UTMB - Continued

OK, då är vi på väg igen, på väg ut i natten. Från Les Chapieux följde vi märkligt nog en liten asfaltsväg upp i en smal dalgång. I och för sig såg man inte i mörkret att den var så smal men på kartan verkar landskapet dramatiskt, det enda som syntes var stjärnhimlen ovanför och längst in i dalgången en ljusorm som ringlade sig upp mot Col de la Seigne. Det gick att traska på i snabbt tempo på vägen men uppåt bergsväggen tog det tid. Hade en svag vind i ryggen på vägen upp, planerade ett stopp efter passet i lä för att stoppa i mig lite av min energi men där fanns inget lä, bara öppna vidder, fortsatte istället direkt ned till nästa lilla matkontroll vid Lac Combal.

Det första jag ser när jag kommer in till kontrollen är ett sjukvårdstält som verkade mer eller mindre fullsatt, men jag är fortfarande pigg så det blev nästa tält med mat och dricka istället. Försökte stoppa i mig lite mer den här gången, det behövdes efter långsträckan på drygt 3 h från förra maten, men det blev lite för många sorter. Tror det var det sega torkade kötten som blev till en klump i munnen, då var det bara snabbt ut ur tältet och så var det mesta av den matkontrollens energi tömd igen. Som vanligt kändes det i varje fall bra efter en liten "tömning" fick bli lite vatten och elektrolytpiller istället och sen vidare mot nästa pass.

Nattamat vid Lac Combal, kl 04.30, buljong med lite nudlar sitter fint

Det skulle inte vara så långt och högt upp till detta pass, bara drygt 4 km och 450 höjdmeter, men det var segt nu strax före gryningen. Högst upp och precis före gryningen kom det också lite frost i gräset och på stenarna, men det blev inte för kallt ändå, det var tillräckligt med jackan utanpå och en mössa.

Klockan är 6 på morgon, jag står uppe vid Arete du Mont-Favre, gryningsljuset börjar precis komma och man ser mer och mer av bergen. Framför är en ganska lätt utförslöpning mot Courmayeur, till höger rester sig höga berg ovanför Aosta dalen i Italien, till vänster är en djup dalgång, på andra sidan dalen reser sig sydsidan av Mont-Blanc massivet, vilken mäktig syn.

Mont-Blanc i gryningsljuset (som mobilkameran har lite svårt att hantera) 

Mot Courmayeur, lagom utförslöpning till en början

Det ljusnar på vägen ned och efter drygt 9 timmar i mörker går det att släcka pannlampan igen. Passerar tvärs över pisterna i Courmayeurs skidsystem där vi åkte skidor förra vintern, kul att känna igen sig men det går klart tyngre att springa utför än åka skidor. Kommer fram till restaurangområdet i skidsystemet, där ligger också nästa lilla matkontroll.

Björn, Mats och Sandra ger sig iväg mot Courmayeur,
bäst att pilla ned mobilkameran och haka på

När jag står och dricker buljong dyker första Sandra och Mats upp igen och nästan direkt kommer också Björn, det blir ett kort snack sen ger vi oss av i störtloppslöpning ned till Courmayeur. På en sträcka av 3,8 km skall vi ned 724 meter och egentligen tar vi nog hela fallhöjden på bara 2,5 km . Björn drar på och jag hakar på, vi hittar ett perfekt flyt i den tvära serpentinen ned.

En milstolpe i loppet, vi hämtar ut våra drop-bags och tar en lite längre paus, men både jag och Björn är inne på att inte sova, känner oss pigga. Sandra och Björn kommer lite efter och tar en kort-kort sovpaus. Jag byter i varje fall allt på kroppen utom skorna, dom känns suveräna och är torra. Nu är det korta tights och T-shirt som gäller, även om det är svalt i början kommer det nog bli uppåt 30 grader under dagen.

Depåstopp med drop-bag i Courmayeur

Jag och Björn ger oss ut igen genom Courmayeur i morgontimmarna och uppför en brant serpentin upp till Bertone. Häruppe är vi halvvägs, halvvägs både i distans och i antal höjdmeter. Det har tagit oss 17 timmar hit, andra halvan kommer säkerligen ta betydligt längre tid men det känns riktigt bra, kroppen är fortfarande fräsch. Det är bara att ge sig i kast med andra halvan...

Drygt 17 timmar och en natt sedan starten
pigg och fräsch i nya kläder
dags för andra halvan