onsdag 8 juli 2015

Dragon's Back Race - Day 2

Den andra dagen och himlen är blå, det skall bli sol hela dagen, en lång och varm dag i bergen. Väckningen i min telefon piper redan 04.15 eftersom mitt "startfönster" är mellan 06.00 och 06.30, det är så, är man ute lite längre får man starta tidigt, allt för att hålla ihop löparna så mycket som möjligt. Ingen tid att ligga och fundera, på med kläder, iväg på toa, packa ihop nattprylarna, plocka iordning inför dagen och häng sen på låset när frukosten öppnar 05. Det blev flingor och mjölk, plus scrambled eggs och bönor. Efter frukost på med tävlingskläder och löprygga, packa ned det sista i de två dry bagen och strax efter 6 är man klar att ge sig av ut i bergen igen, bara att kliva in i starttältet och få dagens meterlånga karta.
Dagen skall bli lite längre än i går men inte lika extremt bergig, trots det är det lovat 3544 meter stigning på de 53,9 km som skall vara optimala vägvalen. I princip är banan tredelad i dag, först några lite snällare berg i Molwyns, sen en extrem långsträcka på ca 13 km genom farmland med massor av olika vägval. I slutet på långsträckan kommer man upp i Rhinogs som skall ha Wales besvärligaste terräng,  där ligger support pointen innan två tuffa steniga och branta toppar skall bestigas.  Så såg det ut på kartan och det var i princip helt efter förväntningarna baserat på 2012 års upplaga, men nu ger vi oss ut...

Jag kom iväg runt 06.20, men många hade redan gett sig av visade det sig för utmed banans första del, 3 km asfaltssträcka som var "mandatory route" genom farmland, passerade jag 18 löpare som tog det riktigt lugnt i starten. Efter asfalten gav vi oss av upp i bergen för att ta första toppen, Cnicht, som också kallas Wales Matterhorn. Det blev 650 meter stigning direkt på morgon, vi kom upp från sidan så själva Matterhorn vyn (söderifrån) fick vi aldrig se.
Många morgonpigga löpare på väg mot Cnicht, toppen längst upp till höger
John Dove har stämplat på Cnicht,
en i USA duon John & John som både på vårt B&B i Conwy
Bättre vyer i dag, men Snowdon gömmer sig i molnen därborta.
Nattcampen som vi nyss lämnat ligger vid den gröna ängen mitt i bilden
Från Cnicht kör vi ett långt vägval för att runda den djupa dalgången
 (till höger på bilden) mot Molwyn topparna
På vägen mot Moelwyns topparna passerade vi genom en häftig historisk miljö, ett gammal skiffer brott med bara ruinerna kvar. Jag kollade lite på Goggle och Wikipedia nu, där finns ju allt vetande i dag. Det hette Rhosydd Quarry, där bröts skiffer till och från mellan 1830 och 1930. Det var svårt med transporter och svårt med ekonomin pga det avlägsna läget, man bytte ägare flera gånger och olika satsningar gjordes men det lyckades aldrig bra, man försökte bl.a. lösa det med en av Wales längsta kabeldragna järrnvägar, resterna av de branta spikraka backarna där tågen gick sprang vi på flera gånger i området.

Rhosydd Quarry
Direkt från det gamla skifferbrottet tog vi oss upp på de två topparna Moelwyn Mawr och Moelwyn Bach. Baserat på banbeskrivningen från 2012 och baserat på alla branter som var utritade på kartan så trodde jag de skulle vara ganska svårforcerade, men det var de lättaste hittills. Det gick t.o.m. att springa ned i sadeln mellan topparna på en liten stig trots att det var ritat branter på kartan. Efter de två topparna kom en kort sträcka ned till en damm för att styra upp vägvalen lite inför långsträckan.
På väg upp mot Moelwyn Mawr...
...och sen var det bara upp på nästa, Moelwyn Bach
Nu väntade långsträckan, ca 13 km genom låglandet och sen upp i det otillgängliga Rhinogsområdet för att nå fram till dagens support punkt. Det fanns massor av vägval, riktigt lång vänstersväng med ganska mycket väg, rakt på med mycket svårlöpt terräng på slutet eller lite mer höger genom farm land med mycket kartläsning för att inte springa fel. På var och en av dessa tre alternativ var det massor av små varianter, hur skulle man tänka? Jag valde farm land till höger, väglöpningen var för lång för min låga löpfart och terrängen skulle vara tunglöpt. Genom farm land till höger var det också ganska rakt på, men det var mycket att se upp med så man inte sprang på otillåten mark. Jag tycker jag lyckades ganska bra med sträckan, trots att jag gjorde totalt 4 småmissar, alla pga slarvig kartlösning, som nog orsakade 20-30 minuter bortkastad tid sammanlagt. På ett ställe blev det omvägar pga en mur som inte gick att passera, på ett annat hade jag tur och hittade ett "hål" där en större bäck rann där det gick att att krypa genom muren.
Lagom hål vid bäcken där det gick att ta sig igenom muren
Framme vid support pointen efter långsträckan var det skönt att få en svalkade spraydusch i värmen. Bredvid sitter Tomas och Peter och tar det lugnt, tyvärr beror lugnet på att dom beslutat sig för att kliva av, Tomas har problem med ett knä. Jag har knappt hunnit börja med min Fish n'Chips lunch så ser vi Kerstin, Niklas och Henrik komma in och strax därefter Fredrik och Per, plötsligt är nästan alla svenskar på plats samtidigt. Kerstin, Niklas och Henrik har bråttom, slänger snabbt i sig något och drar sedan vidare, strax efter stickar jag också iväg mot dagens stora utmaning de två Rhinogs topparna.
Nästan alla svenskar vid support point samtidigt
Första stigning upp från supporten följde en ovanligt bra led med delvis tillrättalagda stenar, men det blev värre när vi lämnade leden och skulle börja klättringen upp mot Rhinog Fawr. Här var det brant, stora klippblock och stenar, terrängen påminde mycket mera om de svenska fjällen än vad vi sett tidigare. På leden upp från supporten kom jag ihop med ett gäng med 4 löpare som höll lagom fart, Jenn Gaskell, Richard Leahy, David Larkam och Paula Ijzerman. Tur var det för Jenn och Richard hade varit här förut och hade lite koll på bästa vägen upp och ned för de steniga och branta topparna. Upp på Rhinog Fawr var det inga större problem, men vägen ned i dalen mot Rhinog Fach hade dom bara ungefär koll på, där lyckades jag "läsa" den buskiga och klippiga terrängen och hittade ett bra stråk med delvis minimala fårstigar.
Vällagda stenar på vandringsleden en liten bit
Rasbrant, den lätta vägen upp på Rhinog Fawr
Paus på vägen upp, med havet och Snowdonia långt där borta,
man konstaterade att det inte är många dagar med sådan sikt i Wales
Dagens 6:e check point, Rhinog Fawr, vägvalsdiskussioner i vindsskyddet
Då fick man vara med på bild själv också, 7:e check point, Rhinog Fach bakom min rygg
och 8:e Y Llethr lite till höger, men först skall vid ned och upp igen några hundra höjdmeter
Rhinog Fach lite mera i närbild, med dalen vi skall genom först. Vi rundade till
höger upp till lilla sjön och klättrade sedan upp på baksidan
Stenigt och buskigt på väg ned i dalen från Rhinog Fawr
På vägen ned från Rhinog Fawr började ett problem kännas, insidan på vänster knä började ömma mer och mer så fort det var brant och tekniskt utför med "djupa kliv" för att ta sig ned. Tyvärr hade jag valt att köra utan stavar så jag hade ingen möjlighet till avlastning och hjälp med balansen. Efter 14 timmar med extremt tekniska branter i går och +10 timmar till i dag med en hel det tekniskt utför började knäet signalera problem. Hur skall det här gå med 3 dagar kvar?

Uppåt var det inga problem och när vi väl kom ned i dalen skulle vi upp på Rhinog Fach som är en besvärlig topp från alla håll. Jenn och Richard hade koll på att ett bra vägval, att runda upp i dalen till höger till en liten tjärn och därifrån ta toppen via en extrem rasbrant. Mycket scrambling på nästan lösa stenar i rasbranten, men från baksidan var det bara ca 150 höjdmeter som var riktigt branta.
Framme vid rasbranten, nu skall vi "bara" kravla oss upp
Några är redan före oss på väg upp i stenraset
Check point 7, check!
Vi kommer ihop med fler löpare på toppen och på vägen ned släpper jag "mitt" gäng för dagen eftersom mitt knä bråkar mer och mer, jag försöker ta det lugnt och belasta så lite som möjligt. Tar mig ned i en liten sadel ovanför tjärnen och sen upp igen mot Y Llethr. Plötsligt byter terrängen karaktär, bergen blir lite mjukare, sten och buskar ersätts med gräs, det blir lite mera lättlöpt men benen är trötta och knäet ömmar så det blir inte så mycket löpt ändå.
Vi följde stenmuren ned från Rhinog Fach,
rasbranten från tjärnen upp mot toppen var den väg vi tog oss upp
Helt nytt landskap, öppna vyer fram mot check point 8 på Y Llethr
"Bara" en kontroll kvar i dag, Diffwys, toppen därborta lite till vänster
Stämplar till slut på Diffys och det är bara "målspurten" kvar. OK, målspurt är relativt, på en vanlig orienteringstävling tar det kanske 30 sekunder från sista kontrollen, nu var det ca 10 km från sista kontrollen och det skall visar sig ta 2 timmar och 26 minuter, det är med mycket god marginal min längsta målspurt hittills. Först är det brant utför delvis på en mycket teknisk stig och delvis på en ännu en "lodrätt" och spikrak gammal banvall från en kabeljärnväg. Efter det kom en lång sträcka på skogsväg och väg ned till civilisationen. När man väl kom den och tyckte man var framme var det en 5 km "mandatory route" igen upp i en skog där jag tappade markering till en början och snärjde runt i gransnår och raviner. Man var nere i dalen, men när jag väl hittade markeringarna så bar det av uppåt i skogen igen ca 150 höjdmeter innan det till slut vände ned till dagens etappmål som låg bredvid en camping i dag också. När man väl kom i mål var det bara att ta till samma panikprocedur som i går mitt i knottsvärmen. Snabbfixa ombyte - duschköa - duscha - äta - fixa - sova.

Dagens statistik...

  • Jag fick ihop hela 63,4 km i dag. 9,5 km mer än det optimala vägvalet, det finns nog förklaringar till mycket av den skillnaden dels i mina missar och dels i att optimala vägvalet på långsträckan nog var mera rakt på i den svårare terrängen. 
  • Min tid blev 14:43:26. En lång dags jobb med andra ord, längre än i går i tid men en hel minut snabbare kilometertid, "bara" 14 min/km.
  • En 63:e plats av de 123 som startade den andra dagen, 98 fullföljde dagen.
  • På skadefronten var vänster knäet mycket oroande. När jag låg på rygg kunde jag inte lyfta benet utan att det gjorde för ont i knäet. Svårt att hitta ett bra sovläge i säcken. Hade en stark oro att det inte skulle gå att ta sig vidare, men i morgon efter 4-5 timmar sömn är det en ny dag. Bara att bita ihop, starta och testa, bergen skall inte vara lika tekniska, går det så går det.

Min banprofil från dagen

2 kommentarer:

  1. Tack för att du delar med dig! Det är otroligt spännande och intressant att läsa. Längtar redan till nästa "avsnitt".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, nu är nästa dag på nätet, dagen då det vände på många sätt.

      Radera