söndag 27 juni 2010

Äntligen lite berg, om än små!



En strålande sommardag med sol och 25 grader, det blev en dagstur med familjen till svärföräldrarnas stuga utanför St Skedvi. Bor man i Västerås och tänker springa UTMB om 2 år får man inte missa några tillfällen. 2 km från stugan ligger Rösåsen, en skaplig bergknalle för att vara i södra Dalarna, 290 möh och 150 över slätten runt älven. Det blev ett litet långpass med 3 vändor upp på berget. Det första blev så mycket i terrängen att jag kände mig som en orienterare igen eftersom jag inte hittade rätt stig med den dåliga kartan från nätet, sen blev det en gång upp efter bilvägen och till slut en gång på en brant stig. 500 höjdmeter på ett 20 km pass är man inte bortskämd med hemma i stan.

lördag 19 juni 2010

Långpass - Badelundaåsen


Klubben är utspridd över hela Europa i dag för att springa mer eller mindre långa lopp skulle man kunna säga. Värst är naturligtvis Micke som kör Ultrabalaton på 212 km, Kerstin springer 24h på Bornholm, Rasmus, Lars-Ove och David kör Silvermaran i Sala. Kanske är det någon mer på annat håll och springer också.
Trots denna spridning så var vi i varje fall 5 som höll oss hemma och körde VLKs lördagslångpass. Det blev en av favoritrundorna längst med Badelundaåsen i perfekt löparväder, halvmulet och 15 grader ungefär. Badelundaåsen är en annurlunda löpväg, det är inte varje dag man springer på en 1000 år gammal väg i det här landet, det känns lite speciellt när man springer där och tänker efter, vad har hänt här under alla dessa århundraden? Hur skulle det se ut om man kunde förflytta sig t.ex. 800 år bakåt i tiden? Antagligen tog man sig fram till fots då också, kanske sprang man ibland, helt säkert gjorde man det inte så fall inte för nöjes skull, men tiderna har ju förändrats.

tisdag 15 juni 2010

Backrundan = "UTMB micro-light"

Det är en extra utmaning att träna till ett UTMB i Västerås, bergen är ju ganska platta här kan man säga, största höjdskillnaden är 40 meter ungefär.
David Backman i VLK har löst det så gott det går och samlat nästan alla Rocklundaskogens backar på en kort runda.
En koll på GPS'n för längden och på orienteringskartans höjdkurvor för höjden visar att rundan är på 2,9 km med en sammanlagd höjdskillnad på 125 m.
I dag fick några nya VLK'are prova på rundan. Roade mig med en jämförelse med lite huvudräkning, man tänker på så mycket när man springer. 60 varv på backrundan blir 17,4 mil och 7500 höjdmeter, ganska lika ett UTMB, inte dåligt för Västerås. Men vi får se hur många varv det kan bli på ett och samma pass med lite pannbensträning.

söndag 13 juni 2010

Det var en gång, bara orientering

Just hemma från att kanonskönt 3-mils pass, som vanligt far tankarna iväg när man är ute på ett långpass så nu tänkte jag fortsätta och berätta hur det kunde bli så här.

När jag var 14 år hittade jag rätt sport, springa gillade jag ju, kartor och resor hade alltid intresserat mig, självklart är då Orientering rätt sport. Jag cyklade iväg till en nybörjarkurs som närmaste orienteringsklubben, Hovsläts IK, hade. Det visade sig att jag både kunde springa och använda en karta så de blev inte mer än en gång på nybörjarkursen. Det blev istället träningar och tävlingar och ett nytt kompisgäng. Efter 1 år bytte vi till Jönköpings OK som hade mycket mer aktiviteter och ett stort gäng grabbar i samma ålder.
Det blev orientering på "heltid" kan man säga, tävling nästan varje helg året om, för på på vintern var det skidorientering, och i veckorna träning. Den tid som blev över mellan skola och orientering var man ändå mest med några från samma gäng.
Roade mig med att bläddra igenom de gamla kartpärmarna (orienterare vet precis vad jag menar, det är där man samlar alla sina tävlingskartor, en nödvändig del av livet för alla orienterare, men en obegriplig hög pärmar som tar plats i förrådet för övriga i familjen som inte varit orienteringsnördar). Bläddringen visade att det under åren 1975-1982 blev 278 orienteringstävlingar och 60 skidorienteringar, nästan 1 tävling i veckan i snitt nonstopp i 8 år, då gick ändå ett halvår bort pga en knäskada och mycket av 15 månader pga lumpen.
Efter lumpen tänkte jag jobba 1 år innan fortsatt pluggande på högskolan, fick jobb på ASEA i Västerås hösten 1981 och tänkte att 1 år där blir väl bra. Jo visst, tack vare orienteringen kom jag redan första veckan i nya stan in i ett nytt kompisgäng, i Västerås OK, och nu 29 år senare sitter man fortfarande här i stan, som det kan bli. Mycket har dock hänt sen dess men det får jag återkomma till.

måndag 7 juni 2010

Stockholm Marathon

Jaha... då har man kutat runt Stockholms gator ännu en gång, 7:e gången noga räknat. Två nyheter var det i år, lite annurlunda bansträckning och inte så extremt varmt som dom tre senaste åren, "bara" 20 grader ungefär.
Eftersom jag inte toppat formen med intervall, tempo och backträning speciellt mycket så hade jag ingen målsättning att försöka gå under 3h i år. Jag tänkte jag kör på i 3h tempo så får vi se, hade bestämt mig för att ta rygg på 3h flaggorna och inte lockas att ligga lite före, mem men...bara för att jag bestämt mig för det så var det inga 3h flagglöpare med i år.
Fick istället köra på min GPS som larmade om det gick för fort (under 4.00 tempo)och det gjorde den ofta i början trots att jag "bromsade". Jag blir mer och mer facinerad för varje år hur folk rusar i början, efter 4-5 km jämnar det ut sig och sen är det bara att plocka löpare hela vägen in i mål, i år var jag 711:a efter 5 km men 399 i mål.
Loppet gick bra, började inte stumna som så ofta efter ca 25 km utan det höll ända in i mål, enda problemet var lite ömhet i fötter och vader sista 3-4 kilometerna. Jag insåg efter kanske 25 km att tempot inte höll för 3h men vågade inte öka, och det tror jag var klokt.
Det blev att bra lopp i ganska jämn fart, det kändes att långträningen i vår gjorde att 42K inte är ett problem men att det fattas lite tempo. Att det trots allt blev ett Stockholms-pers får man nog tacka långträningen för, det håller helt enkelt längre nu.
Nu får det bli mera långt, lugnt, trail och backigt med lite pannbensträning någon gång ibland.

torsdag 3 juni 2010

Ny laddning till maran!

Antagligen inte helt optimalt med ett 10km lopp 2 dagar före maran. Å andra sidan har jag inte satt något tufft mål på mig själv så varför inte pröva något nytt. Det var ju Stadsloppet i dag och ett gäng från jobbet skulle springa, jag är ju den som springer mest så inte mycket att välja på.
Planen var att ta det lugnt, runt 45 istället för mitt normala 40 i ett 10K lopp. Gick ut lugnt, men från 1 km var det bara att plocka löpare efter löpare hela vägen till mål. Kom på att det var lagom att köra mitt 3h-på-maran-tempo så får vi se om det funkar som innötning av farten tills på lördag. Kändes i varje fall lätt ända in i mål.
Många VLKare var med i loppet, och Emma tog hem segern på damsidan, kul.