lördag 21 juni 2014

Snart dags igen, 6 dagar kvar till LUT

Nu börjar det närma sig lopp igen, ett av årets stora mål, om 6 dagar och 3 timmar står jag på startlinjen tillsammans med 900 andra nere i Cortina i Italien.

Det är dags för Lavaredo Ultra Trail, en bergsultra i Dolomiterna på 119 km och 5850 höjdmeter med ungefär samma upplägg som UTMB, fast "bara" ungefär två tredjedelar både i längd och höjdmeter.

Starten går klockan 23 på fredag kväll så det börjar med pannlampa över de första bergen och det kan bli lite extra utmanande för väderprognosen just nu säger dimma under natten.
Vädret ser inte så lysande ut under resten av dygnet med lite regn och låga temperaturer. Prognosen är för Cortina så det lär vara kallare uppe i bergen när vi är uppe och springer runt 2300 meters höjd.
Inte många meter som är plant och speciellt under de sista 4 milen är det kupering på höga höjder hela tiden med 3 passager som är markerade som "difficult". Under en del av denna höghöjdsträcka blir det dessutom troligen mörkerlöpning igen, solen går ned kl 21 då har vi varit ute i 22 timmar och jag är tveksam till om hinner runt på under 22 h. Mitt "tidsschema" slutar på knappt 27 h baserat på erfarenheten från UTMB, men det kan diffa väldigt mycket beroende på underlaget. Att jag troligen inte kommer under 22 h innebär tyvärr också att jag missar kvalificeringen till Western States lottningen, eftersom LUT är kortare än 100 miles räcker det inte att fullfölja inom loppets max.tid, Western States har satt en egen tuffare tidsgräns. Nu har jag visserligen andra mål för nästa sommar men det hade ju varit bra att samla på sig ytterligare en lott till WS.

För dom som vill följa med kommer det troligen uppdateringar på min Facebook sida när jag passerar kontrollerna under loppet om tekniken fungerar. Vid den här tiden nästa lördag vet jag om det blev ett lopp i regnmoln, eller om de fina vyerna som loppet marknadsförs med har lyckats visa sig.

måndag 9 juni 2014

Trail Time på Bruksleden

I lördags var det dags för ett fösta stort och gemensamt trail event i Västerås- Eskilstuna. Kerstin och Niklas var ute Bruksleden i Mars och plumsade runt i allt vatten efter vintern. Trots blötan blev dom helt sålda på Bruksledens finaste sträckning. Det här måste fler få uppleva men kanske med lite bättre förhållanden, varför inte bjuda in "alla" framåt sommaren?

Den 7 juni var det dags, gemensam inbjudan till VLK, ETK och WTRS. Mälarens Twin Cities har numera 3 klubbar för oss som älskar att springa, inte minst i skogen, på alla stigar. Västerås Löparklubb är äldst trots att vi bara är 5 år, under senaste året har också Eskilstuna Trail Klubb kommit till, plus det lite "lösare" gänget Westeros Trail Running Society.

En strålande fin sommarmorgon blev det , solen sken men inte allt för varmt, vid Långsjön dök det upp runt 40 trail sugna löpare, de flesta gav sig ut på hela rundan runt etapp 7 och 8, det blev ett skönt pass på knappt 24 km. Några kortade av till en 15 km runda. Vädret höll i sig och stigarna var superfina, nu var dom t.o.m. helt torra. När alla kom tillbaka i små utspridda grupper så blev det kaffe, korvgrillning och trail-mingel vid sjön. Precis lagom när vi började packa ihop kom de första regnstänken.

För min egen till funkade vristen bra, efter en vecka med helvila så var det inte något ömt att springa, bara en lätt trötthetskänsla ovanför vristen, efteråt var det inga problem alls.

Ett STORT TACK till initiativet och fixandet för att få till detta, mycket uppskattat från alla håll lät det som. Det blir säkert mera gemensamma event framöver. Lite bilder får tala för sig själva.
Info innan start
Kan ju vara med på en bild själv också (Foto: Rodde)
Depåstopp på Stingsberget
Nästa lilla stopp vid Rövallskojan
Provlöpning i Rövallsmossen, lagom tung för lite mossträning?
Gott med Carlströms korv efteråt
Som avslutning ett litet filmklipp från Henrik, det är skillnad på hur Orienterare tar sig fram jämfört med traillöpare ;-) Henrik filmar och springer samtidigt om alla, bredvid stigen!

onsdag 4 juni 2014

DNF och vila

Det blev visst lite tyst på bloggen ett tag, det var inte riktigt planerat men med lite tappad inspiration är det lätt hänt, alltid roligare att skriva om positiva saker än lite eländen. Just när jag skulle ha en sista period med mängdträning och backar inför Lavaredo Ultra Trail så är det istället vila som gäller.

Problemet uppstod egentligen andra dagen på GL3D när jag halkade och fick benet under mig så alla dess leder höll på att gå ur led. Kände då att inget gick sönder men speciellt vristen ömmade. Tog det sen lite lugnare och det fungerade att springa hela vägen i mål på GL3D. Kände inget efteråt under de första dagarna men när ömheten i benen i övrigt försvann så kändes det att vristen fortfarande ömmade. Det gick trots det bra att springa och det blev inte sämre så under de 4 veckorna fram till Kullamannen tränade jag men bara lite begränsat och försiktigt.

I helgen som var drog vi ned till Skåne för lite bergslöpning på härliga Kullaberg. Det var en så kul bana på Kullamannen förra året att jag ville göra om det och nu var vi ett helt gäng från Västerås som tog oss dit på olika sätt. Jag, Niklas, Kerstin och Amanda åkte bil ned på fredagen och hann precis lagom till föreläsningar och en suverän buffé på Rusthållargården i Arild, sen åkte vi till Höganäs där Niklas fixat lån av ett hus av en bekant.
Mycket snack innan start
Tidig morgon och transport till Ängelholm för start. Bussarna kom dit i god tid så det blev mycket snack med många bekantingar innan det var dags för start. Per Sjöberg släppte sen iväg oss och det blev rusning ut genom strandskogen som väntat. Jag kände lite i vristen i början men det försvann när jag blivit varm och sen rullade det på utmed kusten. Precis som förra året startade jag lite för snabbt för att det skulle vara OK mot slutet men i år insåg jag detta och tog det sen lite lugnare i ca 5.15 tempo. Allt kändes bra, ända till 25 km, då började vristen kännas igen och det kändes sedan mer och mer.
Fina vyer på väg fram mot Arild
Funderade en stund och trodde att jag nog skulle kunna komma runt men att det skulle bli lång vila efteråt. Ville inte riskera Lavaredo så jag bestämde mig för att kasta in nummerlappen vid depån i Arild. Gick därför de sista 3 km till Arild för att inte slita mer på vristen, jag skulle ju ändå stanna. Är det någonstans man skall bryta så är det där, suveränt välförsedd depå med god lokalproducerad mat från Rusthållargårdens kök.
En depå man inte skall ha bråttom vid
Hann trycka i mig en hel del i depån innan jag fick syn på Race Director Per Sjöberg och fick lift till målet. Snabbt ned till campingen för en dusch innan det var dags att ta emot de andra i målet. Det tråkiga var att jag bara fick springa de 3 milen som är lite av en transportsträcka men sedan missade jag de roliga milen på berget.

Ångrar inte DNF beslutet och nu veckan efter kör jag med 100% löpvila för att ge vristen en chans att bli helt återställd. Känns i stort sett helt OK nu men fortsätter vilan tills på lördag då det blir en lugn och fin dag på Bruksleden med ett stort trailgäng. Någon mängdträning inför Lavaredo blir det inte tid till, får ta mig runt där på gamla "meriter".

Tycker ni det blev lite kort och bildfattigt från själva loppet så finns det desto mera på Niklas blogg.