söndag 12 maj 2013

Kullamannen Ultra

Vilket häftigt lopp, mycket hade skrivits om alla utmaningar och upplevelser som väntade, jag trodde nog det var lite överdrivet men det visade sig vara bättre än väntat, på alla sätt...

Berget är visserligen ganska litet men vilken bana man har lyckats få till, oerhört vackra och omväxlade vyer hela tiden och extremt tuffa utmaningar på delar av banan. När det dessutom var perfekt löparväder hela dagen så kan man inte annat än njuta, att kroppen sen blir lite sliten får man på köpet.

För att ta det från början. Jag och Jonas Wincent drog ned till Skåne i fredags, vi hade hyrt in oss på ett litet B&B i en liten Skånegård vid havet. På kvällen åkte vi till Rusthållargården i Arild för att lyssna på Rune Larsson och käka buffe. Rune var underhållande som vanligt och buffén var god men väldigt liten, innan det började hann vi träffa många andra löpare, alltid kul.

Lördag morgon halv 7 körde vi mot Mölle och upp till TC för att lämna bilen och packning, sen var det busstransport därifrån till starten vid campingen i Ängelholm. Samling, avprickning, inlämning av överdrag, dags för start.
När klockan slog 9.00 började en vansinnig rusning genom campingen och en första dryg kilometer upp och ned över de martallsbevuxna sanddynerna, obegripligt att folk inte lär sig hålla igen i starten. När väl rusningen lagt sig kunde man börja passera folk igen i lung och ro, en efter en, det blev aldrig speciellt trångt.

De första 3 milen skulle vara "uppvärmning" med lätt flack löpning utmed kusten. Det visade sig vara klart mycket bättre än väntat, ingen transportsträcka på preparerad vandringsled. Vi fick istället springa på alla slags underlag, sand, klappersten, skogsstigar, grusvägar, asfalt, ängar, mm. Sprang genom små byar och förbi små hamnar, mycket folk var det ute i solskenet. Det var inte många höjdmeter men en väldigt vacker och omväxlande miljö.
Där borta till vänster gick starten, här passerar vi nedanför vårt B&B
Rusthållargården mitt i Arild, där bjöd man på lyxdepå efter 29 km
30 km skylten passerades strax efter lyxdepån vid Rusthållargården i Arild, vad sägs om rökt ål, hemgjorda energibars mm, Fram till 30 km blev mitt snitt tempo 5.15, trots ett snabbt och ett rejält matstopp, klart snabbare än jag räknat med, men det var sen det började...

Först ett långt segt motlut på stig och väg som delvis fick bli gående, sen kom man in i skogen och banan störtade nedför en stiglös brant mot havet som låg väldigt långt ned. När man väl kommit ned och tagit sig igenom törnesnåren ut på "stranden" så fick man pröva en ny typ av löpning. "Stranden" några hundra meter fram till drivveds konstverken Nimis består nämligen av kubikmeterstora rundslipade jättestenblock, det vara bara att hoppa från sten till sten och se till att landa rätt. Framme vid Nimis vände banan tvärt upp för stupet och man fick klättra bland löpare, turister och publik innan banan vek av upp mot en bergstopp.
Vi hann inte mer än upp på toppen förrän banan störtade ned mot havet igen, här var det visserligen någon slags stig nedför, men stenig och lerig. Man ville helst hålla sig i något eller ta emot sig men fick se upp, det mesta som växte där verkade ha taggar. Kom i varje fall ned till havet igen, en kort bit över kullerstensstora klapperstenar sen var det dags för "väggen". 180 meter rakt upp, eller 60 graders lutning för att vara noga. Hela slänten bestod av jord, smågrus och lösa stenar, inte mycket fasta punkter att hålla sig i. Det vara bara att ta sig upp på alla 6, händer, fötter och knän. Hela tiden var det någon som ropade STEN, då kom något rullande ned som man fick se upp för. Ibland kasade man ned lika mycket som man kom upp och resa sig upp var det inte tal om.

Efter långt krypande uppför så kan vi till slut upp på toppen och en brant utförsbacke ned till varvningen vid målet. Kilometertiden mellan 30 och 35 km blev 14.10, det säger en del om terrängen.

När varvningen var passerad skulle vi springa 12 km banan som de som valt kortade alternativ sprungit, den gick ut till Kullens fyr och tillbaka, riktigt kuperat hela tiden och på små ibland steniga stigar. Benen var ganska stumma efter de 3 snabba milen i början så de tekniska stigarna blev utmanande, men svårigheterna kompenserades med råge av de vackra vyerna över Kullaberg. Innan man tills slut fick komma i mål skulle vi avluta med den övre halvan av extrembacken en gång till, upp över toppen ännu en gång och sedan brant utför till målet. Blev tyvärr inga bilder tagna på denna del av banan, ni får komma med nästa år och se själva istället.

Hade siktat på ca 5 timmar och fram till 30 km trodde jag det var helt lugnt, jag hade ju nästan 2.30 på mig för de 19 km som var kvar, men det var innan jag viste hur extrem banan var. De sista 19 km tog 3.11, jag kom i mål efter 5.48 och är trots det ganska nöjd. En 64:e plats bland ca 250 startande. Det gav definitivt mersmak, nästa år får vi se till att bli fler som åker hit, men då lär man hänga på låset när anmälan öppnar, har bara hört och läst lyriska kommentarer om loppet så trycket lär bli stort.

Efter dusch och lite mat körde vi hem igen, nu är det bara att återställa sig själv och utrustningen inför kommande utmaningar.
Före och efter sannering

4 kommentarer:

  1. Heisan, dette så flott ut. Dette er et løp jeg må sjekke ut med tanke på neste års kalender...Flott innsats Bosse!

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet och bra löpt ;)

    SvaraRadera
  3. Tack alla!!
    Ja det var ett riktigt fint lopp, med så mycket positivt som skrivits om detta lär det bli fullt på nolltid när dom släpper anmälan till nästa år.

    SvaraRadera