lördag 26 januari 2013

Tom tank

Det blev ett riktigt tungt pass i dag, lite av ett "tom tank test". Jag hade redan innan bestämt mig för att inte vara med på Train&Run i dag med 50 km från Enköping, behöver öka distansen lite mera successivt för min återuppbyggnad, inte hoppa direkt från 20 till 50.

Planen i dag var att höja återuppbyggnadsribban till 25 km, det kändes som ett lagom och problemfritt steg, men det skulle bli lite värre än så. I går kväll lagom när jag skulle lägga mig kom det en lika plötslig som total magtömning. Kände mig inte sjuk varken innan eller efter så jag trodde inte det var någon vinterkräksjuka, den skall ju komma plötsligt annars har jag hört. Måste ha varit något jag ätit på kvällen, men det är märkligt eftersom jag inte åt något som ingen annan åt. Det var bara att sova på saken utan att sätta klockan på väckning för det "vanliga" VLK-passet, bättre att sova ut.

Sov bra och när jag vaknade kändes inget av magproblemet. Jag bestämde mig för att spara 25 km passet till eftermiddagen så jag skulle hinna få i mig lite frukost och lunch i varje fall. Stack ut vid 2-tiden och startade lugnt i 5.30 tempo, det kändes ganska OK de första 15 även om tempot sjönk stadigt,  men sen blev det soppatorsk.

Blev bara tyngre och tyngre, hade en tanke att vika av hemåt för att nöja mig med 20, men bestämde mig för att koppla in pannbenet istället. Fortsatte rundan så den blev de tänkta 25, det gav ett litet litet test hur det funkar att köra på tim tank. Kroppen är en märklig maskin, det finns alltid mera kvar hur tomt man än har kört tanken, bara man kan få pannbenet att koppla in reservtanken.
Gråmulen skymning nere vid Mälaren, isen lika tom som mina energidepåer.

söndag 20 januari 2013

Mälarisen

- 4 grader, klarblå himmel och bara en svag vind, Mälarens is ligger stabil med nysnö och flera mil nyplogade skridskobanor. Det var folkvandring ned till isen i dag, skridskor, promenad, löpning, skidor, cykel, det fanns många sätt att använda isen på. Bara njuta av vädret, det blev 18 lugna kilometer för min del.


torsdag 17 januari 2013

Året börjar falla på plats


I morgon är det stora nagelbitardagen fram till kl 10 för alla de tusentals som hoppas på en plats i UTMB. Här i Sverige är vi bara 8 som redan har en plats i loppet tack vare förra årets nitlott eller som Jonas Buud en 2:a plats den gången. Det är 20 som sitter och hoppas på UTMB, 20 på CCC och 6 på plats i TDS. Det skall bli kul att se hur många vi blir, men det är få platser att hoppas på i år i varje fall till UTMB. Klockan 10.00 i morgon (fredag) vet vi, på den här sidan.

För egen del har augustiveckan i Chamonix fallit på plats helt. När vi var på La Palma kom det ett mail med bekräftelse på vår bokning av boende. För första gången någonsin återvänder vi på "semester" till samma boende, den fina lilla Chalet vi hade på Sportlovet 2012, nära centrum men ändå lugnt vid sidan av. Det blir perfekt laddning inför den stora utmaningen. Hittade billigt direktflyg med SAS också i sista minuten.

Ännu mera föll på plats under La Palma veckan. Det kom ett mail från Skåne också, med bekräftelse att min plats i väntelistan till Kullamannen hade blivit till en startplats. Nu blir det ett kul lopp i maj också att se fram emot, eller vad sägs om denna banbeskrivning. Lite utmaningar som liten uppladdning inför UTMB.

lördag 12 januari 2013

La Palma

Om man vill kombinera bergslöpning i annorlunda landskap med lite återhämtning i solstolen mellan träningspassen så måste La Palma vara nära det ultimata stället. Jag har återvänt till den grå svenska vintern från en fantastiskt fin vecka på den västligaste och inte så kända Kanarieön La Palma.

Bara 700 km2 land ute i Atlanten, inte mer än en halva Ölands storlek, eller en femtedel av Gotland, men med en högsta punkt på 2426 m.ö.h. Längs med hela ön går en smal bergskamm som avslutas i en cirkelformad kamm runt en av jordens djupaste kratrar, med nära 1500 meter till botten. Botten är å andra sidan lite svårdefinierad för både i kratern och utanför bergskammen består ön mest av raviner i massor.
Inne i kratern, ser lite svårforcerat ut, det är 1500 meter till botten.
Det har varit lite svårt att ta sig hit tidigare, reguljärt flyg bara via Spanien och/eller Teneriffa, men nyligen började Fritidsresor med en direkt charter flight från Stockholm. Man landar på flygplatsen som man i princip har fått bygga i havet för att få mycket nog plan yta.

Genom århundraden har folket på ön förflyttat sig genom att bygga stigar upp mellan ravinerna och på bergskammen, stigar som nu har blivit ett tätt nätverk med vandringsleder. Det finns ungefär 100 mil leder, trots att ön är så liten, perfekta även för löpning. Alla är rejält eller extremt kuperade och många går också i utmanande terräng.
Vandringsleder ovan molnen

Det blev några pass under veckan på ön. Höjdpunkten var morgonpasset uppe på Ruta de los Volcanes, men det var fint att springa nere på landsbygden också. Nere och nere är kanske lite understatement, jag startade visserligen nere vid havet med sen bar det av uppåt till 700 m.ö.h. i princip non-stop efter en led och sen tillbaka ned igen efter en annan. Här nere gick lederna omväxlande på små stigar, grusvägar, stenlagda urgamla småvägar och en del asalt. Mycket att se hela vägen.

För att få lite planare löpning några gånger var enda alternativet att springa utmed havet in till huvudstaden Santa Cruz de La Palma. Här blev det bara något hundratal höjdmeter när man skulle över en bergskam som gick ända ut i havet.
Strandvägen in mot Santa Cruz de La Palma
Passade också på att "hitta" ett lopp som nu kommit upp på "att göra listan". Finns inte plats i planeringen i år, men det kommer ju fler tillfällen får man hoppas. I maj kör man nämligen Transvulcanica för 3:e gången, en ultrasträcka på 83,3 km med 4415 positiva höjdmeter och 4110 negativa. Det lutar alltså i snitt 10% upp eller ned under hela loppet. Banan följer bergkammen längs med hela ön och runt stora kratern med spektakulära stup. Man passerar öns högsta punkt på vägen. Den 11 maj är det dags i år, hemsidan är inte uppdaterad från förra året än men det går att anmäla sig. Loppet ingår också i Skyrunner World Series.
Man startar vid havet bortom vulkantopparna längst borta i bilden...
...passerar över vulkanerna därborta, där jag sprang Ruta de los Volcanes...
...fortsätter längst med bergskammen vid molnen till vänster...
....sen följer man kammen runt hela kratern...
...och andra kammen ned till havet, till slut upp till målet i Los Lanllos.

torsdag 10 januari 2013

Ruta de los Volcanes

Lite sent inlägg på bloggen pga nätverksproblem på hotellet, men nu är jag hemma i vintern igen.

Vilken start det blev på det nya året. Jag förflyttade mig från en svensk "ruta" till en spansk "ruta", från ruta 1 till Ruta de los Volcanes på La Palma. Det blev en träningstur som nog är en av de häftigaste jag gjort hitills under mina 40 år i löparskorna.

Någon har utsett La Palma till den bergigaste platsen på jorden och det kanske stämmer. Högsta punkten på den lilla ön är 2426 möh och allt mellan havet och toppen är bara raviner och åter raviner. Genom århundraden har man förflyttat sig på ön genom att skappa stigar upp till bergskammen mitt på ön, följa bergskammen till ovanför dit man skall och sen en ny stig ned igen, betydligt bättre än att forcera alla raviner. I dag har dessa urgamla stigar blivit ett nätverk med ca 100 mil vandringleder, leder som naturligtvis också är perfekta att "springa" på om man vill ha mycket höjdmeter.

Den mest populära leden är Ruta de los Volcanes, den följer en del av bergskammen mitt på ön genom ett fantastiskt vuklanlandskap, lite bilder berättar bättre än ord, det blev en hel del fotostopp på vägen. Jag följde leden till det mest sevärda området, rundade några vulkankratar och kom upp på några topppar innan jag vände tillbaka till bilen. 15 km med nära 1000 höjdmter i ett fantastiskt annorlunda landskap.