lördag 24 januari 2015

DNF blev till en Time Out

Från Sandsjöbacka till en time out, från en dränkt västkust till löpvila hemma i ett vintrigt Västerås, men vi får ta det från början...

Det blev en tidig söndagsmorgon i Göteborg förra helgen, klockan ringde redan 03. Käkade lite inköpt första frukost som övernattat i minibaren, på med kläder och packning, ned till receptionen för att få med en take away påse med andra frukost och kaffe. Knallade bort till spårvagnen för att åka till Slottskogsvallen, det var jag och efter några hållplatser en fullsatt spårvagn med folk på hemväg efter en lördagsnatt. En annorlunda och komisk liten resa. På vallen samlades istället löpare som började en ny dag lite tidigare än vanligt, bussen ned till Tjolöholm gick redan kvart över fem.
Framme vid slottet samlades vi på en magisk startplats med en dämpad fasadbelysning och marshaller på vägen ut från start. Klockan 06.30 gick starten, pannlampan på och ut i mörkret. Den första milen blev ett varv runt udden utanför slottet på klippor, stigar, små vägar och murar, brevid hörde man vågorna. Det hade säkert varit riktigt fint i dagsljus men nu var det fokus in i lampskenet. Vi lämnade havet och tog oss över det första berget, upp 100 meter och in i skogen, delvis var det inte ens stig bara snitsel genom en skog full med vindfällen från stormen en vecka tidigare (tur vi inte sprang då).

När vi kom ned på andra sidan berget kom den första halvmilen med asfalt för att ta oss in till Fjärås Bräcka och upp på Hallandsleden, sedan det blev 2 mil på leden innan vi kom fram till Lindome och den första matdepån efter ungefär halva banan. 4.22 på de första 40 km kändes helt OK i den terrängen, delvis var det bökiga stigar med lite vindfällen och lera på ledan, men det skulle visa sig att det inte var något mot vad vi fick senare.
Vid Lindome var det en ny halvmil på asfalt för att komma västerut igen och upp i Sandsjöbacka naturreservat, lite hagel- och regnskurar fick vi på vägen men dom gick snabbt över. När vi korsat E6'an igen och kom upp i reservatet kom vi till ett häftigt hedlandskap som mer liknade delar av England än Sverige, här var det helt klart den finaste löpningen på hela banan under några kilometer.
Glädjen varade tyvärr inte så länge, nu blev det bara hala berghällar och lera, berghällar och lera, om och om igen, upp och ner. Dessutom var leran upptrampad av de som sprang 44 km dagen innan och inte gick det att runda heller, vid sidan var det bara berg, klafsa på rakt igenom var det som gällde. Var det någon som sa att det är vinter i januari?

Efter ett par mil i lera och på hala berghällar började jag känna av i vänster ljumske och höft som jag haft känningar i de sensate veckorna, Vid matdepån efter 60 km bestämmer jag mig för att kliva av för att inte riskera skador inför Dragons Back, de sista 2 milen skulle vara ännu värre förhållanden. Tiden hit var 7.36, de 2 milen från Lindome tog alltså 3.14, det säger lite om skillnaden i terräng jämfört med de första 4 milen.

Jag kände lite fram på smalbenet också, inget jag direkt tänkte på då, men som tur var klev jag av och tog en DNF för att lifta till målet. Det var en riktigt kul och omväxlande bana men nu med ett extremt underlag som var långt från vinterförhållanden, jag kanske kommer hit och prövar ett annan gång men nu var en DNF helt OK och tur var det att jag tog det beslutet.

Det blev måndag morgon och jag är hemma igen. Ljumsken/höften är OK men vänster smalben värker lite och är svullet mitt på, ungefär som efter ett stort insektsbett. Under dagen blir det värre och när jag skall hem från jobbet kan jag knappt gå, när jag sätter ned eller lyfter foten skär det skarpt på framsidan av benet, men det känns i princip inget i vila. Det är i stort sett lika illa på tisdagen, oroar mig för en eventuell stressfraktur och lyckas ta mig in i vårdsystemet så jag får en läkertid på onsdagen för att komma vidare till röntgen. Röntgen på onsdag morgon gick snabbt och inget syntes, nu är det visserligen nästan omöjligt att se en ny stressfraktur på vanlig röntgen men det var i varje fall ett litet positivt besked.

Under resten av veckan har det blivit bättre, ingen skarp smärta längre, inte ens när jag går, bara en ömhet och svullnaden som först växte ned över vristen men nu är tillbaka på en liten yta. När smärtan har minskat har det också blivit lättare att "lokalisera" den. Har naturligvis gjort precis som man inte skall göra, surfat runt på nätet och läst en massa om senor, ben och muskler i benet. Det är en hel knippa av muskler och senor som har koll på foten och dom får naturligtvis alltid jobba hårt när man springer.  När foten skall springa i lera mil efter mil, varvat med två halvmilar på asfalt och en ljumske som för att skydda sig sjäv säkert snedbelastar andra delar kan det bli lite mycket för någon.

Slutsaten har i varje fall blivit att det är Tibialis Anterior som fick lite för mycket att göra, dvs den muskel och dess sena som sköter om att lyfta foten. Det verkar vara precis i övergången mellan den muskeln och dess sena ned till foten som smärtan sitter, känns tydligt när jag lyfter foten och känner med fingrarna. Det finns ett par andra, Extensor Hallucis och Extensor Digitorum på nästan samma ställe som har hand om att lyfta tårna, men dom känns helt OK när dom får jobba.

Nu lär jag väl få skäll och synpunker från alla fysioterapeuter, läkare och sjuksköterskor, plus blivande sådana i släkt och bekantskapskrets, egna diagnoser skall man ju inte syssla med, men man kan ju inte hjälpa om man är nyfiken att förstå ;-)

Oavsett vilket så är det Time Out nu, helvila denna vecka och sen försöka komma igång med alternativ träning nästa vecka, sen får vi se. Löpning igen steg för steg om en vecka eller två i bästa fall.

torsdag 15 januari 2015

Sandsjöbacka Trail - packat igen

Då har det blivit packat för lopp igen, Sandsjöbacka Trail denna gång. På lördag morgon går tåget till Göteborg och redan kl 05 på söndag morgon går bussen söderut från Slottskogsvallen till Tjolöholms slott. Kl 06.30 är det start, sen skall vi springa tillbaka till vallen i stan. 82 km på stigar, berghällar och lite vägar utmed kustens vandringsleder, genom skogar och över ljunghedar.

Efter de senaste årens lopp har man ganska bra koll på packning, klädsel, vad som behövs i ryggan och en eventuell drop-bag, den stora frågan denna gång är skorna. Vädret på västkusten den senaste veckan har inte varit mycket till vinter, mest stormar och regn så det är troligen mest blött därnere i dag men enligt väderprognosen skall det frysa till lagom till söndag morgon, så hur mycket is blir det? Fick bli lite alternativ i packningen...
3 x Salomon favoriter: XT6, Fellcross och Spikecross
Med hela mitt Salomon stall med i bagaget skall det finns täckning för det mesta av is, lera, vatten eller hårdfruset. Blir till ett sista minutenval på plats, med eventuellt byte i dropbagen, just in case.

Det blir inte direkt slätlöpning vi skall ut på, visserligen är det inte direkt några stora berg på västkusten men det är mycket mer höjdskillnad än hemma i Västerås och vi skall upp och ned ofta.
Banprofil, vertikala skalan är drygt 100 meter från topp till botten
Från Tjolöholm i söder till Göteborg i norr
1425 höjdmeter skall vi hinna ta oss, både uppför och nedför, innan vi är i mål så det behövs lite fäste i backar och på berghällar. 50 miles eller 82 km är en ny distans för i år på loppet, 65 startande är det på startlistan i dagsläget och en nyhet som jag upptäcke är att jag är äldst! Det brukar vara många äldre som springer ultra och även trail men det märks att det är fler och fler yngre och så har man ju inte blivit yngre själv ;)

Skall bli kul att se hur det går, har ingen placeringsambition utan ser det som ett rejält bra träningspass på vägen mot Dragons Back. En tid på runt 10 timmar känns rimlig och så har jag ju bara 12 h på mig från start till tåget hem, så jag får inte vara ute och såsa för länge. Skall se vad kroppen säger också har prövat en vecka med 100% träningsvila, både från löpning och annat. Dels har jag känt lite i en ljumske och höft senaste veckan, dels kan det vara bra att pröva helvila inför ett lopp någon gång och dessutom har veckans väder varit absolut sämsta för träning, så lika bra att ta det lugnt för en gångs skull.

lördag 10 januari 2015

Bruksleden - liten bit

Hade funderat på att bara springa lagom långt i dag och ganska lugnt, gärna i skogen, skulle passa bra så här en vecka innan Sandsjöbacka. Det blev perfekt timing när Henrik i sista minutren i går kväll lockade till ett "Buss & Run", bussen till Skultuna och Bruksleden hem, bara att haka på. Nu blev det bara vi två för VLK folket var lite spridda för vinden i dag, några sprang Stadion Marathon i Stockholm, några sprang det vanliga långpasset i stan och trailrävarna Kerstin och Niklas var naturligtvis ute på en dagstur på Sörmlandsleden igen.

Nästan folktomt på halv 10 buss till Skultuna och sen ut i ett grått men ändå fint landskap med mycket rimfrost. -5 grader gjorde det fruset nog överallt så man inte behövde bli blöt och med Spikecross skorna var det bara att köra på över frostiga berghällar, frusna vattensamlingar och en del svallis. Sträckan från Skultuna in mot Västerås har några av Bruksledens sämsta partier med ett par bökiga stora hyggen, men det gick riktigt bra där också så här mitt i vintern, det är värre på sommaren.

Långa sträckor var det riktigt fina tekniska stigar och i princip snöfritt så man såg alla ojämnheter. Hela sträckan har fått nymålade markeringar under senhösten, några små bror var fixade och en del var nog röjt, äntligen lite underhåll på Västeråsdelan av leden, men skyltningen finns det en del att bättra på. Vinterns första rejäla snöoväder var utlovat till eftermiddagen och prognosen stämde perfekt, sista halvtimma på väg hem över fälten vid Skerike började det snöa och så fort jag hunnit hem så vräkte snön ned. Här kommer lite frostiga bilder från dagens 25 km i skogarna...


tisdag 6 januari 2015

2014 - Cirkeln sluten

Innan vi springer vidare in i ett nytt år med en ny stor utmaning en liten kort titt på året som gick. På något sätt blev det året då cirkeln slöts när det gäller min löpning. Jag började springa någon gång runt 10-12 års åldern och från 14 blev det orientering som jag sedan höll på med mer eller mindre alla år fram till 44. Strax efter att jag fyllt 44 kom den första marathon starten och några år senare ultradistans och bergsultror. Nu, 10 år efter första maran, var det dags att sluta cirkeln och kombinera långa lopp i bergen med orientering, det blev dags att börja med det brittiska fenomenet Mountain Marathon. Jag hade funderat lite på det tidigare men inte tagit tag i det eftersom det dels kräver någon att springa med och dels kräver en massa prylar, men i slutet av 2013 föll allt på plats när Henrik, Niklas, jag och senare Kerstin, en efter en bestämde oss för att försöka kvalificera oss för en startplats i Dragons Back Race 2015. Med Dragons Back som det stora målet blev temat för 2014, bergen...

Uppåt i bergen var det som gällde 2014 (Bilden från 2:a dagen på KEX)
Fokus på träningen blev berg, kupering och helst teknik terräng. Tävlingarna valde jag i första hand för att matcha kvalificeringskraven till Dragons Back Race, plus ett par tävlingar på "hemmaplan" mera som krydda i träningen.

De stora upplevelserna på tävlingssidan blev de 3 loppen....

GL3D i Lake District, England: Första helgen i maj, min första Mountain Marathon som i detta fall var på 3 dagar och med individuell start.  Ett givet val för att komplettera löpar CV't inför Dragons Back. En riktigt härlig upplevelse, där vi också blev ett härligt svenskgäng som siktar in sig mot samma stora mål 2015. Det blev en lång story i 4 delar från äventyret i Lake District... pre-race, day 1, day 2, day 3.
Andra dagen på GL3D började med lite Brittiskt väder
Lavaredo Ultra Trail i Cortina, Italien: En traditionell bergsultra med samma upplägg som UTMB men lite kortare, "bara" 12 mil, sista helgen i juni. Ett helt fantastiskt landskap uppe i Dolomiterna. Här var jag själv som löpare, men Ann och Sandra var med till Italien för att kombinera med lite kortsemester i bergen och i Venedig.
På väg upp i vildmarken mitt i Dolomiterna
Kiruna Extreme (KEX): I slutet av augusti, en klassisk Mountain Marathon på 2 dagar för 2-manna lag där man bär med sig allt man behöver för de 2 dagarna och övernattningen. Sprang detta tillsammans med Henrik och vi valde naturligtvis den längsta banan, Extreme Klassen, med kontroll bl.a. på Kebnekaises Sydtopp. Story från dag 2.
Kebnekaise Sydtopp, nysnö i augusti
Hann med 2 andra tävlingar mera på "hemmaplan" och mera för träningens skull. I början av april Ursviks Ultra och i slutet av maj en andra start i Kullamannen som tyvärr fick bli en DNF denna gång p.g.a en liten skada från GL3D.

Klarade ännu ett år utan några stora skador, det blev bara två små som båda var "olycksorsakade" och inte några förslitningsskador. På GL3D halkade jag i en brant blöt sluttning andra dagen och fick ena benet under mig så det vreds illa. Det funkade att fullfölja men satt i länge och på Kullamannen valde jag att kliva av efter 3 mil när värken från skadan återkom, hann sedan bli bra till Lavaredo en månad senare. Den andra smällen kom i början av oktober när jag kraschlandade på Bruksledan och tryckte in armen mot flaskan som satt i selen. Flaskan trycktes in i bröstet, något gick sönder, men efter den direkta smärtan kändes det inte under 3 veckor. Efter detta kom smärtan tillbaka mer och mer efter träningspassen eller plötsliga vridningar i överkroppen så jag fick ta lite helvila.

Träningen då? Ja enligt summeringen på jogg.se blev det under 2014 "bara" 343 mil sprungna, detta fördelat på 198 löppass, 17,3 km per pass i snitt alltså. Det blev 43 träningar med annat också, mest cirkelfys. Träningstiden totalt slutade på 416 h, exakt 8 h träning i snitt per vecka med andra ord. Lite minskad mängd jämfört med 2013, delvis pga skadevila, men också eftersom jag prioriterar berg, terräng och upplevelser framför kilometersamlande på asfalt.  Som avslut på året kommer lite "upplevelsebilder" från några av årets träningspass runt om i världen... och allra sist en liten aptitretare inför sommarens äventyr.
Januari: Morgondimma över Red River i Hanoi, morgonpass på järnvägsbron (med "cykelbana")
April: "Motionsspår" utanför hotellet i Sao Paulo, 1 km raksträcka på asfalt
Juni: Trail-dag på Bruksleden
Juli: Morgonpass upp från Moustiers Ste Marie i Provance, på delar av Verdon Canyon banan
Augusti: En hel helg med löpning i bergen i Piemonte, Italien
September: Höstgryning från toppen av mitt "hemmaberg", Taberg i Småland
December: En helt vanlig frusen lördagsmorgon med VLK ute på långpass
December: Långpass en hel dag i skogar och berg vid Fagersta
...och så var det då lite berg nästa år också, bl.a. Crib Goch !