La Palma

Om man vill kombinera bergslöpning i annorlunda landskap med lite återhämtning i solstolen mellan träningspassen så måste La Palma vara nära det ultimata stället. Jag har återvänt till den grå svenska vintern från en fantastiskt fin vecka på den västligaste och inte så kända Kanarieön La Palma.

Bara 700 km2 land ute i Atlanten, inte mer än en halva Ölands storlek, eller en femtedel av Gotland, men med en högsta punkt på 2426 m.ö.h. Längs med hela ön går en smal bergskamm som avslutas i en cirkelformad kamm runt en av jordens djupaste kratrar, med nära 1500 meter till botten. Botten är å andra sidan lite svårdefinierad för både i kratern och utanför bergskammen består ön mest av raviner i massor.

Inne i kratern, ser lite svårforcerat ut, det är 1500 meter till botten.

Det har varit lite svårt att ta sig hit tidigare, reguljärt flyg bara via Spanien och/eller Teneriffa, men nyligen började Fritidsresor med en direkt charter flight från Stockholm. Man landar på flygplatsen som man i princip har fått bygga i havet för att få mycket nog plan yta.

Genom århundraden har folket på ön förflyttat sig genom att bygga stigar upp mellan ravinerna och på bergskammen, stigar som nu har blivit ett tätt nätverk med vandringsleder. Det finns ungefär 100 mil leder, trots att ön är så liten, perfekta även för löpning. Alla är rejält eller extremt kuperade och många går också i utmanande terräng.

Vandringsleder ovan molnen

Det blev några pass under veckan på ön. Höjdpunkten var morgonpasset uppe på Ruta de los Volcanes, men det var fint att springa nere på landsbygden också. Nere och nere är kanske lite understatement, jag startade visserligen nere vid havet med sen bar det av uppåt till 700 m.ö.h. i princip non-stop efter en led och sen tillbaka ned igen efter en annan. Här nere gick lederna omväxlande på små stigar, grusvägar, stenlagda urgamla småvägar och en del asalt. Mycket att se hela vägen.

För att få lite planare löpning några gånger var enda alternativet att springa utmed havet in till huvudstaden Santa Cruz de La Palma. Här blev det bara något hundratal höjdmeter när man skulle över en bergskam som gick ända ut i havet.

Strandvägen in mot Santa Cruz de La Palma

Passade också på att "hitta" ett lopp som nu kommit upp på "att göra listan". Finns inte plats i planeringen i år, men det kommer ju fler tillfällen får man hoppas. I maj kör man nämligen Transvulcanica för 3:e gången, en ultrasträcka på 83,3 km med 4415 positiva höjdmeter och 4110 negativa. Det lutar alltså i snitt 10% upp eller ned under hela loppet. Banan följer bergkammen längs med hela ön och runt stora kratern med spektakulära stup. Man passerar öns högsta punkt på vägen. Den 11 maj är det dags i år, hemsidan är inte uppdaterad från förra året än men det går att anmäla sig. Loppet ingår också i Skyrunner World Series.

Man startar vid havet bortom vulkantopparna längst borta i bilden...
...passerar över vulkanerna därborta, där jag sprang Ruta de los Volcanes...
...fortsätter längst med bergskammen vid molnen till vänster...

....sen följer man kammen runt hela kratern...

...och andra kammen ned till havet, till slut upp till målet i Los Lanllos.