lördag 23 februari 2013

Train & Run

Det blev ett Train & Run för mig också till slut den här vintern. Jag har missat dom tre tidigare p.g.a.min löpvila och återuppbyggnad, men i dag var det dags att flytta upp ribban ett steg till, öka min maxdistans för vintern med nästan det dubbla. Det började med 5 km transportjogg ner till stationen och efter en kaffe med bulle var det dags för tåget. Halv nio var jag med Roger, Per och Kerstin på tåget till Sala.
Dags för start i Sala, -1 grader, 3 cm nysnö och vindstilla, perfekt !
Vindstilla, en minusgrad och i natt hade det kommit några cm snö som gjorde det mjukt och skönt att springa. Solen försökte förtvivlat bryta igenom molen efter att ha hållit sig gömd länge, men den lyckades inte riktigt, bara en kort stund ljusnade det lite och då var det riktigt fint på en liten vinterväg norr om Kumla Kyrkby.
Vilken fin liten vinterväg vi hittade
Efter 17 km kom vi fram till Ransta, perfekt timing som vanligt med SJ på våra train & run, det blev bara 5 minuters väntan vid den gamla stationen sen rullade tåget in och Alf skulle kliva av för att vara med de sista 3 milen hem till Västerås.
Liten paus vid Ransta "central" i väntan på nästa tåg
Tåget rullar in, SJ har visst börjat med dubbeldäckare till Sala nu!
Det var inte bara Alf som kom med tåget, Robert dök upp också.
När vi nu blivit 6 stycken fortsatte vi hemåt, söderut mot Västerås, långa raksträckor och mycket öppna fält från Ransta till Tillberga. Vi fick nog befolkningen därute att undra också, en tjej stannade och undrade vad vi sprang för, Kerstin svarade Västerås Löparklubb. Lite smått undrande kommenterade hon i bilen "har vi sprungit från Västerås?". Nej vi springer från Sala till Västerås..........
Ingen mer kommentar, bilrutan åkte sakta upp och hon körde vidare. När hon kom fram, var det nu var, fick någon säkert höra talas om dom 6 galningarna ute på fälten, som sprang, från Sala till Västerås, mitt i vintern!
Paus utmed vägen
Fram till Tillberga gick det riktigt bra att springa på vägarna, antingen var det torr fin nysnö eller nyplogat, men från Tillberga blev det värre. Cykelbanan till Hökåsen var det nog minst en vecka sedan den plogades och det var mycket snö som hade yrt upp på den. I Hökåsen blev det ännu värre med moddsnö på alla cykelbanor. Trots det gick det framåt även om benen började bli rätt stumma och 48 km från Sala var vi tillbaka på Västerås Central. Det blev en kort fikapaus innan det var dags att ta sig hem igen.
I stan igen, nu är det "bara" 4,5 km kvar hemåt på stumma ben
Det blev några kilometer tillbaka genom stan för att komma hem till Gryta igen, sakta men säkert på stumma ben. Dagens lilla tur slutade på 57 km, en rejäl ökning från förra helgens dryga 30, men så är det ju bara 3 veckor kvar nu tills det är dags för 80 km i Paris.

4 kommentarer:

  1. Hur fort springer ni? Är det något som en långsam ultralöpare skulle kunna få en inbjudan till någon gång och hänga på? Låter ju superkul! Ni verkar ha ett härligt gäng i Västerås!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade siktat på strax under 6.00 tempo i går, men det blev 5.44 i snitt, vi brukar ligga där ungefär på dom långa. Du är välkommen, jag tror inte det blir någon mer Train&Run denna vinter men vi hittar på mer under året, hål utkik på vår hemsida och jag skall försöka komma ihåg att skicka en inbjudan.

      Radera
  2. Haha! Bra att "vanliga" dödliga får lite löparchock-upplevelser. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid kul att lämna till "spår" efter sig :)

      Radera