tisdag 27 juli 2010

Ett lite mindre berg


Semestern fortsätter med några dager "hemma" i Taberg i Småland, hos storasyster som inte kan begripa varifrån jag fått generna som gör att jag håller på med allt detta springande. Att springa 16 mil, dessutom i bergen och nonstopp !!!??? Det ligger antagligen låååångt bortom fattningsförmågan om man inte sprungit så långt, sammanlagt, i hela sitt liv. Den vanliga frågan kommer förståss upp...Varför? Det kan man ju fundera en hel del över, det som ligger närmast till hands är nog att man vill utmana sig sjäva, testa gränserna, flytta fram målet lite till när man nått det första, osv...
Hemma i Taberg måste man passa på att träna på det gamla berget, meteoritklumpen som sticker upp 150 meter över de Småländska granskogarna. Berget, som är en liten tursitattraktion i trakten, har för oss med den udda tursitvanan att hitta fina löpstigar några bra stigar upp, över och runt toppen. I morse fick det bli ett litet kort semesterpass 2 gånger upp över toppen och lite till. Det blev i varje fall 400 höjdmeter, inte så mycket jämfört med Åreskutan nyligen, men ett lagom "hålla formen för backlöpning pass", det är bara 1,5 vecka kvar till Vertex nu.

fredag 23 juli 2010

5-10-15 loppet

I går var det en premiär i Västerås. Premiär för tävling med vår nya löparklubb. Vi ville starta med ett inte allt för stort arrangemang så här första gången vi hade en tävling. Det var också lite av en chansning att köra en tävling mitt i semestertiden, men å andra sidan är det nästan inga andra lopp nu så dom som ville testa tävlingsfarten eller löpfomen fick ett tillfälle. Det var också ett försök att testa ett lite udda koncept med att kunna bestämma sin sträcka under loppet, skall det bli 5, 10 eller 15 km.
Vädret var på vår sida ett kort regn mitt på dagen friskade upp luften, sen strålade solen igen. Det var nog, trots regnet, lite väl varmt att springa och det blev mycket motvind på "hemvägen".
33 kom till start och fördelade sig ganska jämt på de de 3 sträckorna. Ett litet startfält men trots allt ganska lagom för ett första arrangemang av klubben. Trots att det inte var fler startande var den geografiska spridningen stor med deltagare från allt mellan Älvdalen, Stockholm och Lund.
Det mesta fungerade som det var tänkt och jag tror dom flesta var nöjda. Det blev en grymt bra segrartid på 15 km av Philip von Rosen från Hässelby, 50.48 på 15 km trots värmen och motvinden. Resultat och bilder på VLKs hemsida.

lördag 17 juli 2010

Över Mullfjället


Emelie och Camilla på toppen av Mullfjället, vilken drömterräng för en löpare

För dagens långa fjällpass blev det bussen till Duved för att springa över Mullfjället "hem" till Åre. På bussen från Järpen kom också Emelie och Camilla som hade tänkt ungefär samma sak, kul att det inte blev ett ensam pass i dag heller. Alltid roligare att springa när man är fler. Efter klättringen uppför pisterna i Duved kom vi upp på Mullfjället, ett MYCKET mera löpvänligt fjäll jämfört med Åreskutan, härliga berghällar att springa på närmast toppen och sen en mestadels jättefin och lång utförslöpa ända ned till Ullådalen. Det var bara några få små "klafsmyrar" att ta sig genom.
Efter ett stopp i Ullådalen blev det en ny pistklättring upp på Skutans västslutning. Vid lifttoppen delade vi på oss, tjejerna skulle ta toppen på Skutan en andra gång, själv fortsatte jag ned till Åre över Hummeln. Sprang också några km platt asfalt nere i Åre för att sträcka ut benen lite. Det behövdes speciellt efter utförslöpan i svarta Hummelbranten, GPS'n visade 300 m "fallhöjd" på en sträcka av 1200 m, det tar på knän och ben att springa i sån terräng, men det är bra styrketräning för benen i lagom doser. Uppe på fjället blir det mest klättring när det är så brant, men i pisterna går det att "springa" utför.
Åreveckan är slut, bara att packa och åka hem i morgon, men 10,5 mil och 5100 höjdmeter, både upp och ned, känns bra. Inga skador eller förslitningar, bara en skön trötthet i benen. Känns som en bra grund att bygga vidare på mot de utmanande målen. Nästa vecka blir det lite återhämtning med mera normalsvensk semester....men ett och annat lite lättare löppass blir det nog ändå.

"Attackhunden"

...som den blivit döpt till av Östersunds Posten. Här kommer lite mera om gårdagens märkliga träningspass. ÖP skrev mer om händelsen med lite bilder och berättelser från familjen jag träffade där. Inte förrän 21.30 lyckades man fånga in hunden enligt vad toppstugans personal berättade för Camilla och Emelie i dag. ÖP skrev om detta också och att det var med hjälp av ägarna som man letat upp och tagit dit.
Nu kommer det mest märkliga, ägarna räddades själva från Åreskutan i det dåliga vädret i måndags eftermiddag, även detta har ÖP haft en liten notis om. Hur kan man "glömma" att få med sig hunden från fjället då och även, som det verkar, glömma att hämta eller söka efter den under flera dagar? Hunden har alltså suttit övergiven på Åreskutans topp i 4 dygn. Man kan ju hoppas att det blir dyra konsekvenser, först räddade själva av fjällräddningen, på Åreskutan, man överger hunden som sen attackerar folk och drar igång en ännu större räddnings- och infångningsoperation. Ibland undrar man???

fredag 16 juli 2010

Off Pist till Huså...och tillbaka

Dags för veckans topp-pass som visade sig bli lite annurlunda jämfört med de flesta träningspass. Planen var Åre-Huså, tur och retur över toppen på båda hållen, ca 30 km och 2000 höjdmeter. Tidig start från Åre, Micke var morgontrött? och kom inte, men Clairs och Mickes gäster kom med bussen från Järpen. "39 dagar kvar till UTMB" Camilla och Emelie var med upp på toppen utmed den östra leden som ÅEC följer, kul med sällskap på passet med andra som fastnat för det här med att springa lite längre.
Uppe på toppen blev det en energibarspaus och koll av den strålande fina utsikten. På toppen fanns också en märklig sak, vid helikopterplattan satt en ensam hund och tittade, det liknade en schäfer på håll. Kabinbanan hade inte öppnat för dagan än och inte en människa syntes till, mycket märkligt...

Camilla och Emelie på väg "off pist", det blev riktigt brant en bit här.

Vi forsatte leden ned mot Huså, det var riktig klättring i början och det var svårt att följa leden ibland trots strålande sol, det kan inte vara lätt här på ÅEC om dimman ligger tät. Vi kom i varje fall ned till Bjelkes gruva där Camilla och Emelie svängde runt fjället på västra sidan, åter mot Åre. Jag fortsatte själv ned till Huså och kom dit precis kl 11 när man hade öppnat fiket på Huså Herrgård, perfekt, säkert 20 sorters hembakat så det fanns mycket kortlivad energi att välja på. Efter en halvtimmas fikastopp var det dags att börja jogga, gå och klättra 1000 m upp samma väg tillbaka till toppen. Kände mig riktigt hungrig och seg sista stigningen så jag kastade mig in i toppstugan och köpte renklämma plus våffla. Satte mig ute i solen bland alla turister för att njuta av tillvaron, men insåg strax att det nyss varit lite kalabalik.
Pratade med några och det visade sig att hunden (den vi såg i morse) slitet sig och gått lös på folk. 3 var bitna, en dam riktigt rejält i både vad och lår, hon låg med första förband och benet i högläge. Hunden satt kvar vid helikopterplattan och bevakade "sitt revir", ingen visste vems den var. När jag berättade att den satt där i morse innan någon kom dit blir funderingarna ännu vildare. Ligger det någon nedanför något stup? Polishelikopter är i varje fall på väg från Östersund, dels för att lyfta ned den bitna damen till Åre och dels med folk och utrustning för att fånga in hunden. Det tar en timma innan den kommer, under tiden deltar jag i att hålla folk borta från "hundens revir" så inga fler skall bli bitna. Många lockas att gå upp till plattan som är högsta punkten.

Räddningstyrkan på väg, då sticker hunden.

Till slut kommmer helikoptern och efter ett tag flyger den ned med damen till Åre. Under tiden försöker hundfångarna få tag på hunden som naturligtvis retirerade när helikoptern landade. Enligt polien som kom hade man tydligen hämtat in vilsna turister på fjället för 3-4 dagar sedan och hunden var antagligen deras. Hur det kom sig att den satt bunden däruppe och ingen sagt något, gjort något eller märkt något är märkligt. Har någon hittat en lös hund, bundit den där och sen inte meddelat någon? Om den suttit där 1-4 dagar är det inte säkert att någon sett något i dimman och bara få har varit uppe dessa dagar. Hunden såg rejält svulten ut när den reste sig så den har nog varit övergiven ett tag.
Till slut fortsatte jag löpturen ned till Åre och tursiterna drog sig tillbaka ned för att hinna med sista kabinen, vi lämnade hundfångarna däruppe åt sitt jobb i lugn och ro. På vägen ned möte jag helikoptern som var på väg upp igen.
Rubriken i Östersunds Posten blev, "Galen hund gick till attack och bet människor" som vanligt är artiklen lite mer dramatisk än verkligheten.

Ett ovanligt händelserikt träningspass får man säga och det blev en heldag pga av detta, 5 h löptid men jag var ute 8 h. Lite bilder kommer när jag är hemma igen, har glömt sladden.

Åreskutan Runt

Blev ingen tid i går att blogga något så det kommer lite om gårdagen nu istället. Det var ju inte riktigt som UTMB, men det blev i varje fall runt ett skapligt berg. Prövade en av alla leder i det nya vandringsledsssystem som man fixat i Åre inför denna säsong. Man har nog inte riktigt hunnit färdigt, det krävdes lite orienterinmgskänsla och lokalkännedom från alla vinterbesök för att hitta runt, ibland var det ingen märkning alls och ibland låg det märkpålar i en hög.

Många vägval vid Bjelkes Gruvor, men längst lederna var det sämre med märkningen.

Runt kom jag i varje fall efter 3h, 27 km och 900 höjdmeter. Det var en ganska omväxlande runda med skog, kärr, grusväg, "klafsmyrar" och fin men knixig kalfjällsstig. Sämst var det på östra sidan av Skutan där det blev 7 km löpning i klafsmyrar. En bra start blev det trots allt på 3 dagar bergsträning. Lite SMS kontkt med Micke på kvällen för att planera morgondagen, som lovar sol och fint väder efter några dagar med gråa moln runt toppen.

onsdag 14 juli 2010

Downhill

Jag skall ju egentligen träna på att springa både uppför och utför men i dag blev det annan träning, men det var skitkul. Provade för första gången att cykla Downhill efter att ha fått en upplevelsepresent på 50-årsdagen. Klart häftigt, i början av dagen var man nervös på en enkel grusväg utför, mot slutet gick det bra över rötter och stenar i branta backar och snabbt i doserade kurvor i utförslöporna. Det blev också ett åk ända från Skutans topp, nästan 1000 m utförsbacke. Det känns i hela kroppen efter en heldag på cykel utför berget och det blev nog rätt bra styrketränking också.

tisdag 13 juli 2010

Åre - 2 x Hummel

Äntligen lite riktiga berg inom räckhåll, har kommit till Åre för en knapp veckas semester med familjen, det får bli lite bergsträning också. +30 grader och strålande sol hela vägen upp tills vi kom till Järpen, då åkte vi in under "täcket" och kallfronten, det blev plötsligt mulet, +17 och kraftiga vindar, lite avsvalkande kan man säga.
Veckan har börjat med 2 korta rundor, igår Mörvikshummeln och i dag Totthummeln med en liten extra runda bort till Bräcke. Bara 8 och 12 km rundor men trots det drygt 1100 höjdmeter, lite skillnad mot Västerås. Det bästa är att det känns riktigt bra, det har i princip gått att mala på i lätt löptempo hela vägen upp utom några knixiga korta bitar.
I dag har det regnat och molnen gått låga så det gjorde att jag fick hålla mig på låga höjder även i dag, vi får se om jag får till mitt planerade 2000 m pass, Huså tur och retur via toppen på båda hållen.
I morgon blir det löppaus men det väntar andra utmaingar, skall "göra" min 50-års present och prova en heldag med Downhill Cykling, spännande...

lördag 10 juli 2010

Bruksleden - ospårat


30 grader och 30 km, det blev ett lite annorlunda VLK långpass i dag. Jag har skaffat en ny Terrängkarta för att hitta nya löprundor. Perfekt, jag hittade en massa nya stråk att springa som jag inte sett på alla orienteringskartor som bara visar en bit här och där och inte på min 30 år gamla 50.000-dels karta, den blir det nog dags att pensionera nu.
En av de nya rundorna var en bra skogsväg in till Brukleden och sen leden tillbaka mot Skerike. Nu är nog inte denna del av leden så ofta använd, men att det var så dåligt hade jag ingen aning om. Av de dryga 6 km som vi sprang på leden var hälften en OK stig i terrängen, perfekt för lite trail träning, men den andra hälften var lövsly och bråte, för att inte tala om 2 stora hyggen där stigen var helt borta efter det moderna skogsbruket.
Vi (Micke, Kerstin, Anders, Roger, Simon och jag) tog oss i varje fall igenom skogen och fick en minst sagt omväxlande 3 mils tur i värmen. Det är kul med lite variation, men hyggena var lite för mycket av variation, man får hoppas att inga vilsna turister tar sig ut för att vandra här. Om det är någon som ser vandringsleden på bilden så skicka gärna ett tips.

torsdag 8 juli 2010

500 höjdmeter

Har ni missat att det finns ett berg i Rocklundaskogen i Västerås? 500 meter högt, det är nästan så man kan se det även utanför skogen!
Tyvärr är vi inte så lyckligt lottade här i stan, tänk vilka bergspass det skulle kunna bli för att inte tala om vilken häftig skidanläggning vi skulle kunna ha, med kabinbana till toppen och allt, Västerås skulle synas på många fler kartor i världen.
Som löpare är man å andra sidan inte lika beroende av en enda höjd, med "många bäckar små principen" kan man fixa till ett högt berg även här i stan.
4 varv blev det i dag på min "UTMB-micro-light-backrunda", det blir just 500 höjdmeter totalt, 500 upp och 500 ned, detta på en sträcka av 11,5 km. Med lite fantasi kan man få till riktigt bra träning, men det blir ju lite enmormigt i längden. Nästan vecka blir det ett bättre bergspass istället, då satsar jag på Åreskutan. Det är i varje fall ett riktigt berg, som syns, t.o.m. på långt håll och med en enda non-stop backe på 1000 höjdmeter.

tisdag 6 juli 2010

Lite mera fart i dag

I kväll blev det ett pyramidintervallpass med VLK, vi sprang 1-2-3-4-3-2-1 minuts intervaller, med lika många minuter vila mellan varje. Det är egentligen inte så mycket tempoträning som jag behöver nu, men det var skönt att dra på lite mera ihop med dom andra, det blev ett tempo mellan 3.45 och 3.55 i intervallen. Ett pass med lite fart då och då gör att det känns skönare och lättare när man rullar på i lagom fart på långpassen. Nu blev det inte så kort intervallpass ändå i dag, med 6 km både som upp- och nedjogg blev det nästan 19 km. 64 km på 3 dagar är rätt OK just nu och en bra början på semestern, det kommmer mera. Hängmattan får andra slita på, även om jag hann med en stund i den också i dag.

söndag 4 juli 2010

Jorden runt... ett par varv

Nu har det gått alldeles för länge sedan jag tog paus i berättelsen hur det kunde bli så här. Det får bli bättring med bloggandet, nu har semestern börjat så det skall bli mer tid att på springa och blogga och allt annat man vill göra och inte bara en massa måsten.

Som sagt, tillbaka till historien. 1981 hamnade jag i Västerås, kortvarigt som jag trodde. Till en början var det i och för sig ganska kortvarigt, jag gick en internutbildning 1 år på ASEA för att bli idrifttagare på el-kraftanläggningar, efter det året blev det inte högskolan som jag tänkt, istället blev det ut och jobba i stora världen, den var lite större på den tiden än vad den är nuförtiden. Första jobbet var ett helt år i Qatar följt av ett halvt år i SaudiArabien. Efter det fick det räcka med Mellanöstern och nya ställen avlöste varandra, under de ca 4 år jag jobbade "ute" på heltid blev det dessutom, Malaysia, SydKorea, Wales, Argentina, Spanien, Frankrike, Canada, USA, Italien och lite i Sverige också.

Det blev inte så mycket sprungit under dessa år, jag får nog tacka en eller ett par gener för att jag bibehöll matchvikten ända. Trots allt så blev det ändå några löparupplevelser.
Redan efter en dryg månad i Qatar så arrangerades First Qatar Halfmarthon i Februari medans det fortfarnade var drägligt varmt. Vi var många från ASEA som jobbade i Qatar då så vi skulle ha några lag. Jag var den som var mest löpare och dessutom hade jag inte hunnit tappa så mycket av orienteringsformen, men jag hade inte tävlat så långt förrut. Nu när jag skriver detta roade jag mig med att gräva fram ett gammalt album med klipp från tiden i Qatar, till min förvåning visade det sig att jag har ett 10 min bättre pers på halvmaran än jag trodde. Jag kom runt på 1.17.17, 73 plats av ca 1300. Det skulle dröja 17 år innan jag sprang långlopp igen så jag har aldrig insett hur pass bra jag sprang då.
Året efter blev det mer löpning och en upplevelse som jag kommer ihåg mera av. Sommaren 1984 var det ett par killar som planerade en "Trans American Tour", en orienteringsresa tvärs över USA med buss. Jag hade anmält mig 2 år innan, när det väl var dags var det dels svårt att träna, var i Saudi sista halvåret, och dels svårt att bli ledig därifrån i tid. Jag kom i varje fall hem någon dag innan resan över till USA. När vi kom dit var vi 2 busslaster med orienterare som åkte över kontinenten, vi tävlade i en 10-dagars tävling på olika platser längst vägen och träffade då lokala klubbar, när vi kom till Californien var där en 5-dagars tävling, till slut blev det också en titt på OS i Los Angeles och lite "vanligt" turistande. En superhäftig resa med likasinnade, med många upplevelser och träffar med folk på ett helt annat sätt än på en vanlig resa. Mina resultat på tävlingarna var inte så lysande efter 1,5 år i Mellanösterns öknar, men det gjorde inget, det var en 5-veckors resa som var oförglömlig.
Efter detta blev det om möjligt ännu mindre löpning i två år, bara sporadiska träningar och inga tävlingar. När jag var hemma mellan jobben i Januari 1986, träffade jag ANN hemma i Västerås, det blev dags att kasta ankar igen, men det får bli en fortsätting nästa gång.