöd på en riktig härligt solig vinterdag, det var iofs inte så likt en vinternatt i The Lakes, men det är nog å andra sidan svårt att simulera riktigt bra här i trakterna. Bjuder på lite bilder från det fina vädret, men den låga solen har lite svårt att riktigt nå fram
Gear Testing - VJ Integrator och neuprensockor i issörjan
Efter en lång varm höst så kom plötsligt frosten rejält








torsdag 19 november 2015

En KUL helg i västerled

Varje år i november ordnar KUL (Friidrottsförbundets Kommitté för Ultradistans Löpning) en träningshelg för oss som gillar att springa lite längre. Det flyttar runt på olika platser i landet beroende på vem som vill ta hand om helgen, fixa med det praktiska och planera banor mm. Förra året hade vi i VLK det i Västerås, i år var det dags att dra i västerled till Arnrika trakter, närmare bestämt den lilla byn Eggby väster om Billingen och strax norr om Varnhem. Jan-Erik och Anneli hade bjudit in i år och det visade sig bli en rikt härlig helg med fina löprundor och naturligtvis massor av löparsnack med likasinnade.
Jag blev upplockad i fredags eftermiddag i en av Stockholmsbilarna av Daniel Becker, på vägen till Västergötland öste regnet ned mest hela tiden. Det fortsatte regna på kvällen och när vi kom i säng i vårt vindsrum så piskade det fortfarande mot tak och fönster. SMHI lovade visserligen sol i prognosen för lördagen men det såg ut att bli en riktigt blöt historia i lera.

Vi vaknar på lördag morgon och det är nästan blå himmel, det blåser rejält fortfarande men det syns att de moln som är kvar håller på att ge sig av. Solen har inte riktigt kommit upp över Billingen när vi skall ge oss iväg men det är ett härligt ljussken över berget. Första dagen är det trail som gäller och Anneli (som bor i Skövde) har planerat några olika alternativ Billingen Runt. Vi har fått en grundlig genomgång av banorna på kvällen, hur vi skall hitta med hjälp av kartan, GPS-spår i klockor eller märkning av vandringsleden, vilket man nu tycker är bäst, själv litar jag mest på kartan.

Det blir en helt fantastiskt fin trailrunda på 54 km för den grupp som jag hamnar i. Nästan bara fina tekniska stigar i Billingens sluttningar, en kort sträcka på asfalt, men den var på Vallevägen som man kallar "Världens Vackraste Landsväg". Det enda bottennappet på bansträckningen var några kilometer på den gamla banvallen för att komma genom dalgången mellan norra och södra delen av Billingen.

Vi passerade några riktigt fina platser som Jättadalen och Silverfallet. Vi sprang i lövskogarna i det unika landskapet från istiden, här lär det vara sagolikt fint i maj när körsbärsträden blommar men det var fint även nu på hösten. Vi sprang upp och ned på sluttningarna och vi passerade ovanför Skövde med fin utsikt över staden, men jag tror det är bättre bilderna får berätta....
Lite av Det Lilla Huset på Prärien känsla, men detta var Gröna Huset i Eggby,
vandrarhemmet i Eggby som faktiskt rymde alla fast det ser lite litet ut
Solen är på väg upp över Billingen när vi är klara för start
På väg upp i Jättadalen till de stora stående klippblocken av diabas
Vi är uppe, men solen har inte riktigt orkat upp hit än
Fina ängar i Lycke Lilla Höjdens naturreservat
Gott om vatten i Silverfallet efter allt regnande


Första depån efter drygt 2 mil
Grymt fin utsikt över Skövde från Ryds grottor där diabaspelarna glidit ut från berget

Många fina utsikter utmed rundan, här från Ramlaklev mot slutet av dagen
Genom Jättadalen, tillbaka ned till Eggby
Till slut blev det jag, Guillermo och Daniel som höll ihop hela varvet i dag
Efter en lång dag på mycket fina stigar runt Billingen var det skönt att komma tillbaka till vårt lilla gröna hus på slätten. Vi hann precis tillbaka innan solen gick ned, sen blev det häng runt borden och mycket löparsnack innan det var dags för middag. Efter middagen hade vi en riktig höjdpunkt att se fram emot. Kristina Paltén berättade om sin fantastiska ensamlöpning genom Iran som hon kom hem från för en vecka sedan. Så här dagen efter de stora terrordåden i Paris kändes det extra viktigt att visa på tillit mellan människor och att krossa alla fördomar.
Det blev många frågor som väntade på svar
Kristina framför sin löpväg genom Iran
En ny dag väntade och som vanligt på KUL-helgerna var det i första hand asfaltslöpning som gällde. Många alternativa vägar och rundor uppåt 5 mil fanns att välja på, men det var inte vilka vägar som helst, vi sprang ju på Världens Vackraste Landsväg genom landskapet väster om Billingen. Solen gömde sig bakom molnen i dag, men det var riktigt varmt med uppåt 7 grader. Inte så kraftiga kuperingar i dag, men några långa sega motlut bjöds vi på . Trots en lång traildag i går så gick det riktigt lätt nästan hela tiden. Efter att ha passerat vårt vandrarhem fortsatte vi en runda söderut ned till Varnhem för ett fikastopp på klostercaféet.

Dags för en ny dag, alla är pigga för start kl 8
I den lite snabbare klungan som höll ihop de första 25 kilometerna
Den häftigt böljande vägen genom dödislandskapet mellan Eggby och Varnhem
Dags för gofika, en del hade bråttom, en del satt RIKTIGT länge
Tillbaka i Eggby efter dagens 40 km på fina vägar
En bra helg blev det med många långa härliga kilometer i väldigt omväxlande landskap och med många härliga andra galna ultralöpare. Vi ses snart därute igen.