fredag 24 september 2010

20 grader och solen pa vag

Helg i Barcelona, 20-25 grader och solen bryter igenom.

Morgonpass efter stranden vid 8-tiden. Hosten hemma har ju sin charm med rakyla och klara dagar om vartannat, men det gar ju inte att forneka att det ar ratt skont med ett morgonpass efter stranden vid Medelhavet nar solen borjar bryta igenom nattens moln. Efter 12 km och en snabb dusch blev det spansk frukost pa ett "horn" tvars over gatan.

Efter morgonpasset har det annars blivit en lugn dag med bara lite turistande och ingen shopping i ett Barcelona som i ar stangt for orets stora festhelg "Merca".

onsdag 15 september 2010

Höst, härligt med höst...

Hösten är här om nu ingen har märkt det. Det är visserligen inte speciellt kallt än men mörkret kommmer över oss, och regnvädren står på kö ute på Nordsjön. Bara att börja dra på sig klädlagren och reflexvästen igen när man skall ut på en runda.

Men egentligen är det fantastiskt vilken förmån vi har här i landet, vilken enorm variation vi har i väder och träningsförhållanden. Även om det inte går att variera rundorna i och runt stan hur mycket som helst är det aldrig det samma.

I vintras körde vi långpass i bitande -17 grader och kallare, på våren är det alltid lika skönt när grönskan kommer och det räcker med short och t-shirt igen. Sen har vi sommaren, som ibland blir så varm så svetten dryper trots bara linnet (gäller numera av tradition speciellt på Stockholm Marathon). Nu på hösten känns det friskt och skönt igen en kristallklar morgon eller kolsvart kväll. Vill man ha mer variation kan man alltid passa på i en eller annan snöstorm eller i ett skyfall, variationen är närmast oändlig.

Tänk att bo i en stad där det finns en runda att "välja" på inom rimligt avstånd, det är alltid 28 grader, det är alltid fuktigt, möjligen regn. Detta 365 dagar om året. Jag har provat en gång tiden, det blir svårt med motivation.

Vi inser inte hur bortskämda vi är i det här landet, vi klagar alltid både på väder och årstid, det spelar ingen roll vad det är så är det fel. Ett märkligt folk är vi.

fredag 10 september 2010

En tappad tråd...

När jag började mitt bloggande i maj tänkte jag berätta lite hur det kunde bli så här tokigt att man bara springer längre och längre. Tappade tråden i denna berättelse i början av semestern efter att ha berättat om de första åren, bara orientering och jorden runt. Det är dags att ta upp tråden igen för att komma ifatt dagens verklighet.

Efter åren på heltid ute i världen blev det dags att slå rot på Gryta i Västerås tillsammans med Ann, det blev radhus 87, bröllop 89, Sofie kom 90 och Sandra 93, åren rullade på med småbarn, jobb och ganska mycket resor. Springande blev det inte så mycket av, visserligen återvände jag till Orienteringen och sprang ca 15 tävlingar om året, men inte alls så mycket som förr. Var med och bildade VSOK som en sammanslagning mellan VOK och VIK Orientering, satt i styrelsen några år och var banläggare på tävlingar. Men åren gick, barnen växte och tävlandet minskade.

När jag var yngre var jag facinerad av Vasaloppet men när jag blev gammal nog för att få starta var jag inte så aktiv längre. Nu kom jag på att det kanske var dags att pröva. Sagt och gjort, 1995 blev det Öppet Spår och sen fortsatte det av bara farten med 6 "riktiga" Vasalopp farm till 2003. Kom igång med träningen igen, lite längre, lite orientering och lite F&S Jympa. Skidor blev det däremot svårt att träna med snöfattiga Västeråsvintrar.

År 2000 började det hända något, man kanske kan skylla på den nya tiden i nytt millenium. Vi var några på jobbet som bestämde oss för att springa Broloppet, originalet alltså, det gick på 1.37 för min del och kändes riktigt bra, visserligen 20 minuter långsammare än förra halvmaran 17 år tidigare i Qatar, men den tiden var sen länge dold långt bort i minnet.

Inte nog med Broloppet, Ann kom hem från en träff med tjejerna i gänget, dom skulle göra Tjejklassikern!! Dom?? som på sin höjd springer en orientering någon gång då och då, det här går ju inte. Dags att göra slag i saken med en dröm man knappt ens drömt, det var bara att anmäla sig till loppen och utöka Vasaloppsåkandet till en riktig klassiker. Första försöket slutade strax före mållinjen kan man säga, skulle avsluta med Vansbrosimmningen i en ovanligt varm Dalälv 2001, men försöket att göra det "naturellt", dvs utan våtdräkt, var ingen lysande idé för en fettsnål löparkropp. När jag simmade mer i ubåtsläge med 500 m kvar till mållinjen blev jag helt enkelt upplyft och satt framför en byggfläkt för att tina upp.
Man får å andra sidan inte ge sig så lätt så det blev en ny vända nästa år, börjde för säkerhets skull med simningen och dessutom i våtdräkt. Då gick det bra även om det bara var 16 grader. Dom andra loppen var inga större problem så i Juni 2003 var klassikern klar när jag nådde målet i Motala.

Med ett antal Vasalopp och en klassiker, nästan två, avklarade hade jag börjt komma igång med det här med långlopp, men det var ändå mest en kul grej vid sidan av lite orientering. Jag läste någonstans att dom flesta vet när det hela började och det stämmer bra för mig. Även om jag sprungit hela livet, mer eller mindre, kan jag säga att jag "föddes" som långlöpare den 18 januari 2004...
... men nu är tråden upplockad både i berättelsen och i springandet så det blir det mer om nästa gång.

lördag 4 september 2010

Det blev ett lopp till plötsligt



VLK klungan går ut på andra varvet
Foto: Lånat från www.vasterashalvmara.se


I dag var dags för den numera traditionella halvmaran i Västerås. Enkelt men perfekt arrangerat på Rocklundaspåret för 9:e året i rad, det har ökat från 7 deltagare första året till dagens +70.

Eftersom jag sprang en bit längre än normalt förra helgen hade jag inte räknat med att springa idag så jag var inte anmäld. Men men , både ben och fötter har trots förra helgens utmaning känts riktigt normala i veckan, i onsdags blev det en milrunda för att känna på dom och det gick utan problem. Tänkte därför ta mig bort till tävlingen, jogga ett träningspass och titta på loppet, men...

Det kändes lätt och bra på vägen dit så det fick bli en efteranmälan på plats, det går ju springa lugnt också. Startade lite längre bak än vanligt och tog det lite lugnare än vanligt i början men sen flöt det bara på. Fortsatte i princip i samma tempo i 21 km utan några egentliga känningar i benen av förra helgens 17 mil. Hade perfekt tempohållning tillsammans med Anders Hultin, vi låg och växeldrog i princip hela vägen ända in till en liten målfotospurt efter 1.33.16. Alltid kul att plocka löpare efter löpare en bit in i loppet, de sista 15 km var det nog ca 15 löpare som blev plockade för att sluta på en 13:e plats. Helt klart nöjd med tanke på att det skulle bli ett lätt joggpass.

I täten gick det däremot grymt mycket fortare, Anders "Öset" Österlund krossade tävlingsrekordet med ca 8 minuter och gick runt den tuffa halvmaran på 1.13 !!!

I damklassen blev det också nytt rekord när Kerstin tog hem rekordet till VLK på 1.36

Mysig tävling i perfekt höstväder. Nästa år är det 10-års jubileum, ni som missat nu får komma igen då. Passar perfekt att nå 100 gränsen i deltagare på 10-års jubileet.