torsdag 22 maj 2014

Nygammalt i stallet

Det kom ett litet paket med posten i dag med påfyllning till skostallet. Inga nyheter den här gången, jag behöver ett par nya skor inför Lavaredo Ultra Trail. Precis som inför UTMB vill jag egentligen satsa på ett par Sense Ultra, men jag vågade inte gå ner så mycket i dämpning då inför 17 mil i bergen. Nu i vinter har jag dessutom känt av ömhet i hälarna efter att ha kört en del längre pass i tunnare skor så även om Lavaredo bara är 12 mil så fick det bli en välbeprövad favorit, Salomon S-Lab XT6. Passar min fot perfekt, funkade hur bra som helst genom hela UTMB och många långa pass genom hela vintern.
Ett litet paket att hämta på ICA fanns det i dag alltså, testade en för mig ny (dansk) nätbutik loparshop.se och det var inget att klaga på.  Skulle köpa på Intersport hemma i söndags med en 25% rabattkupong men dom hade inte XT6. Gjorde en snabb koll på prisjakt.nu och då var löparshop.se billigast. Missade i hastigheten kolla ordentligt så Wiggle hade förstås sparat 300 kr, men men nya skor fick jag i varje fall, man lär sig.

När jag köpte mina första XT6'or förra sommaren när modellen var rykande färsk skrev jag en liten recension. Kan nu komplettera den med att dom har hållit vad dom lovade. Har fungerat perfekt, först genom hela UTMB som nästan nya, sedan under många av trailpassen sedan dess och nu på sluttampen fick dom även göra Ursviks Ultra i april. 138 mil har dom klarat av hittills enligt träningsdagboken på jogg och fortfarande är dom i ganska gott skick.
Efter 138 mil i bergen, på stigar och på vägar jämfört med en ny
Vad är det som hänt på 138 mil. Lite skitiga naturligtvis men dom har varit ovanligt lätta att hålla efter, bara att skölja och borsta av efter behov. Det är egentligen bara 4 fel som sakta börjat dyka upp.
- Dämpning har börjat bli lite sämre, märks på asfalten på väg till skogen.
- På ovansidan vid vecket bakom tårna har det börjat spricka lite, men hålen växer knappt alls.
- Ett litet nötningshål har dykt upp på hälkappan
- Mönsterdjupet på yttersulan har gett sig en del, duger inte på beskiktningen längre ;-)

Liten kul grej. Upptäckte att det i varje fall är en "familjemedlem" som ät intresserad av mitt skostall. Sofies katt har flyttat in ett par dagar för att jag skall vara kattvakt när alla 3 tjejerna är på shoppingresa. Nya skor var jättespännande. Det tog en stund att få nästan kattfria bilder ;-)

En riktigt härlig sommarkväll var det i dag så det blev ett perfekt tillfälle att inviga dom nya med ett 2 milspass på härliga Badelundaåsen.

onsdag 14 maj 2014

GL3D - Day 3

Då var det dags igen att ge sig ut. Det har inte regnat i natt, vad jag har märkt i varje fall, men allt är fuktigt ändå, värre än efter första morgonen. Mobilen ringer 5.20 i dag också, lika bra att komma iväg så man har dagen på sig även om det är kortare i dag. Benen känns otroligt stela, framförallt låren har fått sig en rejäl omgång efter 2 dagars utförslöpande, stegen bort från mitt tält till bajamajan och stora "umgängestältet" är otroligt staplande. I det läget är det svårt att begripa att man skall ut i bergen och springa 3-4 mil, hur skall man kunna springa när man knappt kan gå? Men man har lärt sig, den värsta stelheten försvinner när man kommer igång bara man gör just det, kommer igång. Man har också lärt sig att det går att springa så här långt i bergen, man vet att kroppen fungerar bara huvudet låter den försöka.

In med en omgång frukost, skippar att koka gröten i dag, äter frö- och grynmixen jag blandat till och tagit med som müsli istället till den uppblandade torrmjölken, blir väl samma energi av det skulle jag tro och det är ju enklare. På med de blöta löparkläderna, ned med tältet och packningen sen är det bara att starta.
Skorna blev ju inte direkt torra på
stubben under natten, men vattnet rann ut
Bara att riva campen igen då, ner med den i säcken!
Kommer i väg strax efter 7 i dag, det regnar inte och molnen är inte lika låga och kompakta som igår men dom ligger tungt över bergen. Prognosen lovar att det skall spricka upp fram på dagen men att det skall börja blåsa ganska rejält. Startar samtidigt som Kerstin, Niklas och Henrik i dag men jag känner direkt att dom för löpa, mina ben behöver lite längre startsträcka för att komma igång. Det börjar med en dryg kilometer asfaltsväg, sen är det 650 höjdmeter klättring uppför en grässlänt till första kontrollen på första berget. Molnen ligger tungt en bit ned över toppen så det är svårt att välja väg mellan en del fält med blockterräng, men upp kommer jag. Ett litet röse på toppen men ingen skärm!?
Vad nu då jag kan omöjligt vara på fel topp, tittar runt men det är bara "mjölk" åt alla håll. Det sluttar lite utför åt vänster men verkar planare åt höger så jag får testa åt höger. Yes, efter 50 meter dyker ett större röse upp i mjölken och där sitter skärmen.

Nästa sträcka är också ganska kort och som omväxling skall vi inte ända ned igen, bara ca 200 meter ned till ett pass, förbi den lilla fjällsjön Grisedale Tarn och sedan upp på bergskammen St. Sunday Crag. Det blir den högsta punkten på alla 3 dagarna, 841 möh, och det ser också ut att bli den häftigaste terrängen. Vi blir inte besvikna, tack vare vädret blir det en magisk passage. Först en liten stig som slingrar sig på skrå upp mot kammen, lagom brant så att det går att springa en hel del på vägen upp, men det är däruppe det blir magiskt. Det var en dryg kilometer löpning på kammen fram till toppen och kontrollen. Vinden svepte in mycket kraftigt och i byar från sidan, ibland helt stilla, nästa sekund långt mer än stormstyrka. Molnen "rann" över berget i vinden, går inte att fånga på bild, möjligen på film men mobilkameran vågade jag inte ta upp, den skulle blåst ur händerna, höll istället i krampaktigt i stora kartan, hårt hoppvikt, med båda händerna. Vid ett tillfälle fick jag kasta mig ner på marken för att inte blåsa ned från kammen. "Feet in the Clouds" är en klassisk bok om Fell Running, jag tror jag fått uppleva känslan nu.
Skrålöpningen upp på kammen börjar, vi kommer upp vid passet till höger
och skall följa kammen in i molen till toppen som skymtar i molnslöjan
När jag stämplat på toppen, tagit mig ned några meter och kommit i lä bakom några stenar fick det bli lite andningspaus. In med lite energi och dricka, upp med kameran för några bilder och så kolla in kartan lite inför nästa superlånga sträcka, 10 km till nästa kontroll. Ned från berget är det en lång mestadels löpvänlig utförslöpa ända ned till Petterdale vid sydändan Ullswater.
Feet in the Clouds ned från toppen av St Sunday Crag
Långt till nästa som ligger bortom berget och udden som sticker ut
mitt i sjön Ullswater
Snart nere vid Patterdale
Skönt att komma ned i låglandet ett tag. Här nere blir det först en kilometer asfalt innan det är dags att hitta en stig som går utmed sjön i nästan 5 km fram till nästa kontroll. I Patterdale passerar vägen tvärs över en gårdsplan där det sitter en kontroll. Det är inte vår kontroll  utan en för C klassen "Cafe class" och i sista stund ser jag två löpare som står och käkar glass, får tips att det låg ett litet fik inne på gårdsplanen. Vänder tillbaka 20 meter och tar ett snabbstopp för inköp av en Solero. Mmmm!! Springer på grusvägen utmed sjön och käkar en glass som sällan har smakat så bra, men den tar slut alldeles för fort.
Snabbt glass stopp 
5 km vacker löpning utmed Ullswater
Efter den tredje kontrollen är det slut på finlöpningen, det är tre kontroller och två berg kvar innan målgång. Strax efter kontrollen passerar vi viken där startplatsen var första dagen, korsar vägen vi sprang på då och fortsätter upp på en brant grässluttningen till toppen Steel Knotts. Den är "bara" 433 meter men så här långt in i loppet känns även det. Kontrollen sitter dessutom uppe på en liten klippa när man väl kommit till toppen, bara att klänga upp där och stämpla. Nu skall vi tvärs över en dalgång och upp på sista toppen, Loadpot Hill. Jag skråar ned och in i dalen för att spara mycket höjdmeter och när jag kommer ned till bäcken är det sen bara rakt uppför grässlänten mot toppen på andra sidan.
Kontrollen på Steel Knotts, nu skall vi ned bakom och sedan upp
på toppen till höger, Loadpot Hill
Mycket av dagens tävlingsområde sett från Loadpot Hill
vi var på St Sunday Crag för några timmar sedan, toppen som
sticker upp en tredjedel in från vänster bildkant ungefär
Loadpot Hill, sista toppen var riktigt platt
Stämplar på toppen, känner att YES det är klart jag klarade det. Visserligen är det 8 km kvar och benen är riktigt stumma men det är 8 km som är de mest lättlöpta på alla 3 dagarna, precis lagom mycket utför på fina fjällstigar och lite gräsytor. Hade benen varit piggare hade man kunnat stå på riktigt bra här men nu får det ta den tid det tar. Trots att jag är trött och stum springer jag och njuter. Strax innan sista kontrollen börjar man se Pooely Bridge och målområdet nere i dalen. Sista backen ned och in genom byn, fram till måltältet och stämplar.

Inser nu att det blev visst inga kort tagna på slutet och vid målet, var bara sådan känsla att vara där. Träffa de andra, få lite mat vid målet, eftersnacka en stund med en kaffe och sedan stappla bort till Sun Inn som låg precis bredvid och som vi bokat för hela svenskgänget. En lång varm dusch har sällan varit så skön.

Sista dagen sprang jag 36,0 km exakt den sträcka som banläggaren satt som den optimala vägen, rätt vägval rakt igenom eller en tillfällighet? Tiden blev 6.51 och så fick jag ihop 2050 höjdmeter i dag.
Dagens banprofil
Efter en låååång dusch fick man se till att få lite torka i prylarna innan hemresan, sen satte vi oss på Sun Inn's pub för ett låååångt eftersnack och dubbla middagar med ett par timmars mellanrum.
Middag nr 1: Vi är ju i England - Fish & Chips och en Pint
Middag nr 2: Hela "Team Sweden" utom Marcus som blev hämtad av familjen
Hur summerar man nu detta då? Ja det går egentligen inte, måste upplevas på plats och till det kommer det en ny chans nästa år. Resultatmässigt är jag nöjd, mitt mål var att komma runt elit banan alla 3 dagarna utan att behöva välja bort den själv eller bli nedflyttad pga att jag var ute för länge. Totalt kom jag på 28:e plats av 50 startande i elit, det var 37 som kom runt alla 3 dagarna. Sammanlagt tid blev 24.29 h och sammanlagt hade jag en marginal på 15 minuter till "gränsen" +50% på segrartiden.
Marcus kom 9:a, Peter och Tomas 10:a, Kerstin och Niklas 14 och 15. Henrik kom 4:a på A banan. Inte nog med det, Kerstin vann damklassen, alla var nog riktigt nöjda med sina insatser.

Om ni nu inte tröttnat på att läsa om GL3D så finns det mycket mera...
Från Niklas och Kerstin på Niklas blogg
Från Tomas och Peter på Team Rockrunners blogg
Massor av coola bilder från Lorraine Humms på flickr

söndag 11 maj 2014

GL3D - Day 2

Vaknar någon gång mellan 3 och 4 på natten av att regnet knattrar lite lätt mot tältet. Påminner mig om att det är ju England vi är i så det är inte så mycket att fundera över, normaltillstånd så att säga. Lyckas somna om utan att få behov av att krypa ut en vända och hjälpa regnet väta växtligheten. Det är inte lång stund ytterligare jag får sova, 5.20 ringer mobilen det är dags att gå upp, klä på sig lite fuktiga löparkläder, koka gröt på köket, packa ihop sina prylar och stoppa ner allt i sjösäcken igen.

Det är visserligen fri starttid mellan 7 och 9 som gäller, men det är utlovat en lång och tuff dag så det är lika bra att ge sig iväg så tidigt som möjligt. Klockan hinner bli halv åtta ungefär innan alla morgonbestyr är avklarade och det är dags att kliva in i Race HQ för att "stämpla ut" på dagens bana.
Tomas riggar klart Peter för att ge sig ut i regnet,
men Niklas har bara kommit till morgonkaffet. 
Dags att kliva in till Race Director Shane Ohly och stämpla ut för dag 2
Tomas och Peter ger sig iväg an knapp minut före mig, dagen börjar med en riktig mjukstart nästan 5 km lätt uppför på en asfaltsväg innan vi skall vidare uppför den steniga vägen vi sprang nedför i går, vid toppen av "stenvägen" sitter den första kontrollen. Jag har Tomas och Peter inom synhåll hela vägen upp till ettan och strax efter är jag i kapp, slår följe med dom när det bär av ned i en dalgång och upp igen mot tvåan. Hela vägen från start har det varit lätt duggregn och på väg upp mot tvåan passerar vi in i molnen ungefär vid 300 meters höjd. Det kommer bli mycket in i dimman i dag när molnen är ända här nere och vi som skall upp över 700 meter flera gånger.
Peter och Tomas försvinner in i molnen på väg upp till andra kontrollen
Vid andra kontrollen får jag "hjärnsläpp" börjar titta på kartan vid första kontrollen igen och får det inte att stämma naturligtvis. Jag såg inte i dimman att de andra stämplat, dom drar iväg och jag tappar kontakten. Lätt panik börjar sprida sig, men då räddas jag av en turist som plötsligt står där i dimman och säger att det sitter en kontroll där bland stenarna. Jag rusar dit och tror först att det är fel kontroll eftersom jag fortfarande läser vid första, men inser i sista stund vad jag håller på med, jag kan stämpla pusta ut och dra vidare nedför backen mot Ambleside där vi har en kontroll mitt i stan.

Kommer dock inte så långt. Alltid där det går springer man bredvid stigen för att slippa alla trixiga stenar, men det är brant och halt på det gröna frodiga gräset. En första incident, båda fötterna halkar iväg och jag kanar på höften 10 meter innan jag får stopp, som tur är utan att slå i några stenar. Hinner sen bara några meter till sen är det dags igen, men nu blir det värre. Bara ena foten halkar fram, vänsterbenet hamnar istället bakåt, uppåt under mig. Under den halva sekunden hinner hjärnan tro att både fot och knä skall gå ur led, benet gå av och jag skall få transporteras ned till byn. Ställer mig upp och känner att allt är helt men vristen öm, det blev ett lugnt trippande ned till Ambleside för att inte riskera fler halkningar och för att låta vristen återhämta sig.

Efter Ambleside börjar dagens utmaningar på allvar, en klättring på 750 höjdmeter upp längst en U-formad bergskam för att ta två kontroller och sedan ned på andra sidan U't, hela vägen ner i dalen igen till Rydal. På vägen upp är det ganska lätt orientering, bara att följa kammen och en stenmur, men på sina ställen blev det ren klättring bland sten och klippor, ibland var det svår att följa den lilla stigen när den passerade över blockterrängen.
Inte direkt snabblöpt, det var ren klättring upp i "klyftan"
mellan stenmuren och bergsbranten
Dagens fjärde kontroll satt där den skulle på High Pike
men syntes bara på 10 meters håll i dimman
Fortsätter upp på kammen för att runda U't, det blåser mer och mer från sidan upp från dalen i U't och över kammen. Ju högre man kommer ju starkare vind och desto tätare dimma. Däruppe vid högsta toppen, Hart Crag på 822 meter, fick jag ännu en bild av vilket märkligt släkte engelsmännen är. När jag rundar en klippa och kommer in i lä sitter där 3 engelsmän och njuter av sin pick-nick!!! Dagens utflykt hit upp i blåst, regn och dimma och sen pick-nick med 10 meter sikt. Inser dock att det finns nog en del som tycker att vi är ett märkligt släkte vi som springer här också, dag efter dag.

Lyckas orientera mig ned på rätt kam utan kompass och missöden genom att hålla mig nära rätt bergskant när jag rundar U't högst däruppe. På stigen ned mot Rydal blir det härlig löpning, lagom brant och lagom tekniskt, det gick att springa på bra, bara den sista kilometern blir det lite för brant och stenigt och farten stoppas upp.

Från Rydal är det en lång sträcka genom dalgångarna och flera byar, här blev det lite vägvalsorientering med flera alternativ på stigar och vägar. Molnen lättar lite och det är nästan att solen kommer fram. Området här nere är hur vackert som helst och det är massor med turister som vandrar på stigarna.
Otroligt fina vyer när vi passerar Grasmere
Slutet på långsträckan genom dalgångarna är ett ganska beskedligt litet fjäll och kontrollen sitter som omväxling inte ens riktigt på toppen. Nu är det bara ned i dalen och upp till sista kontrollen på sista berget för dagen. Nere i dalen ser jag att jag varit ute i 7,5 timma, samma tid som i går då det var nästan en mil kortare. Det är bara ca 7 km kvar så det borde bli 9 h i dag. Men ack vad jag bedrog mig, det är skillnad på avstånd och avstånd i bergen. Klättringen upp från dalen börjar med en klättring på stenblock upp genom en bäckravin, vi skall upp 500 höjdmeter på en dryg kilometer. Efter att vi rundat den lilla sjön Stickle Tarn fosrtsätter det på en grässluttning 200 höjdmeter till upp till toppen av Sergent Man. På vägen upp genom ravinen passerar Henrik på sin A bana och även Kerstin och Niklas som startade senare kommer i kapp.

Bäckravinen, ser inte så farlig ut i början, men däruppe blev det värre
glömde ta kort där mitt i allt klättrande och en energidipp
Kerstin och Niklas passerar över bäcken vid utflödet från Stickle Tarn
Från Sergent Man är det i varje fall en lång skön utförslöpa ned mot dagens mål. Mycket var på lagom mjuka gräs och träskytor, även om det bitvis var lite klättrande ned också. Till slut kommer campen inom synhåll och det känns så skönt, kommer i mål efter 10.02 h och i dag blev det en sträcka på 53,5 km med cirka 3300 höjdmeter. Det blev 2,5 km längre än banläggarens optimala vägval så det blev lite fel vägval i dag också. De där sista 7 kilometrarna upp genom ravinen och ned igen tog 2,5 h.
YES - campen inom synhåll!!

Kritiskt granskande av morgondagens vägval
Dricksvatten uppströms och tvätt nedströms
Dagens höjdprofil, fin liten topp på slutet

torsdag 8 maj 2014

GL3D - Day 1

Första kontrollen är tagen (Foto: Kerstin)
Klockan i mobilen ringde klockan 5, nu var det dags. Bara att kliva upp, sätta på sig löparkläderna och gå ut till bilen för att hämta frukosten som stod där på kylning. Det lilla stället vi bodde på fixade inte frukost så tidigt så istället för en Full English Breakfast före start blev det youghurt, müsli och mackor som vi köpt på affären i går och det kanske passade våra svenska magar bättre. Efter frukosten, in med allt i bilen och vi rullade ned till Pooley Bridge.

Vi lämnade in våra sjösäckar direkt innan kön blev för lång sedan var det bara att vänta. Vi satt mest i bilen och diskuterade vägval det var lite kyligt ute på morgon, helt igenmulet men ganska höga moln som höll sig ovanför bergstopparna. 7.15 gick starten, eller rättare sagt det blev en gemensam avmarsch genom Pooley Bridge ned till kajen vid sjön. Som vi misstänkt under resan hit var starttiden så definitivt satt eftersom vi skulle åka båt över halva sjön till den egentliga startplatsen vid Howtown.

Inlämning och kontrollvägning av sjösäckar, med allt man behöver för
3 dagar på fjället, max 13 kg fick dom väga för att vara rättvist.  
Lugn start med promenad till båten förbi Sun Inn
där vi skall bo efter loppet, men först skall vi ut och springa lite
Dags för en båttur till starten
Framme vid bryggan i Howtown (som inte är en "town" utan bara en liten gård) var det bara att komma av båten och ställa sig i kö i startfållen. Alla släpptes iväg med fri starttid och lite lagom mellanrum, startstämpling med SI-pinnen gjorde ändå att man fick sin rätta tid. Kul och samtidigt lite spännande att stå där, nu var det ju definitivt dags.
Trångt i startkön, nästan alla är ivriga att komma iväg
Gänget från västra Mälardalen är startklara
(mina nya glasögon med "gubblins" i kanten för att kunna läsa kartan
fungerade perfekt, även i dimma och regn skulle det visa sig)
Eftersom Henrik valt A banan startar jag tillsammans med Kerstin och Niklas, har tänkt haka på så länge tempot känns OK och dom kan kanske behöva lite hjälp med orienteringen till en början. Vi sticker iväg och ungefär 500 meter går det lätt på en plan asfalterad väg, sen är det bara att börja tugga höjdmeter. Första kontrollen sitter precis som de allra flesta på en av topparna, vi skall klättra lite drygt 500 höjdmeter från starten vid sjön upp till toppen av Place Fell 5 km bort. Det känns perfekt, vi knatar på i ett bra tempo uppför grässluttningen, det är precis lagom varmt med 10-12 grader, ingen sol och höga moln. Äntligen är vi igång och allt verkar fungera bra så här långt.
På väg upp mot Place Fell, starten längst ut i den bortre dalen syns inte längre
Kontrollen är inga problem att hitta, skärmen är fastsatt mitt på toppröset (bilden i början). 54 minuter tog det upp hit, men när man väl är på toppen är det bara att springa ned igen. Vi skulle ned alla de 500 metrarna igen på det mer lättsprungna vägval vi valt istället för att springa på en troligen kuperad och stenig led på fjället. Ner genom en liten by och sen upp igen, nu var det riktigt brant och ytterligare lite högre upp till toppen av Grey Crag.
Passerade en fin lien by, men vi är på väg till toppen där borta, Grey Crag
Inte direkt lättsprunget när man skall upp 400 höjdmeter på 1 km
Kontroll nr 2 och än hänger jag visst med
Nu skall vi hålla oss mera uppe i bergen ett tag och kan njuta av ett fantastiskt öppet och vidsträckt landskap med berg, sjöar och byar i ett enda virrvarr. Även om vi håller oss uppe i bergen några sträckor så är det ned och upp hela tiden, 300-400 meter ned och så upp igen.. och igen. Efter tredje kontrollen låter jag Niklas och Kerstin dra iväg, känner att jag behöver ta det en aning lugnare om det skall hålla hela vägen. Jag har dom inom synhåll nere vid fjärde kontrollen och på väg upp till 5'an chansar jag med att haka på några britter uppför en brant sluttning med lite klippor och sten istället för att ta den längre vägen upp på en stenig och brant led. Kanske kan komma förbi Kerstin och Niklas igen.
Leden gick upp bakom sjön till passet, min genväg runt klippan till höger,
kontrollen sitter på toppen ovanför klippan
Klättringen går bra, det blev inga stora svårigheter, men när jag kommer upp ser jag dom inte åt något håll så det är svårt att gissa om jag är före eller efter, bara att fortsätta och se om dom kommer i kapp, men det visade sig senare när jag kom i mål att dom vara före. Nu kom dagens härligaste sträcka, en förhållandevis lätt löpning på bergskammarna som mestadels gick lagom mycket utför. Vilka vyer det var.
Lätt utförslöpa på kammen mot toppen Yoke, dagens finaste sträcka 
Efter dagens 6:e kontrollen uppe på Yoke, var det slut med bergen för i dag, men det var en bra bit kvar till mål, ca 13 km och 2 kontroller kvar. Den här sträckan var nog den tråkigaste på alla 3 dagarna, var i stort sett själv hela tiden, en lång sträcka som var lätt utför gick knappt att springa för "vägen" var extremt stenig, sen kom en lång sträcka över en flack hed innan äntligen målet i River Kent Valley uppenbarade sig. 44,6 km sprang jag i dag, en kilometer kortare än banläggarens optimala vägval så tydligen var inte alla vägval de rätta. Det tog mig 7.35 totalt och jag lyckades hålla mig inom gränsen 50% plus på segrartiden, trots att det var en rejält överlägens segrartid.
Dagens resultat för min del och den bergigaste delen av banan.
Dagens höjdprofil
Skönt att vara i mål, tvätta av sig lite i bäcken, dra på torra kläder, sätta upp tältet, äta lite frystorkat, eftersancka och försnacka inför morgondagen, äten en omgång frystorkat till, fixa iordning prylarna lite och göra sig klar för en tidigt start i morgon, då blir det längre och en tuffare bansträckning. Tuffare på många sätt skulle det visa sig, men det återkommer jag till, här kommer istället lite bilder från lägerlivet.