söndag 24 mars 2013

Istiden fortsätter

Nu har man varit hemma en vecka efter lerloppet i Paris och det är skillnad, här hemma är det minsann ingen lera så långt ögat når, inte än i varje fall. Istiden fortsätter precis som den gjort i flera veckor, soliga fina dagar men iskalla nätter som gör att snön knappt hinner börja smälta och det lilla som smälter blir till tjocka islager som bara byggs på. Det värsta är att prognosen för de närmaste 10 dagarna lovar det samma.

Träna måste man ju göra ändå och det har funkat riktigt bra direkt efter 8 mils loppet i Paris. Sprang en liten runda redan i tisdags, det gick bra även om det kändes lite i benen då. I torsdags däremot var benen återställda.

I helgen var det som vanligt långlördag med VLK. Vi blev 13 i det soliga vädret men på vägen ut mot Skultuna kyrka fick vi känna på istiden med en ihållande isande motvind. Belöningen fick vi när vi rundat kyrkan och sprang Skerikevägen tillbaka mot stan med vinden i ryggen och solen i ansiktet. Det var faktiskt nästan så man kunde inbilla sig att det var vår en stund.
I dag var det dags att försöka sig på ett bergspass i Rocklunda skogen, min specialrunda på 11 km med 500 höjdmeter. Jag måste börja med lite regelbunden bergsträning nu, det går ju inte att vänta på att all is och snö skall försvinna, bara drygt 5 månader kvar till UTMB nu. Fick sätta på broddarna på en gång men sen funkade det bra att springa på den stenhårt packade snön och isen, det var inte många meter som hade hunnit bli barmark. Passade också på att köra med stavar för första gången i år, dom gjorde extra nytta på det osäkra underlaget. Det märktes att isen skrämmer bort folk, trodde länge att jag hade hela skogen för mig själv men till slut syntes det 2 själar till, en löpare och en hundägare annars var det helt folktomt.
Undrar när den hårdfrusna snön har smält bort?

söndag 17 mars 2013

EcoTrail de Paris

I går (läs fredag) sken solen i Paris och även om det inte var så varmt så fick man vårkänslor jämfört med istiden hemma, men i dag är det lördag och det är dags att starta min första ultratävling för i år. Då skiner inte solen, det är gråmulet, +3 grader och blåser rejält, progonsen lovar lätt regn framåt eftermiddagen.

Sandra ger sig i väg före mig och Per, starten för hennes 30 km lopp är redan klockan 10, vi startar inte förrän 12, det är sen start så vi säkert skall få uppleva Paris by Night. När det är dags för oss tar vi Metron några stationer och sen byter vi till RER tåget som skall ta oss ut till starten, det är fullt med löpare på tåget.
Train & Run - Parisversionen
Sista biten till startplatsen blir det busstransport, nu är det bara att vänta en timma. Äta och dricka lite, ta av sig lite kläder och lämna in ombytesväskan, sen vänta en timma frusen i blåsten. På en storbildskärm är dom vänliga nog att köra en film från förra årets lopp, då var det +25 grader, precis vad alla behöver se nu.
25 grader på bildskärmen, 3 grader i verkligheten, omtänksamt!
Startklara
Kl 10.00, lite över för att allt snackande på franska måste bli klart först, går starten. Vi ger oss iväg först över lite knöliga gräsmattor och sen blir det parkstigar. Jag är riktigt stum i starten i kylan, men efter någon kilometer släpper det. Lyckas ligga hyfsat långt fram så det inte blir trångt på stigarna. Det går riktigt bra, håller ungefär 5.30 tempo i snitt, det är antagligen lite för snabbt men det är lika bra att köra på nu när det går sen kommer ju backarna man hört talas om. Tar av mig jackan efter ett tag det är nu riktigt skönt löpväder så länge man är i gång.
Det blev inte snöpulsning, men nu börjar leran så smått
Det flyter på bra, är framme vid 23 km och den första matkontrollen, ett kanska kort och effektivt stopp, sen blir det värre. Vi hade någon backe innan maten men nu efteråt kommer dom nonstopp. Upp och ned i ravinerna, 70-80 höjdmter upp, lite plant, ned igen, lite plant, upp igen, osv, så där hålller det på. Under de 21 kilometrarna fram till nästa kontroll är det 595 höjdmter, både upp och ned. Får ingen flyt i löpningen i berg- och dalbanan. Farten i början sätter säkert också sina spår. Det blir inte lättare av att det är lera överallt, i en backe där vi skulle upp rann leran nedåt som en lavaström

Vänder mig om på toppen av en backe och får syn på Pers mössa strax bakom, vi tappade bort varandra redan i starten men nu kommer han. Det börjar bli kyligare igen så vi stannar och tar på jackorna, sen kör Per före. Passade på att ringa till Sandra i en backe för att höra hur det gått för henne, hon fick 3.32 på 32 km i dessa förhållande utan speciellt mycket löpträning, klart godkänt.

Ännu en lååång och lerig backe
Depåstopp vid 45 km
Kommer fram till 45 km kontrollen, Per står där och fixar med utrustning och mat, fast här fick man bara vatten vid kontrollen. Vi kör vidare och kuperingen fortsätter ett tag till. Per drar iväg före på nytt, själv har jag fortsatt svår att få upp flytet. Kommer farm till observatoriet vid Meudon efter 47 km, nu ser man Eiffeltornet för första gången, det är långt bort och ändå skall vi springa en lång omväg i skogen innan vi kommer dit.
Därborta ligger målet
Nu kommer några kilometer som är relativt plana, jag börjar få flyt i löpningen igen till slut, samtidigt börjat det regna, än så länge bara lätt, och det skymmer.

Framme vid 55 km kontrollen, här fanns det mat, gott med varm nudelsoppa, korvar, brieost, apelsin, chips, mm. Hitter en plats i ett tält så jag kan ta på mig en T-shirt extra och fixa med pannlampan. Sticker ut från kontrollen i mörkret, nu ösregnar det och det är lera överallt, men jag kommer in i ett bra flyt och passaerar folk hela tiden. Nu kommer de 4-5 sista rejäla backarna men det är bara att gå upp och sen dra på utför i leran. Passerar tvärs genom ett litet samhälle och ser i bilarnas strålkastarljus hur hårt det regnar, det bara studsar i asfalten.

Är framme vid sista matkontrollen vid 67 km, regnet vräker ned och det är lera överallt, det blir lite ny soppa och sen är det bara att dra vidare, om 2-3 km är det dags att lämna skogen och komma in i stan.
Nu är det bara vatten och lera överallt, matstopp vid 67 km
Kommer in i stan, men det är inte alls som jag tänkt mig, ingen skön väg utmed Seine, det är fortsatt leriga gångvägar eller vägar med trasig asfalt nästan hela vägen. Bristen på mängdträning i vinter sätter sina spår så jag tappar mycket fart och Eiffeltornet kommer inte närmre hur man än springer. När jag känner att nu är jag nästan där, kanske går under 10 h, då vänder banan tillbaka upp på en bro och ut till en ö i Seine.

Bara en liten bit kvar, men först ut på en ö i Seine
Till slut framme i målet efter 10.04, tyvärr fick vi inte ha målet uppe i Eiffeltornet i år pga renovering, lite synd men inte hela världen. Per stod bakom mållinjen och väntade, han hade hunnit in för 10, fick 9.59. Bara att snabbt ta sig bort till sporthallen för dusch och ombyte, det blev svinkallt i blåsen så snart man stannade.

Får vara nöjd efter omstädigheterna, efter en träningenvinter som inte varit som normalt och med mycket lera att slira runt i. Undrar när man skall få en tävling i fint väder nästa gång.

fredag 15 mars 2013

Startklara

Nummerlappsmässan och en mycket lungn dag i Paris avklarad, med bara några låååånga fika- och matstopp. Annars har vi mest pysslat med utrustningen inför i morgon och funderat över klädsvalet, prognosen pekar på från +3 och upp mot +9 med lätt regn under större delen av tiden. I dag har det varit ganska blåsigt också så det finns ju risk att det kan påminna om förra årets Stockholms Marathon. Troligen blir det lite bättre här, det är mer skyddat i skogen och några grader varmare skall det nog bli.
Nu är det bara en middag kvar och lite sova sen skall tar vi tåget ut från Paris och vi får se om vi hittar tillbaka till Eiffeltornet.

Dags för nummerlappsmässa
Morgondagens meny och lite annat som krävs

torsdag 14 mars 2013

Eiffeltornet nästa...

Nu drar vi till Paris, lämnar istiden och får i varje fell några grader varmare, prognosen just nu för lördag är 5-10 plusgrader, men med regn. Kanske veckans snökaos i Paris hinner smälta bort. Mitt halsonda har i varje fall smält bort så nu är jag på banan igen, det blev en liten uppmjukning på F&S löpband i morse kändes riktigt bra.

Klockan 12 på lördag startar jag och Per i skogarna väster om Paris och målet 80 km därifrån lär man se  redan efter halva banan från någon höjd. Det är ju inte ofta målen i loppen är 300 meter höga och lika kända. Skall bli häftigt att närma sig på kvällen när det lyser....

Sandra startar kl 10, lite närmre Paris, med 30 km in till Eiffeltornet. Det lär vara ljust fortfarande när hon kommer fram men säkert lika häftig målgång ändå.

Vill ni ha koll på vår framfart i de franska skogarna och parkerna så går det nog att följa här, sök på Johansson uppe till vänster så hittar ni oss alla 3, finns inte så många Johansson i Frankrike ;-)
Klicka på startnumret så tror jag man kommer till en sida som visar vår framfart.

tisdag 12 mars 2013

Mot våren i Paris, eller ?

Man börjar ju bli ganska van vid det här laget, när förra årets TEC startade i snöstorm i april, Stockholm Marathon gick i + 4 grader, halv storm och ösregn, i juni, och sen blev det Trail Ticino som avbröts p.g.a. häftiga åskväder nere i Schweiz i början av augusti. Dessutom, vintern har varit olidligt lång och segdragen, så man börjar ju som sagt bli ganska van.

Nu är det i varje fall dags att dra till Paris och möta våren! 80 km EcoTrail de Paris och förra året var det visst uppåt 25 garder varmt, det ligger fina soliga bilder på hemsidan. Men det är ju i år som jag, Per och Sandra skall dit, vi åker på torsdag och springer på lördag, kan just undra vad det är för väder nu?

Ja, man behöver inte direkt undra, toppnyhet på rapport, snökaos i Europa, speciellt i Frankrike, flyg och tåg inställda, hundratals mil med bilköer....
Le Monde bjuder på en liten fin "vårbild" från Paris i sin web tidning i dag, där finns också en liten filmsnutt.

Blir fint det här, man är ju van, kan ju få en stor fördel med en löpteknik som funkar i snömodd, fransmännen kör nog inte i det så ofta ;-)  bara man lyckas ta sig till start så skall vi nog ta oss fram till mål. Det blir i varje fall en kul och fin bansträckning genom skogarna in mot Paris, 92% grus trots att målet är ända inne i Eiffeltornet.

Framåt helgen utlovas det visserligen lite plusgrader, men då är det regn som gäller, kan bli en fin blandning i snön som ligger kvar.

Som extra krydda i uppladdningen passade jag på att få vinterns första riktiga förkylning i lördags, den har bara suttit i halsen, men nu är det inne på fjärde dagen. Det blir bättre men det är bara 4 dagar kvar till start så vi får hoppas det hinner gå tillbaka helt. Blev ingen nedtrappning inför loppet denna gång, det blev en dryg veckas tvärstopp istället. Skall bli intressant att se vilken effekt det har om jag är fullt löpbar på lördag.

lördag 2 mars 2013

På besök hos våren

Det börjar vara ganska drygt nu med isiga cykelbanor och vägar, har varit mer eller mindre isigt och snöigt i 3 månader nu. På dagens långpass med VLK var det gott om isfläckar efter gårdagens smältvatten och det blev inte bättre när det började yra snö som både dolde isen och gjorde den såphal. Under sista milen kom i varje fall solen fram, den värme skönt och smälte snabbt bort nysnön.

Kändes extra drygt med minusgarder och snöyra i dag efter att jag varit på besök hos våren i veckan. Var på en jobbresa till England, där var det 8 grader varmt, snöfritt och strålande sol. Jag var i Stone söder om Manchester och hittade till nationalparken Peak District som började bara några mil bort. Precis i det hörnet av parken fanns en liten 200 meter hög bergskam, The Roaches, med fina små klätterklippor och lite bergiga stigar att springa på.

Efter 3 månader i vintermörker, kyla och snö blev det en superskön liten bergsrunda med 500 delvis utmanande höjdmeter på en mil. Bilderna får tala för sig själva, kontrasten mot isiga cykelbanor i Västerås är rätt stor.