söndag 3 juni 2012

Extremväder igen i Stockholm

TEC startade i snöstorm i april, nu var det dags för ett nytt Stockholmsbesök i extremväder, det var tydligen den kallaste junidagen sen 1928. Det blev ett Stockholm Marathon med sämsta tänkbara väder, 4 grader bottnade termometern på, 18 sekundmeter och ösregn spädde på utmaningen. Trots det extrema vädret var det inte många fler än vanligt som avstod start eller som bröt, mer en kenyanerna då som tydligen kastade in handduken och inte startade.

Jag hade ju bestämt mig för at inte gå på max för att kunna fortsätta träningen inför Ticino utan längre viloperiod. Trots vädret kändes det bra före start, då var det 7 grader och bara lätt regn, det var lugnt framme i startgrupp B...
Foto: Stockholm Marathon
Jag siktade på att hålla runt 4.30 tempo men hade satt fartlarmet på GPS'n på 4.00 för "säkerhets skull". Kändes lätt och bra första milen även om det gick lite snabbare än tänkt, runt 4.20, men jag lätt folk löpa runtomkring och GPS'n larmade aldrig. Kändes precis lagom varmt i kläderna jag valt och allt var bra. Efter 12 km började plötsligt fartlarmet pipa då och då, nu gick det nog lite för lätt så vid 17 km ungefär bestämde jag mig för att hålla igen lite nedåt 4.30 igen. Det var då det började kan kan säga.

När farten sänktes blev det mindre värme från insidan, samtidigt var det dags att passera över Gärdet mellan 20 och 21 km, rakt emot storm och regnbyar. Nu hade temperaturen sjunkit till 4 grader, regnet och vinden hade tilltagit rejält. Kroppen fick en kraftig temperatursänkning som sen inte blev bättre. Ute på Djurgården kom 3.15 gruppen ikapp då kändes det hyfsat bra så jag hängde med en bit men släppte innåt Strandvägen. På första varvet tyckte jag inte det blåste mycket på Söder Mälarstrand men på andra såg det ut som om hela Riddarfjärden var på väg upp på land, det var bara att bita ihop i motvinden, inte ens buljongen var varm så man fick värma sig.

I utförslöpan på Västerbron var det kört, plötsligt utan förvarning kom en skarp smärta på utsidan av båda höfterna, har aldrig känt liknande förut. Det gick knappt att springa mer och det blev sen bara värre och värre.  Jag var tvungen att försöka hålla lite fart för att inte tappa all värme men ju kallare jag blev ju värre blev höfterna. Jag tror det helt och hållet berodde på kylan, för efteråt när jag tinat upp var smärtan helt borta. Kändes dumt att gå och stappla fram den sista dryga halvmilen när man inte var särskilt trött, men jag ville bara i mål och till värmen. Tappade ca halvtimma de sista 7 km.

Blev besviken, riktigt förbannad, när man inte fixat aluminiumfiltar eller i varje fall plastsäckar när man kom i mål, där stod dom och delade ut kallt vatten precis som om det var +30, bottennapp och dålig flexibilitet från arrangörerna. Fortsatte nästan i samma fart efter mållinjen för att komma in i omklädningsrummen, hela kroppen skakade på djupet. Jag har bara frusit så en enda gång förrut, det var när dom lyfte upp mig ur Dalälven när jag försökte simma Vansbro utan våtdräkt och naturligtvis utan underhudsfett ;-)

Nu kan man lägga 17:e maran på hyllan i minnet, det blev den hittills sämsta tiden med 3.45, och i det klart sämsta vädret, men det blir en av dom man kommer att minnas lite extra.
Skulle minnet svikta kan man ta till YouTube klippet som Stockholm Marathon lagt ut.

6 kommentarer:

  1. Usch vilken avslutning! Jag håller med om att något värmande hade varit på sin plats efter målgång, otroligt kallt var det! Hur kändes loppet för Sandra? Jag såg att hon gjorde en fin tid på debuten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sandra gick jättebra i debuten med 4.34, hon tyckte också det var grymt kallt men bett i hop bra och körde på. Inga direkta problem mer än lite allmän stelhet och några blåsor.

      Radera
  2. Bra kämpat! Verkligen tråkigt med vädret. Jag har läst några bloggar nu och övervägande har gjort sin sämsta tid på maran :S
    Hur känns kroppen dagen efter ett sådant lopp med kyla? :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det känns rätt bra, inget stum i benen som man brukar bli av en mara, höfterna hindrade mig att hålla farten. Känner däremot av vaden igen, den gillar nog inte för mycket asfaltsnötning just nu, jag drar till skogs ett tag.

      Radera
  3. Makalöst dåligt av arrangören. Jag är också rejält förbannad på att man inte fixade fram nåt varmt att dricka eller filtar? Hur svårt kan det vara? Regnskydd? Varm buljong?

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat! Jag var vid banan och hejade på er men fixade bara en halvtimma i kylan..så jag förstår vad ni gick igenom.
    Hoppas du "tinat" och att höfterna inte tog stryk.

    SvaraRadera