onsdag 29 januari 2014

Koh Chang

Sista stoppet på semestern, en vecka i solen i Thailand för att bara ta det lungt efter en vecka med mycket nya upplevelser och intryck i Vietnam. Vädret var OK i Vietnam trots att vi valde norra delen av landet, ungefär som svensk sommar fast utan regn men inte riktigt så varmt som man hoppas på och mest moln.

Nu har vi varit nästan en vecka i Thailand och det är som man kan vänta sig vid den här tiden på året, sol och 30 grader, varje dag. Det har blivit precis så lugna dagar som det var tänkt, t.o.m. lite för lugnt. Eftersom jag har svårt att bara ligga still hela dagarna hade jag tänkt trappa upp träningen igen efter ett par lugnare veckor, nu med lite rejälare morgonpass och lite oftare, men så har det inte riktigt blivit.

Det började bra med lite barfotolöpning på stranden redan när vi kom hit i fredags, sen blev det ett långpass på lördagen på den enda vägen som finns på ön, 22 km med stekande sol mot slutet. Så långt bra men sen var det stopp, i söndags mer eller mindre knäckte jag "ringtån" på vänsterfoten när jag gick på stranden, en halvt dold gammal stock, täckt av sand, låg i vägen. Resulterde i en helblå tå, haltande och ingen löpning på måndagen. I går testade jag ett morgonpass igen och det gick bra, t.o.m. på den kuperade delan av vägen, kände inte av tån i nedförsbackarna ens. Allt bra igen...eller?

Inte riktigt så, på eftermiddagen hoppade jag med i en beach volley match som spelas varje dag i solnedgången framför vår bungalow. Riktigt kul var det, ändå tills jag trampade foten riktigt hårt i en annans fot, kände hur det knakade till och det var vänsterfoten igen. Kändes OK efter det i går, men i dag har foten svulnat upp rejält. Inget känns trasigt men foten är rund så nu blir det nog vila några dagar.

Två smällar på 3 dagar på samma fot, tydligen farligt med semester, elller är det kanske meningen att man skall ta det lugnt och vila då?


Långlördag på Koh Chang
Gott om depåstopp utmed vägen
Lite mera kuperade vägar norrut på ön... 
...med fin utsikt mot vår bungalow på stranden

torsdag 23 januari 2014

Hoi An

Flyttar man om bokstäverna i Hanoi lite blir det Hoi An., en liten och riktigt gammal stad ungefär på mitten av den långa Vietnamesiska kusten. Den ligger några kilometer in från havet vid en flodmynning och började redan på 1600-talet bli en handelsplats mellan öst och väst. En gång i tiden var det en av de störtsa i sydostasien. Det unika är att hela den gamla stadskärnan med alla flera hundra år gamla hus är kvar som den en gång byggdes, trots 100 år som fransk koloni, 20 år av krig, 20 år av stenhård kommunism och nu på slutet 15 år av "modernisering" med öppenhet mot världen har man lyckats bevara allt. Visserligen är allt nu fyllt med turistshoppar, skräddare, restauranger mm och stan är full av tursiter från hela världen, men trots detta känns mijön bevarad och mitt i alltihop pågår det lokala livet, inte minst på marknaden. Stan blev uppsatt på UNESCO´s världsarvslista 1999 och är helt klart ett måste om man reser runt i Vietnam.

Även på en ställe som detta måste man pröva löparskorna, men det är inte så mycket plats att springa på i stan så det blir i stället över risfälten och ut till stränderna vid kusten. Bara att leta sig fram på känsla utmed vägarna mellan risfält, bebyggelse och vattnet bakom sandbanken som stränderna ligger på.
Hoi  An by Night

Starka vindar och röd flagg, det är lite tidigt på säsongen här

Vattnen bakom kustremsan

Risfälten


Tillbaka i stan, svårframkomligt på marknaden


söndag 19 januari 2014

Hanoi running

Guideboken börjar sin beskrivning av Hanoi med texten "Hanoi provides a full-scale assult on the senses" och efter drygt 2 dagar i stan kan vi bara konstatera att det är en klockren beskrivning av Vietnams huvudstad här uppe i norr. Till en början går alla sinnen i läge overload.

Som alltid är ett av de bästa sätten att upptäcka nya platser att ta en mogontur i löparskorna för att se staden vakna. Här i Hanoi är det förståss svårt att riktigt se den vakna, istället väcks man klocken 6 av att alla stadens ljud är på gång igen, det spelar ingen roll att det är söndag, lilla matstället mitt emot har lagt ut en pressenbing på gatan och styckar kött, tuppen bredvid gal och myrstacken av tutande små motorcyklar har börjat strömma förbi. Går inte att sova, bättre att sätta på sig löparskorna och upptäcka.

Efter en dag en stan har man vant sig lite och har lite koll så man kan ge sig ut, man vågar gå tvärs över en 20 meter bred väg mitt i en svärm av motorcyklar, så länge man bara går i jämn fart går det bra. Man har lite koll på riktningarna och vågar ge sig ut lite längre bort.

I morse började rundan med att springa över Red River på Long Bien Bridge, en gammal stålbro från 1902 som fram till 1980 var enda passagen över Röda Floden. Under det "Amerikanska kriget" som Vietnamkriget kallas här var det en av de hårdast försvarde platsena i Vietnam pga sitt strategiska läge, men Amerikanerna lyckades inte, så bron står kvar än i dag. Nu är det bara några tåg, massor av motrorcyklar, lite cyklar och ett fåtal fotgängare som använder bron, att springa över den i morgondiset var upplevelselöpning för ALLA sinnen.
Solen börjar skingra diset och den nyare bron från 1980 skymtar fram
Några cykeltransporter finns det än mitt bland alla motorcyklar
Dags att vända tillbaka över bron, motsröms motorcyklarna
Tur att det fanns små betongplattor att springa på mellan vägbanan
och det låga broräcket, fredad zon från motorcykelsvärmar, men räcket var lågt',
fokas att inte snubbla eller se eventuellt trasiga plattor.

Matmarknad under  brofästet när man kom tillbaka,
nya intryck även för luktsinnet
Efter bron var det bara att fortsätta ned genom myllret i de gamla kvarteren för att komma ned till Hoan Kiem Lake, den lilla sjön mitt i stan som är en oas och en chans att vila alla sinnen, populärt bland turister men ännu mera bland lokalbefolkningen som passar på att ha lite morgon TaiChi och hjälper varandra med massaage.



Efter 10 km med alla sinnen på högvarv är man klar för en dusch, lite frukost och en ny dag i en stad med mycket upplevelser.

onsdag 15 januari 2014

Train & Run rekord

I lördags blev det nytt rekord på VLK's Train & Run. Trots att det var den här vinterns första riktiga vinterdag blev vi totalt 18 st som gav oss ut på ett riktigt långt pass. Det var -7 grader och 1 dm nysnö i Sala på lördagsmorgonen men ändå var vi 13 som kom med tågen dit, 11 från Västerås och 2 från Borlänge.
Vi brukar alltid ha motvind på våra Train & Run men denna gång hade vi tur, det var en svag nordanvind som gjorde att vi fick medvind ända hem till Västerås.
I Ransta mötte vi 5 löpare till som klev av nästa tåg från Västerås, det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi söderut.
Det snöande lite lätt till och från hela dagen, men när vi närmade oss Hedensberg blev det riktigt tätt snöfall en stund.
Lite lätt moddigt på slutet när vi kom in mot stan men det är stärkande för vristerna. Efter en skön vinterdag och 47,5 km kom vi fram till Västerås C. Det var tänkt att bli 50 km men vi var inte direkt sugna på att runda av med 2,5 km  till, det blev lite fika istället innan vi tog oss hemåt på olika håll.

söndag 5 januari 2014

Årets första Ultrapass

I går var det dags för årets första ultrapass. Eftersom det inte har blivit vinter ännu och skogen finns där fullt tillgängliga för löpning hade jag funderat om man inte skulle passa på att göra ett rejält träningspass inför GL3D. Ett pass långt nog för att ungefär motsvara en dagsetapp på tävlingen därborta i Lake District. Dessutom så mycket varierad terräng som det nu går att få till här i Västmanland och med lite grov orientering så att det skulle vara lite GL3D lika även med det. Tog fram stora 50.000-dels kartan över skogarna runt Västerås och hittade en runda som såg ut att kunna passa de kraven. Bruksleden västerut från stan knappt 2 mil, sedan skogsvägar, lite passager i skogen och mera Bruksled från väster om Lillhärad upp till Skultuna. Från Skultuna på skogsvägar och småstigar genom skogen från Berga rakt söderut till Orientalen igen.
Mälardalens GL3D team, ett första depåstopp i regnet (Foto: Niklas H)
Alla i GL3D gänget från Mälardalen hakade på, i gryningen möte jag upp med Henrik, Kerstin och Niklas vid Orientalen för lite genomgång av dagens övning. Inte nog med att rundan vi skulle ut på passade in i kraven för träningspasset, även vädret var, vänligt nog, anpassat för England. Extremt mörkt, grått och blött, det kändes som att gryningen inte ville ta slut och när vi gav oss ut i skogen på Bruksleden så började ett lätt men ihållande regn, men trots vädret blev det ett skönt pass i skogen. Bruksleden är som alltid lite utmanande med sina hyggen men det gick klart lättare att ta sig fram och hitta stigen nu på vintern när inte sly och gräs var uppväxt. Där det inte är hygge är det däremot riktigt fint bitvis där leden går i finskog och över små berg med hällmark.

Djurlivet i Västmanlandskogarna såg vi inte mycket av, 3 rådjur var det enda, vi såg faktiskt fler jägare än djur i skogen. Några andra människor än vi och jägarna var inte ute, det var ju knappast en dag som lockade till utflykter i skogen. Enda stället vi passerade civilisationen var i Skultuna, som vi skulle igenom för att ta oss mellan skogsområdena, det passade bra för då kunde vi göra ett kort depåstopp hemma hos Micke Andersson inför de sista 15 km hem.

Den sista milen sprack molnen upp lite och vi såg en flik av blå himmel, solen syntes däremot inte, den var redan på väg att lägga sig för lagom när vi var tillbaka så kom skymningen. Tillbaka vid Orientalen hade vi sprungit lite drygt 49 km, det fattades alltså några hundra meter till de utlovade 50 och GPS nördar som nästan alla löpare har blivit så fick vi göra ett litet kort extra varv på spåret vi Orientalen, sen hade vi 50. Det blev bara ett kort eftersnack för att inte hinna kallna sen sprang jag den kilometer jag har hem på stumma ben men nöjd med en bra dag. Hade det varit GL3D nu skulle vi satt upp tälten, fixat käk på spritköken och försökt få någonting torrt inför ytterligare 2 dagar, men den utmaningen sparar vi lite på.

Så mycket bilder har jag inte för bloggen denna gång, kameran i mobilen är i normala fall riktigt bra och smidig att ha på löppassen men gråväder och dagslångt skymningsmörker har den svårt med, det blir ungefär lika suddigt och disigt som det känns därute. Några bilder kommer här men det finns många bättre, tagna med "riktig" kamera, på Niklas blogg.
Dags att rigga ryggan, det har börjat regna och skogen väntar
Passerar civilisationen efter 35 km, över Svartån vid bruket i Skultuna

torsdag 2 januari 2014

2013

Tänkte göra en liten kort summering av 2013, hur det blev när det gäller löpningen, inte orda så mycket om det, bara några siffror först och sen tänkte jag låta bilderna tala sitt eget språk. Låta bilderna ge känslan av alla variationer man kan uppleva under ett enda år i löparskorna.

Siffrorna först då. Enligt träningsdagboken på Jogg.se blev det 390 mil löpning under året, ja jag vet att det är nära 400 men det sparar vi till ett annat år. 390 mil är trots allt 10,7 km om dagen i snitt årets alla dagar. Dessa mil kom till under 222 löppass, 17,5 km i snitt per pass alltså. Det hann bli 63 pass med annan träning också, mestadels cirkelfys. En total effektiv träningstid på 469 timmar med löpning och annat, det blir 9 timmar i veckan, träning som en kvartstidstjänst om man nu hade varit proffs ;-)

Träningen har fungerat perfekt hela året med stegvis upptrappning från december 2012, som var helt löpfri pga en liten skada, fram till juli för att sen trappa ned mot det stora målet med UTMB. Säsongsvilan kom i september, det passade perfekt efter UTMB och med egna BRR arrangemanget. Sedan oktober är det nu uppbyggnad igen inför 2014.

På tävlingssidan blev det precis som varje år senaste tiden, 6 tävlingar på marathon- eller ultradistans. Eco Trail de Paris, Borlänge 6h, Kullamannen, Stockholm Marathon, Vansbro Marathon och så den stora höjdpunkten UTMB.  Efter UTMB blev det lite vakum, som det lätt blir när man nått ett mål efter flera år, men det har löst sig nu och nya mål är satta, men det är en annan historia.

Nu får bilderna beskriva upplevelsesidan av löparåret...
Januari: Träning på La Palma utmed banan för Transvulcania
Februari: Lunchpass på Mälarisen hemma i Västerås
Februari: Liten träning i The Roaches (UK) under en jobbresa
Mars: Snart målgång i Eco Trail de Paris,  bara 2 av 80 km kvar
April: Piemonte, Italien, jobbresa igen och skorna är naturligtvis med
Maj: Kullamannen, löpning på alla 6 upp ur dödens zon
Juni: På hemmaplan, MTB spåret i Rocklunda, min bergsträning
Juli: Det skymmer, dags för Bruksleden 100 by Night
Augusti. UTMB, ett magnifikt landskap, svårt att välja bild
September: Dags för BRR, tävlingar skall ju arrangeras också
Oktober: En träningsrunda i gryningen
November: En varm KUL-helg i Kristinehamn
December: Train & Run med VLK, Enköping till Västerås (ja vi hade lite snö)