Hanoi running

Guideboken börjar sin beskrivning av Hanoi med texten "Hanoi provides a full-scale assult on the senses" och efter drygt 2 dagar i stan kan vi bara konstatera att det är en klockren beskrivning av Vietnams huvudstad här uppe i norr. Till en början går alla sinnen i läge overload.

Som alltid är ett av de bästa sätten att upptäcka nya platser att ta en mogontur i löparskorna för att se staden vakna. Här i Hanoi är det förståss svårt att riktigt se den vakna, istället väcks man klocken 6 av att alla stadens ljud är på gång igen, det spelar ingen roll att det är söndag, lilla matstället mitt emot har lagt ut en pressenbing på gatan och styckar kött, tuppen bredvid gal och myrstacken av tutande små motorcyklar har börjat strömma förbi. Går inte att sova, bättre att sätta på sig löparskorna och upptäcka.

Efter en dag en stan har man vant sig lite och har lite koll så man kan ge sig ut, man vågar gå tvärs över en 20 meter bred väg mitt i en svärm av motorcyklar, så länge man bara går i jämn fart går det bra. Man har lite koll på riktningarna och vågar ge sig ut lite längre bort.

I morse började rundan med att springa över Red River på Long Bien Bridge, en gammal stålbro från 1902 som fram till 1980 var enda passagen över Röda Floden. Under det "Amerikanska kriget" som Vietnamkriget kallas här var det en av de hårdast försvarde platsena i Vietnam pga sitt strategiska läge, men Amerikanerna lyckades inte, så bron står kvar än i dag. Nu är det bara några tåg, massor av motrorcyklar, lite cyklar och ett fåtal fotgängare som använder bron, att springa över den i morgondiset var upplevelselöpning för ALLA sinnen.

Solen börjar skingra diset och den nyare bron från 1980 skymtar fram

Några cykeltransporter finns det än mitt bland alla motorcyklar

Dags att vända tillbaka över bron, motsröms motorcyklarna

Tur att det fanns små betongplattor att springa på mellan vägbanan
och det låga broräcket, fredad zon från motorcykelsvärmar, men räcket var lågt',
fokas att inte snubbla eller se eventuellt trasiga plattor.

Matmarknad under  brofästet när man kom tillbaka,
nya intryck även för luktsinnet

Efter bron var det bara att fortsätta ned genom myllret i de gamla kvarteren för att komma ned till Hoan Kiem Lake, den lilla sjön mitt i stan som är en oas och en chans att vila alla sinnen, populärt bland turister men ännu mera bland lokalbefolkningen som passar på att ha lite morgon TaiChi och hjälper varandra med massaage.



Efter 10 km med alla sinnen på högvarv är man klar för en dusch, lite frukost och en ny dag i en stad med mycket upplevelser.