tisdag 30 juli 2013

Rykande färska

Insåg för ett tag sedan att jag behövde nya skor inför UTMB. Mina favoriter, 2 par Salomon S-Lab XT 4 Wings, har hunnit med lite väl många mil på ett drygt år. Lite halvpanik, man måste ju hinna testa och springa in lite lagom innan det är dags.

Vill prova både Salomons Sense och Sense Ultra men efter att ha läst en del så insåg jag att det skulle vara lite väl vågat på 17 mil i bergen, man är ju knappast lika lättfotad som Killian efter en massa mil och timmar därute. Lite mer dämpning behövs nog. Vill prova någon Inov8 sko också, men inte testa ett helt nytt märke för min del så nära inpå. Återstod bara att köpa ett par XT 5, efterföljaren till 4'an. Skulle nätshoppa för en vecka sedan, men hittade inte min storlek på Wiggle eller andra ställen, bara hos Salomon, men... Salomon levererar med DHL till dörren och vi skulle inte vara hemma så det blev att vänta en vecka.

I lördags kväll skulle jag beställa, det första jag ser på Salomons hemsida är att dom släppt nya S-Lab skor, nu fanns en XT 6'a också, ibland har man tur. Den skulle komma till hyllorna i September men var släppt nu i veckan och fanns även hos Sportamore, det blev en snabb beställning där för en snabb leverans och enklare retur om storleken skulle vara fel. Blixstnabb service var det, skickades redan i söndags morse och i dag kom tomten på tidigt besök till ICA med ett par rykande färska röda skor.

Sitter som gjutna på foten, alla de små svagheterna på XT4'an verkar vara bortdesignade. I morgon bitti blir det en liten testtur. 

söndag 28 juli 2013

Semesterrapport

Det blir lite dåligt med bloggandet så här på semestern, den senaste veckan var vi dessutom nästan i "radioskugga", utan wifi och med ett 3G nät som var lite väl klent för att hålla kontakt med omvärlden. Vi hade hyrt en stuga i stugområdet Vålarö vid havet utanför Nyköping. Fint ställe och fint väder hela veckan, bra möjligheter att träna var det också. Så här sista veckorna inför UTMB kan man ju inte ligga i hängmattan eller på stranden hela semestern precis.

Vid Vålarö fanns ett fint litet motionsspår på 3 km som var rena traildrömmen, nästan hela varvet var en riktigt teknisk liten naturstig i skogen och över berghällarna. Hann med några varv på det spåret under veckan, sen fick jag till ett litet ultrapass också.

Efter en tur till Trosa planerade jag att springa "hem". Lite drygt 4 mil skulle det bli, hade sett ut 3 etapper på Sörmlandsleden till en början och sen ett avslut med 16 km väg eftersom leden inte gick ut mot Vålarö. Startade från ICA i Trosa ungefär kl 14 med strålande sol och nästan 30 grader, det skulle bli ett hett ultrapass.
Lunch i Trosa, kanske inte optimal inför ett ultrapass, men gott var det
Till en början lite vägar innan leden gick in i skogen med 5 km över Lemdalsberget. Här var det betydligt tuffare stig än jag väntat mig, visserligen var den i lite bättre skick än vår eländiga Bruksled men inte var det lättlöpt inte, dessutom gick den upp och ned på skrå i sluttningen istället för att gå fint uppe på berghällarna.
Passerade slottet i Tureholm innan skogen började
Utsikten var i varje fall fin när leden väl kom upp på bergskrönet
Det blev några km till i skogen på nästa lilla berg sen insåg jag att det var dags att välja grusväg om jag skulle hinna hem till grillen och någon pannlampa hade jag inte med mig. Hann precis fram till Nynäs slott innan fiket där stängde kl 17, det var lite kris med vätskan och en fika satt fint efter nästan 3 mil i värmen. Från Nynäs var det sen bara att nöta asfalten hem till stugan. Det blev trots allt ett bra litet ultrapass i hettan, ungefär 2 mil asfalt, 2 mil grusväg och 1 mil riktigt teknisk stig.
Fikastopp vid Nynäs slott i sista minuten innan stängning
Nu börjar nedräkningen mot UTMB gå in på sista varvet, om 33 dagar är man på väg ut i bergen med de första 5 timmarna avverkade. Knappt 5 veckor är det alltså kvar, 1 vecka till med mycket volym sen blir det nedtrappning av mängden och mera backar och "berg".

söndag 14 juli 2013

Bruksleden 100 (som blev 65)

En galen ide dök upp i huvudet för några veckor sedan, att fixa ett ultragenrep inför UTMB genom att ta Bruksledan från Fagersta hem till Västerås. Följer man leden blir det 100 km, det är långt men inte helt galet, det galna var att inte ha en aning om i vilket skick leden är i. Vi vet att den sista delen innan man kommer in mot Västerås är nästan helt igenväxt och uppslukad av hyggen, men ryktet säger att det är bättre norrut, det var bara att pröva och se.

Fick med mig Per, Kerstin och Micke J till en sen kvällsstart i Fagersta för att springa genom natten, även det en del av UTMB genrepet. Hade tänkt ta tåget som vi brukar göra, men det går inget sent tåg på lördagar till Fagersta så Pers son Andreas körde upp oss.
Start vid Fagersta C, även om vi kom med bil.
En underbart skön sommarkväll, 23 grader varm kl 21.45 när vi startade, vindstilla, nästan för bra väder för ett ultrapass. Vi sprang genom Fagersta, förbi fester, "publik" som satt ute på väg till eller från fester och vi spanade in Fagerstas krogkö. När vi kommit tillräckligt långt norr ut vek vi av genom bruksområdet och upp genom Andra Sidan för att kliva in på Bruksleden 5 km från vår start.
Nu lämnar vi civilisationen, mot vildmarken (Foto: Per)
Det började med en fin sträcka upp över Jättåsarna ner genom några raviner som var naturreservat och sen upp mot Högbyn. När vi korsade stora vägen mot Ludvika efter precis 10 km var vi tvungna att ta på pannlamporna.
På väg upp mot Jättåsarna, första hygget men här var det bra rensat för leden.
Solnedgång över bergen i Dalarna, man ser riktigt långt.
Från Högbyn fortsatte vi genom nattmörkret mot Landsberget, kuperat hela tiden, omväxlande fina stigar, lite grusvägar spänger, några hyggen och igenväxta ängar. Det skulle kunnat vara besvärligt redan här men Fagersta kommun (om det nu är dom som gör jobbet) har skött leden riktigt bra. Stigen är röjd över hyggen och ängar, spängerna är nyrenoverade, hela och stabila. Bitvis var det väldigt tekniskt med stenar, rötter och häller men det var en njutning att springa med pannlampan, det gamla Natt-OL steget hittade tillbaka till fötterna riktigt snabbt.
Micke  -  Midnatt, kl är 00.00 och vi tar ett kort energistopp 
Kl 02:00 blev det matstopp uppe på Landsberget,
lite mörkt att fota...

...men gryningen är på gång, det såg man om man vågade sig upp i det
20 meter höga utsiktstornet med riktigt "luftig" stege.
Efter lite mat och en vända upp i tornet på Landsberget gav vi oss av mot Trummelsberg. Fortsatt mycket kuperat, ned från norra berget och upp igen på det södra, men med fina och tekniska stigar. Framme i Trummelsberg är det en trolsk miljö med stora ruiner från den gamla 1600-tals hyttan som nu varit nedlagd i lite drygt 100 år och naturen har återtagit kommandot.
Mäktiga stenpelare är det enda som återstår i Trummelsberg (Foto: Per)
Nu hade vi passerat bergen och skulle komma till det som jag trodde var finaste sträckan, från Trummelsberg fram till Ramnäs, över massor av myror och mellan dessa fina tallåsar. Jo tji...
Hygge á la Bruksleden söder Trummelsberg (Foto: Per)
Först kom ett hygge, sen kom nästa och nästa... Till en början kändes det som att det bara var hyggen, ett par av dom lyckades vi ändå undkomma där det gick att runda på små grusvägar. Här var stigen inte röjd alls, den existerade inte, det enda man gjort var att spara "halva träd" med de orange ringarna så man kunde hålla riktningen, sen fick kan kliva på genom riset bäst man kunde.
Hade det inte varit för lite sparade orange ringar hade vi klivit i riset än
Någon myrlöpning blev det inte heller bara några korta passager på gamla halvruttna spänger. Men nu skall vi inte klaga mer, det fanns några fina ställen också, det hade ljusnat och vi kunde spana efter allt vilt. Lyckades inte se några riktigt exotiska djur, men räknade in älg, rådjur, räv, ripor, tranor och en mygga!! Ja just det, helt sanslöst mitt i sommaren, mitt ute bland myrarna en varm och fuktigt morgon såg jag bara EN MYGGA på 10 timmar, hann se lika många älgar som myggor, inte helt vanligt skulle jag tro. Landskapet hann visa upp några pärlor också mellan alla dessa hyggen.



En annan "händelse" vi stötte på var ett relativt stort område som varit drabbat av skogsbrand, strax väster om Ulvsbomuren. Träden var rejält svedda men de flesta hade överlevt, det hade varit riktigt hett på sina ställen med massor av stenar som spruckit i värmen. Grönskan hade kommit en bit så vi trodde det var några år sedan. Nyfiken som man är googlade jag nu på "Skogsbrand Ulvsbomuren", allt finns ju på nätet. Mycket riktigt, flera små nyhetsartiklar om någon som både tänt på och larmat, oklart varför. Det märkliga var att det hände den 25 maj 2012, alltså för bara ett drygt år sedan, naturen läker fort.


Till slut närmar vi oss Ramnäs och stället där vi gömt en vattendepå på vägen upp, det är fortfarande riktigt varmt och nästan all vätska vi hade med oss har tagit slut.
Inte dricka, men skönt att kyla ned i en ljummen mossjö (Foto: Per)
På väg in mot Ramnäs börjar det regna och temperaturen sjönk nästan 10 grader direkt när kallfronten passerade. Vi har varit ute i 10,5 h men bara lyckats ta oss 6,5 mil. De första 3 milen tog 4 h, nästa 3 mil tog 6 h över alla hyggen. Kändes inte som att vi ville vara ute hela söndagen också så i Ramnäs ringde jag efter Ann som kom och hämtade oss. Det blev en häftig tur genom Västmanlands vildmark, inte vild på det sätt man kanske tror men rejält utmanande att ta sig fram igenom. Nu har vi ju dessutom de sista 3,5 milen kvar till en annan gång, tåget till Ramnäs och sista biten hem får det bli då.
2 km raksträcka sista sträckan in mot Ramnäs,
när leden tillfälligt lämnar skogen

fredag 12 juli 2013

Genrep 100 km

Nu har semestern börjat, 3 veckor innan det är jobb igen. Det blir en lugn semester i år men med en hel del träning inför UTMB. Då passar det bra att börja med ett litet genrep inför alperna. Här på hemmaplan i Västmanland får man ta till vara det lilla som erbjuds.

Det finns lite små "berg" i de norra delarna av länet och en gammal, delvis dåligt underhållen, vandringsled. Den börjar lagom långt bort från stan och går sedan ända hem. Nu har jag lurat med mig Per, Kerstin och Micke att göra Bruksleden100 i morgon. 100 eftersom det blir ungefär 100 km från Fagersta hem till Västersås när man följer leden. För att göra det lite mer UTMB genrep av det hela så blir det start i skymningen framåt kl 23 i morgon och sedan genom sommarnatten över berg och myrar i Västmanlands lilla vildmark.

Det finns mycket därute, varg, björn, lo, vildsvin och annat spännande, men de enda vilddjur vi lär träffa på är nog tusentals mygg. Hur det går får ni läsa om såsmåningom här på bloggen.


söndag 7 juli 2013

Badwaterbastu

Årets hittills varmaste dag med +28 grader, det började med en härlig sommarmorgon med bad och ett normalt litet träningspass, men det skulle bli ännu lite hetare...

Micke hade bjudit in att testa hans specialinredda bastu för Badwaterträning, där har han svettats ett antal pass de senaste veckorna och i morgon blir det ett sista pass i bastun sen bär det av västerut. I ett minimalt litet värmeträningsrum på brandstationen har han riggat ett gammalt löpband, med displayen på golvet för den pallar inte värmen och med infravärmare bredvid bandet för att simulera värmestrålningen från asfalten i Death Valley.
Hmm, "Avoid hiking in the heat" undrar om
springa 135 miles inte räknas som hiking?
Efter Mickes pass var det dags för mig och Per, 30 min var på bandet i 6.00 fart. Det låter inte så snabbt men när det är 50 grader så räcker det långt. För att lära oss lite mer hur kroppen fungerar i extrem värme blir det koll av puls, invägning och koll av tempen före och efter. Nu var det bara att kliva in i hetluften och köra...
Dags för start
Infravärme som simulerar asfalten, den kan bli 95 grader i Death Valley och strålar hett
51 grader, lite suddigt men det var precis så det kändes efter ett tag
De första minuterna kändes det hett men sen vande man sig och det var bara att köra på...några minuter, sen började svetten forsa mer och mer. Pulsen la sig först runt 125 som är normalt för mig i lugnt 6.00 tempo men där stannade den inte. I takt med att temperaturen i kroppen steg fortsatte pulsen stadigt uppåt när kroppen försökte snurra runt blodet snabbare i ett lönlöst försök att kyla ner sig.
Stadigt stigande puls trots samma fart hela tiden,
undrar vad som skulle hända lite senare
Någonstans mellan 20-25 minuter började det kännas lite lätt vimsigt, dags att lägga på en blöt handduk. Grymt effektivt var det, i princip momentant kändes det bättre när den kalla handduken kom på.
Efter 25 minuter blev det kall blöt handduk
 på ett överhettat huvud, skönt.
Efter 30 minuter och 5 km var det skönt när Micke stannade bandet och man snabbt kunde kliva ut i den svala luften utanför. Blev snabbkoll av temp och vikt, det visade sig att jag hunnit tappa ca 1 liter vätska på en kort halvtimma, samtidigt hade kroppstemperaturen stigit 2,3 grader. En kraftig men kortvarig febertopp kan man säga.
Lite statiskt åt vetenskapen
Ja nu har vi fått känna på hetluften en ynka liten halvtimma, om en vecka har Micke 135 miles framför sig. De senaste dagarna har det varit värmebölja i sydvästra USA och nära att Death Valley skulle slå sitt eget världsrekord med den högsta uppmätta temperaturen på jorden. De träningspass det hunnit bli i bastun kommer vara nog så viktiga båda för att vänja sig och för att lära sig hur kroppen reagerar.

Följ Micke på Facebook och passa på att bidra till hans fund rising inför loppet. Måndagen den 15 juli är det dags för start, följ loppet på Badwaters hemsida, Micke startat kl 19.00 Svensk tid.

LYCKA TILL MICKE !!!

fredag 5 juli 2013

Skogarna i Vansbro

I går var det premiär, för mig, på den mycket fina terrängmaran i Vansbro. Det var fjärde året som loppet gick och det har växt från 30 startande till ca 400 på dessa 4 år. Nära 200 på 43 km distansen och restan på 23 km. Stor variation på banan, under första halvan var det växlande grusväg, kanten på en banvall, småstigar och ren skogsmark där gräset var slaget. Sistan halvan började med att vi skulle över 2 mindre berg, knappt 100 meter höga, sen blev det mest spänger, fina stigar på tallåsarna mellan myrarna och på slutet banans mest tekniska stigar med lite småkupering och en hel del rötter.
Tanken var att få ett bra träningspass i terräng inför UTMB och resultatet skulle få bli som det blev, hade ingen egentlig träningsvila inför loppet och ville inte heller köra helt max för att kunna få en snabb återhämtning efteråt. Det gick över förväntan bra.

I starten drog en liten klunga på 7 man snabbt iväg sen var jag med nästa gäng som blev lite mera utspridda. Första kilometrarna gick i 4.30 tempo innan det kom skogsstigar och farten sjönk lite, låg i rygg på några och det kändes bra. En bit efter Näbba var det dags grusväg igen, då började jag gå om flera, det kändes lätt och när vi kom in på den långa sträckan banvallslöpning var jag först i andra klungan och bara en till hakade på. Det gick lätt och fort med någon som hela tiden låg 10 meter bakom, vi körde på så i 12 km ända till kontrollen vid Årberget. Här var jag tvungen att tömma blåsan och kände också att tempot nog var lite väl högt så jag släppte min skugga och en till som arbetat sig ikapp.

Nu var halva banan avklarad och den ändrade helt karaktär, dessutom passerade vi starten för halvmarathon mitt emellan två startgrupper så nu tappande man helt kollen på vem som var vem och hur man låg till, passerade långsamma som startat innan och snabba halvmaralöpare från nästa startgrupp började komma ikapp. Vid toppen på Knösen, det andra berget, kom några som jag sprungit med i början ikapp igen, en drog ifrån och en la sig bakom i den branta backen ned.

När vi kom ned var det dags för myrar, banans finaste del, här var det omväxlande tallklädda fina åsar och spänger att springa på. Gick fortfarande bra att hålla skaplig fart men det började stumna lite i benen. Efter Gladtjärn, när det var 7 km kvar, kom den svåraste delen på banan, förutom några korta vägsträckor var det som återstod småkuperat med småstigar och mycket rötter att parera, det blev lite jobbigt med stumma ben. Några till som jag kände igen från starten passerade, men vid Krutkällan sa någon att jag låg topp 20 på långa så det kändes bra.

Den allra sista kilometern var asfalt och en ny gångbro över Dalälven, skönt att kunna sträcka ut lite innan målgången. Kom i mål efter 3.52 och kände mig helt nöjd med det, hade en tanke innan start att under 4 h borde vara rimligt och det stämde bra. Hade möjligen kunnat gå lite bättre totalt sett med lägre fart på den andra milen men det var skönt att kunna springa fort även i skogen en bit.

En 14:e plats i herrklassen såg det ut som i går, men det var strul med tidtagningen så många var missade. Nu, dagen efter, verkar det ha blivit en 18:e plats bland herrarna och en 24:e totalt. Är riktigt nöjd med "träningspasset" och benen känns bara lagom mycket i dag så i morgon kan det nog bli ett litet återhämtningspass.

måndag 1 juli 2013

Halva året och 200 mil

Nu har vi precis passerat mitten av året och när det gäller träningen så har första halvan blivit riktigt bra för min del när man tittar i backspegel. Med en liten skada i november förra året och ett UTMB i planen för slutet av augusti i år så fanns det inte så stora marginaler när året började. Det gällde att bli kvitt skadan kvickt och sen komma igång utan att den kom tillbaka, samtidigt behövs det en del mil och höjdmeter i benen inför UTMB.

Efter att jag klev av från banan på Bislett 24h i början av december fick det bli en helt löpfri månad i december. Det onda i högerbenet försvann sakta men säkert och efter nyår var det dags att testa benen igen. Kunde inte vara på ett bättre ställe än La Palma då, lagom varmt och en suveränt häftig miljö att springa i.
La Palma - en bra start på året och återkomsten till löpträningen
Sedan dess har det rullat på med stadigt ökande mängd, från 23 mil i januari till 43 mil i juni.  Har också kunnat köra massor av nyttig cirkelfys på Friskis, 2-3 pass cirkelfys i veckan i början men nu bara 1 pass för att få mer tid till löpning. I löpningen har det blivit så mycket trail det går att få till i Västerås och lite höjdmeter har jag också fått till men där skulle det kunna vara lite mera. Total träningstid under första halvåret (löpning + cirkelfys) blev 230 h, i snitt 1 h och 20 min om dagen effektiv träningstid.
Nu blir det lite lugnare denna vecka med en start i Vansbro Marathon som sista tävling innan UTMB, sen kommer ett extra långt pass som inledning på semestern i mitten av juli. Efter det blir det så mycket fokus som möjligt på teknisk trail och höjdmeter, sen får vi se, om 60 dagar gäller det.