söndag 14 oktober 2012

SUM

Vilken fin dag det blev i går. Visserligen fick man pallra sig upp tidigt för att hinna äta frukost, packa ihop det sista och cykla ned till stationen lagom till 06.52 tåget. Vädret var klart och fint, som omväxling, men det var lite lätt frostkallt.
Den här gången behövde jag inte åka själv till SUM, vi blev 6 VLK'are på tåget, Per, David, Tim, Tim, Daniel och jag. Vi kom fram til Björkhagen med de första löparna och hämtade ut nr-lapparna, sen var det bara att byta om och ta det lugnt en knapp timma fram till start.

Jag valde att köra med Salomon ryggan, framförallt för att få så mycket vana som möjligt att springa med den. Naturligtvis blev det långt ifrån full packningen, men det var bra att kunna ha jackan på till starten och sen ta av den strax före. Temperaturen höll sig fortfarande bara precis över 0'an, det skulle dröja en stund till innan solen värmt upp några grader till.

Bjuder på lite bilder från före start, sen blev det inga fler tagna. Det är synd egentligen när det är en så fin bana, speciellt de 2 första milen är helt fantastiska.


Jag hade ingen speciell plan eller något mål med loppet i år, skulle ta det mest som ett bra träningspass, möjligen kunde man ju försöka slå tiden jag hade för 2 år sedan, 4.36 blev det då. Det kändes riktigt bra under de första lättsprungna kilometrarna och det fortsatta gå lätt när vi svängde in på själva leden.


Det är alltid lika kul att träffa gamla och nya bekanta före, under och efter loppet, alltid finns det något att prata om. Under första halvan av loppet är det alltid någon i närheten som håller ungefär samma tempo och då blir det en hel del prat, sen blir det glesare och glesare ju längre man kommer.


Rötter, stenar och berghällar var naturligtvis samma som för 2 år sedan men det blev lite extra utmaningen i år med all lera efter höstens regnande. När jag kom ut på vägarna efter dryga 2 mil kändes det fortsatt bra. När asfalten tog slut och det var dags att spring upp mot Tyresta by hade benen precis som förra gången stelnat till efter en mil med väglöpning, men denna gång gick det bättre, benen hann mjukas upp och började fungera skapligt igen innan jag passerat byn och det var dags för en halvmil med den värsta sträckan på leden.

När jag passerade Tyresta hade jag en tanke att det kanske skulle gå med sub 4.30, även om jag visste vad som väntade i skogen. Benen hade mjukats upp som sagt så det gick att springa trots stenar och rötter, men det var extremt lerigt och halt på många ställen så farten blev inte hög. När jag äntligen kom ut på mera lättsprunga spår mot slutet var chansen till sub 4.30 borta. Funderade att det kanske skulle bli ett SUM-pers, men jag mindes inte då om jag hade lite över eller lite under 4.40 för 2 år sedan.

Från 42 km fram till de sista backarna såg jag inga andra löpare, det dämpade säkert farten lite, men i backarna runt sjön vid Rudan fick jag en löpare inom synhåll och närmade mig. Planerade att närma mig lagom för ett ryck i sista backen. Precis innan sista var där en löpare till så med rycket kom jag förbi 2 stycken, sen tog jag det lite för lugnt och höll på att bli omsprungen precis före mål, men det löste sig med en liten spurt. Det blev 4.40 till slut, 4 minuter sämre än för 2 år sedan, men med tanke på leran var det nog ett lite bättre resultat.

Efter dusch och macka tog vi pendeln in till centralen, där hann vi med ett återbesök på O Leary's innan tåget gick hem till Västerås. Jag och Per börjar visst bli stamisar där efter alla Stockholmslöpningar.

En riktigt bra dag och ett perfekt arrangerat lopp, tack till all ni som fixade det.

torsdag 11 oktober 2012

Till Stockholm igen...

....men den här lördagen tänkte vi ta tåget. Redan 06.52 från Västerås för att ha lite marginal mot SJ's tidshållning.

Nu är det nämligen på nytt dags för start i SUM (Sörmland Ultra Marathon). 50 km traillopp på en riktigt fin bana utmed Sörmlandsleden. Start utanför Nacka och mål vid Rudan utanför Handen, båda ändarna är perfekt lättillgängliga med T-bana och pendel.
Början på banan är den finaste,  "vildmark" mitt i storstan !
Jag sprang loppet för 2 år sedan i perfekt höstväder, den gången var jag själv från VLK, nu blir vi nog 6 st, skall bli kul. Hur det var den gången kan ni läsa om här.  Hur det blir nu, återkommer jag till.

söndag 7 oktober 2012

Bergspasset

Nu har det varit träning utan så mycket trail och berg de senaste 2 månaderna efter Trail Ticino, börjar vara dags att komma igång i "bergen" igen. Visserligen lär det inte vara så mycket berg inne på Bislett i december men det det skadar inte att underhålla och bygga på styrkan för att ha en ännu bättre grund inför nästa år  med UTMB. Igår blev det dessutom vilodag istället för långlördag så då vara det upplagt för ett längre pass idag, när det dessutom är bästa tänkbara höstväder så går det att hålla på länge.

Det fick bli mitt specialdesignade bergspass i Rocklundaskogen, en kombination av MTB-spåret, Davids backrunda och omvända backintervaller. 2 varv ger 25 km och 1000 höjdmeter. Körde med stavar också, det kändes lite i armarna efter 2 månaders uppehåll, trots mycket cirkelfys.
Nu skall jag försöka få till minst ett bergspass per månad under vintern, för att det skall duga som bergpass skall det vara minst 1000 höjdmeter, får väl passa på när jag är på mer kuperade platser för att få lite variation.

lördag 6 oktober 2012

Publik i dag

Sandra och kompisen Tea skulle på Tjurruset idag, som omväxling passade jag på att vara publik när jag skulle skjutsa dom dit. Inte så ofta man är publik på en löpartävling, men det var en kul omväxling. Ovanligt publikvänlig löpratävling som det var och dessutom kanonfint höstväder. Det började med säsongens första frostmorgon, men sen strålade solen hela dagen.
Rena och fina före start
När tjejerna gjorts sig klara för start gick jag bort i skogen till det som var utsatt som brant backe på kartan, den kom efter en dryg kilometer av banan. Mitt i skogen dök den branta backen upp, det visade sig vara en väl dold liten slalombacke, bara att knalla upp till toppen, perfekt publikplats med 360 graders vy runt skogarna norr om Stockholm, man såg ända bort till Globen.

När Sandra och Tea passerat toppen var det bara att knalla nedför backen igen och vänta vid nästa publikmagnet, precis nedanför. Vid 9 km var det dags för diket, 500 meter dikeslöpning. Blött, skitigt och alla tyckte det var skitkul.
Snabbt tillbaka till målet för att hinna med målgången också. Som tur var skulle tjejerna springa i dike en stor del av vägen så när man gick motionsspåret raka vägen tillbaka var det inga problem att hinna fram i tid.
Lite skitigare nu, men kul var det tydligen