måndag 29 september 2014

I morgon avgörs det...

Ja i morgon avgörs det om ribban får ligga kvar däruppe på den nya nivån jag prövat att lägga den på. I morgon avgörs det vilka de lyckliga? är som får en startplats i det legendariska Dragons Back Race.
Ett av det mest legendariska loppen som finns, det har bara arrangerats 2 gånger tidigare. Första gången var 1992 och då ansågs det vara världens tuffaste löpartävlingen. Sedan dess har det kommit många andra lopp som gör anspråk på den titeln och är tuffare på olika sätt, men det var så pass tufft att det tog 20 år innan någon vågade arrangera den igen. 2012 var andra gången och i Juni 2015 är det dags igen.

På 5 dagar skall vi springa från norra Wales till södra, 300 km och 17000 höjdmeter och mycket av detta är obanat uppe i bergen längs med bergskammar och över toppar. Det är ingen märkt bana utan orientering via ett antal kontroller varje dag. Övernattning i tält mellan dagsetapperna, som varierar mellan 50 och 69 km. 

Första gången jag hörde mycket om loppet var på middagen före Kullamannen förra året, jag hamnade då mitt emot Rune Larsson vid bordet. Jag kommer inte ihåg varför men han började berätta om Dragons Back Race 1992, han var en av de som var med på premiären och blev 2:a av 7 fullföljande i singel klassen, dessutom var det 16 par som tog sig i mål. 2012 när det var dags igen var det 82 som stod på startlinjen, men bara 30 som fullföljde hela vägen.

När jag för nästan precis ett år sedan på samma dag läste att både Niklas och Henrik siktade mot Wales så tog jag det som ett tecken, jag hade hittat en ny plats att lägga ribban på efter UTMB.

Hur tar man sig då dit? Ja det är lite av ett nålsöga att ta sig igenom. Nästa år finns det 150 startplatser och man kommer ta ut lite fler än detta för att "kompensera" för återbud. För att ens komma med i uttagningen måste man redovisa det tyngsta man har en löpar CV't från de 3 senaste åren. Det måste vara ultralopp, helst i berg, flerdagarslopp (också helst i berg) och Mountain Marathon som givetvis också är i berg. 275 hoppfulla är det som knappat in sin ansökan och bara ett antal fler än 150 blir uttagna.

Vi håller tummarna för att vi blir ett litet Team Sweden på plats. Första gången var det Rune, nu är vi minst 8 svenskar som vill dit. Förutom jag själv, Niklas och Henrik har det blivit, Tomas Albinsson, Peter Juthberg och Jonas Möllare från Team Rockrunners och Per Markus Jönsson från Kalmar. Dessutom Kerstin som är den enda som redan har en plast säkrad genom sin seger i GL3D. 

I morgon är det alltså dags, då avgörs det vad man gör den 22-26 juni nästa år, och som det står på hemsidan...

The legendary Dragon’s Back Race™ follows the mountainous spine of Wales from Conwy Castle to Carreg Cennen Castle. This incredible 5-day journey is approximately 300 kilometres long with 17,000 metres of ascent across wild, trackless, remote and mountainous terrain. It is not a trail race.

The original Dragon’s Back Race™ happened in September 1992 and ever since, it has been whispered about with a mix of awe and trepidation. Its reputation had reached legendary status with fell, mountain and ultra runners the World over by September 2012 when the second Dragon’s Back Race™ happened.

The Dragon’s Back Race™ is one of the hardest mountain races in the World.
  

torsdag 4 september 2014

Lite på gränsen vid Col de Tende

Tänkte bjuda på lite bilder från i söndags också, man kan aldrig få för mycket av berg, eller kan man?

Hade spanat in på kartan att det troligen skulle gå att ta bilen upp till ett pass på 1800 meters höjd, på gränsen mellan Italien och Frankrike, däruppe verkade det gå en liten grusväg som var markerad som cykelled utmed gränsen. Kändes som ett bra val, sparade en massa höjdmeter för att komma upp och var sugen på lite mera lättlöpt underlag efter KEX och en kuperad dag i lördags.
När jag väl insett att jag skulle lite på kartan och inte på den Italienska vägskyltningen, som lurade in mig i den enkelriktade långa tunneln till Frankrike, så kom jag upp i passet. Solen sken i dag också och där fanns ett litet Chalet att äta lunch på innan jag gav mig ut. Det blev perfekt lättlöpt grusväg på Italienska sidan, med lätt stigning uppåt 2200 meter ungefär en mil bort, sedan vände jag och tog småstigar tillbaka i Frankrike. Skön omväxling och mäktiga vyer.
Chalet le Marmotte, perfekt startpunkt efter en tidig lunch
Kommit en bit bort, Chalet ligger därborta vid det gräsklädda passet
Mitt ute i ingenstans låg en lien "fäbod", vad det nu heter på Italienska
Det går lite uppåt...
...och nedåt
Passade på att få en bild tagen efter att ha visat några cyklister utan karta tillrätta ;-)
Col de la Boaira, här vänder jag, men gränsvägen fortsätter
Tar stigen tillbaka på franska sidan istället, lite mer kuperat
Vänder mig om och ser Italien till vänster, Frankrike till höger
Molnen sveper in men lämnar en liten glugg i passet att passera
Lite märklig känsla att stå här, 1000 meter över tunnelmynningen på Franska sidan...
...lika långt ned till mynningen på Italienska sidan.... 
...och bara 3 km tunnel genom berget härunder
Lämningar från när gränsen inte vara lika fredlig