söndag 14 juli 2013

Bruksleden 100 (som blev 65)

En galen ide dök upp i huvudet för några veckor sedan, att fixa ett ultragenrep inför UTMB genom att ta Bruksledan från Fagersta hem till Västerås. Följer man leden blir det 100 km, det är långt men inte helt galet, det galna var att inte ha en aning om i vilket skick leden är i. Vi vet att den sista delen innan man kommer in mot Västerås är nästan helt igenväxt och uppslukad av hyggen, men ryktet säger att det är bättre norrut, det var bara att pröva och se.

Fick med mig Per, Kerstin och Micke J till en sen kvällsstart i Fagersta för att springa genom natten, även det en del av UTMB genrepet. Hade tänkt ta tåget som vi brukar göra, men det går inget sent tåg på lördagar till Fagersta så Pers son Andreas körde upp oss.
Start vid Fagersta C, även om vi kom med bil.
En underbart skön sommarkväll, 23 grader varm kl 21.45 när vi startade, vindstilla, nästan för bra väder för ett ultrapass. Vi sprang genom Fagersta, förbi fester, "publik" som satt ute på väg till eller från fester och vi spanade in Fagerstas krogkö. När vi kommit tillräckligt långt norr ut vek vi av genom bruksområdet och upp genom Andra Sidan för att kliva in på Bruksleden 5 km från vår start.
Nu lämnar vi civilisationen, mot vildmarken (Foto: Per)
Det började med en fin sträcka upp över Jättåsarna ner genom några raviner som var naturreservat och sen upp mot Högbyn. När vi korsade stora vägen mot Ludvika efter precis 10 km var vi tvungna att ta på pannlamporna.
På väg upp mot Jättåsarna, första hygget men här var det bra rensat för leden.
Solnedgång över bergen i Dalarna, man ser riktigt långt.
Från Högbyn fortsatte vi genom nattmörkret mot Landsberget, kuperat hela tiden, omväxlande fina stigar, lite grusvägar spänger, några hyggen och igenväxta ängar. Det skulle kunnat vara besvärligt redan här men Fagersta kommun (om det nu är dom som gör jobbet) har skött leden riktigt bra. Stigen är röjd över hyggen och ängar, spängerna är nyrenoverade, hela och stabila. Bitvis var det väldigt tekniskt med stenar, rötter och häller men det var en njutning att springa med pannlampan, det gamla Natt-OL steget hittade tillbaka till fötterna riktigt snabbt.
Micke  -  Midnatt, kl är 00.00 och vi tar ett kort energistopp 
Kl 02:00 blev det matstopp uppe på Landsberget,
lite mörkt att fota...

...men gryningen är på gång, det såg man om man vågade sig upp i det
20 meter höga utsiktstornet med riktigt "luftig" stege.
Efter lite mat och en vända upp i tornet på Landsberget gav vi oss av mot Trummelsberg. Fortsatt mycket kuperat, ned från norra berget och upp igen på det södra, men med fina och tekniska stigar. Framme i Trummelsberg är det en trolsk miljö med stora ruiner från den gamla 1600-tals hyttan som nu varit nedlagd i lite drygt 100 år och naturen har återtagit kommandot.
Mäktiga stenpelare är det enda som återstår i Trummelsberg (Foto: Per)
Nu hade vi passerat bergen och skulle komma till det som jag trodde var finaste sträckan, från Trummelsberg fram till Ramnäs, över massor av myror och mellan dessa fina tallåsar. Jo tji...
Hygge á la Bruksleden söder Trummelsberg (Foto: Per)
Först kom ett hygge, sen kom nästa och nästa... Till en början kändes det som att det bara var hyggen, ett par av dom lyckades vi ändå undkomma där det gick att runda på små grusvägar. Här var stigen inte röjd alls, den existerade inte, det enda man gjort var att spara "halva träd" med de orange ringarna så man kunde hålla riktningen, sen fick kan kliva på genom riset bäst man kunde.
Hade det inte varit för lite sparade orange ringar hade vi klivit i riset än
Någon myrlöpning blev det inte heller bara några korta passager på gamla halvruttna spänger. Men nu skall vi inte klaga mer, det fanns några fina ställen också, det hade ljusnat och vi kunde spana efter allt vilt. Lyckades inte se några riktigt exotiska djur, men räknade in älg, rådjur, räv, ripor, tranor och en mygga!! Ja just det, helt sanslöst mitt i sommaren, mitt ute bland myrarna en varm och fuktigt morgon såg jag bara EN MYGGA på 10 timmar, hann se lika många älgar som myggor, inte helt vanligt skulle jag tro. Landskapet hann visa upp några pärlor också mellan alla dessa hyggen.



En annan "händelse" vi stötte på var ett relativt stort område som varit drabbat av skogsbrand, strax väster om Ulvsbomuren. Träden var rejält svedda men de flesta hade överlevt, det hade varit riktigt hett på sina ställen med massor av stenar som spruckit i värmen. Grönskan hade kommit en bit så vi trodde det var några år sedan. Nyfiken som man är googlade jag nu på "Skogsbrand Ulvsbomuren", allt finns ju på nätet. Mycket riktigt, flera små nyhetsartiklar om någon som både tänt på och larmat, oklart varför. Det märkliga var att det hände den 25 maj 2012, alltså för bara ett drygt år sedan, naturen läker fort.


Till slut närmar vi oss Ramnäs och stället där vi gömt en vattendepå på vägen upp, det är fortfarande riktigt varmt och nästan all vätska vi hade med oss har tagit slut.
Inte dricka, men skönt att kyla ned i en ljummen mossjö (Foto: Per)
På väg in mot Ramnäs börjar det regna och temperaturen sjönk nästan 10 grader direkt när kallfronten passerade. Vi har varit ute i 10,5 h men bara lyckats ta oss 6,5 mil. De första 3 milen tog 4 h, nästa 3 mil tog 6 h över alla hyggen. Kändes inte som att vi ville vara ute hela söndagen också så i Ramnäs ringde jag efter Ann som kom och hämtade oss. Det blev en häftig tur genom Västmanlands vildmark, inte vild på det sätt man kanske tror men rejält utmanande att ta sig fram igenom. Nu har vi ju dessutom de sista 3,5 milen kvar till en annan gång, tåget till Ramnäs och sista biten hem får det bli då.
2 km raksträcka sista sträckan in mot Ramnäs,
när leden tillfälligt lämnar skogen

4 kommentarer:

  1. Våran klubbläkare Lasse Eriksson testade för ca. 15 år sedan samma variant fast åt andra hållet. Han planerade V-ås- Landsberget. Han gav upp vid korsningen mot Skinnsberg. Mycket sten på leden mellan V-ås-Sura drog ner hastigheten. Han körde då över Skultuna som är närmaste vägen. Ska bli kul att följa dig på UTMB./BABBE

    SvaraRadera
  2. Inspirerande Bosse! Nattlöpning är något alldeles speciellt, särskilt på sommaren. Tack för att du påminde mig. Så nu blir det att planera in ett nattlöpningspass på Sörmlandsleden i augusti.

    Bruksleden ligger på min ledlista efter fullbordan av Sörmlandsleden, men om det är sträckan Fagersta-Trummelsberg som är värd att springa så kan jag göra det redan i år. Jag blir bara ledsen om det är för tätt mellan hyggena. Sedan är skillnad på hyggen och hyggen.

    Grymt kämpat av er! 65 km på tuffa stigar, mörker och över hyggen kräver sin man och kvinna.

    SvaraRadera
  3. Kul pass. Hänger gärna med om ni kör fler såna här tokigheter. Jag och Johan Furunäs sprang Lansdsberget- Västerås på Bruksleden under en fredagnatt för drygt 10 år sedan. Från Hägervallen i Skultuna körde vi dock asfalten in till stan då vi hade börjat fått nog av igenväxta leder.

    SvaraRadera
  4. Kul pass. Hänger gärna med om ni kör fler såna här tokigheter. Jag och Johan Furunäs sprang Lansdsberget- Västerås på Bruksleden under en fredagnatt för drygt 10 år sedan. Från Hägervallen i Skultuna körde vi dock asfalten in till stan då vi hade börjat fått nog av igenväxta leder.

    SvaraRadera