Dragon's Back Race - Day 3

Tredje dagen ligger framför oss, hur skall det gå? Jag hade svårt att somna i går kväll med mitt onda knä hur jag än låg och fortfarande på morgonen (kl 04.15 alltså) kan jag inte lyfta vänster ben när jag ligger på rygg. Jag ormar mig upp ur sovsäcken efter 5 timmars halvsömn, tar mig ut och knallar bort till bajamajan. Konstaterar att när jag står och går känns det inget, provar några löpsteg och det går också bra. Tydligen bättre att vara i rörelse än att ligga och vila, dessutom lär det vara lite snällare berg nu så det är bara att göra sig klar och se hur lång det går. Morgonproceduren börjar sitta nu med packning, frukost och göra sig tävlingsklar.

Dagens utmaning är den längsta dagsetappen av alla med 68,3 km om man nu lyckas hålla det optimala vägvalet. En sammanlagd stigning på 3712 meter är också ganska rejält. Vi skall som väntat börja dagen med att följa bergskammen Cadir Idris för att sen komma ned i lite lägre terräng. Det är lite växlande molnighet på morgon, men Cadir Idris toppar sticker tyvärr upp i de moln som finns.

I starttältet blev det ett längre stopp i dag, Charlie skulle informera om en del ändringar i mandatory routes ute på banan, dessutom var cut-off tiden vid support point avkortad med 40 minuter eftersom allt för många varit ute mycket för länge efter stopptiden kl 23 i går. Startfältet som har fullfölj hittills är nu redan kraftigt reducerat.

Bergkammen Cadir Idris som vi skall följa till en början i dag,
 som den såg ut i strålande sol i går från sista kontrollen på den etappen

Mycket prylar som skall hållas reda på, allt har sin plats i rätt påse

Morgon i lägret

Mycket info från Charlie i dag innan vi fick starta

Kommer till slut i väg ungefär kl 06.15 i dag också, direkt efter start passerar vi genom den lilla staden Dolgellau sedan bär det av upp i grässluttningen mot östra ändan av Cadir Idris. Direkt när vi skall lämna sista gården och ge oss av upp på berget får jag dagens första bevis att engelsmännen inte kan orientera. Strax före mig ligger en klunga på 7-8 personer, det finns två "right of ways" (dvs stråk genom farm land som man har rätt att springa på) att välja på och alla väljer fel! OK, jag tar väl rätt då när jag kommer fram. Efter en lång men lätt 600 m stigning på grässluttning kommer jag till slut upp på första toppen, Gau Graig, där check point 1 sitter. Härifrån följer vi sedan Cadir Idris bergskam västerut i nästan 10 km. På väg till check point 2 på den högsta toppen, Penygadair, som ligger ytterligare 200 meter högre passerar upp i molnen, uppe på toppen är det riktigt tjockt.

Ett pärlband med löpare kommer efter mig på väg upp mot Gau Graig

På väg upp i molnen, det kunde varit fina vyer här men det blev inget av det i dag heller

Det är tjockt upp på toppen av Penygadair, 893 m.ö.h.

Ned från Penygadair får jag dagens andra bevis på saknad orienteringsförmåga i landet. Jag är ihop med 3 engelsmän och följer en stenig brant stig ned från toppen. Känner av mitt knä igen i utförslöpan så jag tappar kontakt när jag tar det lite försiktigt och tur är det för jag inser att något inte stämmer. Jag har berg till höger om mig i dimman, där skall ju vara ett stup!? Kollar kompassen och inser att vi är på fel stig, nedför en annan bergskam och 90 grader i fel riktning. Jag skråar över bergsidan och kommer snart ut på rätt stig precis lagom för att se Kerstin och Niklas susa förbi. Fortsättningen utmed bergskammen blir odramatisk och vi kommer snart ned från molnen till mjukare gräsklädda berg.

Lite utsikt från den mjukare bergskammen när man kom under molnen

Vi lämnar Cadir Idris, springer på skrå nedför en lång sluttning med halvhögt ris, det funkar bra med knäet utför, det är helt OK när det går att springa, det är de djupa kliven nedför branterna som vi haft de två första dagarna som slitet på knäet. Kommer ned i farm land och passerar en gård, inne i ett skjul pågår klippning av fåren för fullt. Till slut är vi nere i botten på dalen, i princip på havsnivå, där ligger en camping och vid servicehuset vi springer förbi finns en dricksvattenkran, där fyller alla på depåerna. Alla svenskar är där, Jonas Möllare sticker i väg precis när jag kommer och när jag sticker  kommer Henrik, Fredrik och Pär. Det är bara Niklas och Kerstin som susat förbi tidigare och tagit vatten i ån i stället, inte helt lyckat val för dom skulle det visa sig.

Efter "extra depån" vid campingen kom en kort sträcka med lite väglöpning och mandatory route genom farm land, sen skulle vi upp i bergen igen, 600 nya höjdmeter upp till den flacka och mossiga toppen Tarrenhendre. På vägen upp kommer Henrik, Fredrik och Pär i kapp mig och vi stämplar in samtidigt på check point 5 däruppe. Lagom när vi kom upp mot toppen sveper moln och regn in runt oss och all sikt försvinner. Det är mycket folk där och på väg utför mot skogslandskapet tappar jag bort de 3 andra svenskarna i dimman. Vi springer utmed ett staket och en större stig, jag känner efter ett tag att något inte stämmer, kollar kompassen och just det, vi har sprungit för långt runt en liten dalgång och är nu på väg fel håll. Jag vänder och tar rätt väg, men engelsmännen fortsätter fel in i dimman, tredje gången i dag jag ser ett stort gäng som springer rejält fel.

En liten topp till skall vi upp på innan det stora skogsområdet börjar. Bästa vägvalet dit är att runda en dalgång och ta samma väg upp som ned. Jag tror jag skall möta Henrik, Fredrik och Pär där, men icke, det visar sig senare att dom också sprang fel i dimma strax innan, tydligen inte bara engelsmän som slarvar med orienteringen. Nu väntade en milslång sträcka lätt utför på körvägar genom ett skogsområde. Det var massor av körvägar att välja på men inga konstigheter med orienteringen. Till slut kom man ut ur skogen var nere på havsnivån igen genom den lilla staden Machynlleth innan support point och cp 7. Efter den långa utförlöpan fick jag en riktig "låg" period, trots att det var flack asfalt genom stan gick jag i princip dessa 3 km och kom mig inte ens för att lyxa till det med något kioskbesök heller. Det blev inga kort tagna i dimma och skogar på dessa sträckor, det var inte så dramatiskt landskap att föreviga ett tag.

Bron över River Dulas på väg in mot Machynlleth

Klockstapeln i Machynlleth

Skönt att komma till support och få sin drop bag och fylla på med energi igen. Fram med den dagliga Fish n' Chips lunchen, men den ville inte kroppen ha i dag. Efter halva tonfiskpåsen fick jag sticka bakom tältet och där kom den upp igen. Direkt kom någon av marshalls och kollade "are you OK"?

Yes I'm OK, just didn't work with the tuna today, I'll get rid of it and it will be OK again.

Om man är OK eller inte är i och för sig relativt i det läget. Efter 2,5 dagars löpning och ca 15 mil i Wales värsta bergsområden är ju kroppen lite sliten och allt fungerar inte riktigt normalt. Att få i sig energi så det räcker och som stannar kvar blir från nu ett pusslande, lite i taget, ibland funkar något och ibland något annat, det gäller att ha alternativ med sig. Samtidigt är halva draken besegrad nu, knäet känns OK och en känsla av att det här kommer att gå vägen in i mål börjar gro.

När jag fått ordning på mig själv igen så kommer Henrik, Fredrik och Pär in i depån och vi sticker sen iväg ut samtidigt på två kortsträckor där vi fått instruktioner om ändring till mandatory route. Det är lite förvirrande för Charlie ritade in på kartan på ett sätt i morse, vid support point fick vi lite andra besked och de right of ways som fanns på kartan stämde delvis inte. Jag och Henrik tar oss trots detta igenom utan problem och fortsätter sedan tillsammans resten av dagen.

En ny milslång sträcka väntar. Först skogar som i verkligheten visar sig vara hyggen och sedan genom öppna böljande hedlandskap. Nästan hela tiden på körvägar och stigar, vägar som försvann långt borta i horisonten. Det var en dryg och seg sträcka, tur att jag och Henrik kom ihop och körde tillsammans här annars hade tempot fallit alldeles för mycket.

Vi kom från det gröna landskapet därborta, upp på vida hyggen...

...och fortsätter uppåt, mera hyggen

Hyggen övergår i gräs och öppna landskap med en ändlös väg

Även ändlösa vägar tar slut till slut om man bara fortsätter framåt visade det sig. Den här gången slutade vägarna med det enda riktiga lilla vad vi stötte på under alla dagarna. Skönt att svalka sig lite för nu väntade ett nytt berg som avslut på dagen, upp på Pumlumon Fawr, 752 möh, den högsta toppen i mid Wales. Det blev en tung klättring upp, det var inte så brant men det var riktigt djupt och tuvigt gräs att kliva i. Uppe på toppen var det på nytt in i dimman som gällde och det blåste rejält.

Henrik svalkar huvud och fötter lite

Tunga grästuvor på väg upp mot Pumlumon Fawr

Ända där borta i horisonten var vi för några timmar sedan

Check point 10 på Pumlumon Fawr var dagens sista, men det var fortfarande 6 km kvar till mål. Här var det riktigt lätt löpning flackt utför till en början innan det vek av nedför branta ängar med får till målet i dalen. Skönt att vara i mål efter ännu en lång dag, det var lite mindre knott här till en början så lite mindre panik att komma iordning. I kväll var campen på en äng ute på landet så ingen dusch, bara att tork av sig och sätta på kläder för natten innan man skulle försöka få i sig mat. Maten blev det stora projektet för kvällen, magen ville egentligen inte ha något nu heller men sakta men säkert lyckades jag stoppa i mig två portioner böngryta utan ris eller bröd som bara ville vända upp igen. Kom i sovsäck redan vid 22 tiden i kväll så nu skulle det bli 6 timmar sömn, skönt.

Dags att vika av ned mot målet, den lilla blå fläcken borta vid skogsdungarna

Smidig storlek på kartan i dag också ;-)

Full fart i mattältet morgon och kväll, grymt bra service med mycket att äta
synd att magen inte ville vara med på allt

Lite statistik i dag också...

• Min GPS stannade på 72,1 km i dag, det blev den längsta dagen av alla 5 men bara 3,8 km längre än Shane's optimala vägval, tydligen valde jag mera rätt i dag.

• Min tid blev 14:07:03, 35 minuter kortare tid än i går trots att jag sprang en mil längre, klart lättare terräng överlag i dag med en km-tid på 11.45

• En 47:e plats av de 107 som startade i dag, startfältet krymper för varje dag.

• Helt OK på skadefronten nu igen, knäet kände jag bara av i en brant utförslöpa på Cadir Idris i början sen har det flutit på. Problemet nu är att lirka i sig energi utan att det kommer upp igen, svårt både under löpningen och i mattältet. Får välja saker väldigt selektivt och lite i taget så går det.

Dagens banprofil, snällare berg men många höjdmeter ändå