lördag 4 juli 2015

Dragons's Back Race - Day 1

Måndag morgon den 22 juni och det är äntligen dags, dags för start i ett av världens tuffaste lopp. Det är med lätt skräckblandad glädje vi går iväg från vårt B&B till Conwy Castle några hundra meter bort redan kl 6 på morgon. Starten skall gå 7 men Shane Ohly har lovat kartutdelningen redan efter 6 så alla är där och hänger på låset, nyfikna för att se om det är några överraskningar. Efter en stunds väntan släpps vi in på borggården och kartorna delas ut.
Nästan hela svenskgänget diskuterar kartan
49,3 km och 3823 m total stigning är utlovat baserat på banans optimala vägval. I distans är det den kortaste dagen, men den har den klart tuffaste terrängen av alla fem. Vi skall passera upp och ned över nästan alla Wales 3000 ft toppar i de tre bergsområdena Carneddau, Glyders och Snowdon. Niklas och Kertsin har varit här och rekat två helger i maj, men ändå bara hunnit med ungefär halva etappen, det säger en del om omfattningen. Nästan all planering och spekulationer inför loppet har fokuserat på denna första dag, hur banan skulle vara ändrad från 2012, vilka luftiga bergskammar vi skall passera o.s.v. När vi får kartan bekräftas våra spekulationer, i princip blir det som vi gissat.
Den lokala manskören sjunger några sånger på engelska och walesiska, och skapar en maffig stämning inne i det gamla medeltida slottet. Några sista ord från Shane och ett par korta tal, solen tittar fram ibland med omväxlande korta regnskurar allt för att sätta stämningen för Wales och de kommande dagarna, prick klockan 7 ger vi oss av ut ur slottet på den gamla stadsmuren.
Spänningen stiger, en del lyssnar, en del pratar, en del försvinner i sig själva
Starten har gått    Foto: Rob Howard
På väg ut ur slottet, tunga moln hänger över bergen därborta
Vi springer på den gamla stadsmuren ut ur Conwy
När vi lämnar den lilla staden springer vi först upp på det lilla Conwy Mountain där vi var i lördags och där också check point 1 sitter. Vi plockar den utan problem och vänder sedan söderut, upp i bergen. Direkt efter första ser vi hur svårt många av engelsmännen har det med navigeringen, de fortsätter åt fel håll ett fenomen som kommer visa sig många gånger under dagarna som kommer. Upp till tredje kontrollen på 600 meters toppen Tal y Fan håller vårt lilla gäng ihop, jag, Henrik, Niklas, Kerstin, Peter och Tomas, men sedan skiljer vi på oss. Niklas och Kerstin kör hårt och Henrik hakar på till en början. Jag blir själv när Peter och Tomas stannar för att ta på sig jackor, det blåser svalt och vi är snart uppe i molnen.
Tomas, Peter, Niklas och Melody på väg upp från Conwy
På väg mot checkpoint 3   Foto: Niklas
Check point 3,  dags att göra sig klar för löpning i molnen
Från check point 3 fortsätter vi upp i Carneddaus bergsområde där det blir häftig löpning efter hela bergsryggen med 6 stycken 3000 ft toppar. Tyvärr blir molnen tjockare ju högre vi kommer, ingen utsikt alls och sikten minskar till 50 meter när det är som sämst. Det duggregnar och blåser kallt, som tur är hade jag jackan på från start men det kyler ändå och händerna börjar stelna. Är orolig att det skall bli svårt att få av ryggan om jag skall stanna och ta på mig mer. Jag hittar inget bra lä att stanna i men precis innan toppen av Foel Grach och check point 7 finns det ett litet shelter dit jag flyr in. Tar av mig allt och sätter på supertröjan underst, plus tar på tunnvantarna. Får direkt bevis på att alla har koll på alla och alla bryr sig, jag hinner knappt in där förrän ett huvud sticker in och någon frågar "are you OK". Någon hade sett mig fly in där och ville kolla så jag inte behövde hjälp.
Klädbyte i shelter på Foel Grach
Klädbytet kom precis i tid, vi skulle upp ytterligare en bit till Carnedd Llwelyn, den högsta toppen i Carneddau på 1064 meter, och på vägen upp kommer det ett par korta piskade hagelskurar. Sikten blir om möjligt ännu sämre. Från toppen följer jag en löpare ned på kammen men efter några hundra meter möter vi plötsligt en löpare på väg upp!? Det blir vår räddning, vi är på väg nedför fel kam, någon hade insett detta långt ned men tack vara mötet kan vi vända i tid och förlorade nog bara 10-15 minuter. Lärdom och grundregel 1, engelsmän kan inte orientera, lite aldrig på någon annan, ha koll själv hela tiden.
Sikten är minimal uppe i Carneddau
Efter ett par timmar uppe i molnen skall vi brant utför, samtidigt börjar molnen lätta något så sikten blir lite bättre, det underlätta när man skall hitta ned. Från check point 10 på toppen Pen yr Ole Wen skall vi ned i Ogwen Valley till support pointen med våra drop bags. Fallhöjden är 675 m på en sträcka av 1,5 km så det är minst sagt brant. Lagom till nedstigningen kommer Fredrik och Per i fatt så vi letar oss gemensamt ned i en bergsklyfta där man delvis får hänga i armarna för att hiva sig ned klippblock för klippblock.
Fredrik och Per letar sig ned, det är så brant så man ser inte berget under sig
En del av klyftan vi hasade oss ned genom
Framme vid support point i Ogwen Valley,
det är många bagar kvar så man är långt ifrån sist
Framme vid support pointen skiner solen, det är skönt att sätta sig ned och ta en liten paus, mitt stopp blev ungefär 15 minuter långt, då hann jag äta min Fish n' Chips lunch (tonfisk och Pringles) och fylla på vätska och energi i ryggan. Efter stoppet blev det ingen vila, då väntade Tryfan, en av de mest iögonfallande topparna i området. Vi skulle rakt upp på sidan av berget och då är det delvis bokstavligen rakt upp med 600 meter stigning på 1 km sträcka. Först en grässluttning som blir brantare och brantare och sedan en klippfylld nästan lorätt liten ravin som mynnar ut precis under toppen. Det var soligt på vägen upp men lagom när jag jag kom upp så var det in i dimman (molnen) igen.
Tryfan, 600 meter rakt upp på sidan skall vi
Dramatisk blockterräng på vägen upp på Tryfan
Till slut kravlar man sig upp till skärmen
som ligger på toppen mellan stenarna Adam och Eva
Ned från Tryfan kom den läskigaste passagen på hela banan, vi skulle ned igen ett par hundra höjdmeter till en sadel för att fortsätta upp på Glyders toppar. I dimman gick det inte riktigt att se vart man skulle ta vägen för att hitta "leden", de före mig tog sig fram längs kanten på stupet där man fick hasa över nästan släta hällar med ett flera hundra meter högt tvärt stup bredvid. Efter en liten bit får jag syn på en turist som står i dimman lite längre ned bland blocken till höger, misstänker att leden går där så jag hasar mig dit. Det är minst lika svårframkomlig blockterräng där men man slipper ha tvärstupet bredvid sig. Kommer till slut ned i sadeln och sedan upp på Glyders två toppar. När jag springer där eller snarare trippar mellan alla stenblock så lättare molnen och man får äntligen fin utsikt mot Crib Goch och Snowdon.
Nära avgrunden när man skall ned från Tryfan
Skall det vars check point på själva toppen så skall det,
lite scarmbling upp på Glyder Fach för att "stämpla"
Vi passerar klipporna Castle of the Winds uppe på Glyders
Crib Goch kryper fram ur molnen lagom när vi närmar oss
Från Glyders skall vi nästan ned i "botten" igen i en ny dal vid Pen-Y-Pass innan det är dags för höjdpunken som alla sett fram emot med lite skräckblandad förtjusning, Crib Goch. Med den ändring av banan som Shane gjort i år skall vi nu avsluta dagen med att "springa" hela "Snowdon Horseshoe", den tuffa vandringsrunda som "normala" turister gör på en heldagstur, det skall vi nu göra på några timmar efter en hel dags "löpning". Först upp på Crib Goch där det först är lite loträt klättring med luftig "bakgrund" och sen när man kommer upp på kammen är det en kilometer kammlöpning, eller snarare hasa sig framåt med ett stadigt grepp om själva kammen, ibland var den så smal att man kunde sitta gränsle över den.
GPS track från Snowdon Horsesoe   (fixad av Niklas)
Då börjar det, vägvisaren pekar uppåt !!  
Luftig klättring på väg upp mot Crib Goch    Foto: Ian Coreless

Uppe på kammen nu skall vi bara kravla oss fram en kilometer till "fast mark" igen
Crib Goch är besegrad och ligger bakom oss, en häftig kiolmeter
När vi passerat Crib Goch kommer molnen tillbaka en stund så besöket på Snowdon blir i dimman utan utsikt och utan foton. Den märkliga tågstationen på toppen är stängd för dagen och alla turister är borta, nedanför toppen står bara tre funktionärer som försöker ha koll på oss löpare. Stämplar snabbt i blåsten uppe vid toppmonumentet och sen bär det av utför igen längs med nästa bergskam, den lite mera lättlöpta över Y Liwedd. Lite mera lättlöpt alltså, det är fortfarande en del luftig klättring med avgrunden snett bakom ryggen.
Y Liwedd, sista toppen att besegra idag
Kort paus uppe på toppen och nu har molnen lättat helt
Från toppen såg man plötsligt ned till dagemns mål och campen för natten
Vi såg ned till målet när vi stod däruppe men det var ca 6 km kvar, med 2 kontroller och drygt 800 meter fallhöjd ned. Även om det var en av de mer lättlöpta sträckorna under dagen så tog det 1,5 h att komma ned och äntligen gå i mål, i varje fall i mål för dag 1.

Det blev ingen paus när man kom i mål precis, det var hysteriskt mycket knott, som ett svart moln runt hela campen. Alla gick med mygghuvor över huvudena men inte vi svenskar som inte förstått bättre. Nästan i panik iväg till vårt tält, plocka med sig det nödvändigaste bort till den enda camping dusch vi skulle  få låna och där vänta på sin tur konstant slående knott på hela kroppen. Efter duschen in i markatältet för att försöka äta lite cous cous och böngryta fortfarande slående knott och sen kasta in allt i tältet för att dra igen och försöka få ordning på grejerna någotsånär knottfritt. Med målgång strax för 21 gällde det också att komma i "säng" snabbt eftersom kravet då var start i morgon mellan 6.00 - 6.30. Somnande i varje fall fort och sov ganska bra ca 5 h.

Lite  statistik från första dagen...

  • Sträckan jag sprang blev 55,7 km, alltstå 6,4 km mer än det optimala vägvalet. Jag har svårt att se var jag avvek så mycket, skulle gissat på 2-3 km extra men drygt 6 känns orimligt.


  • Min tid blev 13:40:56, en kilometertid på nästan 15 minuter, tittar man på bilderna så förstår man kanske att det inte var direkt snabblöpt terräng denna dag.


  • Jag hamnade på plats 79 i dag, då var det 129 som startade och 121 som fullföljde dagen.
  • Inga skadekänningar någonstans, det kändes OK i kroppen efter en visserligen lång dag men med lågintensiv löpning. Lyckades utvika att gå för hårt för att ha lite "kvar" till resten av veckan.
Dagens höjdprofil från min GPS

Shanes ord inför loppet blev väl bekräftade "it will probably be the most testing mountain day that many competitors will ever experience". Ja det blev helt klart the most testing mountain day so far, vi får se vad framtiden bjuder på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar