onsdag 14 maj 2014

GL3D - Day 3

Då var det dags igen att ge sig ut. Det har inte regnat i natt, vad jag har märkt i varje fall, men allt är fuktigt ändå, värre än efter första morgonen. Mobilen ringer 5.20 i dag också, lika bra att komma iväg så man har dagen på sig även om det är kortare i dag. Benen känns otroligt stela, framförallt låren har fått sig en rejäl omgång efter 2 dagars utförslöpande, stegen bort från mitt tält till bajamajan och stora "umgängestältet" är otroligt staplande. I det läget är det svårt att begripa att man skall ut i bergen och springa 3-4 mil, hur skall man kunna springa när man knappt kan gå? Men man har lärt sig, den värsta stelheten försvinner när man kommer igång bara man gör just det, kommer igång. Man har också lärt sig att det går att springa så här långt i bergen, man vet att kroppen fungerar bara huvudet låter den försöka.

In med en omgång frukost, skippar att koka gröten i dag, äter frö- och grynmixen jag blandat till och tagit med som müsli istället till den uppblandade torrmjölken, blir väl samma energi av det skulle jag tro och det är ju enklare. På med de blöta löparkläderna, ned med tältet och packningen sen är det bara att starta.
Skorna blev ju inte direkt torra på
stubben under natten, men vattnet rann ut
Bara att riva campen igen då, ner med den i säcken!
Kommer i väg strax efter 7 i dag, det regnar inte och molnen är inte lika låga och kompakta som igår men dom ligger tungt över bergen. Prognosen lovar att det skall spricka upp fram på dagen men att det skall börja blåsa ganska rejält. Startar samtidigt som Kerstin, Niklas och Henrik i dag men jag känner direkt att dom för löpa, mina ben behöver lite längre startsträcka för att komma igång. Det börjar med en dryg kilometer asfaltsväg, sen är det 650 höjdmeter klättring uppför en grässlänt till första kontrollen på första berget. Molnen ligger tungt en bit ned över toppen så det är svårt att välja väg mellan en del fält med blockterräng, men upp kommer jag. Ett litet röse på toppen men ingen skärm!?
Vad nu då jag kan omöjligt vara på fel topp, tittar runt men det är bara "mjölk" åt alla håll. Det sluttar lite utför åt vänster men verkar planare åt höger så jag får testa åt höger. Yes, efter 50 meter dyker ett större röse upp i mjölken och där sitter skärmen.

Nästa sträcka är också ganska kort och som omväxling skall vi inte ända ned igen, bara ca 200 meter ned till ett pass, förbi den lilla fjällsjön Grisedale Tarn och sedan upp på bergskammen St. Sunday Crag. Det blir den högsta punkten på alla 3 dagarna, 841 möh, och det ser också ut att bli den häftigaste terrängen. Vi blir inte besvikna, tack vare vädret blir det en magisk passage. Först en liten stig som slingrar sig på skrå upp mot kammen, lagom brant så att det går att springa en hel del på vägen upp, men det är däruppe det blir magiskt. Det var en dryg kilometer löpning på kammen fram till toppen och kontrollen. Vinden svepte in mycket kraftigt och i byar från sidan, ibland helt stilla, nästa sekund långt mer än stormstyrka. Molnen "rann" över berget i vinden, går inte att fånga på bild, möjligen på film men mobilkameran vågade jag inte ta upp, den skulle blåst ur händerna, höll istället i krampaktigt i stora kartan, hårt hoppvikt, med båda händerna. Vid ett tillfälle fick jag kasta mig ner på marken för att inte blåsa ned från kammen. "Feet in the Clouds" är en klassisk bok om Fell Running, jag tror jag fått uppleva känslan nu.
Skrålöpningen upp på kammen börjar, vi kommer upp vid passet till höger
och skall följa kammen in i molen till toppen som skymtar i molnslöjan
När jag stämplat på toppen, tagit mig ned några meter och kommit i lä bakom några stenar fick det bli lite andningspaus. In med lite energi och dricka, upp med kameran för några bilder och så kolla in kartan lite inför nästa superlånga sträcka, 10 km till nästa kontroll. Ned från berget är det en lång mestadels löpvänlig utförslöpa ända ned till Petterdale vid sydändan Ullswater.
Feet in the Clouds ned från toppen av St Sunday Crag
Långt till nästa som ligger bortom berget och udden som sticker ut
mitt i sjön Ullswater
Snart nere vid Patterdale
Skönt att komma ned i låglandet ett tag. Här nere blir det först en kilometer asfalt innan det är dags att hitta en stig som går utmed sjön i nästan 5 km fram till nästa kontroll. I Patterdale passerar vägen tvärs över en gårdsplan där det sitter en kontroll. Det är inte vår kontroll  utan en för C klassen "Cafe class" och i sista stund ser jag två löpare som står och käkar glass, får tips att det låg ett litet fik inne på gårdsplanen. Vänder tillbaka 20 meter och tar ett snabbstopp för inköp av en Solero. Mmmm!! Springer på grusvägen utmed sjön och käkar en glass som sällan har smakat så bra, men den tar slut alldeles för fort.
Snabbt glass stopp 
5 km vacker löpning utmed Ullswater
Efter den tredje kontrollen är det slut på finlöpningen, det är tre kontroller och två berg kvar innan målgång. Strax efter kontrollen passerar vi viken där startplatsen var första dagen, korsar vägen vi sprang på då och fortsätter upp på en brant grässluttningen till toppen Steel Knotts. Den är "bara" 433 meter men så här långt in i loppet känns även det. Kontrollen sitter dessutom uppe på en liten klippa när man väl kommit till toppen, bara att klänga upp där och stämpla. Nu skall vi tvärs över en dalgång och upp på sista toppen, Loadpot Hill. Jag skråar ned och in i dalen för att spara mycket höjdmeter och när jag kommer ned till bäcken är det sen bara rakt uppför grässlänten mot toppen på andra sidan.
Kontrollen på Steel Knotts, nu skall vi ned bakom och sedan upp
på toppen till höger, Loadpot Hill
Mycket av dagens tävlingsområde sett från Loadpot Hill
vi var på St Sunday Crag för några timmar sedan, toppen som
sticker upp en tredjedel in från vänster bildkant ungefär
Loadpot Hill, sista toppen var riktigt platt
Stämplar på toppen, känner att YES det är klart jag klarade det. Visserligen är det 8 km kvar och benen är riktigt stumma men det är 8 km som är de mest lättlöpta på alla 3 dagarna, precis lagom mycket utför på fina fjällstigar och lite gräsytor. Hade benen varit piggare hade man kunnat stå på riktigt bra här men nu får det ta den tid det tar. Trots att jag är trött och stum springer jag och njuter. Strax innan sista kontrollen börjar man se Pooely Bridge och målområdet nere i dalen. Sista backen ned och in genom byn, fram till måltältet och stämplar.

Inser nu att det blev visst inga kort tagna på slutet och vid målet, var bara sådan känsla att vara där. Träffa de andra, få lite mat vid målet, eftersnacka en stund med en kaffe och sedan stappla bort till Sun Inn som låg precis bredvid och som vi bokat för hela svenskgänget. En lång varm dusch har sällan varit så skön.

Sista dagen sprang jag 36,0 km exakt den sträcka som banläggaren satt som den optimala vägen, rätt vägval rakt igenom eller en tillfällighet? Tiden blev 6.51 och så fick jag ihop 2050 höjdmeter i dag.
Dagens banprofil
Efter en låååång dusch fick man se till att få lite torka i prylarna innan hemresan, sen satte vi oss på Sun Inn's pub för ett låååångt eftersnack och dubbla middagar med ett par timmars mellanrum.
Middag nr 1: Vi är ju i England - Fish & Chips och en Pint
Middag nr 2: Hela "Team Sweden" utom Marcus som blev hämtad av familjen
Hur summerar man nu detta då? Ja det går egentligen inte, måste upplevas på plats och till det kommer det en ny chans nästa år. Resultatmässigt är jag nöjd, mitt mål var att komma runt elit banan alla 3 dagarna utan att behöva välja bort den själv eller bli nedflyttad pga att jag var ute för länge. Totalt kom jag på 28:e plats av 50 startande i elit, det var 37 som kom runt alla 3 dagarna. Sammanlagt tid blev 24.29 h och sammanlagt hade jag en marginal på 15 minuter till "gränsen" +50% på segrartiden.
Marcus kom 9:a, Peter och Tomas 10:a, Kerstin och Niklas 14 och 15. Henrik kom 4:a på A banan. Inte nog med det, Kerstin vann damklassen, alla var nog riktigt nöjda med sina insatser.

Om ni nu inte tröttnat på att läsa om GL3D så finns det mycket mera...
Från Niklas och Kerstin på Niklas blogg
Från Tomas och Peter på Team Rockrunners blogg
Massor av coola bilder från Lorraine Humms på flickr

1 kommentar:

  1. Man blir verkligen sugen på att testa sånt här lopp. måste vart en grym upplevelse! Härliga bilder igen och bra Story

    SvaraRadera