Det är i och för sig en rejäl bit berg att tugga i sig innan den fjärde dagen är klar, 64 km närmare bestämt och 2273 höjdmeter i en terräng som är annorlunda mot de tidigare dagarna. Vi skall ta oss genom Elan Valley med mycket mjukare berg som istället lär ha riktigt tung undervegetation på sina håll. Kartan är annorlunda i dag också, de bra och tydliga kartorna från Harvey's finns inte i området så vi får istället en 1:25.000 karta från Ordnance Survey tryckt i 1:30.000 med en helt annan och mer plottrig kartbild, det blir dock inga problem att tänka om och hitta rätt ändå.
 |
| Dagens gröna "lakan" |
Problemet är som sagt inte att hitta men däremot att tolka kartan i detta nya område, hur ser terrängen ut, hur svårframkomligt är det, hur skall man välja väg baserat på det? Redan till första kontrollen är det flera vägval i en mindre stigning upp på berget, jag tänker ta ett ganska rakt på vägval men märker att alla tar ett åt andra hållet så jag ändrar mig. När vi lämnar farm land kommer vi upp i dimman och en extremt tuvig terräng med djupa mjuka tuvor av olika gräs och bärris. Till en början är vi 15-20 personer men alla sprider ut sig som i en solfjäder? Visst ja, dom kan ju inte orientera här, jag går rakt på mot ett staket och fram till kontrollen och är strax helt själv. Det blev 3 km riktigt tungt klivande i riset och jag tänker, hur skall det här bli, det är 6 mil kvar och kartan ser ungefär likadan ut hela vägen.
 |
| Vart tog alla vägen? Ingen kommer bakom mig upp till check point 1 |
Som tur är visar det sig snart att den värsta undervegetationen för dagen var till check point 1. På väg till 2:an passerar vi ett område med en massa vindkraftverk som står och snurrar i dimman, det förklarade det "swoshande" ljudet jag hört strax innan. Jag utnyttjade de körvägar som gick mellan kraftverkens torn nästan hela sträckan till check point 2, det var troligen 1 km onödig omväg jämfört med mera rakt på men jag kände mig förvånande pigg och löpsugen trots att det var dag 4, samtidigt ville jag inte riskera mera svår undervegetation.
 |
| En talande bild över orienteringsbekymren i landet Foto: SleepMonsters |
Strax före check point 2 kom Fredrik och Per i kapp och strax efter kom Kerstin och Niklas, jag lät alla 4 löpa men jag hade dom inom synhåll en bra bit framåt. Bergen blev nu väldigt mjuka och böljande, täckta med tuvigt gräs, men det gick nästan hela tiden att hitta små stigar som gjorts av människor eller får. Bortsett från ett par korta sträckor på en asfaltväg var det liknande berg och underlag hela vägen till supporten vid check point 6 nere i Elan Village efter 32 km. På väg ned mot Elan Village kom också Henrik i fatt mig, men i dag höll vi bara ihop en kortare sträcka.
 |
| Öppna böljande gräsklädda vidder var temat för dagen |
 |
| Därborta vid check point 4 stod Helene Whitaker med kameraman och "supportade" |
När jag kommer till support point efter 6 timmar hade jag drygt 2 h marginal till cut off time och över 10 timmar kvar till cut off i målet. Jag har gott om tid och inser att jag i princip kan gå resten av dagen och ändå hinna utan problem. Bestämmer mig för att ta det riktigt lugnt för att inte riskera något inför sista dagen. Efter support point är det först en liten kort sträcka för att styra upp vägvalen men sedan blir det längre. De 30 km som nu återstår av dagen består av bara 2 sträckor, riktigt superlånga med andra ord. Den första på en dryg mil har i princip inga vägval, det enda som kan skilja är hur rakt på man går på slutet upp mot check point på toppen av Drygarn Fawr. Jag är lite orolig för denna del eftersom Shanes beskrivning av banan från 2012 talade om extrem tung vegetation här, men det är inte värre än på något annan håll så det flyter på, sträckan tog 2 h och 50 min. Jag tar ett eget litet energipåfyllningsstopp på toppen, då kommer ett "de fyras gäng" i kapp mig, Jo Scott, Pat Bartlett, Nigel Wright och Ben Stansfield, vi slår följe för första gången, det kommer bli fler.
 |
| Grymt vacker dalgång på väg bort mot check point 8 |
 |
| På väg mot 8:an... |
 |
| ...inte så svårlöpt terräng som jag trodde |
 |
| Där framme sitter den, 8:an, "bara" målspurten kvar nu |
Nu väntade tidernas längsta "målspurt", inte så mycket spurt precis men en sista sträcka var det, en sträcka som mätte drygt 2 mil. Det fanns 3 helt olika uppenbara vägval, sen fanns det tydligen de som hittade andra vägval också. Vi fick höra dagen efter att någon gett sig in i en skog och kommit vilse där, den enda stora skogen vi hade på alla 5 dagarna, han kom inte ut igen och till målet förrän klockan 5 på morgonen!
Jag valde det mittersta vägvalet, till vänster var det lite osäker terräng i en dalgång och till höger var det en extremt lång slingrande asfaltväg utmed en reservoar. Den i mitten kändes förutsägbar trodde jag, men jag blev lite brydd när en skog vi skulle in i såg ut att slutta uppför istället för utför som på kartan. Förklaring kom när jag nåde fram till kanten av "skogen", den branta sluttningen ned var kalhuggen och då menar jag KAL. Här är det inget snack om försiktig markberedning, här gör man rent till 110%. Den right of way jag skulle följa ned i skogen var så att säga utraderar från jordens yta.
 |
| F.d. skog |
 |
| Det är tydligen farligt att vistas på hyggen i Wales, den lilla gula pilen som visade vandringsvägen var det ingen som tagit hänsyn till |
Efter lite klängande nedför den kalhuggna branten kom jag ned i dalen och det var dags för några kilometer väglöpning, skönt som omväxling även om det blev mest en snabb promenad. Jag hade tappat de fyras gäng på väg mot hygget men vi kom ihop på vägen igen och höll sedan ihop nästan in i mål. Vi hann avhandla en hel del om olika Mountain Marathons och om orientering i Sverige och UK, perfekt under en sådan transportsträcka. Det kom en passage upp genom en liten dalgång på en obefintlig stig sen var det dags för väglöpning igen den sista milen in i mål. Uppför till en början men när det började luta utför hela vägen mot mål så kvicknade jag till och började springa, lämnade de fyras gäng bakom mig för dagen, ville bara komma i mål någon gång och få slut på dagen. I mål kom jag till slut, den sista sträckan tog 4 h och 3 min, lagom lång "målspurt".
 |
| Jo, Pat, Nigel och Ben, därborta kommer jag, snart i fatt "de fyras gäng" igen Foto: SleepMonsters |
 |
| Löpsteget ser ju ganska OK ut efter nästan 4 dagar i bergen. Foto: Sleepmonster |
Lyckades komma i mål före kl 20 i dag, solen var inte riktigt borta ännu och knotten hade inte vaknat. Hann precis ned till ån bredvid campen och tvätta av mig det värsta av 2 dagars löpning sedan sensate duschen, sedan hade knotten vaknat och allt var som vanligt igen. När jag fick av mig skorna nere vid ån fick jag förklaringen till att det varit lite ömt på slutet, skavsår på båda hälarna och en rejäl blåsa under ena foten, jag som i princip aldrig får blåsor och skavsår. Det fick bli ett besök i sjukatältet efter maten för att få på lite rejäla plåster inför sista dagen. Maten fick bli som i går, en långsam och försiktig istoppning av böngryta och inget annat.
Till sist, dagens siffror...
- Min GPS visade 70,8 km i dag, nästan 7 km extra alltså, men det finns förklaringar till detta i lite onödigt långa vägval på sträckorna fram till support pointen.
- 13:36:54 var jag "bara" ute i dag, den kortaste dagen hittills i tid räknat.
- En 53:e plats av 93 startande i dag
- När det gäller skador så var det alltså skav och blåsor som fick plåstras om, däremot var knäproblemet helt borta, kände inte av det under hela dagen.
 |
| Inga dramatiska berg i dag, böjande gräskullar istället |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar